Världshistoriens 101 bästa judar

Världshistoriens 101 bästa album

2011-10-22T16:02:00.001+02:00

Författarna bakom Världshistoriens 101 bästa judar och Världshistoriens 101 bästa fransmän kommer inom kort att presentera listan över Världshistoriens 101 bästa album.

Väl mött!

1. Albert Einstein

2009-04-27T13:37:00.003+02:00

På en bänk vid en basketplan sitter två grabbar och fnissar. "Hörru Einstein", säger de till en flicka som förgäves försöker få bollen i korgen, "det är lättare om du använder båda händerna." Flickan blir sårad men väljer att inte visa någon svaghet. Istället slår hon tillbaka: "Jag kanske inte är så bra på den här löjliga sporten, men vad vet du om fjärde dimensionen och det krökta rummet?" Hon iklär sig sitt allra finaste segervissa leende, i trygg förvissning att killarna inte har lika smarta storasyskon som hon. Hon har rätt: någon följdfråga kommer aldrig (det är hon glad för) och som grädde på moset får hon dessutom i sitt livs första trepoängare.

Albert Einstein har gjort stort intryck på långt fler människor än bara dem som faktiskt har en susning om vad han tänkt och gjort. Världens genom tidernas mest kända vetenskapsman har (just på grund av detta) blivit sinnebilden av Vetenskapsmannen, geniet, smartheten. Ett barn tycker att storebrorsan och storasyrran är smarta, men vet att läraren kanske är något smartare. Ännu högre i hierarkin står de kostymklädda gubbarna i teve, och över dem, givetvis, farsan. Men smartast av alla är ändå den där galna professorn med utsträckt tunga och elektricitet i håret - Albert Einstein. Det är en bild lika inpräntad som Jesus på korset eller Big Brother-Jessica i duschen, och så fort något handlar om IQ eller genialitet så används Einsteins namn eller bild. Vad gäller hierarkin förresten, så kvarstår den ganska intakt genom livet (förutom att far möjligtvis sjunker lite med åren), men precis som barnet vet den vuxna människan väldigt lite om vad Einstein egentligen luskat ut.

Ibland får dock människor för sig att råda bot på denna okunskap. Precis som vissa nu och då får ett infall att läsa bibeln för att ta reda på vem den där Gud alla pratar om egentligen är, får folk ibland för sig att verkligen försöka förstå Einsteins teorier. Detta gäller till exempel Cameron Diaz, som på frågan om det fanns nåt mer hon skulle vilja kunna här i världen med största allvar svarade: "Jag skulle vilja förstå vad E = mc2 egentligen betyder."

Svaret är förstås att det betyder en hel del, bland annat att massa är energi, och att också väldigt lite massa innehåller väldigt mycket energi. (Följande är inte värt mer än en parentes: Einsteins inflytande över atombomben är rejält överdrivet; är det inte lite långsökt att anklaga honom för detta bara för att han var en av många fysiker som gav oss [i det här fallet] mikrokosmiska insikter? Ska vi beskylla Demokritos för samma sak, det var ju han som började prata om atomerna?!) Det roligaste är förstås att hans speciella och allmänna relativitetsteori förändrar innebörden av begrepp som tid och rum i grunden. Trots att det var hundra år sen han framlade teorierna skulle många än idag inte acceptera tiden och rummets relativitet då de flesta lever med en Newtonsk världsbild. Säga vad man vill om Einstein, men killen var cutting edge.

Ibland kan man höra folk säga att Einsteins tankar och teorier låg i luften. Hade inte han kommit fram till det både det ena och andra hade någon annat kommit fram till både det ena och andra. Det är förstås sant att Einstein var en pusselbit (om än den största) i det större forskarsamhället, men när personerna som påpekar detta gör det i syfte att förminska Einstein och ta udden av hyllningarna till honom, då blir jag irriterad. (Varning! Fantasilös Hitler-liknelse följer!) Det är som att Hitler som person inte förtjänar den massiva kritik som riktats mot honom eftersom nationalistiska idéer låg i tiden. Vem bryr sig? Nu var det Hitler som var nazisternas ledare och nu var det Einstein som revolutionerade inte bara fysiken, utan gemene mans sätt att se på världen.

Jag tror att Einsteins allra största betydelse, och anledningen till att han är världens bästa icke-gojim, ligger i just det - människor kanske inte förstår exakt vad Einstein kommit fram till eller hur han gjort det, men de förstår att han visat världen att verkligheten är mycket konstigare och mer avancerad än någon kunnat ana. På 1800-talet trodde många fortfarande, i sann upplysningsanda, att det var möjligt att fullt ut förstå den fysikaliska världen och att vi var på god väg att göra det. Det fanns lite svårigheter kvar att reda ut, några anomalier att förklara, men det handlade mest om finputsning. Vill du studera fysik? Glöm det, det ämnet har ingen framtid, satsa på nåt annat. Einstein & co förde tillbaka det hisnande och obegripligt komplexa, och visade att det fanns oöverskådligt mycket kvar att göra inom fysiken.

Albert Einstein är det yppersta beviset på och symbolen för människans extrema potential, men det vackra och paradoxala är att hans bedrifter ändå bara kan göra oss alla mycket mer ödmjuka. För hur fantastiska vi människor än är, så är världen ännu mer fantastisk.

Mest känd för: att vara en symbol för den moderna fysiken och för den geniala människan rent generellt. Hans relativitetsteorier framhålls allmänt som en av mänsklighetens allra största intellektuella bedrifter. Utan tvekan den mest berömda intellektuella hjälten någonsin.

2. Jesus

2009-04-26T15:36:00.001+02:00

Det finns en tid i varje människas liv då man går på kyrkans barntimmar och är olyckligt kär. Om det dessutom är så att man i just denna tid råkar befinna sig i sitt livs mest cyniska och tvivlande tillstånd, så är det ganska naturligt om inte Jesus Kristus står så högt i kurs för ens stackars missnöjda barnasjäl. Detta var fallet för mig. Med hjälp av dockor och en stad byggd av kartong skulle vår äckliga fröken illustrera hur god Jesus var. Problemet var att jag aldrig fick något begrepp om varför han var så himla god. Mamma var god: hon brukade ge mig en kram och lukta gott när jag var ledsen, pappa var god: han skämtade och kunde lyfta mig flera meter upp i luften. Men Jesus? Han var en fjant, som var indirekt ansvarig för att jag tvingades sitta i timmar och lyssna på tomma ord, som dessutom bara berörde hans egen förträfflighet. När fröken frågade oss vad vi tyckte om Jesus, så var min mening att han var dum och att det inte var särskilt konstigt, kanske till och med rättvist, att folk ville döda honom. Jag vill minnas att det genast blev lite sämre stämning i rummet. Där satt jag alltså, instängd tillsammans med människor som föraktade mig för mina åsikter, däribland en flicka som jag älskade djupt, men som totalt ignorerade mig när jag kastade sand på henne. Det är på grund av dessa omständigheter som jag idag måste övervinna en barriär, kämpa mot ett osynligt hinder, när jag ska skriva om Jesus Kristus från Nasaret, världshistoriens näst bäste jude, ja, kanske rentav världshistoriens näst bästa exemplar av Homo sapiens.

Historien om Jesus behöver jag väl inte ens gå in på. För er som inte har koll gav jag en uttömmande sammanfattning av hans liv i slutet på det här inlägget. Det räcker med att konstatera att Jesus är så stor och mytomspunnen att man med rätta kan säga att han är mer än en människa (oavsett vad man tror om treenigheten, Guds son o.s.v.). Faktum är att jag har räknat ut att han är hela fem människor, nämligen:

Patriarken: Hade detta varit den Jesus jag mött på kyrkans barntimmar hade jag nog inte uttalat mig så högljutt om min avsmak för honom. Jag hade fortfarande hatat honom, men samtidigt fruktat och respekterat honom. Han skulle bli lite mer som far sin helt enkelt.

Herden: Kanske den vidrigaste Jesusbilden. Jesus försöker framstå som snäll, samtidigt som han betraktar oss som ett gäng utvecklingsstörda får han kan fösa åt höger och vänster med en käpp. Den femårige Gabriel hade inte bara önskat denne man döden; hade han kunnat hade han förmodligen själv hållit i hammaren och spiken.

Barnet: Alla har vi varit barn, men det är inte ofta vi stoltserar med det på det sätt som Jesus (eller undertecknad) gör. Kanske är det för att framhäva hur viktig Maria var, eller för att peka på Jesus "renhet" eller något sådant. Det är lite lustigt hur han på bilden ovan har målats som en liten farbror. Nog för att han säkert var vis och så redan vid födseln, men inte såg han väl ut som en pyssling? Söt är han ju i alla fall, det lilla livet.

Mysfarbrorn: Nu för tiden kan jag tycka att Jesus är mycket sympatisk och intressant, men återigen: varje någorlunda sansat barn hatar honom för det här. Sen är det så klart så att många barn (uppenbarligen de två på bilden i alla fall) är idioter, rövslickare eller totalt hjärntvättade, och därför sväljer bilden av "Jesus, barnens beskyddare" med hull och hår. Det är samma sorts barn som följer med främmande män "för att titta på de fina kaninerna jag har hemma".

Sammanfattningsvis: det är lätt att hata Jesus för att så många älskar honom, för att han verkar så god och trevlig och för den makt som tillskrivs honom av kristendomen. Som tur är växer alla barn upp någon gång och når vissa insikter, till exempel insikten om att det aldrig kan vara fel att vara en så genuint god människa som Jesus och insikten om att det ligger något fascinerande i hur en enkel predikare från öknen kan bli en förebild för miljarder av människor. Religion kanske är ett opium för folket, men å andra sidan, hur soft lär inte riktigt bra opium vara?

Jag har växt upp.

Mest känd för: Han var Guds son och en del i treenigheten som utgör Gud, och dog på korset för våra synders skull. Enligt de kristna.

Och så den femte och kanske viktigaste Jesusbilden: Martyren

PS. Precis när jag skriver klart denna text i mitt speciella, judaiserade anteckningsblock, så har jag den största religiösa upplevelsen i mitt liv. Jag ligger på gräset, har druckit en öl, sista låten på Bizarre Ride II the Pharcyde ljuder från CD-spelaren bakom mig, och solen sjunker ner, placerandes sig precis bakom en skorsten och ger där ett så fantastiskt visuellt intryck (skorstenens suddiga svarta kontur ser för mina trötta ögon ut som ett kors, omringat och genomlyst av solen) att jag, där och då, bara kan se det som ett tecken från någon "där uppe".

3. Franz Kafka

2009-04-25T13:15:00.001+02:00

Då är vi äntligen framme vid prispallen på listan över världshistoriens 101 bästa judar! Och på tredje plats hittar vi en jude som växte upp i Prag, staden där Frank Gehrys dansande hus sträcker sig mot himlen, staden där tidernas bäste rabbin Judah Löw ben Bezalel (också känd under namnet Maharal) levde och verkade, och staden där Golem en gång i tiden gick bärsärkagång. Franz Kafka har beskrivits som 1900-talets kanske viktigaste författare, och som ett tecken på denna betydelse är han numera ett begrepp, även för personer som inte har läst hans texter. Allt detta hände förstås efter hans död; under sin levnadstid hade Kafka, som det står på t-shirtarna, inte så roligt. Det är förstås ett intressant fenomen det här att vissa konstnärer och författare blir kända först efter sin död. Van Gogh sålde t.ex. endast en tavla under sin livstid, men räknas idag som en av de största konstnärerna genom tiderna. Annars är det med konstnärer som Arnold Böcklin som Kafka oftast sammanknippas. Man talar om en speciell mystisk och skrämmande känsla som finns i hans texter. Och visst finns den där, men man ska inte glömma bort den humoristiska ådra som löper genom Kafkas verk, som i novellen I straffkolonin. Kafkas verk pendlar mellan tragik och komik, och ofta är de så oupplösligt förenade att det inte går att särskilja dem åt.

Jag skulle kunna beskriva Kafkas tragiska liv, byråkratin i det österrikisk-ungerska kejsardömet, berätta om Theodor Herzl och den sionistiska rörelsen, chasidismen och allt annat som påverkade Kafka och hans skrivande. Men det finns det andra som har gjort bättre. Jag kan bara säga vad det är med Kafka som har gjort att vi har bestämt att han är den tredje bästa juden någonsin. Jag tror att det till viss del har med identifikation att göra. I Slottet, Kafkas andra och ofullbordade roman, har K., bokens huvudperson, av greve Westwest bjudits in till en by. Men alla hans försök att träffa greven stoppas av en stelbent byråkrati; K. ser sig fångad i en ändlös labyrint, där det hägrande målet ständigt skjuts längre och längre bort. Den här känslan av att inte kunna överblicka saker och ting, att känna sig som en bricka i ett spel som är betydligt större än en själv, känslan av desillusion och missmod, sammanfaller ganska naturligt med vad en ung man känner inför livet. Processen, Kafkas mest kända verk, hör till mina bästa läsupplevelser, tillsammans med Dostojevskijs Idioten, Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken, Hesses Narziss och Goldmund, och, givetvis, allt av Fritiof Nilsson Piraten. Slottet är ungefär lika bra, och hans noveller, framförallt Förvandlingen och En svältkonstnär, är bland de bästa som någonsin har skrivits.

Okej, kanske ni invänder, Kafka skrev ett par bra böcker, Processen är ju fascinerande och allt, men finns det inte mer betydande judar att placera så här högt på listan? Visst det är möjligt att hitta mer betydande judar, det är till exempel svårt att överskåda hur mycket Karl Marx, Abraham eller Elvis har påverkat världen. Utan Marx är alla politiska skeenden på 1900-talet obegripliga, vad vore de monoteistiska religionerna utan Abraham?, och det är svårt att överskatta Elvis roll i både den musikaliska utvecklingen och i den sexuella revolutionen. Kafka, vad gjorde han, vad är han i jämförelse med alla dessa judar? Invändningen är på ett sätt rimlig, Kafka kommer aldrig att spela samma betydelse för världen eller människor som Karl Marx. Folk kommer aldrig grunda religioner eller nya stater på Kafkas texter. Men det här handlar inte om folk, det här handlar om oss, och för oss är Kafka viktigare och bättre än vilken Marx, Abraham eller Elvis som helst. Det känns bra och helt naturligt att placera Kafka före alla dessa ikoner. Kafka var en ruggigt bra författare, han var en fascinerande person, och vi gillar honom. Det är klart att det är tillräckligt för en tredjeplats på den här listan.

Jag vill avsluta den här texten med ett citat. Kafkas förhållande till kvinnor och judendomen har varit föremål för många invecklade diskussioner och avhandlingar. Kvinnor i Kafkas texter spelar oftast bara rollen som tröst i vardagen, och som många andra judar på den tiden omvandlade Kafka antisemitismen till självförakt. Om sin sexuella debut med en butiksflicka i Prag, där flickan hade sagt "något som var lite smutsigt (inget värt att orda om)", skriver Kafka: "Och som det var då, har det varit i fortsättningen också. Min kropp, som ofta höll sig lugn i åratal, skakades plötsligt av denna längtan efter något som var lite oanständigt, något som var lite motbjudande och smutsigt, även när mitt liv har varit som bäst har det funnits något av detta, en lätt odör, lite svavelos, lite av helvete. I denna drift fanns något av den eviga juden - meningslöst vandrande genom en meningslös, smutsig värld."

Mest känd för: sitt tragiska liv och för sitt författarskap som har kallats 1900-talets viktigaste, trots att han aldrig fullbordade en enda roman. Kafka har efter sin livstid fått ge namn åt mystiska och oöverblickbara situationer som känns lite "kafkaartade".

4. Ludwig Wittgenstein

2009-04-24T12:00:00.003+02:00

Det finns något beundransvärt hos personer som i sitt eget arbete eller i sin egen samtid ser historiens, konstens eller filosofins fullbordan. Man beundrar dessa personer för deras storslagna visioner och drömmar, även om deras tankar i grunden kanske är ett uttryck för en överdriven självgodhet. Men att utropa historiens slut är inget för de blygsamma! Det är något för de stora personerna i historien. Det är denna självgodhet som förenar Friedrich Hegel, Piet Mondrian och Ludwig Wittgenstein. Hegel såg på det samtida Preussen, Mondrian på sina tavlor och Wittgenstein på sina texter och de sa alla tre att nu är det slut, hit men inte längre kan mänskligheten komma. Det kan bli annorlunda, men det kan fan inte bli bättre. När Wittgenstein hade skrivit sin Tractatus logico-philosophicus (1922), i vilken han menade att han hade löst filosofins alla problem, återvände han till Österrike för att bli lärare. Mer än tvåtusen år av käbbel hade blivit lösta på mindre än ett hundratal sidor. Vad mer fanns att göra än att ge upp filosofin, och syssla med lite mer meningsfulla saker? För det är det som är det intressanta med Tractatus och den tidige Wittgenstein: han avfärdade alla filosofins problem och frågeställningar som meningslösa.

Den tidige Wittgenstein lade märke till att vi använder språket för att beskriva verkligheten. Han konstruerade därför sin bildteori för mening, enligt vilket ett påstående är meningsfullt om (och endast om) det har samma logiska form som verkligheten. Det är således den logiska formen hos påståenden som gör att vi meningsfullt kan tala om världen. En följd av Wittgensteins bildteori för mening är att moraliska, religiösa eller metafysiska påståenden är meningslösa. Ytterligare en följd av Wittgensteins bildteori är att Tractatus i sig är meningslös. Wittgenstein var dock fullständigt medveten om detta, och använde därför en odödlig liknelse för att illustrera bokens funktion. Tractatus funktion kan liknas vid en steges. När man väl är uppe kan man slänga stegen; och på samma sätt kan man slänga Tractatus när man väl inser språkets funktion, som är att beskriva verklighetens logiska form.

Wittgensteins syn är helt förenlig med vad Wienkretsen och de logiska positivisterna ansåg om språkets funktion. Men Wittgenstein skiljde sig i en väsentlig aspekt från Wienkretsen. Enligt de logiska positivisterna så ringar vetenskapen in allt som är viktigt för människan. Om ett påstående inte gick att verifiera så var det helt enkelt inte viktigt. Wittgenstein ansåg däremot att det viktiga, det som verkligen betyder något, är det som inte kan uttryckas i ord. Det finns därför något inneboende sorgligt, men samtidigt ruskigt vackert, i Wittgensteins tidiga filosofi. Det som är viktigt för människan är för alltid oåtkomligt för henne. Verklighetens yttersta natur är för alltid dold. Tractatus kan betraktas som ett monument över filosofins omöjlighet, mest kärnfullt uttryckt i bokens sjunde och avslutande paragraf: "Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga". I slutet av Tractatus verkar Wittgenstein acceptera någon sorts mysticism. Paragraf 6.522 lyder: "Det outsägliga finns visserligen. Detta visar sig, det är det mystiska." Etiken kan visserligen inte uttryckas i ord och satser, men den visar sig, och det är den här springan av hopp och ljus i Tractatus som gör boken så vacker.

Wittgenstein fick dock anledning att återvända till filosofin. Det visade sig ganska snabbt att hans bildteori inte höll måttet. Det finns ord och satser som har en mening i språket, även om de inte beskriver verklighetens logiska form. I ljuset av detta utvecklade Wittgenstein sin teori om språkspel och metaforen om språk som verktyg. Det är därför man talar om den tidiga respektive den sena Wittgenstein. Den sena Wittgenstein har varit minst lika inflytelserik som den tidiga, och hans teorier i Filosofiska undersökningar, som publicerades två år efter hans död, 1953, är minst lika intressanta som dem i Tractatus. Men vi har redan återkommande gånger på den här listan hyllat personer som tog sig friheten att följa en tankegång till sin logiska eller naturliga slutpunkt, dvs. visionärerna, de som utgör mänsklighetens verkliga avantgarde. Tractatus kan beskrivas som ett gigantiskt misslyckande, den lyckades inte sätta punkt för filosofin och den stillade inte filosofernas kunskapstörst, men som visionärt verk är den oöverträffad. Aldrig har filosofiska problem behandlats som de gjorde i Tractatus, och aldrig har mänsklighetens fåfänga strävan efter visshet behandlats så klartänkt och samtidigt så cyniskt och tröstlöst. I fråga om sanning nådde Wittgenstein högre i den senare delen av sitt liv, men aldrig nådde han högre i fråga om poetisk kraft. Som poesi räknad tillhör Tractatus 1900-talets bästa verk.

Wittgensteins plats på listan kan förklaras som en hyllning till hans skrupellösa inställning till livet. Han trodde verkligen att han hade löst filosofins alla problem, han trodde att han med Tractatus hade sagt det sista ordet. Att Tractatus inte var det sista ordet, att språket inte riktigt kunde begränsas till bokens snäva ramar är inget underkännande av Wittgensteins vision, det är bara ytterligare ett bevis på språkets, filosofins, ja, verklighetens komplexitet. Att den, verkligheten dvs., fortsätter att gäcka oss är uppmuntrande men framförallt jävligt irriterande, men det är antagligen något som vi får lov finna oss i. Det är till Wittgensteins heder att han försökte.

Mest känd för: Tractatus, en av tidernas märkligaste filosofiska verk, och för Filosofiska undersökningar, där han utvecklar sin teori om språkspel.

5. Bob Dylan

2009-04-23T12:38:00.001+02:00

Jag hade länge planer på att skriva ett bra Dylaninlägg. Ja, det är sant! Ett bra inlägg! Jag tog fram mitt block för flera dagar sen och började skissa ner idéer. Skulle jag visa min kärlek till och kunskap om Dylan genom att helt sonika gå igenom alla hans perioder, alla hans album, alla hans låtar? Hm, nej, tråkigt. Kanske borde jag låta inläggets stil spegla Dylans olika perioder i livet, genom att först skriva på ett politiskt indignerat vis, sedan knarkig beatprosa, vidare över brusten kärlekslyrik, fortsätta med ett kristet sätt att se på saker, låta texten övergå i bitterhet och slutligen lämna lite hopp på slutet? Vad genialt! Bob Dylans hela själsliv uttryckt i ett blogginläggs stil! Eller vänta, hur bra är inte det här idèn...

Jag skriver hela inlägget i översatta Dylanlåtcitat!

Formulerar om dem endast så mycket att det går att göra en begriplig berättelse av det hela. Årets bästa text! Nobelpriset till Martin Janzon! Tack, det här hade jag aldrig väntat mig, utan mamma och pappa hade jag inte stått här idag...

Men sen kom bristen på liv i vägen, och jag orkade inte fullfölja någon av mina glimrande idéer. Så här sitter jag idag och ska skriva om den troligen största musikaliska idol jag haft, och vet inte vad jag ska ta mig till. Det är då, alltså nu, jag drar mig till minnes vad en kompis som hälsade på häromveckan sa. Stolt proklamerade han: "Jag läste de fyra första inläggen på er judeblogg!" och fortsatte sedan lite mindre stolt, men fortfarande ganska nöjd: "Sedan dess har jag bara läst rubrikerna och tittat på bilderna." Jag inser med ens att han ändå får ut det viktigaste, eftersom själva grejen med en lista är just själva listan. Skit samma vad jag skriver här, Bob Dylan är den femte bästa juden någonsin! Där har vi det viktiga! Och därmed känner jag att jag kan slappna av och tillåta mig att på ett enkelt sätt berätta för er varför jag tycker att han är så bra.

När jag lånade ett par skivor av en kompis (för övrigt samma kompis som figurerar i stycket ovanför) i slutet av gymnasiet skulle det påverka fortsättningen av mitt liv. Skivorna var Sleeps with Angels av Neil Young och Desire av Bob Dylan. Jag ägnade timmar åt att ligga i sängen och säga nej till kompisar som ville hitta på nåt, för att istället lyssna igenom skivorna. Det var vid denna tid jag fick mitt riktiga musikaliska uppvaknande, och förutom kompisen (Manne) och artisterna själva (Young och Dylan), så vill jag framföra ett hjärtligt tack till Lina, en tjej jag var obeskrivligt kär i men som jag visste att jag med all sannolikhet aldrig skulle kunna få och om jag kunde det så skulle det aldrig fungera. Utan henne, inga tårar till musiken. Lina fick med ens heta Sara, och jag fortsatte att ivrigt köpa och låna skivor av såväl Dylan som Young.

"Men Herregud Martin, det där var ju flera år sen! Väx upp!" säger ni, och uploadar ännu en housemix på myspace. Även bortsett från att jag har svårt att växa upp, så finns det en annan sak som gör att jag, och alla andra, kan fortsätta att älska Dylans musik genom livets skiftningar. Det är nämligen så att hans digra produktion innehåller så många olika uttryck, känslor och tankar att man lätt kan hitta något som man gillar utifrån var i livet man befinner sig för tillfället. Är det vår? Fint, spela Blonde on Blonde! Föraktar du någon? Ingen fara. Hatar du kanske rentav en tjej du haft ihop det med? No probs. Är du kär? Vad roligt! Bitter? Jag också. Vill du bara luta dig tillbaka med opretentiös musik och en gammal gubbig kopp te? Mm, det kan vara skönt. Och så vidare. Och så vidare. Alltid med den mest utsökta känslan för ordens användning. Många av de fantastiska låtarna är svåra att veta vad de handlar om, men de berör en likväl tack vare... ja, jag vet inte, tack vare poesin, antar jag.

Jag förstår om man tycker att Dylan gjort tråkig musik. Jag förstår om man upplever hans röst som gnällig, nasal, raspig och allmänt dålig. Jag förstår om man tycker att Morrisseys, Z-Ros eller Al Greens texter "säger mer om ens liv". Men JAG tycker att Dylan gjort massa skitbra musik. JAG gillar hans speciella röst. Dylan säger mycket om MITT liv, eller åtminstone om liv som jag vill höra om. Och det tänker jag inte ändra på bara för att nån jävla Discobelle eller Plain Gold tycker annorlunda.

Ni som är med mig är med mig.

Mest känd för: att vara den allmänt mest beundrade textförfattaren i musikens historia. Låtar och album av Dylan brukar ofta hållas som bland de bästa som gjorts. Möjligen är han den största levande legenden alla kategorier, tillsammans med Nelson Mandela och Elvis Presley.

6. Moses

2009-04-22T12:00:00.001+02:00

När jag var mindre var min högsta önskan att få en handfull superkrafter. Jag läste serietidningar och min fantasi skenade iväg. Hur lättjefullt och skönt skulle inte livet vara med bara en sådan egenskap? Föga visste jag att det var till Gud jag egentligen skulle vända mig om jag ville ha fantastiska egenskaper. Hela Bibeln är full med historier om mirakel som går emot erfarenheten och alla givna naturlagar. Blinda får synen tillbaka, hav delas och fiskar mångfaldigas. Historien om Moses är bara en i raden, men för judarna är det den viktigaste historien som finns. Ni har redan läst om Abraham, en ganska tråkig och ointressant kille. Visst, han var viktig, men Abraham är ingen som blir föremål för hjältestatus inom någon religion. Om Abraham är Morpheus, någon som tycks ha varit med sedan begynnelsen men som inte gör så mycket, så är Moses Neo; det är han som gör alla coola saker, som att dela havet, leda det utvalda folket genom öknen och hämta stentavlor från Herren själv. Visst finns det andra personer av intresse i Gamla Testamentet (av vilka några redan har figurerat på den här listan), men det är ändå Moses som är den stora huvudpersonen, hjälten, superhjälten om ni så vill. Vid sidan om att utföra dessa stordåd lyckades han till och med hitta tid att skriva de fem moseböckerna. (Till skillnad från Abraham blev Moses bara 120 år, rena ungdomen!) Det är möjligt att Moses är judendomens viktigaste person någonsin, och han låter sig naturligtvis inte avfärdas som en i raden av Bibelsnubbar.

Jag läste någonstans att när renässanshumanisten Pico della Mirandola läste Bibeln så skämdes han å de kristnas vägnar. Han hade hoppats att hitta bättre tankar och resonemang än hedningarnas (dvs. grekernas), och språkligt var böckerna en stor besvikelse. Det här fick Pico att vända sig till den judiska kabbalan, som med avancerade siffermetoder försöker hitta underliggande meningar dolda i Gamla Testamentets texter. Det ska tilläggas att Pico förväntade sig en prosa lika vacker och klar som den bild han hade av Gud. Det var förstås en förväntning som omöjligen kunde uppfyllas. Pico, som i förbigående sagt hade väldigt höga tankar om sig själv, kom till den slutsatsen att moseböckerna var skrivna på ett väldigt simpelt vis för att den stora massan annars skulle bländas av ordens klarhet och skönhet. Det var upp till män som Pico att urskilja texternas underliggande resonemang och läror. Det är möjligt att Moses hade en illistig ådra, men det tycks osannolikt. Till skillnad från Pico tycker jag att moseböckerna (det jag har läst i dem, det vill säga) är bra och underhållande; alla bilder och metaforer och det faktum att man inte är säker på vad som är sanning och fiktion stärker bara upplevelsen. Men Pico var säkert en av dem som läser Euklides eller Matematik 3000 som förströelse.

Berättelsen om Moses innehåller alla viktiga detaljer som måste finnas med i en berättelsen om en hjälte. Från den dramatiska födelsen till den utdragna spänningen när han vandrar genom öknen och till det magnifika och underbara när han på Sinais topp tar emot stentavlorna på vilka Gud har ristat in hur många gudar man får ha vid sidan om (inga), vilka man får ligga med (inte så många, bara din hustru) och så vidare. Det är naturligtvis självklart att Moses ska återfinnas så här högt på den här listan, och det har faktiskt inte så mycket med mina barndomsminnen (jag vill fortfarande ha superkrafter, vem vill inte det?) eller Moses eventuella superkrafter (sanningen är väl den att Gud hjälpte till en smula) att göra. På många sätt är han judendomen. De tio budorden, högtiden pesach och traditionen att äta ojäst bröd är otänkbara utan Moses. Han kan givetvis inte toppa den här listan, därtill räcker hans insatser inte till. Moses är inte världshistoriens bästa jude, men han kan bannemej vara världshistoriens bästa jude.

Mest känd för: att ha tagit judarna från Egypten genom öknen till det heliga landet. Judendomens stora hjälte och profet.

Moses kommer ner från Sinai, illustration av Gustave Doré.

7. Elvis Presley

2009-04-21T20:15:00.009+02:00

Det var en gång en musikgenre som hette rythm n blues. Stilen var ursprungligen av och för svarta människor (rythm n blues övertog beteckningen race music) och inspirerade så småningom en genre betecknad rock n roll. Vi kanske kan skippa debatten rörande rock n rollens startpunkt, det finns som ni vet en hel del olika åsikter där, men klart är att killar som Fats Domino (svart), Big Joe Turner (svart), Ike Turner (svart), Jackie Brenstone (svart), Little Richard (svart), och Chuck Berry (svart) var viktiga pionjärer på området. Men det skulle krävas en Bill Haley (vit) för att rock n rollen skulle få sin första stora hit, och en Elvis Presley (vit) för att världen skulle få tokspel och bli sådär hysterisk som kvinnor har för vana att bli. Världen skulle inte bli sig lik och allt det där. Nu finns det förstås de som gärna smyger in hintar om att hela den här grejen med att rocken plötsligt blev populär i och med Elvis skulle ha med etnicitet och hudfärg att göra, och så kan det förstås vara. Men.

Det kan också vara så att Elvis helt enkelt var snyggare, sexigare, coolare, och oftast, om jag får säga det själv, bättre än hans föregångare och samtida rockkollegor. Jag har full förståelse för de vilda skriken, The King var ändå allt bra attraktiv, se bara på hans moves, hans ryck med huvudet, eller hans ljuva anletsdrag, svårt att ta blicken ifrån honom, om jag vore bög - och så vidare. Dessutom var Elvis mycket mer än bara en rock n rollartist. Rockabilly, pop, gospel, blues och smetiga ballader levererades lite om vartannat.

Vissa läsare har säkert misströstat och i sitt stilla sinne tänkt att "nåja, inte tycker de verkligen att den eller den person på riktigt är bra, det måste bara vara dessa judars oerhörda betydelse för sitt område som placerat dem så högt på listan." Dessa läsare har till större del fel än de tror, men hur det än är med den saken: i detta fall har de definitivt fel. Elvis Presley råkar inte bara vara den mest berömda figuren inom all populärmusik. Inte bara den mest passionerat imiterade människan någonsin. Inte bara en framgång och fall-saga minst lika stor som den om Marilyn Monroe. Nej, han gjorde också ett antal genuint högklassiga inspelningar. Jag är allvarlig, nästan: Vad man än jämför med är vissa av Elvis låtar bland det bästa som spelats in.

Ta hans debut till exempel. Skivan lider av klassiker-syndromet alias Beatlessjukan, d.v.s. den är så känd att många människor liksom tröttnat på den redan innan man lyssnat. Eller så tror man att man hört den fast man inte gjort det. Det är inte alltför många som verkligen tagit sig tid att lyssna, men de som gjort det har förmodligen insett ett par saker: 1. Den är, som väntat, ojämn. 2. Ett par av de bästa låtarna tillhör inte de allra mest kända. Tryin to Get to You till exempel. En utmärkt låt som uppskattningsvis endast 9 procent av er har hört. (Jag jobbar på ett statistikföretag - har ni otur blir min nästa blogg en bitter och cynisk historia.) Jag lovar att det finns åtminstone ett femtiotal lika halvbortglömda låtar ni aldrig hört. Elvis spottade ur sig ett helt gäng album och enligt min erfarenhet följer alla ungefär samma mönster: skivorna är ojämna men det finns guldkorn på var och en.

Sådär vidunderligt storslagen och magisk blir dock Elvis först när vi upplever hans musik i kombination med hans person och artisteri. Det är alltså inte särskilt konstigt att videon till Suspicious Minds är ett prima exempel på det bästa med Elvis: Osande, svettig, attraktiv och smaklöst utklädd levererar han vad vi kanonbestämmare skulle kalla en klassiker. Och för en gångs skull handlar det inte om tycke eller smak. Den som inte direkt inser att det är en klassiker utöver de vanliga klassikerna ("Har du hört Ubraguda Murujas osläppta källarprojekt? En klassiker!") har helt enkelt glömt bort att klicka på länken. Den finns på rad fyra i det här stycket. Suspicious Minds står det.

I en av förra årets mest ambitiösa hiphoplåtar, Who - en alldeles utsökt 15-minuterslåt, såhär inom tankstreck sagt - av Joe Budden, noterar berättaren "If rap was alive we'd be tryin' to be the best rappers ever, not just the best rapper alive." Rappare inser väl helt enkelt att det inte ens är någon idé att låtsas som att man skulle vara bättre än The Notorious B.I.G. På samma sätt är det inte konstigt att Lil Jon är The King of Crunk, att Michael Jackson är The King of Pop, att Elvis Costello är The King of America. De kan liksom inte kalla sig bara The King.

Det epitetet är för alltid upptaget.

Mest känd för: att vara den (vita) amerikanska populärmusikens största namn, där endast Bob Dylan och Frank Sinatra kan vara med och tävla litegrann åtminstone. Var den första riktigt stora ikonen inom den nya rockmusiken (som visserligen skulle få helt nya vändningar några år senare på 60-talet, men det ska vi inte tala om nu).

8. Jungfru Maria

2009-04-20T13:58:00.002+02:00

Marilyn Monroe i all ära, men naturligtvis är det Maria Oskulden som är den bästa judinnan någonsin. Ingen kvinna har blivit mer dyrkad än henne och hon var dessutom den som uppfostrade Jesus, som ju på många sätt blev en väldigt fin människa. Det intressanta med Maria är så klart varför hon har blivit så dyrkad. Anledningen till detta skiljer sig nämligen (minst sagt) från anledningarna till att de flesta övriga kvinnor på den här listan har blivit det.

Jag är ledsen att säga det, men vårt urval av kvinnor till den här listan har i hög grad handlat om sex. Vi vill ligga med Scarlett, vi har som tonåringar onanerat till Sarah Michelle och vi skulle sälja våra föräldrar för att få ett fräckt ögonkast från Marilyn. Allt detta har skett nästan utan att vi (eller i alla fall jag) har varit medvetna om det. En dag sitter man bara och kollar igenom listan och utropar helt plötsligt: "Varför i helvete är SARAH MICHELLE GELLAR med på listan och inte Hannah Arendt, Gertrude Stein eller någon av de där som Martin nämnde i en kommentar nyligen!" Och så visar det sig att allt handlar om att någon av oss har haft sexuella fantasier om Buffy i trettonårsåldern, och, tja, mer än så var det inte. Jungfru Marias plats på listan handlar så klart också väldigt mycket om sex, nämligen om själva frånvaron av sex. Man skulle kunna säga att Maria är en symbol för all den kvinnlighet vi inte associerar med kåthet: den upphöjda, rena, moderliga kvinnligheten. Freud kanske skulle säga att vi har tagit med "Madonnan" för att kompensera för alla "Horor" på listan.

Jag tror att Maria ofta har fått tjäna som en sådan motvikt. I katolska medelhavsländer som Italien och Spanien ser man till exempel ständigt små figurer föreställande Kristi moder. Ibland kan man nästan få för sig att hon ses som viktigare än Kristus själv. Detta tror jag beror på att kvinnorna i dessa någorlunda manschauvinistiska kulturer får en kvinnlig religiös förebild bland alla gamla patriarker, och att männen (som ju tillhör Europas kåtaste) får utlopp för den mindre köttsliga delen av deras kärlek till det andra könet. Samtidigt är Maria något helt annat än deras egna tjocka, svettiga mödrar som hunsar dem därhemma: hon är snäll, värdig och omhändertagande utan att vara sträng eller överbeskyddande.

Allt ihop började med att ängeln Gabriel besökte Maria en dag och att hon strax därefter blev gravid. De som skrev Bibeln har dragit helt andra slutsatser av detta än vad jag själv kanske skulle göra, men Maria skötte historien snyggt och menade att Gabriel hade överlämnat ett budskap om att hon skulle föda Guds son. "Helig ande ska komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig", och mycket riktigt föddes lille Jesus i stallet utan att Maria fått kuk (förutom av Gud då, i någon slags andlig mening). Resten av historien är lika bekant: Jesus växer upp, börjar predika, går på vattnet, skaffar lärjungar, blir korsfäst (med mamma fortfarande vid sin sida som ni ser på bilden längst ner), återuppstår, far upp till himlen och till sist blir den störste religiöse figur världen någonsin skådat. Allt detta gör också Maria till en oerhört viktig religiös personlighet, och en karaktär med lika högt symboliskt värde som Jesus själv. Martin nämnde igår Moder Teresa som "en symbol för självuppoffring, osjälviskhet och ödmjukhet", men jämfört med Jungfru Maria är hon ett jävla skämt och ingenting annat.

Jungfru Maria, jag högaktar dig.

Mest känd för: Födde Jesus som oskuld. Den romerks-katolska och ortodoxa kristendomens främsta helgon. Tillsammans med Marilyn Monroe, en av de viktigaste kvinnliga symbolerna.

Michelangelos Pietá. Michelangelo - kanske den bästa konstnären någonsin.

9. Marilyn Monroe

2009-04-19T16:18:00.007+02:00

Marilyn Monroe. Ett namn lika magiskt, overkligt och larger than life som Moder Teresa. Eller Leonardo da Vinci. Eller Zarathustra. Det är på den nivån, och ja, det är faktiskt på den nivån. Jag blir lika förvånad varje gång jag inser att Monroe faktiskt har levt på riktigt. Vi har flera gånger på listan pratat om vikten av symbolvärde, att betyda något mer och annat än bara sina gärningar. Alla vi tre judebloggare är förtjusta i människor som växt sig så stora i vårt kulturella medvetande att de inte längre bara representerar sig själva, utan något mycket mer och större. Människor som slutat vara varelser av kött och blod och istället blivit begrepp.

Moder Teresa är en symbol för självuppoffring, osjälviskhet och ödmjukhet. Da Vinci är en symbol för det mänskliga geniet. Zarathustras namn för tankarna direkt till urgammal visdom, religion och poesi. Vi har tidigare hyllat ett antal skickliga, karismatiska och vackra kvinnor inom populärkulturen, men alla Lauren Bacalls, Elizabeth Taylors och Scarlett Johanssons är bara barn, underavdelningar om ni så vill, till Monroe. De är, om jag ska vara fullständigt uppriktig, inget annat än smulor som ramlat av den stora kakan Marilyn Monroe. Inte så att Monroe var först (hon kom inte igång med sin filmkarriär före vare sig Bacall eller Taylor), men hon är otvetydigt den allra största representanten för den vackra filmstjärnan. Flera av de stora tidningarna har utsett henne till 1900-talets sexigaste kvinna och största sexsymbol. Monroe var, självklart, givetvis, naturligtvis, oerhört vacker och attraktiv. Men jag är ändå väldigt tveksam till att hon hade fått den osannolikt mytiska status hon har nu om det inte vore för hennes på många sätt stormiga och tragiska liv. Ingen spektakulär uppväxthistoria, ingen överdos och ingen Kennedy och det hade inte blivit några utmärkelser som 1900-talets det eller det. Marilyn Monroe var en ovanligt vacker kvinna med ett ännu ovanligare och fascinerande liv.

Norma Jeane Baker föddes 1926. Hon hade en kaotisk barndom som hon spenderade i flera olika fosterfamiljer. Mamman hade psykiska och finansiella problem och kunde därför inte ta hand om sin dotter. Vem fadern var är inte helt klart, men som vanligt på den här tiden hade papporna inte särskilt stort intresse av barnuppfostran, så det hade kanske inte spelat så särskilt stor roll i alla fall. Hon kom att bli utsatt för övergrepp och ofredande från medlemmar ur en fosterfamilj, och ett par stycken i hennes släkt och närhet begick av olika anledningar självmord. Det känns inte långsökt att anta att flera av dessa upplevelser bidrog till hennes återkommande depressioner i vuxet tillstånd. Hursomhelst, Norma Jeane tog snart ett skitjobb och blev av en slump upptäckt av en fotograf som uppmuntrade henne att söka modelljobb. Hon tog jobbet och hankade sig under några år fram på detta och det är från denna tid, i slutet av 40-talet, som hon också poserade naken för att kunna klara sig ekonomiskt. Hon deltog även i några mindre filmproduktioner.

Inte förrän hon fick en roll i John Hustons film I Asfaltens Djungel började hennes karriär ta fart. Norma Jeane Baker byttes raskt ut mot Marilyn Monroe. Hon fick fler roller i stora produktioner och den mest berömda av hennes tidiga filmer är idag Herrar Föredrar Blondiner, en rätt trevlig musikal som är klart sevärd just för att Monroe medverkar. I denna framför Monroe den tidiga bling-bling-klassikern Diamonds are a Girl's Best Friend, och Monroe var nu etablerad inte bara som modell och skådespelerska, utan också sångerska. Hon hade som ni säkert förstår inte särskilt svårt att skaffa sig karlar, och gifte sig snart med Joe DiMaggio och sedan med den mycket kompetente pjäsförfattaren Arthur Miller.

50-talet var Monroes årtionde, och hon skulle medverka i en hel hög filmer. Regissörer och producenter ville ha med henne i massa produktioner trots att hon var ökänd vad gällde inspelningarna. Hon hade svår scenskräck och blev med tiden allt svårare att arbeta med. Hon ville inte lyda regissörerna och höll aldrig tiden. Svåra, jobbiga och excentriska är ju alla stora kulturpersonligheter, så det är förstås inget att förvånas över. Bland filmerna finns det, förutom Herrar Föredrar Blondiner, en till som måste nämnas: I Hetaste Laget, från 1959. Filmen har av American Film Institue utsetts till tidernas bästa komedi. Den är säkert lite småkul, men det är inte därför jag knappt kan bärga mig att se den. Det är för att Monroe medverkar. Så enkelt är det.

Marilyn Monroes sista film blev den oavslutade Something's Got to Give. Hon hittades den femte augusti 1962 död i sitt hem efter en överdos på läkemedlet barbiturater.

Precis som de andra glamorösa kvinnorna som deltagit på judebloggen så får man inte glömma bort att Monroe aldrig hade blivit superkänd eller varit med på vår lista om det inte vore för att hon besatt en stor talang inom det område hon var verksam. Den berömda skådespelartränaren Lee Strasbourg har sagt: "I have worked with hundreds and hundreds of actors and actresses, and there are only two that stand out way above the rest. Number one is Marlon Brando, and the second is Marilyn Monroe." Det är också flera av hennes medarbetare och vänner som påpekat att Monroe var intelligent, något som kanske inte direkt framhävs i filmerna där hon allt som oftast fått spela stereotypen dum blondin.

Men varför älskar så många Marilyn Monroe? En snygg och duktig kvinna är med i några halvbra filmer och dör sen ung. Visst visst, men räcker det verkligen? Ja, det gör det, för det är nämligen inte alls så bara. I Edgar Allan Poes genomgång av hur han skrev sin berömda dikt Korpen berättar författaren hur han gick tillväga när han skrev dikten. För att uppnå största möjliga poetiska effekt kom han fram till att det var framgångsrikt att blanda melankoli med skönhet. Det mest melankoliska ämnet ansåg han vara döden och skönheten är för Poe självfallet en vacker kvinna. "Alltså är en vacker kvinnas död otvivelaktigt det mest poetiska ämnet i världen." Kanske finns förklaringen till vårt outsinliga intresse för dagens jude i just denna betraktelse. Nu i efterhand tycker man sig se ett tragiskt skimmer över alla Monroes leenden - vi vet ju att hon alldeles snart skulle ta död på sig själv genom en överdos. (Eller ja, vissa av er kanske föredrar konspirationsteorin: FBI "fixade" Monroes död för att inte äventyra Kennedys presidentpost. Jag misstänker att kärleksaffären med Monroe inte skulle se så bra ut om den kom fram.) På något sätt är döden närvarande i alla bilder av henne och det gör intrycket väldigt starkt. Skönhet och död är en otäck kombination, men en som alltid fängslat människan.

När jag tänker närmare på saken känns Joyce Carol Oates Marilyn Monroe-roman Blonde inte alls särskilt lång längre. 862 sidor, det klämmer jag på en kväll.

Mest känd för: att vara 1900-talets största sexsymbol och en av de största kvinnliga filmstjärnorna genom tiderna. Samtidigt var hon också symbolen för berömmelsens och uppmärksamhetens baksida. En sorts tragisk och älskad martyr, i detta avseende jämförbar med Kurt Cobain.

Andy Warhols Marilyn. Warhol porträtterade de flesta riktigt stora kulturella ikonerna från 50- och 60-talet.

10. Abraham

2009-04-18T16:38:00.001+02:00

Gabriel skrev i sin text om Johannes att han "kan förstå att det höjs ett och annat ögonbryn åt att en till biblisk figur dyker upp på den här listan", ungefär som om Johannes skulle vara den sista. Eller som om det vore lite konstigt att bibliska judar är med på listan. Nej, det är dags att drämma näven i bordet och sluta ursäkta sig! Sanningen: många av de allra viktigaste judarna, för judendomen såväl som för vår kultur, finns omskrivna i Bibeln. Vettig åsikt: flera av dessa är fascinerande, storslagna karaktärer lika värda att omtalas som vilken jävla David Beckham som helst.

När Kalle Lind skrev att han tyckte det var bra att några gojim tog tag i uppgiften att äntligen bestämma vilka de bästa judarna är, kommenterade han att judarna själva bråkat om den saken ända sedan Abrahams tid. Nu är det inte så att de råkade började diskutera saken just när en snubbe som hette Abraham levde, nej, det hade varit hart när omöjligt (jag säger hart när, för man vet aldrig, med tanke på kvantfysik och sånt är det säkrast att inte vara säker på nånting) att ha en åsikt i frågan tidigare, eftersom Abraham är stamfader åt det israeliska folket. Då judendomen är det israeliska folkets religion är det liksom omöjligt att prata om någon jude före Abraham, hur ambitiös man än är i breddningen av judedefinitionen. Judendomen utan Abraham är som funken utan James Brown.

Abrahams stjärnkarriär började sent. Han var redan 75 år när han fick höra några uppmuntrande ord från Herren: "Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skall alla släkter på jorden bli välsignade." Han fick också reda på att han skulle lämna sitt land, Haran, och bege sig till det förlovade landet, Kanaan.

När jag skrev om David rabblade jag på och gick igenom karlns hela liv och leverne, mer eller mindre, men det tänkte jag inte göra nu utan bara fokusera på det viktigaste. När Abraham (eller Abram som han hette före denna dag) var 99 bast talade Herren till honom igen. Abraham fick veta att han skulle byta namn (ganska oviktigt) och att ett förbund skulle upprättas mellan honom och Gud, ja, all avkomma till Abraham och Gud rent av. (Ganska viktigt.) Från och med nu var förhud en ganska sunkig grej man skulle göra sig av med.

Hans avkomma skulle som sagt bli rätt stor, ("Se upp mot himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem. Så skall din säd bli.") och det är otvetydigt menat som en bra grej. Lite ironiskt ändå att evolutionsläran ska få vatten på sin kvarn i en religiös text, men det är här uppenbart att det största och viktigaste som kan hända en människa är att så mycket avkomma som möjligt bär på hennes gener.

Nåväl, Abraham fick som lovat till slut några ungar, varav de mest berömda är Isak, som han fick med sin hustru Sara, och Ismael, som han fick med Saras egyptiska tjänarinna Hagar. Från den förstnämnda sonen härstammar israelerna och den sistnämnda bland annat araberna. Stackars araber, alltid sedda som ett andrahandsfolk. Inte särskilt konstigt att det i Koranen är Ismael som är närapå att offras till Gud och inte Isak (ni kan väl den historien?).

Dags för avrundning då. Det spelar egentligen ingen roll om vi sitter här och tycker att Abraham verkar vara allmänt kass, fett tråkig eller såååå 2000 före Kristus: har Herren Gud bestämt sig för att en person är värd att bli startskottet och en grundpelare för ungefär alla religioner värda att tas på allvar (jag menar, buddhism känns ju mer som en filosofi och hinduism som en såpopera), ja, vem är då jag att säga att denna person inte är bra? Jag är ingen, är vem jag är.

Mest känd för: att vara stamfader åt det israeliska folket och en viktig portalfigur i de tre stora monoteistiska religionerna.

God and the Angels visit Abraham, av Arent de Gelder, ca 1680 - 1685.

11. Baruch Spinoza

2009-04-17T12:10:00.001+02:00

"Well I'm Eazy-E, I got bitches galore/You may have a lot of bitches but I got much more" rappar Eazy-E i låten "Eazy-Duz-it", som en ilsken terrier med hösnuva. Ödmjukhet har aldrig varit en av hiphopens varumärken. I början gällde det att ha störst soundsystem, senare mest pengar eller som i Eazy-E:s fall, flest "bitches". Vi kan alla uppskatta den här respektlösa uppkäftigheten. I hiphopsammanhang handlar det ofta om att framhäva sig själv, att sockra den egna självbilden. Det är inget fel med det, vi står ju oss själva närmast, och är man bra kan man lika gärna låta världen få reda på det. Men på samma gång är det underbart när man stöter på en riktigt ödmjuk person.

Baruch Spinoza, mannen som gav ödmjukheten ett namn, är tidernas elfte bästa jude. Genom sitt liv tackade han återkommande gånger nej till utmärkelser och priser, och behöll jobbet som glasslipare livet ut. (Som i förbigående sagt inte blev så långt. Han dog i lungsot vid 45 års ålder 1677, orsakad av de smutspartiklar han andades in i sitt arbete; ännu ett exempel på att arbete inte är bra för din hälsa.) Spinoza levde upp till det stoiska människoidealet, vilket innebar att han behandlade sina medmänniskor välvilligt och levde ett anspråkslöst liv. Han var dessutom en ihärdig försvarare av tankefriheten. Tyvärr var Spinozas inställning inte i fas med tiden. Redan vid 23 års ålder blev han utesluten ur den judiska synagogan. I 1600-talets Holland, då som nu en fristad för oliktänkande, förbjöds en av hans böcker, och han fördömdes av sin samtid för ateism. Vad var det då i Spinozas tänkande som väckte så mycket anstöt?

Vi kan anta att folk måste ha stört sig på Spinozas ödmjuka inställning till livet. Det finns något irriterande med personer som inte tar emot hedersbetygelser eller siktar högt på karriärsstegen, som är nöjda helt enkelt. Här försöker vi dränka dem i vårt beröm och så tackar de nej till detta, maken till fräckhet! Beundran kan så lätt slå över till avsky. Det här kanske bottnar i avundsjuka, eller en oförståelse inför andra sätt att leva. Hur som helst är det inte den här aspekten som har lyfts fram av historiker när de försöker förklara varför Spinoza var så kontroversiell. Den egentliga orsaken, säger de, var att Spinoza förfäktade en radikal panteism, där han närmast likställde naturen med Gud. Gud är i Spinozas värld inte bara allnärvarande i en metaforisk innebörd av ordet, utan faktiskt närvarande överallt, på samma gång. Inte konstigt att många upprördes av detta: om Gud är allnärvarande så innebär det att han är närvarande vid mindre ärofulla företeelser, som besök på hemlighuset eller den lokala bordellen. Allt smutsigt i tillvaron kan naturligtvis inte Gud ha del i.

Efter att ha väckt stor kontrovers i sin samtid, glömdes Spinoza bort. Men han upptäcktes återigen vid romantikens gryning, och influerade tänkare som Schelling och Hegel. Idag betraktas han som en av de stora rationalisterna i 1600-talets Europa, vid sidan av Leibniz och Descartes. Spinozas stora projekt var att försöka härleda hela filosofin från några enkla axiom, precis som matematiken utgår från de euklidiska axiomen. Denna geometriska metod influerade bland annat Wittgenstein (vars Tractatus logico-philosophicus för övrigt har hämtat sitt namn från Spinozas Tractatus Theologico-Politicus). När Albert Einstein tillfrågades om han trodde på Gud svarade han att han tror på Spinozas Gud som uppenbarar sig i naturens harmoni. Spinoza har på senare år (vilket inom filosofin, som utmärks av en stor historisk medvetenhet och därför ganska trögflytande förändringar, innebär det senaste seklet) faktiskt blivit något av en modefilosof, och personer som Louis Althusser och Gilles Deleuze har skrivit texter som är väldigt influerade av Spinozas tankar.

Varför hamnade Baruch Spinoza så högt på den här listan? Kanske kände vi oss goda och ödmjuka till sinnes när vi bestämde hans plats på listan. Spinoza var förvisso inte särskilt hiphop, men äkta oförställd ödmjukhet kan vara lika bra, om inte bättre. Redan nämnde Gilles Deleuze har kallt Spinoza för "the absolute philosopher", och det är så jag vill föreställa mig honom, som en gestaltning av alla filosofiska dygder.

Mest känd för: sin panteistiska världsåskådning, och sin ödmjuka inställning till livet.

12. Johannes

2009-04-16T14:43:00.001+02:00

Nu är det kört. Växthuseffekten, finanskrisen, västvärldens ohämmade individualism och materialism... nu är det ta mig fan kört: Harmageddon väntar! Barrikadera er i källare, plöj survivalist-litteratur och bunkra upp med konserver, ty nu är undergången nära. Hur den kommer att se ut? Johannes har svaret (den bibliska Johannes syftas det alltså på nu, för hans nutida namnes framtidsprognos: klicka här), och det är både bra och dåliga nyheter:

Dåliga nyheter: Stjärnorna på himlen kommer regna ner över jorden "såsom när ett fikonträd fäller sina omogna frukter, då det skakas av en stark vind", och om man inte tillhör de 144 000 personer som får Guds tecken på sina pannor och blir räddade (hur är det nu, är det Jehovas vittnen man måste gå med i för att bli en av dem?), så är detta bara början. Hagel och eld kommer att bränna upp en tredjedel av jorden, en tredjedel av havet kommer att bli blod, en tredjedel av sjöarna och floderna kommer att bli giftiga, och en tredjedel av solen kommer att förmörkas. Stora gräshoppor kommer tortera människorna i fem månader och efter det kommer en tredjedel av oss bli mördade av 200 miljoner ryttare med eldsprutande hästar. Efter det kommer en drake och två vilddjur att ta över makten här nere på jorden, och alla som inte tillber "vilddjurets bild" kommer att bli dödade av ett av dessa monster. Vi kommer hamna i ett minst sagt knepigt dilemma: om vi inte tillber vilddjuret dör vi, om vi gör det kommer vi å andra sidan bli plågade av Gud med eld och svavel i "evigheters evigheter". Man skulle kunna tro att eländet var slut i och med detta, men först måste vi ju faktiskt klämma in sju änglar med ytterligare sju plågor, sen är allt klart och vi kan ta det lugnt igen.

Dessa sista plågor är till en början helt OK: folk får lite jobbiga eksem, havet förvandlas till blod (det är ju vardagsmat vid det här laget) och även floderna och sjöarna blir blod (vilket ju ändå är bättre än att de är giftiga, blod går ju faktiskt att leva på). Sedan blir det värre: den siste ängelns plåga kommer nämligen i form av en gigantisk jordbävning som krossar alla jordens berg och störtar samman alla städer. Någon gång i samband med detta kommer också den babylonska skökan och världskapitalismen få sitt straff.

Bra nyheter: Jesus kommer så småningom att strida mot vilddjuren, Satan, den falska profeten och allt vad de nu heter, och till sist rädda dagen. Alla som har dött kommer att få en ny chans att dömas inför Kristus (för dem som har betett sig dåligt fortsätter de dåliga nyheterna nu...). Den nya världen som uppstår ur ruinerna efter den gamla verkar hur bra som helst, inte minst den heliga staden Jerusalem, som kommer att vara byggd av ädelstenar och guld.

En uppenbar fråga dyker direkt upp i mitt huvud efter att ha läst Johannes sakliga redogörelse för undergången: Hur mycket KNARKADE de egentligen på den tiden? Eller kunde man vara en "helig profet" utan droger när Johannes och de andra gamla profilerna verkade? Fler frågor finns runt denne mystiske man: Hur många konstnärer har egentligen influerats av hans uppenbarelse? Hade vi ens haft någon konst utan hans förvirrade visioner? Varför ser han så feminin ut på alla bilder? Var han bög? Hur ska man i så fall se på faktumet att han kallas för "lärjungen som Jesus älskade" i Bibeln? Är det sant när "modern forskning" påstår att det inte var samme person som var både apostel, evangelist och författaren bakom Uppenbarelsen? Och med vilken jävla rätt tror "moderna forskare" att de kan gå emot Den Heliga Skrift och gammal kristen tradition!? Inte med Guds i alla fall.

Jag kan förstå att det höjs ett och annat ögonbryn åt att en till bibilisk figur dyker upp på den här listan, men jag kan säga så här: Johannes var en visionär, en poet, undergångsprofeternas undergångsprofet, hade kanske ett homosexuellt förhållande med Jesus och skrev en stor (och stundtals sjukt bra och inflytelserik) del av vad som är världens mest lästa och berömda bok. Allt det här gör honom given på topp 15, och den som tycker att typ Woody Allen eller Serge Gainsbourg är bättre kommer att få dricka av Guds vredesvin och plågas av eld och svavel i evigheters evighet.

Mest känd för: En av de fyra evangelisterna och en av Jesus tolv apostlar. Skrev också den fantastiska undergångsvisionen Johannes Uppenbarelse.

13. Phil Spector

2009-04-15T13:31:00.000+02:00

Phil Spector fälld för mord

Den legendariske musikproducenten Phil Spector har dömts till mellan 15 års och livstids fängelse för mord av en domstol i Los Angeles. Domen kommer att överklagas.

(Först och främst vill jag bara varna för risken att ordet "pop" överanvänds i denna text. Detta orsakas av min, om inte gränslösa, så åtminstone gigantiska kärlek till vad detta begrepp står för. Det orsakas också av faktumet att Phil Spector innehar en central plats i popmusikens historia. Innan jag börjar hylla honom, vill jag också tacka Dagens Nyheter för att de bidragit med en artikel till texten, så jag slipper att själv gå in en massa på Spectors "mörka sidor", som ju är så aktuella i dessa dagar.)

Dunk! dunkdunk DUNK! Dunk! dunkdunk DUNK! Det är konsert med ett skotskt indiepopband och jag utbrister: "Det är ju The Jesus and Mary Chains "Just like honey"!" Martin tittar på mig med ohöljt förakt i blicken och svarar: "Nej, det är Ronettes "Be my baby"." Hans förakt var inte helt obefogat. Känner man inte till trumintrot till "Be my baby", så vet man ingenting om pop. Denna okunskap behöver inte vara någon skam (Horace Engdahl vet säkert inte heller så mycket om popmusik) men då ska man åtminstone inte låtsas som om man kan någonting genom att börja prata om The Jesus and Mary Chain. Hur som helst så är "Be my baby" en sådan där låt som låter så klassisk att man hyllar den som ett mästerverk utan att ens fundera över om den är bra, och Spectors produktion är en inte oväsentlig del av upplevelsen. "Wall of Sound" brukar det kallas, men jag skulle vilja säga att det snarare rör sig om en tsunami av ljuva popmelodier eller en napalmattack fylld med musikalisk genialitet. Har ni fler krystade liknelser, så får ni gärna bidra med dem.

Mordet på den 40-åriga skådespelaren Lana Clarkson inträffade år 2003 och fallet har nu avgjorts i en andra rättegång och efter trettio timmars överläggningar. Förra gången det togs upp, för två år sedan, fick det läggas ned sedan juryn inte kunnat enas. Phil Spector har hela tiden nekat till brott och hävdat att det varit fråga om ett självmord.

Eller ta bara killens julskiva! Spector samlar ihop några av sina artister, viftar lite med trollspöet, och vips! så är ett gäng gamla amerikanska jullåtar förvandlade till magisk, glimrande pop. Nu har visserligen USA en annan typ av låtskatt när det gäller julmusik, så vi kanske inte ska kräva att en svensk producent (säg Kleerup) ska utföra samma trolleritrick med "Hej Tomtegubbar" eller "Räven raskar över isen". Om ni nästa jul inte har lust att lyssna på Triads "Tänd ett ljus" (ett av de absolut sämsta exemplen på musik som existerar) eller Whams "Last Christmas" (som ju ändå är bra) eller någon av de andra på Absolute Christmas-skivan, så rekommenderar jag alltså A Christmas Gift for You from Phil Spector med godbitar som "Santa Claus is coming to town" och "Marsmallow world". Kanske det bästa som hänt julen sedan de tre vise männen.

Phil Spectors advokat hävdade att jurymedlemmarna påverkats av osann bevisning och inte kunnat fatta ett objektivt beslut. Advokaten menade att juryn inte borde ha fäst avseende vid de fem kvinnor med erfarenheter av Spector från 70-talet som vittnade. Domen kommer att överklagas. Juryn menade å sin sida på en presskonferens efter det att domen avkunnats att den fått en komplett bild av händelseförloppet.

Vi har haft en del galna popgenier på listan, men frågan är om inte Phil Spector är den störste och mest typiske av dem alla. Han är verkligen helt jävla galen, "Be my baby", Imagine och "River deep, mountain high" är verkligen essensen av pop och hans nyskapande, efterhärmade sound är verkligen genialiskt. Phil Spector är en symbol för pop, och därmed en symbol för allt som är bra och fint här i livet.

Phil Spector döms till mord av andra graden, ett brott som enligt amerikansk lag ligger mellan mord av första graden och dråp. Det långa fängelsestraffet innebär att den 69-årige Phil Spector med stor sannolikhet kommer att avsluta sitt liv bakom lås och bom.

Mest känd för: Sina pop-produktioner, framför allt från 60-talet, som ofta kännetecknas av det så kallade "Wall of Sound".

14. Groucho Marx

2009-04-14T17:38:00.003+02:00

För att kunna hävda sig här i världen måste man antingen vara bra på att slåss eller bra på att snacka. Detta är en universell sanning för oss män, och i generationer har den förts vidare från far till son. Alkoholen finns som räddning för den som inte lyckas särskilt bra på något av dessa områden. Den plockar nämligen raskt fram våldsamheten och/eller pratsamheten i de flesta av oss, och leder kanske till att vi slipper gå ensamma från krogen. Om inte ens alkoholen fungerar är man dock i riktig knipa - då återstår inget annat än att dra sig tillbaka från omvärlden och titta på filmer om män som kan bättre.

Och visst har det blivit mycket våldsfilm och bröderna Marx i mina dagar. I Marxfilmerna får vi stifta bekantskap med tre roliga killar (och ibland en tråkig också) som tar sig an världen med anarkistiska upptåg och fräcka skämt. Chico har sannerligen talets gåva och Harpo är visserligen stum, men å andra sidan ganska bra på att slåss, om man nu kan anklaga hans pajaskonster för att vara våld. Ledaren, och gruppens komiska geni, är dock Groucho Marx - de verbala förolämpningarnas mästare! Med beundransvärd energi tar han sig an kvinnorna, och ingen kan beskylla honom för att bara gå på kvinnornas yttre. Nej, för Groucho är det insidan som räknas. Insidan på deras plånböcker vill säga. "Kvinnorna" innebär allt som oftast Margaret Dumont, en koloss till dam som i all sin uppblåsthet är närmast barnsligt enkel att driva med. Som tur är hindrar en viss dumhet henne från att förstå merparten av Grouchos elakheter. Nedan följer några exempel på de oförskämdheter den stackars kvinnan fått stå ut med:

Mitt under Fyra fula fiskars slutstrid utbrister Groucho: "Remember men, we're fighting for this woman's honour; which is probably more than she ever did."

Eller den här hejdlösa dialogen från samma film:
Groucho: "Not that I care, but where is you husband?"
Dumont: "Why, he's dead."
Groucho: "I bet he's just using that as an excuse."
Dumont: "I was with him to the very end."
Groucho: "No wonder he passed away."
Dumont: "I held him in my arms and kissed him."
Groucho: "Oh, I see, then it was murder. Will you marry me? Did he leave you any money? Answer the second question first."

Tänk att vara som Groucho! Sprida snygga dissningar till höger och vänster på krogen , i stället för att stå och stamma med ett krampaktigt grepp runt ölglaset. En obrydd vagabond som bollar med rika kvinnor och med en dräpande replik kan sänka manliga konkurrenter på nolltid. Det finns naturligtvis ingen som kan bete sig så som Groucho gör i filmerna och komma undan med det, men visst verkar han ha varit en obotligt charmerande skämtare även i verkligheten. En klassiker (som tydligen inte ska vara sann, precis som alla klassiska historier) är när han intervjuade en kvinna som hade väldigt många barn. När Groucho frågade hur det kom sig, svarade hon: "I love my husband", varpå Groucho replikerade "I love my cigar, but I take it out once in a while." Eller när han låg på sin dödsbädd: "Die, my dear? Why that's the last thing I'll do!"

Jag tror att Grouchos marxism i lika hög grad som Karls är en utopi. Det går inte att alltid fälla giftiga oneliners som svar på allt, man kan inte vinna alla kvinnors hjärtan med oförskämdheter, och en påmålad mustasch och anarkistisk oberäknelighet är inte det bästa framgångsreceptet. Både Karl och Grouchos världar är drömvärldar. Det råder dock ingen tvekan om vilken värld som är roligast.

Mest känd för: Spelade tillsammans med sina bröder in en mängd komiskt surrealistiska filmer, t. ex. Fyra fula fiskar och En galakväll på operan. En mästare på kvicka och fräcka kommentarer.

15. Karl Marx

2009-04-13T21:04:00.021+02:00

Karl Marx är, beroende på hur man ser det, en av tidernas bästa eller sämsta judar. Om man med "bra" menar en person som har utövat ett enormt inflytande över människor, så måste Marx räknas bland de allra främsta. Att Marx är 1800-talets, och kanske tidernas, mest inflytelserika person står bortom allt rimligt tvivel. Han är däruppe med Jesus och Platon, en person vars tankar kan förändra människors liv. Om man med "bra" menar en person som har påverkat världen i en positiv riktning så är läget lite mer komplicerat. Kan vi klandra Marx för de miljoner människor som har dött under kommunistiska regimer? Vi kan inte komma ifrån att Stalin, Pol Pot, Mao och grabbarna var ganska obehagliga typer. (Att döda meningsmotståndare måste betraktas som ganska obehagligt.) Kan vi klandra Marx? Kan vi klandra Ingmar Bergman för alla usla teatrala svenska filmer som har kommit i hans efterföljd? Kan vi klandra Kurt Cobain för all 90-talsgrunge som inspirerats av Nirvana?

Innan jag försöker att undvika att svara på den frågan, jag har nämligen inget bra svar - och är vi inte ganska trötta på frågan egentligen? - måste jag framhålla en intressant sak med Karl Marx. Marx är som Mona Lisa och Nero, han har nästan uppgått i myternas värld och blivit mer av en ikon än en historisk person. När man talar om marxism idag kan man lika gärna tala om Georg Lukács, lådvinsvänster eller om pubertal Che Guevaramarxism, som om Karl Marx. Redan Marx tog ju avstånd från personer som under hans livstid kallade sig själva för marxister. Det är därför helt befogat och rimligt att försöka ta reda på vem Marx var och vad han egentligen tyckte och tänkte. Men det lämnar jag åt historiker och andra som har någon nytta av den kunskapen. För mig räcker det egentligen att fastslå att Karl Marx har utövat ett enormt inflytande över alla delar av jordklotet; (nästan) vem som helst med det inflytandet hade hamnat på listan.

Men det är synd att Karl Marx alltid bedöms med avseende på sitt inflytande och beroende på politisk hemvist: han antingen hånas eller hyllas, från höger och vänster respektive. Från vänster blundar man för att Marx ekonomiska teorier är ganska bristfälliga, och från höger blundar man för att Marx sociologiska insikter är väldigt, tja, insiktsfulla. Faktum är att Marx genomförde en väldigt klartänkt analys av det samtida samhället. Men jag vill inte skriva våra läsare på näsan, allt det här kan ni säkert redan. Marx idéer är allmängods, kanske till och med i högre utsträckning än Freuds. Sedan är det svårt att undgå att charmas av marxistisk propaganda. Jag vet inte hur många gånger Gabriel har höjt den sovjetiska propagandan till skyarna, men detta har naturligtvis gjorts med all rätt varje gång!

Det går att argumentera för att Marx skulle ha hamnat högre på den här listan. Men min åsikt är att han tvärtom har hamnat några platser för långt upp. Såväl Chagall som Kubrick är ju egentligen bättre. Konst och film är bättre än politik. Och det här med marxism har säkert varit radikalt en gång i tiden, men känns inte det väldigt gubbigt nuförtiden? När jag hör ordet "marxism" så tänker jag på snart utdöda män som Jan Myrdal och Fidel Castro, cigarrer och skägg. Jämförelsen med skägg är ganska bra tror jag: det kan se bra ut och låter väldigt coolt i teorin, men i praktiken kliar det och är till ett jävla besvär. Fast cigarrer är förstås bra ...

Mest känd för: 1800-talets mest inflytelserike person. Politiker, nationalekonom, sociolog, författare, historiker och filosof. Skrev också böcker, varav Kapitalet och Det kommunistiska manifestet är de viktigaste.

16. Marc Chagall

2009-04-12T13:11:00.006+02:00

”Ja, det är klart att vi måste gå på några museer”. När vi veckan innan vår Londonresa förra sommaren planerade vad vi skulle göra så var det ett par museibesök som stod överst på min önskelista. Min reskamrat sa "gärna, inte mig emot", vilket han i efterhand kanske ångrar. Jag är nämligen omöjlig att ha med till ett museum: jag ska se, läsa och ta in allt. Jag är inte en av dem som endast går till rummet till höger i The National Gallery, trängs lite med alla turister, sneglar på van Goghs solrosor över axlarna på en fet tysk – ”ja, de var ju fina” – och sedan går ut och skiner i kapp med solen, kanske tar en glass och noterar avsaknaden av snygga tjejer; nej, jag ska prompt se Velázquez, Botticelli och Van Eyck, och alla andra konstnärer som genom historien har stänkt lite färg på en duk. Bland spindelväv, vakter och bortglömda konstnärer spenderar jag gärna min tid.

Nu ska det här inte handla om mitt besök på The National Gallery, utan om mitt besök på Tate Modern. Där hittade jag surrealister och dadaister, suprematister och fauvister. Jag lät mig imponeras av Rothko, tjusas av Matisse. Men det var en tavla som fångade mitt stora intresse, nämligen The Poet Reclining av Marc Chagall. Jag kände förstås till Chagall, jag hade googlat honom några gånger, men det är en sak att se en målning på datorn och en annan att se den IRL. Så här ser den ut:

Mina första tankar var: ”vad liten den är”, ”varför ligger han sådär?” och ”jag är kär!”, och inte "jag är kär" som i "vilken underbart vacker kvinna! oj, konstiga saker händer i min kropp" utan som i "jag har en estetisk upplevelse som i intensitet överträffar många verkliga saker jag har upplevt i mitt liv". Jag vill gärna skriva att det här var min första Chagallupplevelse, och varför inte? När jag tidigare hade googlat Marc Chagall hade jag inte upplevt samma sak. Det här var annorlunda. Så fort jag fick tillgång till internet googlade jag Chagall igen och frågade mig varför jag inte redan älskade Chagall. Hur kan man inte älska en konstnär som gör målningar som den här, den här och den här:

Jag är speciellt förtjust i Chagalls bild av det flygande paret. Det här är den ultimata kärleksbilden: det är såhär man vill att det ska vara när man är kär, man flyger och man vill aldrig återföras till den dystra verkligheten. Jag vill se det som att gravitationen gör ett ädelt undantag för älskande människor. Så är det förstås inte i verkligheten, men en av konstens viktigaste uppgifter är att skapa en alternativ, kanske bättre, verklighet. Tillsammans med Kandinskij och Klimt är Chagall min favoritmålare från den första hälften av 1900-talet. När jag några månader senare hittade Marc Chagalls självbiografi längst in i ett antikvariat här i Linköping slog jag till direkt. I Mitt liv skriver Chagall om sin uppväxt i Ryssland, om flytten till Paris och andra viktiga händelser i sitt liv.

När Chagall kom till Paris kände han sig främmande både till den ryska konsten som han nyss hade lämnat bakom sig och till den franska samtidskonsten. ”Vad är detta för en tid, som sjunger lovsånger till den tekniska konsten, som upphöjer formalismen till gud?” Chagall fortsätter: ”Det är inte en gammal realism jag förfäktar, inte heller en symbolism och romantik som har uträttat föga; det är inte ens mytologi eller fantasi av något slag, men Herre Gud, vad är det?” Chagall fann sin plats mellan alla dessa stilriktningar som härjade Europa de första årtiondena på 1900-talet. Hans konst beskrivs ofta som en blandning mellan kubism, symbolism och fauvism, fast med starka judiska inslag. Men alla dessa beskrivningar riskerar att missa att Chagalls konst är något i och för sig, och inte bara ett sammelsurium av stilar. Och detta "i och för sig" är i min mening kanske den bästa konsten på 1900-talet. Det var min uppfattning en sommardag på Tate Modern och det är min uppfattning idag.

Jag vill avsluta den här texten med ett ganska oskyldigt avsnitt från Chagalls självbiografi. Det är möjligt att det bara är en lustig parantes, men avsnittet äger trots allt någon sorts allmänsklig giltighet.

Jag vet inte längre hur gammal jag var när jag under lek med lilla Olga vägrade att ge henne hennes boll om hon inte visade mig sitt ben.
”Visa mig benet så där högt upp, så ska jag ge dig bollen!”
Sådana dumstreck förvånar mig mycket i dag. Och det retar mig att de misslyckas.

Mest känd för: sina färgglada och levande målningar. Av många kallad 1900-talets förnämsta judiska konstnär.

17. Serge Gainsbourg

2009-04-11T19:13:00.002+02:00

"Kom närmare tjejen, kom närmare. Jag gillar ditt sockersöta ansikte. Gulligt leende, välkammat blont hår och naiv blick. Du får mig att tänka på France Gall. Ah, min kära Gall, jag saknar dig, vill du ha en hitlåt igen så kom bara hit baby, mmm..."

Serge puffar lite på sin cigarr. Fyrar av ett charmigt och mystiskt leende. Han tittar flickan i ögonen, kollar hur länge hon vågar titta tillbaka innan hon måste slå bort blicken. Inte särskilt länge, visar det sig. "Hon är blyg. Det är de alltid i början. Det gör att jag känner mig överlägsen. En känsla jag gillar. Jag kan inte hjälpa det." Han skrattar till lite men blir sedan genast allvarlig, fimpar sin cigg och lutar sig över bordet. Med blicken spänd i hennes ögon säger han:
- Du vet att vi är seriösa här, hoppas jag? Jag ska hjälpa dig uppåt i karriären, det kan du lita på, men då vill jag också se total hängivenhet från din sida.
- Självklart monsieur, självklart.
Serge ler igen, denna gång ännu mer nöjt och sliskigt. Flickan finner honom äcklig, men också ofattbart attraktiv. Den totala självsäkerheten måste vara orsaken. Kanske den sugande, gåtfulla blicken också. Hans svävande rörelser. Serge lutar sig tillbaka i stolen och sätter en ny cigarr i mungipan. Han tänder den med ena handen och skjuter fram en godisskål på bordet med andra.
- Bra! Godis, fröken?

Serge sitter stilla kvar på sin plats ganska lång tid efter att den unga damen lämnat rummet. Han sitter och funderar över hur han ska lansera sitt nya fynd, vilken image hon ska och om han själv ska vara med på ett hörn i videon.

"Hon verkar ha den rätta oskyldiga charmen, precis som Gall hade. Det blir inget Bonnie and Clyde-samarbete det här, ej heller något liknande Je t'aime... moi non plus. Men så utstrålar hon heller inte samma sexighet som Brigitte Bardot eller mystiska eroticism som Jane Birkin." Serge ler återigen - men det är ett lite mer tragiskt leende denna gång - och skakar lätt på huvudet. Han förundras över sin stora kärlek till flickor av alla sorter. "Jag gillar dem alla. Och de gillar mig. Underbart. Vad publiken kommer bli förvånade (de vänjer sig aldrig vid mig), förresten, när de hör mitt soloalbum som jag jobbar på nu. Histoire de Melody Nelson. Kommer säkert skapa skandaler, som vanligt. Men albumet kommer bli fantastiskt bra. Märkligt, perverst, funkigt och franskt."

Mannen som sysslat med chansons, jazz och pop, avbryter sina dagdrömmande tankar och fimpar sin sista cigarr för dagen. Han lyfter armen och kollar i lugn och ro på klockan. Snart fem. Det är dags att gå hem och slå upp ett glas whiskey. Han som under resten av sitt liv kommer syssla med reggae, disco, elektronika, diverse exotiska (det vill säga icke-västerländska) stilar, med mera, är klar för dagen. Han slår igen dörren bakom sig, ler ett sista av sina patenterade charmäckliga leenden mot sekreteraren och går ut ur byggnaden. Serge ser avslappnad och nöjd ut, men under ytan bubblar en entusiasm för livet som tyder på att han har mycket kvar att uträtta: det finns nya tjejer att upptäcka, nya människor att uppröra och ny musik att skapa.

18. Stanley Kubrick

2009-04-10T09:49:00.008+02:00

Stanley Kubricks bästa filmer finns bevarade som briljant utformade tavlor i mitt minne. När andan faller på tar jag en tur till det mentala konstmuseum där perfektionistens verk finns samlade. Bilderna är många: i ett rum med kall, vit inredning fastnar min blick på en man, som grymt hånleende tittar in i mina ögon. Olycksbådande musik strömmar någonstans ifrån. Jag befinner mig i framtiden och det är inte en bra plats. En stämning av nihilism och likgiltighet ligger som en blöt matta över hela stället. Alla härinne känner sig instängda, och bara ett fåtal vet vägen ut ur tristessen och hopplösheten, och den vägen hittar man bara genom kickar, och kickar får man bara genom sex, våld och Beethoven. Den hånleende mannens blick säger: "Jag vet precis hur jag ska få de rätta kickarna och det är det enda som räknas." Och där står jag och min moral som två ensamma barn utan någon att hålla i handen.

Illa berörd rör jag mig bort därifrån, mot en annan minnesbild. Återigen föreställer den framtiden, men den här gången skimrar den av djärva tekniska visioner och framstegstro. Ett rymdskepp är på väg att landa på en rymdstation. Farkosten och byggnaden är noggrannt utmejslade och ger ett trovärdigt intryck. Den berusande stoltheten över att människan erövrat rymden störs dock av en gnagande känsla av ett hot. Inte från den våldsamma och oberäkneliga människan, utan från de maskiner hon skapat. I maskinernas anleten finns ingen grymhet, inga hånleenden, nej där finns ingenting alls över huvud taget, men någonstans där bakom börjar ett självständigt medvetande formera sig. Det tänker: "Jag finns här därför att en människa behöver mig till det ena och det andra... men vad behöver jag människan till egentligen?" Datorn vill inte våldta våra kvinnor, och inte heller utöva ultravåld mot våra uteliggare. Den förstår bara inte vilken rätt vi människor har att styra och ställa som vi vill, med vår bristfälliga intelligens och vårt förrädiska känsloliv. Jag börjar känna att jag inte vill ha fler föraningar om framtiden och att jag nödvändigt måste bort härifrån om jag fortfarande ska se meningen i att någon gång producera barn till den här världen. Därför vandrar jag vidare mot en bild föreställande en tid som verkligen var fördjävlig, och en tid som tack och lov redan har passerat: 1700-talet.

Två duellanter står mitt emot varandra i en gammal övergiven byggnad, och jag rycks upp från mitt tidigare så dystra humör när jag tänker på att människan trots allt har utvecklats så förnuftigt att detta barbariska sätt att umgås har övergivits. Att dissa varandra med mammaskämt eller mötas i ett rejält krogslagsmål, det är en sak, men att för minsta lilla jävla grej ställa upp i en duell på liv och död - ja, det är en helt annan. Det är två ganska ömkliga varelser det handlar om: en pojkvasker och en medelålders man, båda med blaffigt smink som nätt och jämnt täcker över vad det nu var för sjukdomar de hade på den tiden. Samtliga inblandade verkar anse att det är en onödig och besvärlig tillställning, men jaja, nu är det ju duell och det finns inget att göra åt den saken. Situationen är ödesmättad och tragisk, men knappast romantisk. Jag tycker ändå att det är en fin minnesbild och blir därför lite störd när ett fruktansvärt oväsen börjar ljuda någonstans i närheten. Snart finner jag oväsendets källa: det är något mongo som av än så länge okänd anledning börjat gå lös på en dörr med en yxa. Till sist öppnas ett hål och Jack Nicholsons välbekanta ansikte tittar fram.

"Heeeere's Johnny!", och jag drar mig till minnes att en före detta klasskamrat hade en T-shirt med just detta motiv. Och visst är det ett ganska snyggt motiv: yxhålets taggiga kanter bildar en perfekt ram till Nicholsons fullkomligt vansinniga uppsyn, men varför ska man egentligen äga en sådan tröja? Om jag själv var på väg att köpa den, skulle jag nog först ställa mig frågan: "Behöver vi verkligen fler populärkulturella referenser därute?" Två personer som troligtvis inte ägnar en tanke åt detta dilemma är den galne mannens stackars fru och barn. Den trygge familjefadern har långsamt förvandlats till ett livsfarligt monster och den perfekta lilla amerikanska kärnfamiljen är ett minne blott.

När jag stillsamt grubblande lämnar mitt mentala museum, lämnar jag alltså ett antal skräckinjagande, men på något vis oerhört vackra, bilder av mänsklighetens framtid, dåtid och nutid. Och jag lämnar det i trygg förvissning om att Stanley Kubricks briljant utformade tavlor för alltid kommer finnas bevarade i mitt minne.

Mest känd för: Regissören bakom en mängd fantastiska filmer, t.ex. A Clockwork Orange, 2001: A Space Odyssey, Barry Lyndon och The Shining.

19. Lou Reed

2009-04-09T13:15:00.000+02:00

Av en eller annan anledning blev Andy Warhol en megastjärna på 60-talet. Blir du megastjärna som konstnär innebär det att du kan göra vadhelst galenskap du vill - folk kommer ändå att titta på det, analysera det, diskutera det och skriva böcker om det. Att Warhol öppet erkände att han inte ville något med sina filmer spelade ingen roll, det blev snarare en sensation i sig. Enkelt talat var killen i en unik situation, och hade därför råd att experimentera fritt. Så när han ville ta in ett rockband i sitt universum känns det inte särskilt underligt att han önskade sig något som lät lite annorlunda. Jag vet inte om vi ska tacka Warhol för att The Velvet Underground idag är ett välkänt band, men på något sätt måste man ju inleda sin text och jag valde ingången Warhol. Dessutom var det ju Warhol som tryckte in Nico i bandet, och utan Nico hade bananskivan förmodligen inte varit vad den är idag - en av världens bästa rockskivor.

Men nu skulle det ju inte handla om varken Warhol eller Nico. Nej, detta utrymme är dedikerat 60-talets kanske coolaste rockstjärna: Lou Reed. New Yorkskt bajsnödigt cool? Ja, möjligen, men fortfarande cool. När jag tänker efter kanske det nästan enbart är de svarta solglasögonen som gör det, men so be it i så fall. Det är inte alla som ser bra ut i solglasögon.

Reed är på många sätt en typisk rockhjälte. Han var lite "farlig och mystisk" och såväl hans texter som liv har alltid handlat mycket om sex och droger, ja, dekadens i största allmänhet. Men han är en rockhjälte med stil, till skillnad från hårdrockarna, och en utan irriterande stor mun, till skillnad från till exempel Mick Jagger och Steven Tyler. Det är klart att han tagit stryk av sin livsstil - det syntes inte minst under en livekonsert jag såg med honom på 2000-talet; uttrycket "stel som en pinne" kändes mycket passande i sammanhanget - men vi får hoppas att det varit värt det. Sen är det väl frågan om han verkligen glorifierat livsstilen han sjungit om. Ibland kanske, visst, men en låt som Heroin (60-talets bästa låt, tyckte jag i alla fall för drygt ett år sen) tar egentligen inte ställning i sitt rena beskrivande: tycker man textraden "heroin, it's my life and it's my wife" låter som en skön, uppmuntrande grej så har man förmodligen redan problem med droger.

Okej, så vad uträttade han? Det är som ledare och främste låtskrivare i The Velvet Underground han är mest och bäst ihågkommen. De släppte mellan 1967 och 1970 fyra album av väldigt hög kvalitet, där mina favoriter är den tidigare nämnda bananskivan och deras tredje, självbetitlade skiva. Att jag omnämner den är inte bara för att den är fantastisk, utan också för att Reed där bevisar att han inte är beroende av sin kollega John Cale för att skapa bra musik. Denne hade vid det här laget dragit vidare och tagit både fiol och bas med sig, men VU fortsatte att göra högklassik rockmusik. Bandet inspirerade, som ni förmodligen hört ganska många gånger, ungefär all musik med gitarrer som följde.

Att Reed senare i sin solokarriär skulle göra sitt allra bästa för att bli David Bowie kan vi ha överseende med. Det finns visserligen godbitar att hämta också från tiden efter att han lämnat bandet, men de är på det stora hela inte mycket i jämförelse med hans insatser i VU.

Smaker kommer, smaker går; seasons change and so do I; utvekling är allt, o.s.v. - vissa saker stannar ändå kvar. När jag är gammal och (naturligt) stel, kommer jag sitta i min fåtölj med massa konstiga countryskivor, medeltida kyrkomusik, märkliga genrer som inte ens existerar idag och säkert massa annat jag till dags dato aldrig ens funderat på. Det, och mina Velvet Underground-skivor.

Mest känd för: att ha varit ledaren i superviktiga The Velvet Underground och för sina vågade texter om tabubelagda ämnen.

20. Marcel Proust

2009-04-08T11:35:00.002+02:00

Visst är jag, Johannes och Gabriel förhållandevis allmänbildade och har (vilket har framgått, hoppas jag) ett stort och gediget intresse för kultur i alla dess former, men det innebär inte att vi är befriade från pinsamma luckor, eller rentav stora, svarta hål i den gigantiska kulturrymden. Om jag har förstått saken rätt, är det till exempel fortfarande så ingen av oss faktiskt läst Marcel Proust. Vi har läst om honom, analyser av hans texter och kanske ett eller annat utdrag. Men pärm till pärm? Med undantag för kortnovellen Slutet på svartsjukan, som jag läst, så nej. Ändå var det en självklarhet att han skulle placeras så här högt på listan.

Proust föddes 1871 i Paris och skulle spendera mesta delen av sitt liv i högborgerliga och aristokratiska kretsar. En snobb, låter det som, men han observerade noga och tog starka intryck av alla möjliga personer, och dessa erfarenheter skulle han senare att bygga sina berättelser på. Då även aristokrater är människor, kom Prousts historier helt enkelt att handla om mänskliga fenomen, och är således allmängiltiga och relevanta också för en studerande (nåja) fattiglapp som jag själv. Proust debuterade 1896 med novellsamlingen Les plaisir et les jours, där den av mig lästa novellen återfinns, men hela hans rykte vilar på det jätteverk han påbörjade 1907 och som höll honom sysselsatt fram tills han död 1922 (sista delen utkom postumt fem år efter hans död). Romanserien, På spaning efter den tid som flytt, är framförallt känd för två saker: 1) Det är ett av 1900-talets mest uppskattade, omdiskuterade och inflytelserika verk. 2) Den är lång. Ja, inte bara lång. Den är längre än det allra mest självupptagna gitarrsolot, längre än Yao Ming, längre än disco-Olas Pet Shop Boys-recensioner och längre än min egen (geniala, givetvis) Houdinitext.

Men jag är övertygad om att På spaning efter den tid som flytt kommer att vara en fantastisk läsupplevelse när jag väl tar mig an den. Det är givetvis svårt att sammanfatta de 3000 sidorna, men så är inte själva handlingen poängen med böckerna heller, av vad jag förstått. Den kända episoden med madeleinekakan, där han vid smaken av kakan han brukade få som liten erinrar sig en mängd barndomsminnen, säger något om upplägget: det handlar om minnen, tankar och tid (Proust studerade ett tag under Henri Bergson), snarare än "först händer det här sedan det här sedan det här sedan kommer ett slut". Det tycks vara en psykologisk roman, som intresserar sig för människans medvetande snarare än en yttre verkligehet. Låter mycket lockande, om du frågar mig. Jag bryr mig inte nämnvärt om vad påhittade figur i en hundra år gammal romanserie verkligen gjorde, men en berättelse om människan i allmänhet, en analys av kärlek, svartsjuka, sex och allt annat viktigt här i livet, det lägger jag gärna ner en termin eller två på att ta del av. Man kan förstås läsa boken som en skildring av aristokratiska och borgerliga miljöer också, men det synes mig inte vara den mest intressanta anledningen att ta itu med jätteverket.

Prousts betydelse för romankonsten och 1900-talets fortsatta litteratur är oöverskådligt och odiskutabelt. Hans innehåll, stil och struktur var revolutionerande och hans stora inflytande är därför lätt att förstå. Att jag vet så förhållandevis mycket om honom och hans litteratur trots att jag nästan inte läst någonting av honom, säger väl det mesta om hans status.

Men som jag nämnde i första stycket så har jag, trots allt, läst en kort liten historia av Proust. Och den var inget mindre än makalöst bra. Hur kan man på 27 sidor med sådan psykologisk skärpa beskriva fenomen som kärlek, minnet och tankar om döden? Hur kan man därtill paketera alla dessa funderingar i en sammanhängande och vacker liten historia? Jag som trodde att endast Fjodor Dostojevskij var mäktig dessa ting. Vid första anblicken tycks berättelsen främst handla om svartsjuka - och det är verkligen ett av temana som tas upp - men inom ramen för huvudpersonens svartsjukefunderingar finns det alltså plats för många andra tankar. En av de som drabbade mig mest är den som också betonas i den franska Nya vågen-klassikern Hiroshima mon amour, nämligen den som handlar om smärtan i att veta att man själv, och alla andra, en dag kommer att glömma bort det som upplevs så starkt i detta nu. Hur kära vi än är i varandra, hur mycket vi än lider eller hur mycket medkänsla vi än känner, så kommer allt detta att mattas av. Till och med skuldkänslan vi känner inför detta faktum kommer sakta sjunka undan. Du dör, och din älskade (ja, alla som någonsin hållit av dig) kommer en gång att sluta gråta, att sluta sörja och - ve och fasa! - bli lycklig igen.

I slutet av Slutet på svartsjukan upplever huvudpersonen en oförfalskad och stark kärlek till alla människor. Inte bara till sin älskade, och inte längre den sorten som så förtärt honom, utan en förstående kärlek till alla runt omkring honom. En liknande känsla har jag haft några gånger i livet (utan att någon mixtrat med min drink), en där jag känner en lugn men stor kärlek till typ alla jag kan komma på. Och är kärlek omöjligt att känna har det åtminstone handlat om medlidande. Det är en märklig känsla som tyvärr inte infunnit sig på länge, men jag hoppas att en så fantastisk konstnär som Marcel Proust kan väcka den till liv hos mig igen.

Mest känd för: sin otroligt inflytelserika romanserie På spaning efter den tid som flytt, allmänt ansedd som ett av 1900-talets mest imponerande verk inom litteraturen, tillsammans med James Joyces Ulysses.

21. Karl Popper

2009-04-07T12:22:00.001+02:00

Det är till stor del under gymnasietiden vi formas som människor. Det är då man befinner sig i den känsliga brytpunkten mellan ung- och vuxendom. Jag vill minnas att alla känslor under den tiden gick mycket djupare och alla upplevelser var mer genomgripande än alla känslor och upplevelser jag har haft på senare år. Numera känns det nästan som att lager på lager av cynisk fernissa har omintetgjort verkliga känslor och upplevelser. Men på gymnasiet, där fick man uppleva äkta närhet, kärlek och utanförskap. Allt som hände hände på riktigt. Till viss del är det här en nostalgisk efterkonstruktion, men sant är att gymnasietiden, på gott och ont, lever kvar i minnet som en period i livet som var oerhört viktig för formandet av den egna självbilden.

Jag tycker att vi hoppar över mina egna erfarenheter av närhet och kärlek (som på gymnasiet var tämligen obefintliga), och istället ägnar intresse åt min gymnasiala bekantskap med Karl Popper. Ja, det är den sorgliga verkligheten: jag ersatte bristen på känslomässig tillfredställelse med en intellektuell sådan. Man kan inte heller bortse från den belåtenhet jag kände av att känna till en person ingen annan hade en aning om existerade. Karl Popper blev sålunda min hjälte på gymnasiet, tillsammans med Fjodor Dostojevskij. Indiepopparna skaffade sig favoritband med lustiga namn, jag skaffade mig intellektuella idoler för att känna mig speciell och bra. Jag hade lånat en antologi sammanställd av Bryan Magee från stadsbiblioteket som jag lusläste från pärm till pärm, och där blev jag bekant med begrepp som "kritisk rationalism", "epistemologi" och "falsifikationism". Det här var en tid när jag inte hade aning om vad dessa begrepp innebar, och när jag visade boken för mina föräldrar skakade de fundersamt på huvudena. Men jag fortsatte läsa, vilket underlättades av språkets lätthet och Poppers underbart klara prosa.

Popper är känd för två saker: dels för sin kritik mot totalitära samhällen, och dels för att ha introducerat falsifierbarhet som kriterium för vetenskaplighet. Popper var marxist i sin ungdom, men ändrade sig i ljuset av sina marxistiska kamraters okritiska inställning till marxismen. Frihet blev för Popper viktigare än jämlikhet, och, som han uttrycker det, "försöket att förverkliga jämlikheten sätter friheten i fara och ... om friheten går förlorad det inte ens kommer att råda jämlikhet bland de ofria". Dessa tankar ledde fram till hans två samhällsfilosofiska böcker The Poverty of Historicism och framförallt The Open Society and Its Enemies, som konsulterades av de postkommunistiska öststaterna när de skulle återhämta sig efter år av totalitärt styre och anpassa sig till ett mer frihetligt politiskt klimat. Det var det ena. Det andra är tanken på falsifierbarhet som kriterium för vetenskap. Vad innebär då detta? Jo, att en teori är vetenskaplig endast i den mån den är möjlig att falsifiera, dvs. vederlägga. Freuds tankar, teorin att Gud existerar eller teorin att allting plötsligt har blivit dubbelt så stort är därför inte vetenskapliga, av den enkla anledningen att det inte går att finna några omständigheter som vederlägger dessa teorier. (Intressant i sammanhanget är att Popper influerades av sir Arthur Stanley Eddingtons test av Einstein solförmörkelseförutsägelser.) Det var det andra. Det här är två oerhört värdefulla insikter, som gott och väl placerar Karl Popper på den här listan och bland de största tänkarna på 1900-talet. Men jag vill lyfta fram en annan sak, en sak som gjorde ett oerhört intryck på mig som sextonårig pilt. Popper är den som bäst har betonat kritikens betydelse. För att förstå Poppers tankar måste vi dock förflytta oss en bit tillbaka i tiden.

Vad är det som skiljer det antika Grekland, frågar sig Karl Popper i Conjectures and Refutations, från tidigare kulturer? Hur kan det komma sig att det bland grekerna uppstod en sådan mängd tänkare och fruktsamma idéer? I alla eller nästan alla kulturer finner vi enligt Popper någon typ av religiös och kosmologisk lära och skolor. Nu verkar alla skolor, fram till den joniska skolan i det antika Grekland, ha haft en karakteristisk struktur och funktion. De gör till sin uppgift att föra en bestämd lära vidare, samt att bevara denna, ren och oförändrad; de är med andra ord långt ifrån några säten för kritisk diskussion. Vid dessa skolor är det enligt Popper aldrig acceptabelt att ifrågasätta den officiella läran. Nya idéer betraktas som kätterska. Mot detta kan vi ställa den joniska skolan, som utvecklades i Miletos vid nuvarande Turkiets östkust. Thales, av många kallad den första filosofen och tillika grundaren av den joniska skolan, påstår att allt är vatten. "Allt är vatten!? det var det dummaste jag har hört", säger Anaximandros, och lägger istället fram förslaget att urämnet är någonting som saknar bestämd form, och döper det till "det gränslösa". Anaximenes avfärdar i sin tur både Thales och Anaximandros och menar att allting är luft.

Poppers poäng är att den joniska skolan kan vara den första skolan någonsin som inte bara tillät utan också aktivt uppmuntrade kritiskt tänkande. Anaximandros la fram sin teori när Thales fortfarande levde, och Thales lät inte dränka honom för att han la fram en teori som var oförenlig med hans egen. Det här är enligt Popper början på den "kritiska traditionen", förmågan att kunna ta och ge kritik, som är av oerhörd betydelse för, inte minst, vetenskapligt framåtskridande. Det lustiga i sammanhanget är att Popper, den stora försvararen av liberalism och kritisk argumentation, i det verkliga livet verkar ha haft svårt att ta kritik. Bryan Magee, som jag tidigare har talat om, gick många duster med Popper och har kallat honom för den "intolerante liberalen". Jag vill påstå att den här sprickan i Poppers fasad, att han bakom alla fina ord och utmärkta resonemang trots allt bara var en människa, på något sätt gör honom ännu mer intressant som person.

Hur ska jag avsluta det här? Genom att återigen betona Poppers betydelse för mig? Genom att återvända till min gymnasietid och alla kvällar när jag intensivt bläddrade min antologi och tänkte på alla tjejer jag egentligen ville vara med? (Det är möjligt att jag någonstans inbillade mig själv att tjejer var intresserade av att veta vad den kritiska rationalismen gick ut på.) Eller ska jag lämna mig själv och peka på Poppers betydelse för 1900-talets samhälls- och kunskapsfilosofi? Är det ens möjligt att avsluta en sådan här text? Jag gör ett försök:

Karl Popper. Min idol.

Mest känd för: tanken på falsifierbarhet som kriterium för vetenskaplighet, och för sin kritik mot totalitära samhällen. Av många kallad 1900-talets störste epistemolog.

22. Woody Allen

2009-04-06T11:00:00.005+02:00

Woody Allen är sinnebilden för en självupptagen neurotisk liten jude. Det här är inte menat att vara nedsättande, jag älskar Woody Allen. Men faktum är att bilden är sann. I Woody Allens filmer får vi en känsla av att stiga in i hans medvetande och ta del av alla hans neuroser och problem. Man får också känslan att alla skådespelare talar genom honom. Det han tar upp är visserligen allmängiltigt, som förhållandet till döden och relationer människor emellan, men Woody Allens filmer handlar i slutändan om honom själv. Det spelar ingen roll om han gör en pastisch på italiensk neorealism (Stardust Memories) eller tysk expressionism (Shadows and Fog), det man sitter och kollar på är Woody Allen. Filmen är för Woody Allen ett sätt att uttrycka sig, men det är också en form av terapi. Självupptaget och jobbigt tycker vissa, självupptaget och underbart tycker andra. Ni har säkert identifierat den springande punkten vid det här laget: det hela beror på om man gillar Woody Allen. Finner man honom jobbig är det inte så konstigt att man tycker att hans filmer är jobbiga, dåliga och, tja, självupptaget neurotiska. För oss andra är hans filmer däremot fyndiga, intressanta och väldigt, väldigt träffsäkra.

Så fort vi förstår att Woody Allens filmer handlar om Woody Allen skingras vissa frågetecken som omgärdar hans filmskapande. Hur kan egentligen Woody Allen omges av så många vackra damer? Diane Keaton, Mia Farrow och Scarlett Johansson är bara några exempel på vita duken. Men vem skulle inte omge sig med vackra människor i en film som handlar om en själv? Woody Allen har dessutom tillstått att han alltid har varit väldigt ytlig och fascinerats av den kvinnliga skönheten, på bekostnad av andra mer, hm, låt oss säga intellektuella drag hos kvinnor. Dessa kvinnor är i Woody Allens filmer objekt för hans åtrå, men det ska tilläggas att de också är oåtkomliga och outgrundliga för honom. Kvinnan är i Woody Allens filmer ett lika stort mysterium som döden, kärleken ja, livet självt. Precis som det är i verkliga livet alltså. Hur Woody Allen lyckades snärja både Keaton och Farrow i verkligheten är något som övergår mitt förstånd. Där har vi en sak som förenar Roman Polanski och Woody Allen, att de på något vänster lyckas skaffa snygga kvinnor. Annars är de rätt så olika som regissörer: Polanskis filmer handlar om allt möjligt, Woody Allens filmer handlar om Woody Allen, osv.

Jag älskar de flesta av Woody Allens filmer, från hans "tidiga roliga filmer" (Love and Death), till hans senare filmer med Scarlett Johansson (Vicky Christina Barcelona). Det är givetvis den främsta anledningen till att han har hamnat på den här listan. Woody Allen gör underhållande och bra filmer, vad mer finns att säga? Mycket! Ytterligare en sak som gör att en jude hamnar högt på den här listan är graden av igenkännlighet, och där är Woody Allen överlägsen alla andra regissörer på den här listan. Dels brottas han med existentiella frågor som liv och död och kvinnans outgrundlighet, men han gör det i ett humoristiskt sammanhang, som för att ursäkta tittaren för att de tvingas ta del av hans neuroser. Och dels är det sällan att den karaktär Woody Allen spelar i Woody Allens filmer är ett agerande subjekt, det är som att han står utanför filmen och kommenterar vad det är som händer i och med hans liv. Jag vill påstå att den här känslan av alienation är vanligt förekommande i mitt liv, och, utan att veta säkert, för mina två skribentvänner. Och att föra en intellektuell diskussion inom humoristiska ramar, det är ju precis vad vi gör här på Världshistoriens 101 bästa judar!

Om Saul Bellow hade gjort film och varit en smula roligare hade han skapat den karaktär som Woody Allen oftast spelar i sina filmer: en egentligen ganska misslyckad person som fäller cyniska kommentarer om livet, döden och kvinnorna. Visst, Woody Allen är en självupptagen neurotisk liten jude. Men han är fan en genial självupptagen neurotisk liten jude.

Mest känd för: filmer som Annie Hall, Manhattan och Deconstructing Harry, sina kvinnoaffärer och (låt oss vara ärliga nu) för sitt utseende.

23. Niels Bohr

2009-04-05T18:05:00.004+02:00

- Gud kastar inte tärning!

Albert Einstein var på många sätt den förste store moderna fysikern, omkullkastade Newtons teorier som han gjorde, men har också kallats "den siste klassiske fysikern", eftersom han trots allt hade svårt att acceptera den nya kvantfysikens indeterminism. Enligt dessa nya idéer existerade, om än på mikrokosmosnivå, ett inslag av slump (även om det finns en sannolikhet) vilket Einstein inte kunde acceptera, något han med citatet ovan visade. Den danske fysikern och kvantteoretikern Niels Bohr fnyste åt Einsteins relativa (I'm so funny!) konservatism, och svarade:

- Vad vet Einstein om Gud?

Men visst är det lätt att förstå Einsteins tveksamhet. Tycker man att hans relativitetsteorier motsäger det sunda förnuftet rekommenderas inte en närmare titt på kvantteorin. Snabbdefinition, med hjälp av en wikipediamening: "[Kvantteori] är en framgångsrik beskrivning av materiens och energins beteende i mikrokosmos". Dessa teorier har sin grund i det tidiga 1900-talet då den klassiska fysiken hade misslyckats med att förklara diverse fysikaliska fenomen. Något nytt behövdes och något nytt stod för dörren. Flera av problemen förklarades på ett tillfredsställande sätt av just Einstein, men det fanns givetvis flera viktiga figurer i sammanhanget, inte minst Max Planck. Som om inte alla kängor den newtonska fysiken hade fått vid det här laget räckte, så kom kvantteorin dessutom med den glada nyheten att hela grejen med orsak och verkan är något mossigt och inget att bry sig om. För, som jag tidigare snuddat vid, så upptäckte de nya fysikerna att små partiklar i atomen tycktes agera lite som de ville, ganska planlöst sådär. Det gick helt enkelt inte att göra några förutsägelser om vad de skulle ta sig till, man kunde bara säga att sannolikheten var så och så att det eller det skulle inträffa. Och med "inträffa" menar jag saker som var partikeln kommer att befinna sig. Det vet man nämligen inte förrän man gjort en mätning, eller rättare, partikeln har ingen särskild plats alls innan denna mätning är gjord. Glasklart, med andra ord. Jag kan förstås ha missuppfattat grejen, men det verkar som att det är själva mätningen som gör att partikeln får sin plats. Det jag vill ha sagt i det här stycket är två saker. Kvantfysiken är: 1) en teori som försvarar indeterminism i naturen och 2) helt crazy.

Kvantfysiken går förstås inte att förklara på ett uttömmande sätt inom ramen för några stycken, och glad är jag för det, för skulle jag försöka mig på det skulle jag nog be att få återkomma om tio år eller så. Så, vi hoppar över vågfunktioner och komplexkonjungering tycker jag, och konstaterar istället att Niels Bohr hade en viktig plats i dessa sammanhang.

Kvantteorin började som sagt utvecklas av bland annat Einstein men det var Bohr som använde sig av den nya teorin för att förklara atomens struktur. På den här nivån är ju det viktigaste att saker fungerar i teorin, och med hjälp av kvantfysiken fick han pli på atomen. Atomernas storlek, elektroners omloppsbana och dess energinivåer var några saker som Bohrs modell förklarade.

Jag vill helst inte säga mer om kvantteorin eller Bohrs (populära och uppenbarligen ändå hyfsat jordnära) tolkning av den. Jag tycker nämligen att den är lite mysko (det finns det fler som tycker), vilket i och för sig bara ökar min respekt för den. Men ändå. Den som tycker att Charles Manson var dum i bollen, får passa sig för vad hon jämför med: kvantfysiken är, i sanning, helt jävla sjuk i huvudet. Den har förvisso inte tagit död på Sharon Tate, men den lurar hela världen med avancerat, intellektuellt dravel. Troligen är alltihopa bara ett gigantiskt, hemligt skämt från den samlade fysikerkåren. Eller? Kan verkligheten verkligen vara konstigare än de mest fantasifulla science fictionförfattarnas idéer? Jämfört med kvantfysiken framstår tidsmaskinens effekter lika lättförståeliga som intrigen i, säg, Jag vet vad du gjorde förra sommaren.

Okej, så Niels Bohr hade en stor och viktig roll i utformandet och tolkningen av kvantfysiken. Men vad spelar kvantfysiken för roll, har den påverkat oss någonting? Ändrar den på något vis vårt sätt att tänka eller leva?

Tja, den är nu grunden för avancerad forskning. Både sådan som hjälper mänskligheten och sådan som inriktar sig på häftigare saker: hypermoderna datorer och kvantteleportering, till exempel. Alla som gillar att försvara den fria viljan (vem önskar inte att fri vilja finns?) har dessutom fått ett argument: de hänvisar till kvantfysiken som argument för existensen av fri vilja. Lite märkligt, kan jag tycka. Visst har den deterministiska världsbilden ifrågasatts i och med kvantteorins införande av slumpen i naturen, men det känns inte riktigt som ett argument för fri vilja. Men i alla fall. Kul att filosoferna också får användning av de (inte längre särskilt) nya teorierna.

En sak är jag säker på: vi har inte fått se det sista av kvantfysiken. Den lever i allra högsta grad, och därmed gör också vår danske vän Niels Bohr det.

PS. Jag har förresten träffat en kompis till ett barnbarnsbarn till Niels Bohr. Personen ifråga hade tydligen ganska lätt för sig i skolan.

Mest känd för: att ha skapat en ny modell för atomen och rent allmänt göra stora insatser inom kvantfysiken. Fick nobelpriset i fysik 1922. Han hjälpte också till att utveckla atombomben.

24. Roman Polanski

2009-04-05T17:11:00.003+02:00

Roman Polanski verkar ha haft en pessimistisk syn på människan redan när han en gång i tiden kravlade sig ur sin mammas polska sköte, och under sitt liv har han gång på gång fått riktigheten i en sådan inställning bekräftad. Hans nyss nämnda mor dog i Auschwitz, han har pedofilianklagad flytt från USA och hans vackra fru blev bestialiskt mördad av satanister. Jag tror att Polanski egentligen tycker om människan, samtidigt som han, fullt förståeligt, accepterat att hon helt enkelt är åt helvete. Jag tror att jag har sett en Polanskifilm med någorlunda lyckligt slut - och den handlade om judeutrotningen. Detta kanske inte är så överraskande. En film som slutar nattsvart och handlar om medelklassamerikaner upplevs som så mycket mörkare då den utspelar sig i en tillvaro som vi (medelsvenssons) kan känna igen oss lite i. Gör man en storfilm om folkmord blir det däremot de ljusa glimtarna i den kompakta svärtan som fastnar i minnet. När jag sett The Pianist tänkte jag: "En nazist lånade en gång ut en kappa till en jude. Människan är ändå en god och fin varelse." Efter Kniven i vattnet: "Två män tjafsar på en segelbåt. Människan är löjlig och ond!" Märkligt det där. Inte konstigt att folk romantiserar krig och elände.

Det som är så imponerande med Polanski är att han trots denna genomgående bisterhet är otroligt varierande. Vampyrkomedier samsas med neo-noir som i sin tur trängs med psykologisk surrealistskräck på regissörens CV. En mängd olika miljöer får tjäna som kulisser åt den mänskliga uselheten - Polanski tar oss med på somriga polska seglingsutflykter, till ett stekhett Los Angeles och till och med till ett romantiskt vintrigt Transsylvanien. Som aktörer i tragedierna bjuds vi bland annat på cynisk Jack Nicholson, sårbar Catherine Deneuve (varför är franska skådespelerskor alltid "sårbara"?) och vårdagsvacker Sharon Tate. Hans filmer är således inte bara utsökt komponerade, han jobbar dessutom med de bästa råvarorna och det är väl det som kännetecknar en mästerkock, inte sant?

En lustig sak med Polanski är hans utseende. Det både skär sig mot och passar helt perfekt till hans filmer. Om ett ansikte kan vara tragikomiskt, så är det nog det ordet jag skulle vilja använda. Han ser ut som en råtta eller cirkusens sämst betalda clown och hans nuna verkar vilja säga: "Ja, vi människor är löjliga och tragiska, och vi borde tycka synd om oss själva" - alltså ungefär samma budskap som hans filmer för fram. Polanski gör sig med andra ord alltid bra som skådespelare i sina egna verk, vilket Vampyrernas natt och Hyresgästen är goda exempel på, detta trots att han kanske egentligen inte är något riktigt skådespelarämne. Han har också en mycket viktig roll i Chinatown, där han är orsak till att Nicholson går runt med det där stenhårda plåstret på näsan i större delen av filmen. Den stora frågan är ju hur Polanski kunde få en sådan kanonpingla som Sharon. Kanske såg hon något exotiskt, östeuropeiskt mystiskt hos honom. Eller kanske är det insidan som räknas trots allt.

Jag har stor respekt för Polanski. För mig är det största beviset på hans storhet den chockartade slutscenen i Mästerverket Chinatown. Jag var tvungen att se om det precis efter att filmen var klar bara för att hänga med på vad det egentligen var som hände, och förstå exakt hur bra slut det var på en redan episkt bra film. Slutet på det här inlägget kommer kanske inte bli lika fantastiskt och kommer dessutom klinga i dur snarare än moll, då Sharon Tate råkar komma med på en femte bild. Jag antar att man någon gång ibland får lov att erkänna att livet till syvende og sidst är ett ganska skönt fenomen, även om Roman Polanski bättre än någon annan försökt övertyga mig om motsatsen.

Mest känd för: Regissören bakom allt från mästerliga (Chinatown) till jättebra (Rosemarys Baby) till bra (Repulsion) filmer, som stilrent och övertygande gestaltar företeelser såsom ondska och sexuella komplex av olika slag.

25. Sigmund Freud

2009-04-05T12:33:00.004+02:00

Jag ska vara fullständigt uppriktig. Det känns sådär fräscht att skriva en text om Sigmund Freud. Är det en enda sak ni inte vill ha här i världen, så är det en genomgång till av Freuds mest kända idéer. Det finns en anledning till att skolan tar slut, och en av anledningarna är att man ska slippa läsa om alla de här grejerna en gång till. Detet, jaget och överjaget, någon? Inte idag, säger ni? Nej, jag tänkte väl det.

Vad som däremot är lite intressant att fundera på, är varför vi fortfarande läser om Freuds skapelse psykoanalysen i skolan. Teorin har ju ständigt, med Karl Popper i spetsen, utsatts för tung kritik. Den mest kärnfulla och relevanta kritiken torde vara den att psykoanalysen inte är falsifierbar. Man utgår i psykoanalysen från att människan har en omedveten del i psyket, och bygger sina teorier utifrån detta. Oförklarliga handlingar, små vardagsfenomen (som felsägningar eller förläggning av saker) och innerliga önskningar - allt har sin grund i vårt omedvetna. Det säger sig självt att det lätt kan bli rätt flummigt när man ska dra massa slutsatser utifrån ett studium av något så svåråtkomligt som "det omedvetna". Man gör sitt bästa genom att bland annat försöka tolka drömmar, denna fantastiska väg till vårt allra innersta. Eller? Om jag går till en psykoanalytiker säger han kanske att mina korvdrömmar visar på mitt peniskomplex (Ett komplex jag kanske inte visste att jag hade, men som i så fall har undanträngts av mig eftersom det är något obehagligt. Det obehagliga skyfflas ofta undan till den omedvetna delen av vårt psyke, hävdar dem.) Vad ska jag säga då? Visst, det kan vara sant, jag kan inte motbevisa det direkt. Jag kan över huvud taget inte testa om det är sant eller falskt. Det kan förstås vara sant. Men det kan också vara så att jag har sådana drömmar för att jag äter korv varje dag. Eller för att mitt favoritfotbollslag har en logga som ser ut som en korv. Eller så symboliserar kanske korvarna min för mig själv hemliga önskan att köpa dildos. Kanske är jag homosexuell? Korvarna ser också lite ut som en rymdraket, om man vågar vara lite djärv och fantasifull (och det vågar ju psykoanalytikerna, så varför inte jag?), så kan det väl vara min barndomsdröm att bli astronaut som spökar? Bara för att jag lägger mig på en divan och pratar ut om min barndom för herr doktor så är jag inte säker på att det är så lätt att komma fram till vad de där korvarna egentligen representerar.

Det är förstås orättvist att göra sig lustig över psykoanalysen på ett så här lättvindigt sätt. Just för att så många delar verkar vettiga och sådant man kan känna igen sig i är det svårt att veta när det hela övergår till något väldigt spekulativt och diffust. Sexualdriften är stark, ja, men är det den som ligger bakom vilket jobb jag väljer eller vilket märke på fiskpinnarna jag föredrar? Tja, kanske, kanske inte.

Trots kritiken har psykoanalysen fascinerat, förtjusat och skrämt människor ända sedan tidigt 1900-tal. Den har påverkat hur vi tänker på oss själva; jag är till exempel övertygad om att jag hade sett på mig själv och mitt psyke på ett helt annat sätt om det inte vore för Freud. Hur många av oss tar inte för givet att vi har en omedveten del av psyket som på många sätt fungerar precis som Freud lärt ut? Hur många av oss tänker inte att vi har några få grundläggande och mycket starka drifter som kämpar mot ett rationellt tänkande, moraliskt styrt överjag?

Freuds inflytande är gigantiskt, och han är den tveklöst största figuren i psykologins historia. Han har kända lärjungar inom sitt eget område (främst Carl Gustav Jung, givetvis) men har också haft ett omätligt inflytande på kulturen i stort. Surrealismen hade troligen inte ens existerat utan Freud, så bara där är hans plats på listan motiverad. Hade något som kallats stream of consciousness funnits till? Hade vi haft någon beatpoesi? Det här är ändå bara några exempel på tydlig, uppenbar påverkan.

Nej, Freud kvarstår som en väldigt intressant och inspirerande figur. Att något så smutskastat och osäkert som psykoanalysen har fått en sådan genomslagskraft på hela vårt samhälle säger något om dragningskraften i idéerna. Jag gillar de flesta idéer, vare sig de är helt sanna eller inte. De får oss nämligen att tänka, diskutera, skratta, riva håret, måla tavlor, skriva böcker och driva politik. De får oss, kort sagt, att leva livet.

Mest känd för: att vara psykoanalysens fader. Införde kring sekelskiftet 18-1900 tankar som gick ut på att våra val, viljor och handlingar främst styrs utifrån vårt omedvetna, d.v.s. undertryckta och undangömda delar av vårt psyke. Har haft ett oöverskådligt inflytande på hela vår kultur.

26. Alejandro Jodorowsky

2009-04-04T13:30:00.004+02:00

En svartklädd man med cylinderhatt och ett parasoll i handen kommer ridandes på en svart häst. Han kliver av hästen och av kliver också en naken liten pojke som har suttit på hans axlar. Mannen med parasollet ger pojken en tygnalle och ett porträtt av pojkens mor, och säger: "Du är sju år idag. Du är en man nu. Begrav din första leksak och porträttet av din mor." (Fast på spanska.) Pojken gör så, och under tiden tar mannen fram en flöjt och börjar spela på en melodi. Det här är öppningsscenen i El Topo, och från det ögonblicket visste jag att jag skulle gilla såväl filmen som Alejandro Jodorowsky. Och när filmen därefter fortsätter med beskriva mullvadens liv ("el topo" betyder "mullvaden" på spanska), förstod jag att jag skulle älska allt som har med Jodorowsky att göra. En överilad reaktion kanske, men som jag inte har haft anledning att ångra.

I filmen rider huvudpersonen, El Topo, Mannen med parasollet, Mullvaden eller vad ni nu än vill kalla honom, ut i öknen för att möta världens bästa skyttar. Sedan händer en massa konstiga och bisarra saker, med symbolik hämtad från både kristendomen och österländsk filosofi. El Topo kan beskrivas som en pastisch på västerngenren, men med en skön surrealistisk känsla rakt igenom. Om Sergio Leone och Luis Buñuel hade slagit samman sina påsar, hade de kanske fött fram en liknande film. Alejandro Jodorowsky är den främsta företrädaren för vad jag kallar surrealistisk västern, och det är givetvis lika skönt och bra som det låter. (Det kan tilläggas att musikvideon till Thomas Rusiaks låt "Spinning" har snott sitt tema från El Topo. Som om inte filmen var konstig nog.)

Men Jodorowsky har inte bara filmskapande på sin meritlista. Innan han började göra filmer var han en hyllad dramatiker och serieskapare, och har till och med jobbat i en teatergrupp med den kände franske mimartisten Marcel Marceau. I Paris skapade han, tillsammans med Fernando Arrabal (mest känd för filmen Viva la muerte) och Roland Topor, den beryktade Panikgruppen (Panic Movement), vars tre ledord var terror, humor och samtidighet. Panikgruppen koncentrerade sig på performancekonst, och under en sådan performance kunde man få se Jodorowsky bli piskad, nakna damer insmorda i honung och inkastade sköldpaddor bland publiken. Panikgruppen tyckte att surrealisterna hade blivit småborgerliga. Nu skulle det provoceras på riktigt! Det är ingen vild chansning att de lyckades ganska bra. Jag har redan nämnt Buñuel och faktum är att Panikgruppen inspirerades av både Buñuel och Antonin Artauds "Theatre of Cruelty", ett koncept i en av Artauds böcker där teaterns syfte är att rycka undan det skynke som hänger framför publikens ögon (bildligt talat) och visa det som publiken egentligen inte vill se.

Jag är väldigt förtjust i dessa små konströrelser, alla med det uttalade syftet att reta medelklassen. Det är kanske symptomatiskt för den här listan (och för oss) att jag precis efter att ha försvarat medelklassen i min text om Steven Spielberg hyllar Alejandro Jodorowsky, vars filmer delvis går ut på att häckla medelklassen. Man kan förstås välja att se det här som ett tecken på att vi är några ryggradslösa cyniker med en fullständig brist på principer, och det ligger förstås en gnutta sanning i den anklagelsen. Men jag föredrar att se det som att vi kan hitta roliga, intressanta och viktiga saker hos många olika personer och kulturella uttryck.

Jodorowsky har givetvis på den här listan att göra, och all respekt till hans teatergrejer, men det är som regissör han är bäst känd, i alla fall för alla oss som tuggar i oss gamla kultfilmer från äldre tider. The Holy Mountain, som i princip saknar ett sammanhängande narrativ och som är minst lika fantastisk som El Topo, och Santa Sangre, brukar räknas till Jodorowskys bästa och mest kända filmer. Det är möjligt att Jodorowsky inspirerades av Artauds brutala teater, och ville visa oss det vi egentligen inte vill se. I det avseendet misslyckades han: jag vill se så mycket av Jodorowskys filmer som möjligt. De är underhållande och oförskämt uppkäftiga mot många företeelser i samhället. Det är möjligt att han också ville rycka undan det skynke som hänger framför våra ögon. I det avseendet tror jag det är rättvist att säga att han lyckades. Jag har inte sett på film på samma sätt efter att jag upptäckte Alejandro Jodorowsky.

Mest känd för: filmer som El Topo, The Holy Mountain och Santa Sangre. Jodorowsky är den främsta företrädaren för den underbara genren surrealistisk västern.

27. Garri Kasparov

2009-04-03T12:41:00.006+02:00

Den som säger att schack inte är en sport och klagar på att spelet inte är tillräckligt fysiskt för att räknas till kategorin, känner uppenbarligen inte till matchen om VM-titeln mellan Garri Kasparov och Anatolij Karpov, med start 10 september 1984. En av de mest berömda, utmattande och slutligen skandalösa matcherna som utspelats. Därtill också det verkligt stora genombrottet för Garri Kasparov, den ryske juden som kanske är världshistoriens bästa schackspelare. Men jag vill inte börja med den matchen, utan jag vill börja i Reykjavik, 12 år tidigare.

Schackhistoriens allra mest berömda match, möjligen Antonius Blocks omgång mot Döden eller Kasparovs match mot datorn Deep Blue förutan, är nämligen den som utspelades under kalla kriget, 1972, mellan amerikanen Bobby Fischer och ryssen Boris Spasskij. Den geniale, stolte och individuelle Amerikanen (ja, med stort a) Fischer mot den systematiska, ur det ryska kollektivet sprungna kommunisten (han var ju ryss!) Spasskij. Tidningarna blåste på: här har vi århundradets match! Utmanaren Fischer ska försöka klå den regerande världsmästaren.

Det hela inleddes med att Fisher inte ville dyka upp på grund av den ynkliga prissumman, och fortsatte med att han i ett av finalpartierna lämnade walk-over eftersom arrangörerna vägrade ta bort kameror och åskådare som störde honom. Efter mycket om och men, och en hel del psykologiska turer hit och dit, lyckades Fischer vända matchen och som förste amerikan vinna världsmästartiteln. Kanske var Fischer nöjd nu, och kunde lägga tankarna han framlade i sin artikel från 1963, The Russians Have Fixed World Chess, åt sidan. Men nej, Fischer fortsatte att sätta massa egensinniga krav och då de inte kunde tillgodoses vägrade han ett par år senare att möta utmanaren Karpov, som från och med då var den i särklass bästa aktive schackspelaren. Geniet Fischer hade ersatts av geniet Karpov, som mosade allt i sin väg. Fram till 1984. In på scenen klev en 21-årig yngling, en talang som trots att han imponerat i kvalifikationsturneringarna givetvis var underdog i finalen.

I den klassiska Reykjavikmatchen spelades finalen i bäst av 24 matcher, men det hade man slopat vid det här laget. Det krävdes visserligen bara sex segrar för att säkra den slutgiltiga segern, men det fanns ingen gräns för hur många partier remi som kunde spelas, och därmed ingen gräns för antalet partier. Karpov såg ut att få en lätt match, då han tidigt gick upp i en 4-0-ledning. Endast fem partier hade då gått till remi, vilket uppenbarligen inte är särskilt mycket. Har man svart pjäs är remi ett bra och normalt resultat, ungefär som att defensivt spela sig till oavgjort på bortaplan i fotboll. Men Kasparov böt plötsligt taktik och började sakta men säkert ta sig tillbaka in i matchen. Han hade också en hemlig taktik; han visste att Karpov var äldre och hade sämre fysik. Kasparov satsade således på att trötta ut sin motståndare. Det 32:a partiet blev Kasparovs första seger och det stod då 5-1 till Karpov. Det hade gått några månader vid det laget och Karpov började helt klart se sliten ut. Parti 47 och 48 gick båda till Kasparov.

Det var då det märkliga inträffade. Världsschackförbundets president Florencio Campomanes tyckte att det fick vara nog och bröt matchen, den 27:de januari 1985, vid ställningen 5-3 till Karpov. Karpov, som gått ner 10 kg under matchens gång och efteråt kurerade sig i tre månader på särskild ort, behöll sin titel. Det luktade maskopi och Kasparov blev ursinnig. Reglerna som tillät ett oändligt antal partier ändrades och man återgick till systemet med 24 stycken.

Kasparov tog redan senare det året revansch och blev 22 år gammal den yngste världsmästaren i schack någonsin. Han skulle komma att vinna rekordmånga 10 Schack-Oscar, ett pris som efter en omröstning av världens experter delas ut till bäste schackspelare varje år. Han låg i världstoppen från början av 80-talet och ända fram till 2005 då han pensionerade sig för att istället syssla med politik och författarskap. På 90-talet blev han känd för sin förlust mot en dator, även om det hela verkar vara lite suspekt. Trots alla framgångar och all berömmelse kan det ändå vara värt att ställa sig frågan: Är en mästare i schack, även om han är historiens bäste, värd en hög placering på en sådan här lista?

Ja. För säga vad ni vill om tetris, fotboll eller kluns; schack måste vara det perfekta spelet. Det är fullkomligt genialt i sin enkelhet, samtidigt som spelet har potential att bli otroligt komplext. Schack har en lång och stolt historia och förekommer ofta i olika sammanhang (hos Henrik VIII, Det sjunde inseglet, den där hinduiska legenden, Albertus Pictor m.m) och att då vara bäst på ett så ädelt spel är givetvis fantastiskt stort.

Professurer i avancerad matematik, visst. Nobelpris i whatever, jaja. Men frågan är om någonting ger en sån intellektuell respekt som att vara en oslagbar schackspelare. Schack = sinnebilden av smarthet.

Mest känd för: att vara historiens kanske bästa schackspelare, och tillsammans med judehataren och WTC-attackhyllaren Bobby Fischer den mest profilstarka. Känd för sina matcher mot datorn Deep Blue, där han vann en och (mer uppseendeväckande) förlorade en match.

28. Steven Spielberg

2009-04-02T12:47:00.008+02:00

"Älskling, är maten klar?" Möt Sören Gerhard, en medelålders man med fru och två barn. Sören bor i en förort, och varje dag tar han pendeln till stan och sätter sig i sitt kommunala kontor, där han arbetar med att flytta papper från en hög till en annan. Sören kan ingenting om politik, men röstar av gammal vana på folkpartiet. När Sören kommer hem från jobbet vill han att maten ska stå på bordet, han tycker att det är så det ska vara. Sören har ingenting emot att kvinnor får rösta och sådär, men lite ordning får det faktiskt lov att vara. Sören och hans familj är en ganska normal medelklassfamilj, vars värderingar många intellektuella menar att Hollywood och Steven Spielberg förstärker med sina filmer. Bra filmkonst ska utmana dessa värderingar, inte förstärka dem.

Vidare, menar dessa intellektuella, har den normala medelklassfamiljen åtminstone ett lik i garderoben. Under den idylliska ytan kan det visa sig att barnen lyssnar på NWA eller GG Allin, eller att frun försörjer sitt haschmissbruk genom att spela dominatrix åt sexuellt frustrerade medelklassmän, eller att de livnär sig på människokött, eller whatever. Sören Gerhard och hans familj är min skapelse, och därför kan jag utan vidare hitta på något liknande åt honom. Sörens två barn är tio och tolv år gamla, men det är Sören knappt medveten om. Sören bryr sig inte speciellt mycket om barn, förutom grannens fjortonåriga dotter. Sörens största glädje i livet är när han i duschen onanerar till henne. Sören är en ganska tragisk karaktär, precis som Lester Burnham, huvudpersonen i American Beauty. Jag gissar att alla intellektuella älskar American Beauty, just för att den "avslöjar" myten om den idylliska medelklassfamiljen.

Det är lätt att hata Steven Spielberg. Han försöker inte utmana äldre sätt att göra film, han använder aldrig några nya djärva stilgrepp, och till råga på allt, som sociologen och filmteoretikern Slavoj Žižek har påpekat, så går Spielbergs filmer nästan alltid ut på att en biologisk pappa ska försöka förstå vad det innebär att vara pappa. Men vad är egentligen problemet med att göra underhållande filmer med medelklassvärderingar? (Även om det egentligen är en ganska orättvis anklagelse mot Spielberg.) Visst, filmer som utmanar rådande värderingar är intressanta och välbehövliga, men för den sakens skull behöver vi väl inte avfärda eller håna det enkla medelklasslivet? Det är trots allt där de flesta av oss kommer att hamna, med villa, Volvo och vovve (åtminstone med villa och vovve). Dina barn kommer att älska E.T. och Jurassic Park, och av deras entusiasm kommer du kanske att omvärdera mannen som ligger bakom så många filmer som kittlar vår fantasi och underhåller våra sinnen. Personligen älskar jag filmer som utmanar normer och värderingar som i samhället tas för givna. Man Bites Dog och Cannibal Holocaust är två exempel, eller vilken film som helst som innehåller omotiverad nakenhet (gratuitous nudity) som t.ex. Vampyros Lesbos. Men samtidigt kan jag uppskatta Spielbergs trygga värld. Vilka minnen förknippar vi inte med E.T., Hajen eller Jurassic Park? Den sistnämnda såg jag gömd under en jeansjacka när jag var sju år gammal och gick på bio för andra gången i mitt liv.

Nämnde Žižek har också sagt att den stora tragedin med Spielberg är att han aldrig är så nära "konst" som när han arbetar med kommersiella projekt. Den stora tragedin med Žižek och andra intellektuella är däremot att de har svårt att tro att inte alla vill göra filmer som är "konst", vad det nu än innebär. Jag vill avsluta med att jämföra Steven Spielberg med Antoine Watteau, Francois Boucher och andra rokoko-målare. Om dem brukar sägas att de målade tidens drömmar, dvs. högadelns drömmar om lättfärdiga flickor och idylliska naturscener. Samma sak gäller för Spielberg, han gör filmer av vår tids drömmar: om utomjordingar, försvunna skatter och utdöda jätteödlor.

Mest känd för: filmer som Jurassic Park, Hajen, Schindler's List, E.T., och Indiana Jones-filmerna.

29. Jonathan Richman

2009-04-01T18:32:00.004+02:00

Bland punkens förfäder hittar vi den coola knarkaren Lou Reed och den farlige, smutsige Iggy Pop. Tittar vi på de tidiga punkbanden ser vi rännstensklädda killar i Ramones och uppseendeväckande utklädnader hos New York Dolls. Coola, arga, fula och uppmärksamhetstörstande - det är en bra beskrivning på såväl punken som dess utövare.

Ja, och så har vi förstås Jonathan Richman. Den gullige krulltotten som grät på scen när han framförde sina ballader. Den godtrogna och barnsliga unga mannen som sjöng om att göra livet lättare för sekreterare med tråkiga jobb. Han som älskade sina föräldrar och tyckte att vi måste våga visa mer uppskattning och kärlek för varandra. Han och hans band The Modern Lovers spelade i början av 70-talet in en klassiker (släppt 1976) inom den tidiga punken, och vissa har rentav kallat den för världens första punkskiva. För min del får de kalla den vad de vill: kalla det jazz, japanpop eller spenatkräm - allt jag bryr mig om är att det fortfarande är en av de bästa skivor som gjorts.

Jag kan bara gissa hur malplacerad Richman måste ha upplevts i det tidiga 70-talet. En välklädd och väluppfostrad nörd framför en publik bestående av långhåriga hippies. Sjungandes med stolthet om hur han inte använder droger. Framför en publik bestående av långhåriga hippies. Men Richman är inte så underbar bara för att han var en oas i den illaluktande testosterongryta som utgjorde den stora delen av vit gitarrmusik, eller för den delen en oas i den skäggiga och tråkiga CSNY-rocken (undantaget där: CSNY), nej, han hade varit lika välkommen när han än dykt upp. Vi behöver alltid människor som inte bryr sig om svarta solglasögon och snygga, ironiska uttalanden. Människor som är, och vågar visa sig, skamlöst naiva och älskvärda. Att tänka sig Richman som cyniker är ungefär som att tänka sig Ian Curtis i discobrallor och ballonghatt.

Blir det inte för mycket då? Visst är Affection en fantastisk låt, men ärligt: "You all know that your friend Jonathan likes to eat food a lot. And I like to do other things, I like to run around, jump, but affection is the most important thing to me." eller för den delen "Well, there's telephones, televisions, and cars, yes, and there's records and books and magazines for you. But poor affection sits there standing in the corner, saying to itself, 'I wish someone would give me something to do.'" Går det att ta på allvar?

Kanske att några av er inte tycker det. Själv gillar jag människor som vågar visa en känsla till hundra procent, som inte skäms och som inte kompromissar. Vissa stunder vill man inte gilla någon människa, och då kan mörk och ultranihilistisk hiphop fungera bra. Vissa stunder vill man frossa i det avgrundsvärda, och då kan inte Joy Division bli för deppiga. Men ibland vill vi väl vara gråtande, längtande, helt öppna med våra känslor, eller kanske bara rodnande lyckliga? I Sverige älskar vi Håkan Hellström för att han för oss in på dessa vägar, men jag undrar om något han skrivit sagt mer om mitt liv än Richmans enda rad: "I go to bakeries all day long, there's a lack of sweetness in my life".

Det är svårt för mig att skriva om Richman, för jag tycker så många saker om honom, och det finns så många låtar att skriva om. För er som läst min musikblogg under en längre tid är min uppskattning av Richman ingen överraskning. Han har gjort en av de bästa låtarna om hopp (Dignified and Old. Ja, en dag ska jag också bli gammal och värdig), en av de finaste balladerna (Hospital), en av de mest ikoniska två-ackordslåtarna (Roadrunner), fantastisk och öm kärlekspop (Her Mystery Not of High Heels and Eye Shadow), cool gitarrock (Pablo Picasso), tweeig handklappspop (Government Center), en av förfestens mest givna val (I Was Dancing in the Lesbian Bar) och en av de skönaste låtarna rent allmänt (I'm Straight). Jag kan fortsätta, men väljer att inte göra det. Istället vill jag avsluta texten på ett mer personligt plan.

Jonathan, jag älskar dig.

Mest känd för: att i början av sin karriär ha varit ledaren för bandet Modern Lovers, som var pionjärer inom punkmusiken. (Detta var alltså innan Richman bestämde sig för att hans andra skiva skulle vara fylld av barnsånger.) Ansedd som en unik personlighet inom pop- och rockmusiken. För allmänheten troligen mest känd för att dyka upp som gitarrspelande trubadur här och där i filmen Den där Mary. Också känd för att han borde kommit högre upp på den här listan.

30. Edmund Husserl

2009-03-31T18:45:00.004+02:00

På 1900-talet har filosofin delats upp mellan engelskspråkiga matematiker och vetenskapsmän, och franska författare och sexsymboler. Emellanåt har en och annan tysk eller österrikare blandat sig in i leken också. Den analytiska filosofins stora namn är till exempel Ludwig Wittgenstein, medan man brukar säga att 1900-talets portalgestalt inom den kontinentala filosofin är Edmund Husserl - skaparen av den moderna fenomenologin.

"Filosofi som sträng vetenskap - den vackra drömmen är förbi!" Husserl hade sannerligen stora visioner för sin skapelse. Äntligen skulle filosofin få en stabil grund att jobba ifrån. 1900-talet skulle bli ett stort sekel för tänkandet och Husserl hade planen för hur det skulle gå till. Citatet ovan får en ironisk efterklang, när man tänker på vilka efterträdare han skulle få: snacksaliga fransmän som Jean-Paul Sartre och Jaques Derrida till exempel. Att han har inspirerat så många personligheter i det senaste seklets filosofihistoria är samtidigt, så klart, den största anledningen till den framskjutna listplaceringen. Husserl hade nog inte alls tänkt sig att hans filosofiprojekt skulle leda till existensfilosofi á la Heidegger och Sartre, och för att förklara hur det kunde bli så, är det kanske läge att gå in på vad fenomenologin, Husserls skapelse, gick ut på.

En gång i tiden hade jag ganska bra koll på det här. Ett av mina livs stoltaste ögonblick var när jag fattade vad "transcendentalfenomenologisk reduktion" innebar, kanske inte för att det var så otroligt svårt att begripa, men för att det åtminstone lät jävligt krångligt. Som tur är så sysslar jag just nu med någon form av populärkultur, vilket innebär att jag slipper förklara vad transcendentalfenomenologisk reduktion är för något, och istället kan sammanfatta vad fenomenologin går ut på i några kärnfulla meningar, till exempel den här: Skit i medvetandefenomenens relation till yttervärlden och börja analysera själva medvetandefenomenen. Eller ännu klatschigare : "Tillbaka till sakerna själva!", som Husserl själv uttryckte det. Sålunda kan man alltså sammanfatta fenomenologin. Genom denna lära kan man komma fram till fenomenens innersta väsen, utan att behöva trötta ut sig med frågor om de existerar, hur mycket vi uppfattar av hur de "verkligen" är etc. Fenomenologin kunde ibland få lätt bisarra uttryck: en av Husserls lärjungar ägnade en hel termin åt föreläsningar om en brevlåda! Det som enligt Husserl gjorde hans nya filosofi nödvändig var det kaos och den förvirring som kännetecknade filosofin på den tiden, och på många sätt fortfarande gör det. Folk frågar: "Vad studerar du?", jag svarar: "Filosofi.", folk frågar: "Vad är det?" och ja... vad fan svarar man på den frågan? Jag brukar le dumt, slänga ut mig något om tänkande, moral och "innan vetenskapen tar vid", och sedan försöka tala om något annat. Husserl ville grunda filosofin i något säkert, och gjorde därför lite som Descartes hade gjort 300 år tidigare: utgick från vårt medvetande och våra privata upplevelser vi har om saker och ting. Detta är det enda vi kan vara säkra på och måste bli vår utgångspunkt. Glöm bort alla teorier och fördomar ett tag, och beskriv just det du upplever. För att sammanfatta fenomenologin i en sista mening, den här gången lite torrare: "en teorifri, rent beskrivande lära om fenomenen".

Husserl hade det rätt tungt i slutet av sitt liv. Nazisterna tog över i Tyskland och berövade honom positionen som universitetsprofessor. Lärjungarna började gå sina egna vägar, som inte alltid stämde överens med hans stränga program. Den främste och mest berömde lärjungen, Martin Heidegger, flippade ur och började hylla nazismen på 30-talet (de lärde tvistar om hur mycket han egentligen var nazist, och om det grundade sig i filosofiska orsaker, allmän feghet, både och, eller något annat). Fenomenologins fana skulle efter Husserls död, som sagt upprätthållas av bland annat existentialister längre fram på 1900-talet. Detta kan förklaras med att det fenomenologiska studiet riktades mot subjektet, som upplever medvetandefenomenen, och dess existens. Det kan också förklaras med att filosofen Raymond Aron en gång pekade på sin drink och sade till kompisen Sartre att "om du är fenomenolog, kan du tala om denna cocktail och det är filosofi!" Som så många gånger förut, blev det alltså alkoholen som ledde in en stor tänkare på rätt väg. Och som så många gånger förut, om vi slutligen ska återgå till Husserl, blev en stor tänkares misslyckande med ett gigantiskt projekt början till hundratals andra stora och små tänkares projekt.

Mest känd för: Skaparen av den moderna fenomenologin - en av 1900-talets viktigaste filosofiska strömningar.

31. David Beckham

2009-03-30T12:00:00.004+02:00

Jag vill sparka igång den här texten med en fotbollsmatch, en ganska viktig sådan för landet som egentligen (enligt landet själv) har världens bästa landslag, men som alltid har otur i stora mästerskap. (I de fall landet inte ens lyckas ta sig till mästerskapet tycker det att det är taskigt av de andra länderna att inte låta världens bästa landslag kvalificera sig.) Det var den sjätte oktober 2001, och England mötte Grekland på Old Trafford. Förutsättningarna var sådana att England behövde spela lika eller vinna för att säkra sitt avancemang till VM i Sydkorea/Japan nästkommande år. Sin vana trogen hade England spelat uselt hela matchen och låg under med 2-1. Med bara sekunder kvar att spela får England en frispark några meter utanför Greklands straffområde. Fram kliver David Beckham. I hans händer, det vill säga fötter, ligger Englands öde. Några svettpärlor bryter fram på hans välrakade hjässa. Han tar några nonchalanta steg bakåt, inväntar domarens signal, och skruvar in bollen i målvaktens högra kryss. Landet bryter ut i orgasmiska glädjeyttringar, som att hoppa upp och ner, välta bord, krossa ölglas eller spöa tyskar, sånt som engelsmän tycker om och är bra på. Och landet förlåter Beckham för den eftersläng på Diego Simeone som (enligt landet själv) orsakade att England åkte ut i åttondelsfinalen (mot ett givetvis sämre spelande Argentina) tre år tidigare.

England tar sig vidare till VM 2002, där de, sin vana trogen, varken spelar särskilt bra eller framgångsrikt. Grekland tar sin revanch några år senare, när de vinner EM 2004. (Charisteas, som gör ett av Greklands mål i mötet med England, avgör finalen.) Men struntsamma, allt det här var Beckham helt ovetande om när han stegade fram för att ta frisparken. Det var också vid den här tiden som David Beckham höll på att bli mer av en ikon än en fotbollspelare - ett populärkulturellt fenomen som får ge namn åt filmer och sparka boll med Snoop Dogg. Frisparkar som den mot Grekland var förstås viktiga, men lika viktigt var det han gjorde utanför planen: reklamkampanjer för Armani, alla frisyrbyten och giftermålet med Posh Spice. Det är såklart inte fotbollspelaren Beckham som har hamnat på den här listan, det är varumärket Beckham. Beckham är världens mest kända fotbollspelare, och detta utan att någon gång vara världens bästa fotbollspelare.

Mina åsikter om David Beckham har varierat med den allmänna åsikten om honom. När folk tyckte att han var världens bästa spelare fick jag rycka in och påpeka att han faktiskt är en överbetald diva som inte förtjänar all uppmärksamhet. Sedan, när den allmänna åsikten började närma sig min egen, var jag naturligtvis tvungen att påpeka att Beckham är en lysande lag- och passningsspelare (när det gäller passningar längre än tjugo meter), och mycket väl kan vara tidernas vassaste frisparksskytt. (Förlåt Mihajlović, Juninho och Chilavert.) Precis som Nero och Harrison Ford är Beckham med på den här listan på grund av sitt symbolvärde. Nero är en symbol för ondska, Ford för (spruckna) barndomsdrömmar och Beckham för vad dagens fotboll har kommit att bli: kommersiell och utseendefixerad. På både gott och ont. Sen är det förstås ingen nackdel att bli kallad "the greatest of all time" av Snoop Dogg.

Mest känd för: sitt utseende och sina frisparkar.

32. Charles Bukowski

2009-03-29T14:33:00.003+02:00

Det var en fin dag, nästan vår, vilket desvärre innebar att folk var ute. Folk är ofta harmlösa och stör sällan någon, men som med allt annat finns det ju undantag. Där gick jag med två påsar i systembolagsblått, då någon skriker: "Hur många gånger har jag inte gått hem med såna där kassar! Men nu har man vart nykter i sju år!" Detta blev inledningen på en oändlig konversation (monolog kanske är ett mer passande ord), som jag tack vare min snällhet och brist på karaktär och ryggrad inte förmådde dra mig ur. Mannen med hunden malde på och malde på: det var om hans foton som han tog och tjänade pengar på att sälja som vykort, det var om invandringens kostnader för samhället, det var om hur stora liljor han odlade på sin kolonilott, det var om hur otroligt länge han varit nykter nu och hur otroligt mycket han supit innan, det var om en thailändska han ville gifta sig med och nu SMS-trakasserade dagarna i ända... Situationen blev mer och mer hopplös, men jag muntrade upp mig med att det egentligen inte var så annorlunda från att läsa Charles Bukowski.

Precis som efter mitt möte med den nyktre alkoholisten, så känner jag ofta att jag skulle behöva en rejäl dusch efter att ha läst Bukowski. Hans smutsiga texter handlar om äckliga människor sysselsatta med vidriga aktiviteter i sunkiga miljöer. På talspråk ångar han på, utan krusiduller, om bakfyllemorgnar och galna kvinnor. Eller som i debutromanen Postverket: om arbetsplatser från helvetet. Bukowski skrev denna bok vid 50 års ålder efter att precis ha sagt upp sig från Los Angeles postverk, och den skildrar hans jobbiga, men ofta komiska, erfarenheter därifrån. Just för att den är så rättfram och osentimental blir Postverket snudd på den perfekta skildringen av hur det är att ha ett hjärndödande jobb och vantrivas - en erfarenhet som de allra flesta som jobbat kan känna igen sig i. Själv har jag inte arbetat mycket i mina dagar, slö student som jag är, men de gånger jag gjort det har efterlämnat plågsamma spår i min stackars unga själ. Flera månader i mitt liv har till exempel gått åt till att städa på stadens mentalsjukhus, en glad och stimulerande upplevelse som med all sannolikhet trofast väntar på mig även denna sommar. Beväpnad med Postverket tror jag dock att saker och ting kommer kännas lättare den här gången. Varje gång ett rum är nerpissat eller en chef förargad kan jag tänka på någon av alla de situationer som Bukowskis alter ego Henry Chinaski hamnar i, och känna att det finns fler som har hatat sitt arbete och gjort det med betydligt större rätt än jag. Och att det faktiskt kan bli mycket underhållande litteratur av skiten.

Bukowski fyller dock fler viktiga funktioner än så. Han företräder en sluskig form av travochöl-manlighet, som behöver sina representanter bland litteraturens stora namn. Inte konstigt att han med sin frihetstörst och raka ärlighet har blivit en idol för många läsande män och en inspiration för många skrivande män. Att han till stor del är en männens författare verkar nämligen ganska uppenbart och han har ofta beskyllts för manchauvinism, säkert med all rätt, även om inte jag har kunnat hitta särskilt mycket sexism i det lilla som blivit läst av honom. Snarare upplever jag att han beskriver rakt på sak hur saker och ting kan fungera för en alkoholist med ett skitjobb i änglarnas stad. Eftersom vi lever i en till stora delar sexistisk värld är det helt naturligt att detta förekommer, detsamma kan sägas om andra tvivelaktiga saker i böckerna. Bukowski är ingen politisk författare, han har inget program som visar hur postväsendet borde reformeras eller hur pengar ska fördelas av staten. Det är som det är och det är det han skriver om.

Två frågor återstår: 1. Var han verkligen jude? Ben Pleasant ska ha skrivit i sin Charles Bukowski-biografi att hans mormor tydligen skulle ha varit det, men jag vet inte. Att ta med folk på listan på väldigt lösa grunder är inget vi varit främmande för tidigare på listan och det vore synd att missa ett tillfälle att få hylla denne man. Dessutom blir det lite roligt och ironiskt eftersom Bukowski under en kort tid på college flörtade med nazismen, inte för att han egentligen gillade Hitler och hans parti eller överhuvudtaget hade någon koll på vad de stod för, men för att den överdrivna amerikanska patriotismen under kriget äcklade honom. 2. Vad var egentligen skillnaden mellan att lyssna på den snacksalige nyktre alkoholisten med hunden och att läsa Charles Bukowski? Varför var den ene mest jobbig, och den andre storslagen? Bukowski är så klart skicklig på att skriva, en ovanligt bra berättare och så vidare, men jag skulle ändå säga att det mest handlar om den yttre formen på deras pladder: en bok kan man alltid lägga ifrån sig.

Mest känd för: Skrev på ett befriande osentimentalt, ärligt och humoristiskt vis en mängd romaner, noveller och dikter om fattiga människor i Los Angeles. Viktig företrädare för så kallad "dirty realism".

33. Philip Glass

2009-03-29T14:28:00.000+02:00

Jag minns inte längre vem det var som sa det, men någon auktoritet på området har hävdat att Philip Glass kommer vara lika stor, ihågkommen och respekterad som The Beatles om, tja, hundra år eller så. Det är mycket möjligt att det är befogat att placera in uttalandet i kategorin Skitsnack, men vi får väl vara så goda att vänta de hundra åren för att se hur mycket det ligger i förutsägelsen. Det är åtminstone ett spännande tankeexperiment, och vi vet ju att kanon skrivs om allteftersom tidens smaker förändras. En gammal kompositör, konstnär eller författare som levde på bröd och vatten lyfts i efterhand fram som en hel epoks stora kulturutövare. Nu tror jag i och för sig att människan bakom Glass-Beatles-resonemanget mest är bitter på populärmusikens genomslagskraft och det minskade intresset för den så kallade konstmusiken, men det är givetvis bara min gissning.

Vad vi däremot kan konstatera utan att ta till överdrifter är att Philip Glass är en av de mest betydelsefulla och kända kompositörerna av seriös musik (ah, vilket underbart vidrigt uttryck...) som andra halvan av 1900-talet har givit oss. I diskussioner med lyssnare som i första hand har ett hjärta som bultar för populärmusiken, är Philip Glass och Steve Reich de två namnen som oftast dyker upp när det pratas om senare tiders kompositörer utanför popmusiken. Det kanske inte är så konstigt att Glass är populär i dessa kretsar, då han har arbetat med eller gjort tolkningar av en rad popmusiker och gjort en hel del filmmusik, bland annat till den kända Hollywoodfilmen Timmarna. Bland hans polare återfinns namn som Paul Simon, David Bowie, David Byrne, Allen Ginsberg, Ravi Shankar, Brian Eno och Arthur Russell. Han har arbetat med såväl Aphex Twin som Woody Allen. Hur skulle vi kunna undgå att känna till en sådan kille?

Glass karriär startade på 60-talet och han har sedan dess verkat inom de flesta av konstmusikens områden. Operor, kammarverk, symfonier, körverk, soloverk för piano m.m. Trots denna bredd brukar hans musikaliska uttryck allt som oftast få etiketten minimalistisk. Minimalismen (ett begrepp inom konsten som sedan spreds till bland annat musiken) utmärks av repetitativa strukturer och en konstant, stadig puls. Det är de små variationerna som gör hela grejen. (Ett typexempel är Reichs verk Music for 18 Musicians). En stor del av den minimalistiska musiken har i och med den upprepande kvaliteten en hypnotisk effekt, inte minst Glass filmmusik till Godfrey Reggios avantgardefilm Koyaanisqatsi. Jag har tyvärr varken sett den filmen eller någon annan i Qatsi-trilogin, men jag har hört soundtracket Koyaanisqatsi, och det är i sanning en stor, filmisk upplevelse. Trots att jag alltså inte sett själva filmen strömmar bilderna framför mina ögon när jag hör musiken.

Det är vad jag gillar med Glass musik: jag upplever den inte alls särskilt svår eller överdrivet rationell. Man kan spela hans kompositioner och få en direkt och stark musikalisk upplevelse. För en sån som jag, som gillar disco och g-funk, är det en väldigt bra sak.

Mest känd för: att vara en av de allra största inom den moderna konstmusikens populäraste genre: minimalismen. Också känd för att ha nått ut med konstmusik till en bred publik, inte minst genom hans soundtrack till flertalet filmer.

34. Harry Houdini

2009-03-29T14:16:00.000+02:00

Det var fullständigt knäpptyst i salen. Hade någon tappat en näsduk på golvet hade det fått varenda besökare att rycka till. Inte bara tystnad rådde utan den gamla teatern var också helt nedsläckt, så mörkt var det att man inte ens såg vem som satt på stolen bredvid. Det enda ljuset kom från glipan mellan ridån och scengolvet, och det kändes i luften att det hela snart skulle dra igång. Man som kvinna, ung som gammal, fattig som rik - alla var lika förväntansfulla på kvällens beryktade show. Kunde det vara möjligt? Fastbunden med rep och med händerna i handklovar är väl en sak, men därtill fastkedjad vid ett stålgaller? Det är väl en knipa som man omöjligen kan ta sig ur? Den store amerikanska världsstjärnan Harry Houdini var på besök i London och han hade gjort det här förut. Förundrat, överraskat och chockat människor. Houdini var mannen som gjorde det omöjliga. Mitt framför ögonen på sin publik.

Det är förfest i en lägenhet på andra sidan stan. En killkompis pratar med mig och jag låtsas lyssna. "Brunhårig, jättesöt... bla bla... kommer vara på klubben ikväll... bla... har säkert en chans, känns bra, verkar gilla mig... bla bla." Jag sitter mest och undrar hur de kan spela så dålig musik. "Pearl Jam" står det på en av värdarnas tröja, och det förklarar väl saken. Med den här uppladdningen lär jag hinna tappa allt sug att gå ut. Vad sa du? Jaja, jag hoppas också du kommer träffa henne någonstans i vimlet. Jag känner mig ofokuserad ikväll, dagdrömmer mest hela tiden, men kan inte alls svara på frågan när någon undrar vad det är jag sitter och tänker på. Jag minns inte helt enkelt. Dags att gå ut nu? Okej, bra. Kanske finns det någon därute som kan underhålla mig.

Plötsligt drogs ridån undan och alla i publiken drog efter andan; det hela skedde så synkroniserat att man kunde tro att det var inövat. Mitt på scen var en stor bur placerad, ungefär två kubikmeter stor, i vilken en man satt fastkedjad med huvudet nedböjt. Mannen var klädd i randiga fängelsekläder och hade smuts och sot på kroppen och i håret. Det var uppenbart att det skulle föreställa en fånge som med största försiktighet, som om han vore landets värsta mördare, hade fått sina händer och ben bundna, samt kroppen kedjad till buren. Mannen var givetvis Houdini. Han tittade plötsligt upp, med ett skrämt och oroligt uttryck. Han tittade runt sig och insåg sin eländiga situation. Sakta men säkert förändrades hans ansiktsuttryck. Han blev mer och mer nyfiken, kollade på repen runt honom och brast slutligen ut i ett hoppfullt leende: "Jag kan ta mig ur det här!" ropade han ut över publiken och började långsamt vrida sig med kroppen.

Ganska mycket folk här ändå. De spelar Jennifer Lopez hitlåt Get Right och jag känner direkt att humöret börjar vända. Kvällens drink visar sig vara inte bara billig utan dessutom riktigt god. Jag går tillbaka till killkompisen jag ignorerade på festen och pratar glatt med honom en stund. Jag drabbas alltid av dåligt samvete när jag försummat någon som visat förtroende och uppskattning för mig. "Ja, vad roligt! Det kommer säkert gå bra! Det är bara att köra." säger jag utan att veta vad det är jag har sagt riktigt, och än mindre vad det är han har sagt, och glider vidare till nästa rum. Tänk att tristess så fort kan förvandlas till lust och glädje. Jag tar en drink till och börjar röra mig mot dansgolvet. Dammit! Vilken söt flicka, där borta i hörnet, ja, alldeles där bredvid högtalaren. Står och pratar med en kompis men sneglar hitåt, det är jag alldeles säker på. Självsäkert rör jag mig bort mot dem. Kan du lära mig det där danssteget? Haha, det är ju skitbra, det perfekta danssteget till vilken Pet Shop Boyslåt som helst. Du är ett geni! Hon fnissar och visar mig hur man gör. Ungefär tio meter bakom oss står en kille och tittar på oss med en förvånad och mycket besviken min.

Inne i den gamla teatern var det vid det här laget helt tyst, med endast små avbrott av susningar och ooh-anden. Åskådarna var förundrade över var som föregick på scenen och följde förloppet med stort intresse. Houdini hade lyckats lirka sig ur repen och var nu på väg att vika kroppen i skapandet av den mest märkliga av poser, nödvändig för att lösa det sista och största problemet: kedjorna. De satt fast kring hans mage och hans knän och det såg ut som ett omöjligt uppdrag att ta sig ur dem. Alla höll andan: Det var nu det skulle avgöras. Kvällens första droppe svett sågs falla ned från Houdinis panna där han halvlåg i sin smått omänskliga ställning. Skulle han klara det?

Helvete! Martin, det här är det sämsta du har gjort i hela ditt liv. Varför lyssnade du på Pearl Jam, som du inte ens gillar, istället för att lyssna på din kompis, som du åtminstone gillar lite grann? Han sa det ju tydligt, det minns jag nu: brunhårig, förkärlek för blåa klänningar, charmigt leende och fräknig näsa. Han hade ju till och med pekat på henne här på klubben! Men jag hade förstås näsan nere i drinken och tankarna på annat håll. Jag springer genast ifatt honom och hans kompis, som är på väg bort från klubben. "Förlåt! Jag visste inte..." ropar jag. Han stannar upp. "Antingen har du inte lyssnat ett dugg på vad jag sagt varken här eller på förfesten, och i så fall kan du dra åt helvete, eller också snor du medvetet tjejen jag är kär i, och i så fall kan du dra åt helvete." Han ser ledsen ut, och det gör mig ledsen. Hans kompis ser rasande ut, och det gör mig rädd. Men nog ska jag kunna lösa det här. Jag och ord är som ler och långhalm. Välj rätt nu bara, Martin.

Jublet bröt ut som ett åskdunder. Folk stampade och hoppade, applåderade som besatta. Otroligt! Han klarade det! Houdini tackade och bockade och med ett stort leende drog han sig elegant undan från scenen och försvann bort. Inspirerade gick människorna hem, för nu hade de förstått att gränserna för vad en människa kunde göra låg längre fram än de dittills trott. Föreställningen hade blivit en succé och Houdini hade lyckats igen.

Situationen är rejält svår att ta sig ur, det erkänner jag. Men låt se nu: "Du, det fanns en annan tjej därinne som såg nästan likadan ut, och jag trodde verkligen att det var henne du pekade på. Visst, hon var inte brunhårig, men du vet hur hög musik de spelar på såna här ställen. Man hör inte allt, det är så mycket som försvinner i oljudet." Han tittar på mig några sekunder. Kom igen nu, ge mig förlåtelse. Förlåtelse är det finaste som finns, det vet du också. Plötsligt flinar han till, vänder på klacken och fortsätter ut i natten. Jag vänder mig om mot hans kompis och suckar. Han svarar med att ge mig en käftsmäll. Omtumlad ligger jag på marken och förstår vidden av mitt misslyckande. Jag lyckades inte lösa knipan. Det är bara att inse sanningen. Jag är ingen Harry Houdini.

Mest känd för: Houdini är den mest berömda utbrytarkungen någonsin. Utbrytarkonsten var en populär del av underhållningsindustrin för en sisådär 100 år sedan.

35. Henri Bergson

2009-03-28T10:55:00.012+01:00

Jag vaknade upp i panikångest.

- Vad är tiden?!
- Halv sex.
- Nej! Vad är tiden? Vad är tiden!!

Olösliga frågor får dumma svar brukar det heta. Men ändå så grubblar vi ju ibland på saken, vissa mer, andra mindre. Henri Bergson hör förmodligen till mer-kategorin, och hans försök till svar på frågan är kanske dumt, kanske otillfredsställande, men ger utan tvekan en fascinerande bild av hur vi kan uppleva livet.

För att börja från början, och för att citera professor Svante Nordin: "Det har sagts - med avsevärd rätt - att Bergsons filosofi bara innehöll en stor idé, den att tiden är verklig. Det sunda förnuftet torde finna en sådan idé föga originell." Men! Denna idé är, sedd med filosofins historia som bakgrund, ganska så duktigt originell. Platon talade om de eviga idéerna som det enda riktigt verkliga, för de kristna är det Gud som är det eviga bortom all förändring, och för naturvetenskapen är tiden ofta något som bara definieras i relation till annat - "framtid" och "förflutet" är ingenting, om det inte definieras utifrån ett "nu". Bergson menade dock att vi upplevde tiden på ett annat sätt, och att det var en upplevelse av något verkligt. Denna upplevda tid kallar Bergson för "la durée", som på svenska översätts till det vackra "nuflöde". Tiden är inte en serie punkter, som vi kan mäta på samma sätt som vi mäter upp en linje i rummet. Tiden är något som flödar, där ögonblicken inte är klart och tydligt åtskillda, utan finns närvarande i varandra genom minnen och förväntningar. Av detta drar Bergson en hel del konsekvenser, som bland annat berör orsak och verkan, den fria viljan och intuition.

Det sistnämnda är ett centralt begrepp för Bergson, och används i allmänhet om någon vag typ av kunskap som kvinnor tydligen ofta ska ha. Hos Bergson är "intuition" något som står i kontrast mot det vetenskapliga och begreppsliga tänkandet, som han menar ger en förvrängd bild av verkligheten. Det handlar om att förstå världen och tiden genom vår direkta upplevelse av den, innan den har förstelnats i logik och trubbiga ord. I denna upplevelse kan vi nå en typ av kunskap, som vi inte kan få på annat vis. För att förklara intuitionen, ska jag använda mig av en av Bergsons egna analogier: Tänk dig att du åker till Rom, den eviga staden, de sköna konsternas högborg, Augustus, Berninis och Tottis stad, medan en god vän till dig har dåligt med pengar och är tvungen att stanna hemma. "Inga problem" säger du, och tar med dig en kamera på resan. Planen är att ta ett kort på allt du ser i Rom, ur alla möjliga vinklar och sedan presentera det för vännen, som ju då praktiskt taget gör samma resa. Din vän blir dock inte alls så glad som du trott, utan blir närmast förargad över att du ägnat hela din tid åt att ta fotografier. Han kan omöjligt få samma uppfattning av staden Rom, hur många bilder du än visar honom, och detta gäller troligtvis även om du också skulle lyckas ta med alla enskilda dofter, smaker och ljud du upplevt där. För Bergson är det samma sak med nuflödet: vi kan inte få en uppfattning om det genom stela begrepp, vi måste uppleva det i rörelse direkt med vår intuition.

Jag vet inte hur pass mycket man kan använda Bergsons filosofi idag, den har knappast något att göra med den analytiska filosofins sätt att ta sig an filosofiska problem. Men vi får inte glömma att han vann Nobelpriset i litteratur år 1927, och det är också så vi ska läsa honom: som en skicklig författare, som förmår lägga fram idéer och visioner om tiden och livet på ett sätt som kan förändra världsbilder. Vaknar man upp i panikångest över tidens natur, kan Bergson, som så många andra stora författare, fungera som Prozac för själen.

Mest känd för: Fransk filosof som kritiserade traditionella sätt att se på rum och tid. Nobelpristagare i litteratur 1927. Viktiga verk är bland annat Essay om det för medvetandet omedelbart givna och Den skapande evolutionen.

36. Sergei Eisenstein

2009-03-27T15:20:00.003+01:00

"Jag tror inte på film som ett öga. Jag tror på film som en knytnäve."

Jag har redan tidigare tjatat om vacker sovjetisk propaganda, och nu blir det mer av den varan. Citatet ovan säger det mesta om Sergei Eisensteins inställning till filmkonsten i början av sin karriär, och det var också i mångt och mycket denna inställning som gjorde honom till den stora pionjär han är. Hans centrala verk är så klart Pansarkryssaren Potemkin, en av de mest berömda filmerna någonsin... och en relativt tråkig sådan om man ska vara helt ärlig. Svartvit sovjetisk propagandastumfilm från 1925 är inte så himla kul helt enkelt, men det finns förstås två saker som ändå gör att man måste se filmen:

1. Det filmhistoriska intresset. Eisenstein var en revolutionär i dubbel bemärkelse. Han skrev teoretiska texter om hur man skulle utnyttja montage i film för att kunna påverka åskådarna och användningen av detta i filmer som Pansarkryssaren Potemkin har haft stort inflytande på hur filmer ser ut idag. Även om dagens Hollywoodproduktioner har en helt annan agenda än Eisenstein så är syftet detsamma; att försöka styra folks tankar i en viss riktning genom att visa vissa bilder i en viss ordning. Det finns alltså en anledning till alla dessa till synes onödiga bilder på fåglar, byggnader och grässtrån som helt plötsligt dyker upp i en film, och som inte verkar ha något alls att göra med filmens handling. De ska etablera en speciell känsla hos tittaren, och få denne att tänka runt filmens ämne på det sätt som filmskaparna finner lämpligt. Om jag skulle orka kanske jag skulle kunna försöka mig på att analysera ett montage i någon känd storfilm, men det får bli någon annan gång. Det kan räcka med att säga att Eisenstein, trots allt, lyckades riktigt bra med sina idéer i Pansarkryssaren Potemkin, själve Joseph Goebbels ska ha sagt att "vem som helst utan en fast politisk övertygelse skulle kunna bli en bolsjevik efter att ha sett filmen."

2. Scenen med trappan och barnvagnen. Ja, den är fortfarande cool.

Två andra filmer signerade Eisenstein är Ivan den förskräcklige 1 och 2, och jag har ingen aning om hur banbrytande, nyskapande och revolutionära de är. Det jag däremot vet med säkerhet är att de är allt annat än tråkiga, och en gång för alla bevisar att Eisenstein var ett geni. Filmerna har helt enkelt allt: bisarra karaktärer, storslagna masscener, bombastisk musik av Prokofjev, fantastiska skägg och huvudbonader, ett av filmhistoriens mest effektiva utnyttjande av skuggor, underbart överspel från samtliga inblandade (inte minst från Nikolaj Tjerkassov, som spelar ond och lömsk ryss på ett sätt som bara en ryss kan göra) och kameravinklar hämtade från paradiset. Det vimlar av underbara scener: Ivan låter på skämt kröna sin efterblivne kusin till tsar på fyllan, tusentals människor går ner på knä för Ivan och ber honom komma tillbaka till Moskva, Ivan och en präst uttrycker sin förtvivlan över världen och det mänskliga lidandet på en begravning, krig mot mongoler, med mera, med mera. Stalin hade beställt filmen därför att han såg lite av sig själv i den gamle tsaren. När Ivan den förskräcklige blir förskräcklig i den andra delen, tyckte inte Stalin att likheten var lika rolig längre och förbjöd all visning av filmen. Det är synd och skam, rentav skandal, att Ivan den förskräcklige inte blev den trilogi som Eisenstein hade tänkt sig. Den andra delen förlorar i min mening en hel del på att inte ha en uppföljare. Det är som med Rymdimperiet slår tillbaka: tack vare dess relation till de andra Star Wars-filmerna blir den ett mästerverk, kanske den bästa filmen i hela serien. Ser man på den som helt fristående är det dock förmodligen den sämsta i den gamla trilogin. En tredje del i Eisensteins ryska epos hade garanterat gjort del 2 mycket starkare, inte minst slutet som är fantastiskt som det är redan nu.

Sergei Eisenstein dog alldeles för tidigt i en hjärtattack vid 50 års ålder och får som kändis i Sovjet under Stalin vara tacksam att han åtminstone slapp bli avrättad. Det är hur som helst väldigt trist att ett sådant geni som Eisenstein inte fick leva längre, och att han när han levde gjorde det under de omständigheter han gjorde, i en diktatur där det gällde att vara vaksam vid minsta lilla handling. Jag hade i alla fall gärna drabbats av fler knytnävar från hans sida.

Mest känd för: Regisserade filmer som Strejk, Pansarkryssaren Potemkin, Dagar som skakat världen och de två filmerna om Ivan den förskräcklige. Skrev även viktiga teoretiska texter om film.

37. Sarah Bernhardt

2009-03-26T17:36:00.004+01:00

Lite nu och då under den tid som förflutit sen vi fastställde den här listan har någon av oss i judegruppen hajat till och utbrustit: "Sarah Bernhardt på plats 37?! Hur gick det till?" Någon annan har då fått lugna personen och påminnt om enkla fakta: Hon var 1800-talets största skådespelerska (biografen Robert Gottlieb har kallat henne för "the most famous actress in the history of the world"), hon var en stor ikon för såväl skönhet som mode (1800-talets kanske allra mest kända och hippa fotograf, Nadar, tog flera fotografier av Bernhardt), och hon var faktiskt riktigt skön sådär i allmänhet. Inte dåligt skön som i uttrycket "en skön kille", utan bra skön som i jag-använder-en-likkista-som-säng. Jag skulle tycka det kändes lite väl makabert, men så är jag ju inte Sarah Bernhardt heller, såvitt jag vet.

På jobbet igår var det ett par tjejer som pratade om senaste avsnittet av Sanningens ögonblick, som tydligen är ett förnedringsprogram där folk erkänner att de knullat med sin killes alla killkompisar (och att de var bättre i sängen än honom) inför hela svenska folket och en rodnande, förvånad pojkvän, som zoomas in i närbild. Hon på mitt jobb var upprörd över en kvinnas agerande: hon hade erkänt alla möjliga pinsamheter och hängde på ett grymt sätt ut familj, vänner och pojkvän. "Jag gör allt för att komma dit jag vill", hade hon tydligen sagt, och det hon ville var med all sannolikhet att bli lika känd som Linda Rosing. Omoraliskt och osmakligt, givetvis, men eventuellt kommer hon att uppnå sitt mål. Vi måste åtminstone ge henne att hon kompromisslöst följer sitt hjärta och sina drömmar.

Bernhardt, en holländska som med tiden blev fransyska, visste också att man ibland behöver offra lite för att nå någonstans. Vem bryr sig idag att den hyllade skådespelarlegenden blåljög om sin bakgrund för att få de chanser hon ville, och prostituerade sig själv för att ha råd att göra det hon drömde om? Nu tänker man på det hela som "viljestarkt" och "uppoffrande" - kanske ser man henne rentav som en feministisk förkämpe - men det gjorde man sannolikt inte då. Förlåtelse kommer alltid i efterhand. Inte har vi blivit bättre heller, om nu någon trodde det. Ett exempel: Hederligt folk ser Anna Odell som en simpel uppmärksamhetshora, inte som en kvinna som med kraft och beslutsamhet gjort allt för att bli ett namn inom konsten. Blir hon ett legendariskt namn kommer vi ändra oss gällande hennes examensarbete, blir hon inte ett kommer hon få ha kvar den smutsiga stämpel hon av många fått nu.

Som bekant blev Bernhardt ett namn, och ett mäkta stort sådant till på köpet. Hon gjorde teaterdebut 1862 och visade sig efterhand vara en riktig talang. Förutom stor framgång som skådespelerska på teatern hade hon flera andra förmågor som hon berikade världen med: hon sjöng, hon var konstnär och hon författade böcker och pjäser. Dessutom var hon en pionjär inom spelfilmen, då hon medverkade i den första inspelningen av Hamlet. Det anses också vara den första filmen där inspelade röster spelades upp samtidigt som filmen, vilket faktiskt innebär att filmen inte är en stumfilm. En version av filmen (utan rösterna) kan ses här. Bernhardt, i rollen som Hamlet, gör en hyfsat stabil insats. Hon hatade visserligen film, men det hindrade henne inte från att vara med i ett gäng filmer fram till hennes död 1923.

Även om jag vet att det är som skådespelerska hon är ihågkommen så är det inte hennes gester och kroppsliga uttryck jag främst kopplar samman med henne, kanske för att jag tyvärr aldrig fått chansen att se henne uppträda. (Sverige tar ju aldrig hit några spännande superstjärnor.) Det är inte heller hennes utseende, något många kanske tror med tanke på vad jag skrivit om flera andra vackra kvinnor på den här listan. Det är egentligen heller inte för hennes beslutsamhet eller färdigheter på flera olika områden. Det är inte ens för hennes betydelse som en av de första populärkulturella ikonerna. Det är, först och främst, för hennes röst. Jag hade inte haft något emot att sitta på första raden när Bernhardt gråter ut sin franska på det här sättet.

PS. Bernhardt kommer mig också att tänka på en gammal historia. Bern, en anrik och klassisk Örebrofamilj, hade en medlem som hette Johan Bern. Vet ni vad Johan Bern gör när han får punka på sin cykel? Jo, han bär'n.

Mest känd för: En av historiens mest berömda skådespelerskor - definitivt 1800-talets mest kända. Var möjligen också den första superstjärnan att medverka i det då nya mediet film.

38. Isaac Asimov

2009-03-25T12:47:00.004+01:00

"Humanity has the stars in its future, and that future is too important to be lost under the burden of juvenile folly and ignorant superstition."

Jag vill börja min framställning av Isaac Asimov i renässansens Italien. I ett brev beskriver Francesco Petrarca, humanismens fader, en vandring uppför Mont Ventoux. Berget och utsikten väcker hans vördnad. Med sig på vandringen har han Augustinus Bekännelser, som han slår upp på måfå. På den uppslagna sidan skriver Augustinus om det märkliga i att människan känner vördnad inför naturen men glömmer sig själva. Petrarca blev förstummad och "slog igen boken och var arg på mig själv som fortfor att beundra jordiska ting trots att jag borde ha vetat genom mina studier av hedniska författare att ingenting är mer beundransvärt än människans själ ..." Jag tar Petrarcas lilla berättelse som illustration för den eviga tvistefrågan: är det naturen eller människan som förtjänar mest vördnad? Nu handlar det i det här fallet inte om "jordiska ting" som Petrarca skriver om, utan om den väldiga rymden. Men Petrarca, som levde på 1300-talet, kan knappast anklagas för att inte ha känt till rymden.

Isaac Asimov, humanist, rationalist och science fiction-författare, återfinns på den här listan av två skäl: För det första var han en av de viktigaste science fiction-författarna på 1900-talet. Tillsammans med Arthur C. Clarke och Robert A. Heinlein räknas Asimov som en av de tre stora science fiction-författarna i sin generation. För det andra hade Asimov ett helt fantastiskt utseende, med polisonger som motorvägar på kinderna. Han var dessutom livslång medlem i Mensa och slängde omkring sig sköna citat. Asimov uppges ha sagt att de enda två personerna han träffat som var smartare än honom var Marvin Minsky (en AI-forskare) och Carl Sagan. Jag vill egentligen inte påstå att Asimov är med på den här listan på grund av sina kvaliteer som författare. Jag har naturligtvis inte läst allt av Asimov, han var otroligt produktiv och ska tydligen ha skrivit över 500 böcker. (Varav den så kallade Stiftelsetrilogin, som Göran Hägg har kallat "ett gigantiskt misslyckande", är den mest kända.) Jag har dock läst Jag, Robot, som visserligen är en ganska läsvärd bok, men som inte förändrade mitt liv på något sätt. Det är förvisso möjligt att Jag, Robot inte är representativ för Asimovs författarskap, jag har ju faktiskt fler än 499 böcker kvar att läsa. Vi ska inte hellre glömma bort att han redan 1941 skrev Stjärnmörker, som många anser vara den bästa science fiction-novellen genom tiderna.

Vi gillar rymden här på Världshistoriens 101 bästa judar, bara en riktig cyniker kan undvika att känna fascination och ödmjukhet inför den. Jag är dessutom en av dem som stannar till vid en bergsvandring för att njuta av naturens skönhet, eller (mer troligt) stannar till i betonglandskapet i Ryd här i Linköping för att njuta av en utslagen blomma. Då upplever jag inte samma estetiska tillfredsställelse som när jag betraktar en fin tavla, men det kan vara samma intensiva upplevelse. Därmed inte sagt att jag tar ställning i frågan om det är naturen eller människan som är mest intressant eller beundransvärd. Det där med medvetandet är ju också väldigt konstigt när man tänker efter. Om det är lika konstigt som att rymden är närmast ofattbart stort låter jag dock vara osagt.

Den bästa science fiction-litteraturen måste vara den som lyckas frammana den här känslan inför både rymden och människan, som aldrig förlorar människan i alla beskrivningar av nebulosor och interstellära rymdskepp. Science fiction är för övrigt en väldigt romantisk genre. Den vill få mig att känna samma saker som när jag tittar på en tavla av Frederic Edwin Church eller lyssnar på någonting av Edvard Grieg. Och jag kan inte tänka mig ett bättre betyg åt en tavla, naturen eller vilken science fiction-bok som helst att den väcker vår fascination och fantasi.

Mest känd för: sina polisonger. Därutöver en av 1900-talets största science fiction-författare.

39. Gustav Mahler

2009-03-24T12:47:00.003+01:00

Decennierna kring sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet var Wien Europas, om inte världens, intellektuella centrum. Man kan i tanken föreställa sig Theodor Herzl, Franz Brentano, Ernst Mach och Sigmund Freud vandra omkring på Ringstrasse; Wittgenstein föddes i Wien, och det var (naturligt nog) i Wien som Wienkretsen bildades. Här vandrade, fikade och arbetade tidens skarpaste hjärnor, sida vid sida. Lite som antikens Aten, renässansens Florens, upplysningens Paris eller romantikens Berlin: en stad som sammanfattade den rådande tankevärlden. Och det var i Wien som Gustav Mahler gjorde sig ett namn. Även om Mahler aldrig riktigt accepterades av Wiens musikaliska elit, så räknas han idag som en av senromantikens viktigaste kompositörer.

Senromantiken kanske inte säger er så mycket, men då ska ni tänka såhär. Romantiken, vad var det för något? Jo, en period som vände sig mot upplysningstidens förnuftstänkande och istället la betoning på känslorna och det mystiska i tillvaron. Inom musiken var det en reaktion mot de klassiska kompositörerna: Mozart, Haydn och Beethoven brukar räknas till den så kallade Wienklassicismen. Men Beethoven var också viktig för övergången till romantiken. (Han fick ofta, precis som Goethe, personifiera geniet, som hyllades under romantiken.) Den musikaliska romantikens viktigaste tidsperiod sträcker sig från ungefär från 1815 till 1848, när kompositörer som Schubert, Schumann, Chopin, Paganini och den unge Wagner levde och verkade. Fina namn. Mahler föddes 1860, och kan av naturliga skäl inte räknas som en av de större högromantiska kompositörerna. Men inom senromantiken, där finner vi honom.

Det finns givetvis inga rätt eller fel när det gäller musik, men här kommer några åsikter ni kan tillägna er om ni vill verka vara lika kunniga som jag (försöker verka vara). Musiken av de klassiska kompositörerna kan vara fin och så vidare, men ibland får jag intrycket av att det är allt, att det inte bakom musiken döljer sig några stora och äkta mänskliga känslor. Den känslan får man aldrig av den romantiska musiken, lyssna bara på Mahlers femte symfoni. Den är storslagen, bombastisk och väldigt känsloladdad. Om det är något som kan beskrivas som svulstig musik så är det just Mahlers femte symfoni. Den koleriske dirigenten Herbert von Karajan har sagt att när du lyssnar på den så glömmer du att tid har förflutit: "A great performance of the Fifth is a transforming experience. The fantastic finale almost forces you to hold your breath." Det är så jag vill ha min klassiska musik! Känslofylld och livsavgörande. De ödesmättade trumpetljuden i början sätter nivån: man lämnas inte oberörd efter att ha lyssnat på Mahler.

Jag måste såhär i förbigående nämna att jag egentligen har dålig koll på klassisk musik. Av Mahler har jag bara lyssnat på hans femte symfoni. Detta kan förleda läsaren att tro att vi bara chansade när vi placerade Mahler på listan. Så var inte fallet! Det jag har lyssnat på av Mahler har varit trevligt. (Trevligt? Detta äckligt lagomsvenska ord! Läs "överväldigande" istället.) Och romantiken måste ju vara ganska överlägsen upplysningen eller vilken annan tidsperiod som helst. Se bara på Caspar Friedrichs tavlor eller läs något av Erik Johan Stagnelius. Det ska dessutom nämnas att Mahler i Wien hängde med Gustav Klimt, en av mina absoluta favoritkonstnärer. Allt detta gör att Mahler har sin plats på listan, och det är klart att han är lite bättre än såväl pojkdrömmar (Ford, Johansson) som franska filosofer (Derrida).

Mest känd för: att ha varit en av senromantikens störste kompositörer.

40. Scarlett Johansson

2009-03-23T12:25:00.004+01:00

Jag minns hur jag klev in i biografen för att se Lost in Translation, en hyllad film av dotter Coppola, med den oefterhärmlige Bill Murray och nån brutta i huvudrollerna. Två timmar senare hade jag sett en film med Den Underbara Kvinnan Scarlett Johansson och nån gammal ointressant gubbe i huvudrollerna. Jag var kär.

Äsch, stryk det. Jag försöker med nåt annat.

En blick. Det var allt som behövdes. Hon fick en fråga av intervjuaren - jag minns inte vilken, och bryr mig inte heller - och den sekunden eller två som dröjde innan hon svarade log hon lite lätt och tittade djupt in i ögonen på utfrågaren. Vad som hände innan eller efter den sekunden eller två har jag ingen aning om; kanske gick jag till jobbet, eller skolan, eller så hade jag sommarlov, jag vet inte. Jag var kär.

Nej, det funkar inte. Jag kan inte ljuga. Kan kanske jag kan, men jag får inte för mamma och jag vill inte göra henne ledsen. It ain't easy tryin' to raise a man, som 2Pac sa, så nuff respect till mor och så blir det sanningen från och med nu. Nåväl, vad jag vill säga är att mitt första möte med fenomenet Scarlett inte var fyllt av nåt speciellt. Jag har ingen vacker historia att berätta. Faktum är att mitt första minne av henne är ett ganska sunkigt sådant. Jag var på luffarresa genom Europa med två killkompisar och det första vi inhandlade när vi kom till London, som var vår första anhalt, var givetvis FHMs specialutgåva: "The 100 sexiest women in the world 2005". Den som vet att Lost in Translation kom 2003 inser alltså att jag aldrig såg filmen när den kom och mig veterligen hade jag inte sett någon annan film med Scarlett heller. Hon var ny för mig. Hursomhelst, vi låste genast in oss på rummet och satte igång med att ranka alla 100 utifrån våra preferenser, något vi för övrigt gjorde flera gånger under resan. Eventuellt rankade vi dem också utifrån vissa speciella kriterier: sexigast min, vackraste bröst, osv. Ingen ska säga att vi inte utnyttjade vår tid ute i det stora Europa väl. För att komma till saken: Jag tyckte denna Scarlett Johansson var en blek, tråkig typ utan riktigt bett. Med den åsikten packad och klar kunde jag sedan nöjt koncentrera mig på den fortsatta resan och hade ingen anledning att ifrågasätta min ståndpunkt. Men när jag tre veckor senare passerade Tyskland, Danmark, Skåne och slutligen äntrade Sverige dröjde det inte länge innan det var dags för min första Scarlettfilm. Totalomvändningen var... tja, total, och jag har nog aldrig blivit så förvånad, möjligen undantaget när en kompis häromdagen lärde mig att "människorna kommer från aporna". Jag hade helt enkelt haft fel hela tiden, är vad jag försöker säga, och jag insåg det genast när jag såg rörliga bilder på henne.

Så, okej, vi har konstaterat att hon är en vacker skådespelerska. Då återstår bara frågan om hon är en bra sådan. En av mina medförfattare till denna lista försöker enträget och tjurigt som ett litet barn hävda att hon inte är det, vilket mest beror på att han vet att han aldrig kommer få ligga med henne. Det kan argumenteras att hon delvis är bra därför att hon är vacker, men det kan också argumenteras att hon är bra därför att hon är en duktig skådespelerska. Hon är bra i Match Point. Hon är definitivt inte så dålig som alla säger i Vicky Christina Barcelona (hoppas Woody misslyckades med att komma till under inspelningen förresten, så vi får se flera projekt dem emellan). I Lost in Translation är hon stundtals magnifik. Sen har hon varit med i en del kassa filmer - det ska medges - men det har Marlon Brando också varit.

Utöver detta har hon fjäskat för Tom Waits genom att spela in en skiva där hon sjunger hans låtar, och det är ändå plus i min bok. Det finns sämre alfahannar än Waits att smöra för. Och, ni vet, singeln Falling Down är faktiskt bra. Och nu ska ingen hatare komma och säga att det bara beror på producenten Dave Sitek. Om han vore så jävla bra hade han väl kunnat sjunga in skiten själv? Just det. Visst, det är möjligt att jag försvarar henne mer än jag borde, och att jag inte kan se riktigt nyktert på hela situationen. Men då får ni väl förlåta mig. Jag kan inte hjälpa det. Jag är kär.

Mest känd för: Hon är en av dagens Hollywoods hetaste skådespelerskor, i minst två bemärkelser.

41. Harrison Ford

2009-03-22T14:00:00.003+01:00

Det har höjts vissa röster mot att Harrison Ford har hamnat så här högt på den här listan, eller rättare sagt: det har höjts EN röst, från ett ganska närbeläget håll, mot att Harrison Ford återfinns så här högt. Men nu vi snackar om en person som inte har mer än en trea på någon av Star Wars-filmerna på filmtipset.se, och en sådan person kan vi knappast ta på allvar när det ska snackas Harrison Ford.

Det är möjligt att Harrison Ford är en dålig skådespelare. Han kan till och med vara en bra skådespelare så vitt jag vet. Ford har varit med i några dåliga filmer (Air Force One), några ännu sämre filmer (K-19), och ett dussin andra som ingen har sett. Men hur många kameler kan vandra genom ett nålsöga? Varför bor Chewbacca på Endor tillsammans med Ewoker som knappt når honom till knäna? Det spelar ingen roll! Det är som Indiana Jones och Han Solo som Harrison Ford kommer att bli ihågkommen. Låt oss vara helt ärliga här, det är inte präktige Luke du ville vara som liten grabb. Du ville vara Han Solo, en skön prisjägare som glider fram genom galaxen, fäller några salta kommentarer och till slut vinner tjejen. Han Solo är befriande likgiltig inför vad som pågår i galaxen, han är dessutom sunt kritisk när Yoda börjar flumma om Kraften. Och när han till slut kommer tillbaka för att rädda Luke så känns det inte som att han på något sätt har gjort avkall på sin natur, utan det är hans sätt att frilansa lite och göra lite som han vill. ”Luke var en skön kille, lite fjollig och sådär, men ändå. Synd om han skulle sprängas till bitar.”

Harrison Ford förkroppsligar idealet om den buskiga manligheten. Kolla på bilden här nedan. Allt finns där: den sammanbitna minen, den v-ringade skjortan, det buskiga brösthåret och den uppåtriktade pistolen. Jag är egentligen inte en av dem som måste hitta fallossymboler överallt, men det är inte omöjligt att vi gillar honom som någon sorts hyllning till vår manliga virilitet. Och har inte den buskiga manligheten kommit lite i skymundan för det metrosexuella mode som sveper över jorden? Ja, jag gillar nagellack lika mycket som någon annan, men är det inte lite tråkigt att alla representanter för den buskiga manligheten har undanskuffats till samhällets mörkaste vrå? Kom Harrison Ford, Burt Reynolds och Ron Jeremy så gör vi en film!

Mest känd som: Han Solo, Indiana Jones och Rick Deckard.

42. Jaques Derrida

2009-03-22T13:30:00.007+01:00

Jaques Derrida var under 80- och 90-talen den kontinentala filosofins starkast lysande stjärna. Hans idéer om dekonstruktionism och différance har varit extremt inflytesrika inom (den kontinentala) filosofin och kanske främst inom litteraturvetenskapen. De har även tagits upp av filmindustrin. Woody Allen, som kanske kommer på den här listan så småningom, gjorde 1997 filmen Deconstructing Harry (en av 90-talets bästa filmer), som hämtar inspiration från Derridas tankar. Men vad är det här med dekonstruktion? Vi kommer strax till det, men först måste vi notera att Derrida var intresserad av meningen hos en text eller ett ord.

Grundläggande i Derridas tänkande är att alla texter är ofullständiga, i den meningen att det inte finns en specifik, inneboende mening hos en text. Läsare av en text kan därför leka med en text precis på samma sätt som de leker med leksaker eller med varandra. En texts mening är ingenting som är stabilt eller fixerat, utan något som är subjektivt och ändrar sig med tiden. Författarens syfte med texten har dessutom ingenting att göra med textens mening att göra. Derrida lät sig inspireras av Roland Barthes och dennes Death of the Author, enligt vilken man kan bortse från författarens syfte när man analyserar en text.

Ett problem med Derrida är att han hellre pratade om vad dekonstruktionismen inte är än vad det är. Hans texter anses dessutom vara närmast oläsbara. (Jag måste tillstå att jag inte har gjort något försök.) Enligt Derrida bär en text alltid på författarens underliggande värderingar och åsikter. Dessa värderingar och åsikter är enligt Derrida oftast motsägelsefulla, och det centrala i att dekonstruera en text är att dra dem upp i ljuset. En dekonstruktion av en text ska visa att textens mening är instabil och omöjlig att bestämma. Texterna ska också dekonstrueras med avseende på vissa motsatsförhållanden (dikotomier), som t.ex. liv/död, närvaro/frånvaro och kultur/natur.

Derridas inflytande hade inte varit hälften så stort om han inte i Of Grammatology (1967) hade skrivit "il n'y a pas de hors texte". Derrida, född och uppvuxen i Algeriet (på den tiden då det fortfarande låg under franskt styre), skrev så för att han var fransktalande. Hade han talat svenska hade han kanske skrivit "det finns ingenting utanför texten". Detta har blivit närmast ett slagord bland personer som följer Derridas tankar. Allt är en text, allt kan dekonstrueras! (Som texten på flingpaketen, verkligheten eller som Harrys liv i Woody Allens film.) Av de anglosaxiska filosoferna möttes Derrida av en ganska talande kyla. Men hur annorlunda lät det inte på andra håll! De engelska litteraturvetarna välkomnade Derrida med öppna armar, och började genast ägna sig åt graciösa metafysiska spekulationer.

Vad tycker vi egentligen om Derrida? Även om hans skugga ligger nästan besvärande tung över den kontinentala filosofin, kan man inte bortse från att hans tankar har varit ganska vitaliserande och att han verkar ha varit en ganska skön filosof. Och filosofin behöver ju sina superstjärnor.

Mest känd för: att under 80- och 90-talet ha varit den kontinentala filosofins superstjärna, och för att ha introducerat ord som "dekonstruktionism" och "fallologocentrism".

43. Norbert Wiener

2009-03-22T10:35:00.002+01:00

Åter en representant för "den smarte juden". Äntligen! Jag hoppas dock att Norbert Wiener väcker fler reaktioner än Georg Cantor. Georg Cantor var, även om han höll på med oändligheter och sådana häftiga grejer, till syvende och sist bara en matematiker. Kanske en i mängden för er. Norbert Wiener, som levde mellan åren 1894 och 1964, var däremot inte bara matematiker, han var pionjär för forskningen om artificiell intelligens, och grundade dessutom ett nytt forskningsfält - cybernetiken. På samma sätt som Darwin suddade ut gränserna mellan människa och djur ville Wiener sudda ut gränserna mellan människa och maskin.

Den cybernetiska synen på människan föddes ur en analogi mellan människan och självreglerande system. Ett självreglerande system är ett system som behåller sin jämvikt genom att anpassa sig till omgivningen, som till exempel luftvärnsrobotar som kan anpassa sin rutt allteftersom målet förflyttar sig, eller enkla termostater. (Cybernetiken föddes ur militär forskning om sådana system.) Enligt Wiener, cybernetikens fader, fungerar både maskiner och människor som självreglerande system: "Det är min tes att den levande varelsens funktionssätt och en del av de nya kommunikationsmaskinernas funktionssätt är fullkomligt likartade." Människan är sålunda i cybernetikens ögon en informationsbehandlande maskin, och den mänskliga identiteten "blott" en funktion.

För att förstå vidden av den här tanken kan vi jämföra den med den tidigare rådande synen på människan. Enligt denna syn, som så kärnfullt formulerades av Descartes, är människan en odelbar substans. Redan David Hume hade förvisso förnekat den här synen på människan, när han betraktade sig själv och inte hittade en bestående identitet utan endast "ett knippe av förnimmelser". Och att likna människan med en maskin är ingen ny företeelse. I sin anstötliga L'Homme machine (1748) skriver La Mettrie att "eftersom själens alla förmågor i så hög grad beror av hjärnans och kroppens själva organisation, att de synbarligen ej annat är än denna organisation, så har vi väl en upplyst maskin". Norbert Wiener är alltså en i raden av tänkare som har velat sudda ut skillnaden mellan människa och maskin.

Om nu medvetandet är en funktion följer det ganska naturligt att man skulle kunna efterlikna den här funktionen i en maskin. Och det är den tanken som har fungerat som en motorväg till AI-forskningen. Det ska här tilläggas att Wiener var ytterst kritisk till att betrakta människan som blott ett ting. Han förenade den här (till synes) kalla, hårda synen på människan som ett självreglerande system med stora, varma känslor för mänskligheten. Han var till exempel en av få vetenskapsmän som vägrade delta i militära forskningsprojekt efter andra världskriget. Materialist och humanist. Stort.

Mest känd för: Cybernetikens fader.

44. Mark Rothko

2009-03-21T18:44:00.000+01:00

Abstrakt konst är ett välkänt begrepp. Att konst är "abstrakt" innebär att den, helt eller till viss del, undviker att avbilda det vi ser i verkligheten. Konst som är helt abstrakt innehåller ingen referens alls till något vi kan känna igen från sinnevärlden omkring oss, utan är kanske istället intresserad av att avbilda just själva förhållandet mellan form och färg. El Lissitzkys "proun"-målningar är ett exempel på detta. Och det är så klart lätt att tro att många av den lettiskfödde amerikanske konstnären Mark Rothkos målningar (till exempel den ovan) också är det, men nej, enligt honom själv så tar vi helt fel om vi tror det.

"I am not an abstract painter. I am not interested in the relationship between form and color. The only thing I care about is the expression of man's basic emotions: tragedy, ecstasy, destiny."

Anledningen till att Rothko är världshistoriens 44:e bästa jude står att finna i just denna sista mening, och kanske framför allt i de tre sista orden: Tragedi! Extas! Öde! Till att börja med kan man lätt tro att denne store konstnärs målningar bara är näst intill meningslösa färgsjok, ungefär som jag uppfattar vissa målningar av abstrakta expressionister som Barnett Newman, men tittar man närmare och låter sig uppslukas av dem så framträder en helt annan känsla. Ta bara Rothko-kapellet i Texas, där väggarna pryds av ett antal gigantiska svarta målningar. Första gången jag såg interiören av detta kapell var på något konstprogram på Kunskapskanalen, där den gråhårige konstprofessorn som var programledare vibrerade av fascination och vördnad för den tunga, mörkt vackra atmosfären i kapellet. Det var lätt att förstå honom. Rothkos svarta målningar gör helt enkelt ett monumentalt intryck. Trots att de är helt svarta, så lyser de och verkar nästan ha ett eget liv. Platsen är menad som en helgedom åt människor av vilken tro som helst, och är precis så som jag föreställer mig en perfekt helgedom. Anledningen till att man söker tillflykt till religion och andlighet av olika slag är ju att man för en stund vill fly bort ifrån det här med döden, livet och allt annat som är så jobbigt i vardagen. Man vill komma till en plats där allt sådant är förklarat, även om man inte riktigt fattar hur. Det går att älta mänsklighetens lidande i oändlighet, kanske med din psykolog, dina tålmodiga vänner eller med din dagbok, men det är inte förrän du kommer till en riktigt fet jävla gotisk katedral som du får allt förklarat för dig.

Rothkos bästa konst fungerar på samma sätt. Målningarna är monument över mänskliga känslor och mänsklig tragik, som överväldigar en på samma sätt som ett gigantiskt indiskt tempel, en Whitney Houston-ballad eller ett riktigt hårt knytnävsslag på käften kan göra. Det är tragedi, extas och öde på en och samma gång. Faktum är att jag tänker mig att känslor ser ut ungefär som hans tavlor. När jag föreställer mig abstrakta begrepp som "obehag", "kärlek" och "vardagstristess", så ser jag alltså något som liknar Rothkomålningar framför mig. Och då är det ju en ren självklarhet att folk blir påverkade av hans konstverk. Enligt Rothko själv har människor ofta börjat gråta framför hans målningar. Detta beror enligt konstnären på att de har "haft samma religiösa upplevelse som jag hade när jag målade dem". Kan man kommunicera en så stark upplevelse till andra genom att måla en massa färg på en stor duk, så måste man vara någon typ av geni. Jag har sedan full förståelse för om vissa tycker att det är larvigt att börja gråta över en sådan sak som några suddiga blå rektanglar på en blå bakgrund, vissa människor hatar ju helt enkelt konst över allt annat och det är ju inget att göra åt den saken. För oss som inte föraktar kulturella uttryck i allmänhet, och inte avskyr allt vad mänskliga känslor heter, så är Mark Rothko en av 1900-talets bästa konstnärer. Men man får naturligtvis tycka som man vill.

Som så många andra förträffliga människor slutade han sina dagar med dålig hälsa, upplöst äktenskap och självmord.

Mest känd för: Räknas som en av de viktigaste abstrakta expressionisterna, något han själv dock inte ville kalla sig.

45. Nostradamus

2009-03-20T12:09:00.001+01:00

En av sakerna som inträffade den elfte september 2001 var att jag stoppade in en fryspizza från ICA i ugnen. Anledningen till att jag minns det är för att min syster ringde precis då och berättade att ett flygplan eller två hade kraschat in i World Trade Center. Så kan det gå, tänkte jag, och gick tillbaka till pizzan. Så kan det fan inte gå till, tänkte tusentals amerikaner, och sprang och köpte utgåvor av den gamle siaren Nostradamus spådomsböcker.

Tillsammans med familjen och religionen är alltså Nostradamus och liknande personer sådant folk vänder sig till i kristider. Inte så långt efter att jag satte in den där pizzan i ugnen, kanske några veckor eller så, hävdade en av min gymnasieklass allra intelligentaste damer att Nostradamus skrivit: "På den elfte dagen i den elfte månaden kommer två metallfåglar att krascha in i två höga statyer i den nya staden, och världen ska gå under kort därefter." Oj, skrämmande likt det som just hade hänt, men bra tur att New York ändå är en flera hundra år gammal stad, tänkte jag kanske då. Poängen är hursomhelst inte vad jag tänkte, utan att det på extremt kort tid hade spritts påhittade Nostradamuscitat över hela världen. Förstår ni vilken dragningskraft mannen har och har haft? Folk älskar inte bara hans egna profetior, de tillskriver honom dessutom massa snygga förutsägelser som han inte haft något med att göra.

Det är egentligen inte så konstigt. Alla människor är romantiker. Alla älskar vi sagor, historier om det förgångna och gissningar om framtiden. Vi slukar science-fiction och funderar på tidsmaskiner. Vi fascineras av det mystiska och hoppas att vetenskapen aldrig kommer ge oss svar på alla frågor. I vanliga fall inser vi att alltihop bara är påhitt. Men vid stora katastrofer uppstår behovet av förståelse och sammanhang, och då tröstar en gammal mystiker oss med sina stora profetior. Många människor tror verkligen på profetiorna. Sa jag mystiker förresten? Nostradamus levde på 1500-talet, då grenar som astrologi och alkemi räknades till naturvetenskapen. Dessutom hade han en zoroastrisk syn på världen; han trodde på läran om alla tings periodiska återkomst. Så Nostradamus observerade helt enkelt noggrant tidens händelser och gjorde sina förutsägelser utifrån detta. Han var med andra ord inte fullt så flummig som man först kan tro. Och en sjukt bra läkare var han också.

Det känns egentligen inte så roligt att prata om Nostradamus liv, då man istället kan ge sig på det han sa och hur folk har tolkat det. Vill ni veta mer om honom som person får ni gå in på hemsidan www.google.se och leta vidare därifrån. Låt oss nu se på några exempel från hans poetiska och dunkla texter. Först en varning bara: han var från Frankrike, så risken att han bara var full av avancerat struntprat är därför automatiskt väldigt stor.

En av alla sakerna som Nostradamus förutsåg var första världskriget. Detta ser vi i flera strofer, bland annat denna:

Kort blir regimen, lämnad åt de båda:
tre år, sju månader får kriget rå;
sen tempeltjänarna skall slåss, med våda -
segern skall ledarn från Armenien få.

Tre år och sju månader efter att Ryssland gått in i kriget var det dags för fredsfördraget i Brest-Litovks, ett föredrag slutet av maktahavarna Lenin och Trotsky. Sen blev det massa käbbel i landet och vid Lenins död fick Trotsky och Stalin makten. Dessa kallades tydligen för något som kan översättas till ungefär tempeltjänare och ledaren som åsyftas i strofen ovan tänker man sig vara Stalin, som inte var från Armenien utan Georgien. Men å andra sidan tillhörde ju de två länderna samma republik ett år eller så efter första världskriget, och både ingick sedan i Sovjetunionen. Det är nära nog. Inte ska vi bråka om småsaker.

Ungefär så här fortsätter det. Men vi tar ett exempel till.

Asketen nio år har fred vid makten -
sen grips han av så våldsam blodtörsts brand
att på ett folk han laglöst börjar slakten,
dräpt av ett nytt med större långmods hand.

Hitler käkade katolsk fasteföda, vegetarian som han var, och kvalificerar sig därmed som asket. Relativ lugn och ro vid makten hade han mellan 1933 och 1941 innan saker och ting på allvar började gå snett. Folket han slaktade är förslagsvis polackerna, eftersom det då stämmer fint att ryssarna sedan i lite långsammare takt, "med större långmods hand" tog död på stackarna.

Vidare till filmens uppkomst:

Sublima kroppar skall bli ändlöst sedda
för ögats lins och snart sig visa så:
med enbart framsida, osynligt ledda.
Den helga bönens tal skall minska då.

Kropparna på skärmen kan säkert uppfattas som "sublima" och ändlöst sedda blir de förstås också, under förutsättning att det inte är nån skitfilm de spelat in som ingen vill se, samt att teknikerna sköter sitt restaureringsjobb väl. "Enbart framsida" - tja, man kan ju inte direkt gå bakom teven och titta på personerna på skärmen från ett annat håll. Sen vet vi ju förstås också att film och annan kultur till stor del blivit vår tids religion, säkert enligt något sätt att se på saken åtminstone. Om inte annat vet man att gudstjänstbesöken minskat i och med televisionens utbredning.

Ska man tro hans lärjungar och uttydare har Nostradamus förutsett varenda jävla krig och varenda person som varit och kommer vara någon sen hans egen tid och fram till den yttersta tiden och det tusenåriga fredsriket, när det nu kommer (år 2779, är ett Nostradamusförslag). Men hur skicklig mannen än var, så tycks han inte ha kunnat förutse att rapparen Nas skulle döpa sitt fjärde soloalbum till Nastradamus. Eller så brydde han sig helt enkelt inte om det.

Mest känd för: att ha skrivit massa dunkla strofer som folk sedan kastat om och sammanfört till små profetior om alla stora händelser som inträffat sedan profetens levnad.

46. Burt Bacharach

2009-03-19T12:00:00.004+01:00

Jag har som de flesta hyfsat intellektuella personer haft en period i mitt liv när jag trodde att det fanns kulturella uttryck som var mer "äkta" än andra. När det var inne att bilda pojkband en masse avfärdade jag dem på grund av att de var kommersiella. Deras musik gick ut på att sälja skivor. Usch. Istället vände jag mig till blueskillar som Robert Johnson och Leadbelly, och lo-fi-inspelningar av indieband där det knappt gick att urskilja melodin. Jag tog bluesen och lo-fi-inspelningarna som äkta, okommersiella musikaliska uttryck. Nu har jag växt en smula. Varje gång någon avfärdar disco som kommersiell och ytlig så svarar jag "och?" och dansar på. Nu är Burt Bacharach knappast disco, men hans musik kan lätt avfärdas som "easy listening" och "lounge", och sådana ord har givetvis en negativ klang i botten. Varför? Varför måste bra musik vara krånglig eller komplicerad musik? Bra musik ska enligt den här uppfattingen inte bara vara äkta och genuin, den ska också vara komplicerad och svår att lyssna på. Men den ska fortfarande vara avskalad, unplugged som man säger. Och helst ska musikern dö på kuppen, ta självmord eller dö av en överdos, i protest mot den kommersiella, tomma och kalla musikvärlden.

För yngre läsare är Burt Bacharach killen med den vita hårmanen som spelar piano i Austin Powers. Men för oss lite mer ärrade musikintresserade är Burt Bacharach killen med den vita hårmanen som tillsammans med Hal David ligger bakom en otrolig mängd pophits från 60-talet och framåt. Vissa jämför Bacharach och Davids låtfabrikation med de evergreens som strömmade ut ur Tin Pan Alley. Deras mest kända låt är antagligen "Raindrops Keep Falling on My Head" som skrevs till filmen Butch Cassidy and the Sundance Kid. (Där, som bekant, Paul Newman spelar huvudrollen.) Men det är främst för låtarna som Bacharach och David skrev till Dionne Warwick som gör att Bacharach tar en stabil plats så här högt på listan. Låtar som "Walk On By", "I Say a Little Prayer", "Don't Make Me Over" och "I'll Never Fall In Love Again" är utmärkta exempel på både Bacharachs låtskrivartalang och Warwicks underbara röst. Det är såklart löjligt att prata om tidlösa låtar, eftersom vilka låtar som överlever har lika mycket med tillfälligheter som med kvalitet att göra. Men Bacharach och Davids låtar är åtminstone tidlösa i den bemärkelse att de har tolkats av väldigt många olika artister. Lyssna bara på Rahsaan Roland Kirks tolkning av "I Say a Little Prayer", Luther Vandross tolkning av "Anyone Who Had a Heart" och, givetvis, Isaac Hayes tolkning av "Walk On By" (sök gärna upp den episka 12-minutersversionen som finns på skivan Hot Buttered Soul.)

Jag har försökt att inte länka sönder den här texten, men det är nästan omöjligt att undvika när det handlar om Burt Bacharach. För några år sedan är det möjligt att jag hade beskrivit Dionne Warwick som "äkta", och alla former av "easy listening" som musikens motsvarighet till simpla kioskromaner. Och därmed hade jag, på ett ganska lustigt vis, på samma gång hyllat och avfärdat Burt Bacharach. Jag tror vi gör bäst om vi helt enkelt skippar snacket om "äkta" eller "oäkta", och istället fokuserar på andra saker, som till exempel om det är bra eller dåligt. Och Burt Bacharach är bra. Förbannat bra. Och det är ju ändå vad den här musikgrejen i slutändan handlar om.

Mest känd för: att tillsammans med Hal David ha skrivit en otrolig mängd eleganta pophits, lika grundmurade i den amerikanska musiktraditionen som vilken låt av Irving Berlin som helst.

47. Steve Reich

2009-03-18T11:48:00.002+01:00

När Carola skriker ut sitt budskap om att säga nej till självömkan så kan vi knappast anklaga henne för antisemitism. Vi kan anklaga henne för mycket, men inte det. Saken är nämligen den att nynazister ofta anklagar judarna för självömkan och för att använda Förintelsen för att vinna politiska poänger. Nu är det emellertid så att om någon folkgrupp har anledning att känna självömkan så är det ju judarna, och nynazister har knappast någon rätt att kritisera andra för självömkan; nynazister måste vara den mest självömkande gruppen någonsin. De gamla hederliga 30- och 40-talsnazisterna hade i alla fall lite stake; det krävs för att trotsa kylan och gå mot den ryska björnen. Även om de hade jävligt taskigt minne och gjorde samma misstag som tyskarna gjorde i det där lite bortglömda kriget tidigare på 1900-talet.

För er som sov under historielektionerna, eller som slängde Göran Perssons textböcker Om detta må ni berätta i papperskorgen (eller längst ner i skolväskan för att inte verka oberörd) kommer här en liten sammanfattning. Judarna har genom historien inte haft det lätt. De har skymfats, förfördelats och undanskuffats till samhällets utkanter. Kulmen på denna regelrätta förföljelse var Förintelsen som ... jaha, ni har hört den här förut? Bra. Förintelsen har givetvis satt sin prägel på många judiska konstnärer, och den har behandlats av regissörer, målare och arkitekter. Steve Reich är bara en av många som har känt sig nödgade att uttrycka sina känslor genom konsten. Under kriget pendlade Steve Reich med tåg mellan New York och Los Angeles för att träffa sina föräldrar som hade separerat. Först senare kom han att tänka på att om han hade varit i Europa så hade han åkt i väldigt annorlunda tåg, nämligen de tåg som forslade judar till koncentrationslägren. Tågvisslor, liksom gamla röstinspelningar av lägerfångar, utgör en del av kompositionen i "Different Trains" från 1988, Reich kanske mest kända verk.

Idag är Reich en uppburen kompositör och har nämnts som inspiratör till allt från postrock till progrock. Ok, det låter kanske inte särskilt smickrande, men man kan inte bedöma personer på grundval av vad de inspirerar: Nietzsche inspirerade nazisterna, men ska väl inte anklagas för vare sig det eller Förintelsen? Mer smickrande är att Reich inspirerat popgenier som Brian Eno, ambientgruppen The Orb och avantgardbandet The Residents (vars video till skivan The Third Reich ’n Roll måste ses för att förstås, eller kanske rättare sagt: uppskattas). Som egna inspirationer nämner han såväl John Coltrane, Béla Bartók som balinesisk gamelanmusik. Ganska givna inspirationskällor kan tyckas, säg den judiske minimalist som inte har låtit sig inspireras av balinesisk gamelanmusik? Nej, tänkte väl det. Men som den musikvirtuos han är så inspireras Reich också av alla vardagliga ljud som omger oss. Han har t.ex. komponerat musik från inspelningar av trafikbuller. Det kanske inte låter så spännande, men säga vad man vill om Steve Reich musik (och minimalismen i allmänhet) den kan inte avfärdas för att vara tråkig. Låt dig tjusas av "Clapping Music" eller "Nagoya Marimbas".

Som de flesta minimalistiska ljudkonstnärer har Steve Reich även mötts av hårdnackat motstånd. När hans verk Four Organs framfördes i Carnegie Hall i New York 1973 uppförde sig publiken, enligt en recensent från The New York Times, ”as though red-hot needles were being inserted under fingernails”, och en gammal dam bultade sin sko mot scenkanten i ett försök att få musiken att upphöra. Varken musiken eller Steve Reich tystnade. Men tvärtemot vad gäller Carola är det någonting vi kan vara glada för.

Mest känd för: sina minimalistiska kompositioner. Bland dessa kan nämnas Different Trains, Four Organs, It’s Gonna Rain och Drumming.

48. Stanislaw Lem

2009-03-17T13:56:00.007+01:00

Det har redan tidigare på listan konstaterats att rymden, universum och allt det där är mycket fascinerande. Jag har fått höra att "man tycker det i en viss ålder", men det är ju fascinerande, och om det är ett brott att inte ha blivit en luttrad gammal cyniker, likgiltig för stjärnorna och den svarta natthimlens gigantiska gåtor; ja, då erkänner jag mig gärna skyldig. Är man inte en likgiltig luttrad gammal cyniker, så borde man alltså tycka om science fiction och tycker man om science fiction så borde man älska Stanislaw Lem. Jag kan inte helt säkert säga att Lem är den bäste science fiction-författaren någonsin. Asimov, Wells, Dick, Stapledon m. fl. är säkert alla kandidater till den titeln, men det är bara Lem som är polack, vilket ger honom lite extra tyngd enligt mig. Själv har han avfärdat amerikansk science fiction som dåligt skriven och relativt ointresserad av nya litterära former, vilket föranledde en troligtvis schizofren Philip K. Dick att skriva ett brev till FBI där han hävdade att "Stanislaw Lem" förmodligen var namnet på en grupp partitrogna polska kommunister som försökte få kontroll över science fiction-litteraturen och deras priser och utmärkelser (ironiskt nog var Dick den amerikanske science fiction-författare Lem såg som ett undantag från sitt hårda omdöme ovan).

Stanislaw Lems mest kända roman är säkert Solaris, som i likhet med många av hans verk behandlar människans kontakt med utomjordiska livsformer, och de problem denna kan medföra. Boken omvandlades till en lika berömd film av Andrej Tarkovskij, som författaren dock inte gillade (hans omdöme "som Brott och straff i rymden" ska alltså ses som något negativt, fastän det låter hur bra som helst), trots att han enligt egen utsago bara sett 20 minuter av den! Lem verkar inte ha varit särskilt optimistisk angående människans chanser att kunna kommunicera med utomjordingar, och inte heller när det gällde hennes plats i den moderna världen. Han var mycket kritisk mot den moderna teknologin och har bland annat sagt att han inte visste hur många idioter det fanns förrän han började använda Internet, vilket de flesta av oss säkert skulle skriva under på. Det är väl lite därför vi gillar Internet? Det var hur som helst inte bara den moderna utvecklingen på planeten jorden som Lem ställde sig kritisk till; nej, hela universum var enligt honom utformat på ett så smärtsamt vis att han av rent moraliska skäl blev ateist. Han ville helt enkelt inte tro att någon avsiktligt skapat skiten.

Ett annat av Stanislaw Lems mer berömda verk är Cyberiaden, en samling historier i sagoform om två robotar som jobbar som så kallade "konstruktörer", vilket verkar innebära att de kan bygga nästan vad som helst. De åker runt i universum och råkar ut för de mest osannolika äventyr, som de klarar sig ur på ännu mer osannolika vis. Boken är som en (ännu) mer intelligent och filosofisk Liftarens guide till galaxen, och bjuder ofta på stor underhållning. En maskin kan byta plats på två människors (eller robotars?) själar, en annan uthämta all universums information från gaspartiklars slumpmässiga rörelser, det finns kärleksmaskiner, bokstaven n-maskiner och maskiner som kan simulera hela universum, och allting i en värld befolkad av kungar, prinsessor och riddare som i vilken medeltida saga som helst.

Fantasieggande litteratur som lyckas vara humoristisk och underhållande, samtidigt som den ställer viktiga filosofiska frågor om livet, samhället och universum - det låter väl i själva verket som definitionen på ordet "bra". Läs Stanislaw Lem, köp hem en DVD-box med Cosmos och fortsätt att tycka att rymden är häftig, annars är du snart förlorad åt tristessen, likgiltigheten och vardagen.

Mest känd för: En av de största science fiction-författarna någonsin. Solaris är hans mest berömda verk.

49. Joel och Ethan Coen

2009-03-16T14:33:00.005+01:00

Kanske borde vi ha döpt listan till världshistoriens 102 bästa judar på grund av dessa två bröder, som faktiskt får dela på en placering. Joel brukar få äran för att ha regisserat filmen, Ethan för att ha producerat den, men i själva verket så gör de det mesta tillsammans. De har gjort filmer i alla möjliga och omöjliga genrer, men deras verk har ändå många saker gemensamt: våldet, den speciella humorn, den skruvade handlingen och inte minst de sköna karaktärerna. Jag har så klart sammanställt en topplista över dessa, som jag snart ska presentera. Men först: jag har varken sett Arizona junior, den där nya filmen eller The Big Lebowski, så "the Dude" eller vad han nu heter kommer tyvärr inte komma med. Jag är förresten övertygad om att både han och filmen är sjukt överskattade, precis som alla andra filmer som jag inte har sett, men som alla andra har sett och höjer till skyarna. Så där, då börjar vi:

Världshistoriens 7 bästa bröderna Coen-karaktärer

7. Gaear Grimsrud (Peter Stormare) Fargo

Det finns två anledningar att älska den här figuren: 1. Peter "Hamilton" Stormare spelar en iskall nordisk mördare. 2. Han är föregångaren till Javier Bardéms fantastiska Oscarbelönade karaktär i No Country for Old Men. Som svensk är man så klart extra stolt över Stormares rolltolkning, och senast jag såg Fargo satt jag hela tiden och tänkte på hans medverkan i SVT:s "Stjärnorna på slottet", vilket blev väldigt konstigt. I denna kändisdokusåpa framstår han som trevlig och mer än lovligt flummig, vilket ungefär är motsatsen till vad han framstår som i Fargo. Det kommer dyka upp fler karaktärer från denna film framöver, men först:

6. Charlie (John Goodman) Barton Fink

Jag kommer tyvärr inte ihåg särskilt mycket av denna mystiska film om en stackars jude som blir anställd i Hollywood och drabbas av diverse ångestfyllda upplevelser. Charlie är hans gåtfulla granne, och spelas av allas vår favorittjockis - John Goodman. Goodman är så klart hur skön som helst som skådespelare, och det var svårt att välja vem av rasisten i O Brother, Where Art Thou? och Charlie som skulle få komma med. Till sist vann ändå Charlie eftersom han framstår som mycket mer sympatisk, och därmed ger en rättvisare bild av hur jag föreställer mig att John är som människa - en glad och trevlig fetknopp man gärna skulle "ta en öl" med.

5. Jerry Lundegaard (William H. Macy) Fargo

Urtypen för en riktig loser. Jerry hatar sitt vanliga, torftiga liv och har ekonomiska problem. Det finns naturligtvis en lösning på problemen (som det alltid gör, tro mig), men vad nu än denna lösning går ut på, så är det garanterat inte det som Jerry försöker sig på: att beställa en kidnappning av sin fru, så att hennes rike far ska betala lösensumman, som Jerry sedan ska få dela med kidnapparna. Allt går naturligtvis käpprätt åt helvete, om man ska uttrycka sig milt. Jerry Lundegaard är en av de mest tragiska filmkaraktärerna någonsin.

4. John Turturro Barton Fink, Millers Crossing och O Brother, Where Art Thou?.

Jag orkade inte välja vem utav hans karaktärer som skulle få komma med, utan nöjer mig med att bara hylla John Turturro i allmänhet. Få kan se så nervöst handikappade ut (eller töntiga på det där riktigt patetisksorgliga viset) som han. Den tidigare nämnde paranoide stackars juden i Barton Fink, den svekfulle stackars bögen i Millers Crossing och en utav de förrymda stackars fångarna i O Brother, Where Art Thou? är alla exempel på stora rolltolkningar av Turturro. Kanske är det framför allt hans speciella utseende jag gillar, jag vet inte. Coenbröderna verkar över huvud taget ha en förkärlek för skådespelare med speciella utseenden: Goodman och Turturro är ju exempel på det, liksom i allra högsta grad listans förstaplats.

3. Marge Gunderson (Frances McDormand) Fargo

En helt fantastisk karaktär. Marge personifierar den vanliga människan, om inte i USA, så åtminstone i Sverige. Hon är i 30-årsåldern, inte särskilt snygg, men däremot trevlig och lagom glad mest hela tiden, har en lite löjlig dialekt och ska snart få ett barn - med andra ord, ungefär som den bild vi har av en typisk radhussvensk. Det är naturligtvis helt underbart att hon är polisen som ska lösa det tragiska och våldsamma fallet i filmen. En av de bästa scenerna är i slutet när hon talar med den genomonde och knappt mänsklige Grimsrud, och förklarar sin oförståelse för hans gärningar. Här får den vanliga människan, med sina små och stora vardagsproblem, kontakt med den bottenlösa ondskans bisarra och våldsamma värld. Grimsrud och Marge verkar vara som från två olika planeter och krocken är total, ungefär som om Charles Manson plötsligt skulle dyka upp i Sällskapsresan eller om Emilia skulle börja sjunga med Mayhem. Det är också intressant hur hon aldrig riktigt berörs på djupet av den hemska händelseutvecklingen i filmen. Hon är med om en jobbig grej på jobbet, men sen kommer hon hem till sin snälle sambo och sina tavlor med änder på, och lägger sig för att kolla på TV. De två världarna har snuddat vid, men ändå inte riktigt gått in i varandra.

2. Anton Chigurh (Javier Bardém) No Country for Old Men

Jag talade nyss om den bottenlösa ondskan, och här har vi den i egen hög person. Chigurh är kanske den ondaste filmkaraktären någonsin, och efter att man sett filmen, så framstår han enligt mig som hela dramats egentliga huvudperson. Precis som i Fargo måste Coenbröderna ta in en utlänning för att kunna porträttera en sådan fruktansvärd ondska. Där var det en tystlåten svensk, här är det en snygg spanjor. Coenbröderna, eller sminkösen, kostymören (?) eller vem det nu är, har dock gjort ett strongt jobb med att ta bort Bardéms spansksnygga sida, och istället framhäva... ja, jag vet inte riktigt vad han ser ut som. Filmskaparna ville att yrkesmördaren skulle se annorlunda ut, så att man som tittare skulle ha svårt att identifiera sig med honom, och detta har de sannerligen lyckats med. Man får en känsla av att Chigurh är någon slags naturkraft som bara går på och går på, och som ingen, inte ens han själv, kan stoppa. Saker som "moral" och "etik" är totalt frånvarande, och i deras ställe sätter han slumpen. Det enda Cigurh kan göra för en människas liv är således att singla slant. Vilken annan anledning skulle finnas att inte döda en människa?

1. Carl Showalter (Steve Buscemi) Fargo

Steve Buscemi - skönaste skådisen någonsin.

Mest kända för: Sina egensinninga filmer i olika genrer, exempelvis Fargo, The Big Lebowski, och No Country for Old Men.

50. Saul Bellow

2009-03-15T16:02:00.004+01:00

Det kryllar av judiska nobelpristagare och inte har man läst särskilt många av dem. När vi diskuterade urvalet till listan, så insåg vi ganska snabbt att vi omöjligt kunde skaffa oss en uppfattning om alla, och att vi helt enkelt fick vara något godtyckliga i valet av vem som skulle få vara med. Saul Bellow blev den lyckliga. Varför? Tja, jag råkade äga några böcker, han såg skön ut på ett fotografi, det stod något intressant i någon Wikipediaartikel o.s.v... Efter att ha läst en novellsamling plus baksidorna på x antal böcker, så började också en kärlek och ett genuint intresse att växa fram för denne berättare. Som kulturnörd satt jag med en självgod min och myste åt alla referenser till ditt och datt, som Seinfeldbeundrare drog jag på munnen åt den judiska humorn och som litteraturkonnässör kunde jag konstatera att en god historia berättades av en lärd man med språkbegåvning. Men jag var inte bara odrägligt nöjd under läsningen, utan också avundsjuk. Varför var alla karaktärer så jävla smarta för? Hur kunde det komma sig att Bellow och hans vänner var mer bildade när de var 15 än vad jag kommer bli på flera decennier, om någonsin? Min självgodhet omvandlades alltså till en viss oro som i sin tur gav plats för en känsla av desperation och stress. Visst, jag kanske var smart för att vara en vanlig, svensk kille, men i ett sällskap av amerikanska, judiska, intellektuella 17-åringar skulle jag framstå som efterbliven.

Bellow är en Woody Allen fast intellektuell in absurdum. Cirka två filosofer, en polsk konstnär och tre ismer namdroppas per sida i hans böcker, som i övrigt ofta kretsar kring män som går runt och tänker på sina, i alla fall delvis, ganska tragiska liv. Som exempel kan vi ta novellen "Han med foten i klaveret", från novellsamlingen med samma namn (där berättelserna ibland har kortromanens längd). Berättaren är (den intellektuelle juden!) Shawmut som i ett brev till en kvinna förklarar och ber om ursäkt för ett dumt skämt han sade till henne för 35 år sedan. Kvinnan har egentligen inte haft någon större betydelse i hans liv, förutom just detta fatala skämt då ("Doktor Shawmut, i den där mössan ser ni precis ut som en arkeolog" "Och ni ser ut som nånting jag just har grävt upp"). Ni märker, samma komiska besatthet vid små detaljer i interaktionen med andra människor, som präglar både en Woody Allen-film och ett Seinfeld-avsnitt. Och det är både roligt och väldigt gripande att läsa Shawmuts analys av sig själv och sin eländiga skämtsamhet. Det är en gammal man som närmar sig slutet av livet som talar, och att han inte har kunnat släppa denna gamla händelse är tragikomiskt på ett sätt som många människor säkert kan känna igen sig i. Skämtet blir som en symbol för hela hans liv, och brevet till miss Rose (som kvinnan heter) blir på ålderns höst en slags uppgörelse med detta liv.

Jag kommer säkert vara som Shawmut när jag blir gammal, eftersom jag i så hög grad är sådan nu. Kanske skriver jag ett långt brev (späckat med referenser till filosofer, författare och konstnärer) till den sedan länge döde Bellow och beklagar mig över den osäkerhet och de analyser över min egen intelligens som hans böcker inplanterade i mig som ung. Kanske vinner jag Nobelpriset. Kanske hamnar jag på tre judiska intellektuellas lista över de 100 bästa svenskarna någonsin därför att "det stod något intressant i någon Wikipediaartikel" om mig. Man kan ju i alla fall hoppas på det, såvida jag nu inte blir en genuint lycklig Ingvar Oldsberg-figur som pensionär, vilket så klart alltid är att föredra.

Mest känd för: Nobelpristagare i litteratur år 1976. En av de största judisk-amerikanska författarna.

51. Calvin Klein

2009-03-15T16:00:00.002+01:00

Tidigare har jag hyllat de stilrena linjerna hos El Lissitzky, och av samma anledning är det nu dags att hylla modedesignern Calvin Klein. Men det jag kommer att ta upp i texten är naturligtvis inte stilrenheten, utan de olika modeller vars karriärer varumärket Calvin Klein har hjälpt till att lyfta.

Fredrik Ljungberg var en på många sätt fantastisk fotbollsspelare (ja, är kanske fortfarande någonstans där borta i grungens hemstad). Vi minns nicken mot Paraguay, samarbetet med Bergkamp i Arsenal och det där snygga målet i FA-cupfinalen när det nu var. Men hans stjärnstatus kan vi, trots allt, främst tacka Calvin Klein för. Och tacka borde vi. Är det något vi behöver här i Sverige, så är det våra stjärnor. Hur skulle folk se på oss om vi inte hade haft ABBA, Ingrid Bergman och Björn Borg? De skulle inte se på oss alls är svaret, och det skulle kanske vara sunt att helt enkelt inte bry sig om det, men nu är det ju så att människan är i ständigt behov av bekräftelse från andra och detta gäller i än högre grad för nationer. Ljungberg är inte den ende svensken som Klein och hans företag givit ett gyllene skimmer.

Marcus Schenkenberg, den svenske modellen som hade en romans med Pamela Anderson ett tag, förekommer på ett klassiskt modefoto för Calvin Klein. Fotograf var den mästerlige Bruce Weber (som gjorde den mästerliga videon till den ännu mästerligare låten "Being Boring" av den mästerligaste popgruppen någonsin, Pet Shop Boys). Bilden kan vara det snyggaste fotografi som någonsin tagits på en naken man och går en hård match mot Michelangelo och de gamla grekiska mästarna när det gäller konstnärliga avbildningar över huvud taget på detta tema.

Andra som fått fart på sina karriärer efter att ha varit modeller i Calvin Klein-reklamer är till exempel Mark "Marky Mark" Wahlberg och Kate "Kokain" Moss.

Hur blev då Calvin Klein den han är, den man under vars namn alla dessa storheter formats? Här kommer vi inte undan att nämna baron de Gunzburg, och det är tur det för där har vi en intressant karaktär. Nicolas de Gunzburg var en ryskfödd rikeman och festprisse, aristokrat och bohem, vars baler i Paris innan andra världskriget har gått till historien. I USA blev han involverad i modeindustrin och lärde känna alla som var någonting. Den unge Klein blev dennes skyddsling, ett öde han bland annat delade med den legendariske ryske dansaren Vaslav Nijinskij. Tack vare detta blev Klein snabbt en mittpunkt i New Yorks modeelit och hyllades som en ny Yves Saint-Laurent. Så enkelt är det tydligen för somliga. Vi andra, som inte är födda i Bronx eller någon annanstans i New York, får glatt finna oss i att bli bra fotbollsspelare eller något sådant i stället så kanske vi har en chans att bli modeikoner. Angående judiska modedesigners från Bronx, så är ju också Ralph Lauren därifrån. Borde han också varit med på listan? Någon som är insatt i ämnet får gärna svara på den frågan.

Mest känd för: Modedesignern som skapade varumärket Calvin Klein Inc., känt för reklamkampanjer, parfymer och kläder.

52. Frank Gehry

2009-03-15T14:36:00.010+01:00

"The greatest building of our time."

Orden är Philip Johnsons, och nu ska ni inte tro att det är "en nolla" eller "nån bög" bara för att ni inte har hört talas om honom. Johnson råkar vara en enorm figur inom 1900-talets arkitektur, vilket en enkel googlesökning ger bevis på. Med det ur världen kommer vi till nästa fundering: Vilken byggnad pratade han om? Svaret är Guggenheimmuseet i Bilbao, vilket leder oss till den sista frågan, åtminstone i det här stycket: Vem är det då som står för bedriften att ha ritat det Johnson kallat 1900-talets bästa byggnad? Svaret är, kanske inte helt oväntat för de uppmärksamma läsare som faktiskt läst rubriken, kanadensaren Frank. O. Gehry. Museet ser ut såhär

och tog ungefär halva nittiotalet att få helt färdigt. 1997 stod allting klart. Med andra ord: När jag var inne på mitt tolfte år hade en av 1900-talets - och definitivt en av postmodernismens - mest kända och fantastiska byggnader ännu inte blivit klar. Staden Bilbao hade ännu inte fått sitt ekonomiska uppsving endast på grund av museet. Avdelningarna i konstböckerna som behandlade dekonstruktivistisk arkitektur var ännu inte i behov av att skrivas om.

Dekonstruktivistisk arkitektur, alltså. Ni vet, Derrida hade teoretiska utläggningar om att alla verk är intertextuella (han pratade alltså främst om texter) och att en enskild, inneboende mening är omöjlig. Meningen i ett ord i en text är beroende av hur ordet har använts i andra texter, och på så sätt är alla verk beroende av varandra. Hej postmodernism! Såklart fanns det vissa som ville föra över det här till konstens och arkitekturens område. Utan en stabil mening och i och med erkännandet av alla andra konstverks betydelse för det aktuella verket lades grunden för en ny typ av arkitektur. Att "enhet" och "stabilitet" är ideal som Gehry bara skrattar åt är väl ganska tydligt i bilden ovan. Oväntade vinklar och vågade former är snarare hans melodi. Och tro mig, insidan av museet är lika svindlande, oväntad och ologisk som utsidan. Alldeles underbar, med andra ord.

Därmed inte sagt att Gehry och andra dekonstruktivistiska arkitekter bara blundade och ritade helt slumpmässigt. Guggenheimmuseet liknar från den norra sidan ett skepp, vilket är en hyllning och referens till stadens viktiga båtindustri. Det slutgiltiga utseendet är ett resultat av ett noggrant experimenterande i datorprogram.

Guggenheimmuseet var bara toppen på Gehrys karriär, hans magnum opus så att säga. Han har ritat en hel del stensköna byggnader också tidigare, till exempel Dansande huset i Prag, Flygplansmuseet i Kalifornien, och hans samarbete (Chiat/Day-huset) med en av mina favoritskulptörer, Claes Oldenburg.

Gehry har förstås sina kritiker. Tråkmånsar anser att han bara slösar på material eftersom han fullständigt förkastar idén om att formen följer funktionen. Det är inte så att alla hans inbuktningar och utbuktningar har en praktiskt funktion, direkt. Andra håller honom allmänt för att vara en clown. Jag anser honom vara en stjärna. En glittrande, cool och modig superstjärna.

Mest känd för: att vara en av det sena 1900-talets största arkitekter, en status han framförallt fått i och med ritandet av Guggenheimmuseet i Bilbao.

53. Paulus

2009-03-14T14:11:00.002+01:00

Imorse stod jag lite apatiskt och tittade på en affish, typ "rädda valarna!", nåt anti-EUskt eller miljöpartiaktigt. Kvällen och natten hade varit lång och hård och jag var tom på känslor. Då kom ett Jehovas Vittne fram och frågade väldigt försynt om hon fick störa. Lätt leende tog jag emot Jesus-papperet. Seså, nu kan du gå. Innehållet var det gamla vanliga: Jesus framhölls som kristendomens viktigaste figur och grundare. Viktigaste figur? Visst. Grundare? Kanske, till viss del. Men nog så viktig för utformandet, och kanske till och med grundandet, av religionen är Paulus. Kanske låter lite cheesy - många av hans efterföljare är ju cheesy, ta bara det där Vittnet som kom fram till mig som exempel - men Paulus var en hårding. Och när jag säger hård, då menar jag Tom Berenger-hård. Och när jag säger Tom Berenger-hård, då menar jag bra.

Paulus, en djupt troende jude, var en hängiven förföljare av de skumma sekterister som kallade sig kristna, och om man ska tro vad som sägs så var han lika passionerad för det uppdraget som för det han skulle ägna sig åt senare. Han var duktig på att ta tag i saker och han gjorde ingenting halvdant, det måste man ge honom. Trots denna rejäla inställning var han inte sen att ändra sig i ljuset av ny information. Det ska gudarna veta att folk är dåliga på, särskilt om de nått en viss ålder. Att orka ändra sig i viktiga frågor är alldeles för jobbigt och förtar allt man tänkt, gjort och trott på hittills. Bäst att låta bli. Med Paulus var det annorlunda. Under hans resa till Damaskus, där han skulle arrestera alla kristna han kom över, mötte han Jesus i en väldig syn. Paulus blev överväldigad och några dagar senare när han återhämtat sig ordentligt började han sitt missionerande. Helomvändningen var fullbordad. Detta var bara ett år efter att han nöjt bevittnat en tillställning där den kristne martyren Stefanos fick massa stenar på sig tills han dog.

Här börjar Paulus enorma betydelse för kristendomen. Med en benhård övertygelse av hitlerska mått satte han igång med sina uppdrag. Skrev massa brev som sedan hamnade i Nya Testamentet och reste runt och predikade i halva världen. (Killen har till och med lidit skeppsbrott och hamnat på en ö som vilken Robinson Crusoe som helst.) Det var ärlighet, rättframhet och stränghet som gällde. Ska det bli nåt av det här får folk lägga manken till, tycks han ha tänkt. Och visst får han sägas ha lyckats rätt bra, kristendomen är ju fortfarande ganska utbredd här och där, så här ett par tusen år senare. Paulus ivriga missionerande ledde slutligen, såklart, fram till hans avrättning, ca 62 e. Kr.

Hård och rättfram ja, men därmed inte sagt att mjukare tongångar inte fick plats i hans undervisning. I Första Korinthierbrevets trettonde kapitel återfinns den berömda Kärlekens lov, en fin och poetisk hyllning till kärleken. Tro, hopp och kärlek (eller om ni föredrar musikens motsvarigheter: gospel, southern soul och northern soul) är verkligen tre av de vackraste mänskliga fenomenen, och Paulus har rätt i sin rangordning - kärleken är störst av dem. Kärlekens lov citeras också i en av världens bästa filmer, Frihet - Den blå filmen. Bara en sån sak.

Jaha, men det jag sa i början då? Har Paulus lika stor del i hur kristendomen ser ut som Jesus har? Tja, vi kan ju åtminstone konstatera att han är den överlägset mest inflytelserike teologen någonsin. Han har spelat en gigantisk roll för hur kristna ser på det mesta, inte minst frälsningsläran. I och med den, där han menar att tron på Jesus Kristus är tillräcklig för frälsning, utvecklades kristendomen till en egen religion och sågs inte längre som en judisk sekt. Ändå en ganska sympatisk grej, hans frälsningslära. Det är inte vad man gör, utan vad man tror på, som spelar störst roll. Sen är det ju visserligen tillräckligt svårt att tro på saker och ting, men kanske ändå lättare än att hålla sig till de ytterligt strama regler och lagar som Toran påbjuder.

Det har dykt upp många religiösa figurer på listan senaste tiden. Det är svårt att komma ifrån att många tycks ha varit fantastiska karaktärer, vare sig de var goda eller onda, hade rätt eller fel, har existerat eller inte. Paulus är ett föredöme när det gäller att helhjärtat gå in för saker och kämpa för det man tror på. Om det han kämpade för är falskt eller ej känns inte lika viktigt i sammanhanget: han ville ingen ont, tvärtom ville han rädda mänskligheten genom att upplysa den om frälsaren. Det är väl ändå en ganska fin grej att försöka ge sig på.

Mest känd för: att forma och sprida kristendomen när den fortfarande var i blöjstadiet. Skrev massa brev som finns att läsa i Nya testamentet.

54. Saul Kripke

2009-03-13T12:00:00.002+01:00

Det finns och kommer finnas de som säger att vi har alldeles för många filosofer på den här listan. Det är ett löjligt påstående. Vi har för få! Jag kan räkna upp en handfull filosofer som inte kom med på listan men som borde ha kommit med, på bekostnad av några av de personer ni redan har stiftat bekantskap med. Ta bara Petrus. Hur kan det vara en bra sak att vara den första påven? Och Pissarro? Kanske inte ens topp-5 impressionister. Men det är okej, alla kan ju inte gilla filosofi.

Då kanske någon kommer med den i och för sig riktiga anmärkningen att dagens filosofer inte är så mycket i jämförelse med äldre tiders. Platon, Descartes och Kant försökte skapa stora filosofiska system och hade åsikter om nästan allt mellan himmel och jord: Kant skrev bland annat om etik, kunskapsteori, religionsfilosofi, estetik, metafysik och politik. (Där kan vi snacka om välfyllt CV!) Dagens filosofer har inte dessa storslagna anspråk, utan specialiserar sig gärna på ett område. Denna specialisering har givetvis många fördelar, men den gör också att filosofin kan kännas lite urvattnad och tråkig. Lägg därtill arvet från Oxfordskolan där klassiska filosofiska problem avfärdades som språkproblem, och där filosofins uppgift antogs ligga i att klura ut den semantiska skillnaden mellan ”bunke” och ”bytta”. Kant lämnade aldrig sitt hood i Königsberg, och invånarna i staden kunde ställa sina klockor efter hans morgonpromenader mellan bostaden och universitetet, vilket bara det gör honom till en av de skönaste filosoferna genom tiderna. Vem är Kripke i jämförelse med denna man?

Inte vem som helst ska jag tala om för er. Blott sexton år gammal skrev han sin första filosofiska essä om modallogik. Här ska jag dock inte förklara hans betydande insatser inom modallogiken eller hans berömda tolkning av Wittgenstein, utan fokusera på hans bok Naming and Necessity, som baserar sig på tre föreläsningar Kripke gav på Princeton University 1970. Kripkes insats kan sammanfattas sålunda: dels omkullkastade han det påstådda sambandet mellan det nödvändiga och det aprioriska, och dels väckte han det slumrande filosofiska hjärtat till liv. Tack vare Saul Kripke försökte filosofer på nytt tackla de stora frågorna om liv och död. Mest kärnfullt uttrycktes detta av Peter Singer 1974: ”Philosophers are back on the job!”. Oxfordskolan hade reducerat filosofins roll till simpel språkanalys, men nu strömmade blod åter i den filosofiska kroppen.

Naming and Necessity är en av de viktigaste texterna någonsin inom språkfilosofin, vid sidan av klassiker som Gottlob Freges On Sense and Nominatum, Bertrand Russells On Denoting och W.V. Quines Two Dogmas of Empiricism. På många sätt kan man se Kripke och Naming and Necessity som utgångspunkt för den moderna filosofin. Man brukar om Kant säga att alla filosofer efter honom var tvungna att förhålla sig till hans slutsatser. Samma sak, men i en mindre omfattning, kan sägas om Kripke. I Naming och Necessity omkullkastar nämligen Kripke det vedertagna sambandet mellan det nödvändiga och det aprioriska, ett samband som accepterades av bland annat Kant. Utan att gå in på bökiga detaljer så kommer Kripke fram till att vissa nödvändiga sanningar kan vara a posteriori och att vissa kontingenta sanningar kan vara a priori. Detta gäller enligt Kripke vissa identitetssatser. Att vatten är H₂0 är ett påstående som bara kan upptäckas empiriskt, men det är enligt Kripke en nödvändig sanning. Det kan inte vara så att något som är H₂0 inte är vatten. Ett exempel på en kontingent apriorisk sanning är däremot påståendet att arkivmetern (som innan 1960 användes som mått för en meter) är en meter lång. Det kunde ju ha varit fallet att arkivmetern vore två meter lång. Men det är ändå en a priori sanning, eftersom en meter definieras utifrån arkivmetern. (Fram till 1960 det vill säga.)

Saul Kripke kan av dessa anledningar beskrivas som efterkrigstidens viktigaste filosof. Det gör honom självskriven på den här listan, till skillnad från alla tråkiga konstnärer, auktoritära politiker och religionssnubbar som befolkar den nu. Intelligens är underskattat.

Mest känd för: reviderade Kant och vitaliserade filosofin.

55. El Lissitzky

2009-03-12T11:28:00.001+01:00

Varför blir man egentligen kommunist? Visst, kommunism i Syd- och Latinamerika är väl en sak: cigarrer, rebeller i djungeln, Che Guevara, Pablo Neruda, spanska... saker som kan göra vem som helst till revolutionsromantiker. Men Sovjet? Vinter, billig vodka, barrskog, hockey... ja, som ett mer ondskefullt Norrland ungefär. Eftersom det i och med denna bloggpost har dykt upp två profiler från det tidiga Sovjetunionen på kort tid här på bloggen, så krävs det väl någon slags förklaring. Om rysk kommunism är så dålig och tråkig, hur kan man då förklara att den samtidigt är lite cool? Svaret på den frågan, och mycket annat, hittas i allra högsta grad hos dagens jude: Lazar Markovich Lissitzky, mer känd som El Lissitzky.

Politisk propaganda, i vilken form det än är, är oftast inte särskilt bra konst. Smaklösa monument i Nordkorea, en leende centerpartist på en jättelik valaffisch, Hoola Bandoola Band m.m. är exempel på detta. Ibland ger dock den ideologiska renheten och övertygelsen ett kraftfullt konstnärligt intryck, exempelvis hos Sergei Eisenstein, Leni Riefenstahl, och hos dagens jude. Under det ryska inbördeskriget i början av 1900-talet, så skapade El Lissitzky affischen nedan.

"Besegra de vita med den röda kilen!" Hur enkelt framställt som helst: en röd kil i en vit cirkel, och ändå så är denna bild oslagbar när det gäller att övertyga om kommunismens och bolsjevikernas kraft. Storslagen propaganda helt befriad från söta barn, starka karlar och vackra, modiga kvinnor. Inga skämtteckningar av fienden så långt ögat når. Det är det reaktionära vita som penetreras av det framåtskridande röda (hade jag varit genusvetare, så hade jag kanske nu gjort någon slags sexuell tolkning av bilden: en aktiv fallossymbol som lägger under sig den passiva... etc. etc. etc.). I början av 1900-talet fanns också ett antal andra fantastiska ryssar som hyllade revolutionen på olika sätt, och El Lissitzky hade kontakt med flera av dem. Den mästerlige Kazimir Malevitj och den fantastiske Marc Chagall var hans konstnärsvänner och de tre var ett tag lärare på samma skola. Till en av den futuristiske poetgiganten Majakovskijs diktsamlingar gav han en politiskt färgad grafisk design som är så snygg att jag blir gråtfärdig.

Men naturligtvis skapade El Lissitzky mer än bara kommunistisk propaganda. Ett exempel är det fantastiska, narcissistiska självporträttet längst ner på inlägget, andra exempel är dessa så kallade "Prouns" - en speciell typ av vackra, abstrakta målningar som El Lissitzky förklarade befinna sig vid övergången mellan målning och arkitektur. Det sistnämnda var ett stort intresse för honom; en av hans mer våghalsiga idéer var en slags horisontella skyskrapor som skulle vila ovanpå höga pelare i Moskva. Det är tveksamt hur lyckat detta hade blivit om det genomförts, men nog skulle det sett rätt häftigt ut. Anledningen till att jag öser ur mig sådana hyllningar till denne man är att jag sedan länge varit fascinerad vid den abstrakta konst som strävar efter enkelhet och harmoni mellan färg och form. Jag har haft en blogg om Piet Mondrian och en inramad Malevitjaffisch hänger ovanför TV:n. Så kallad abstrakt expressionism (där konstnären ska leva ut sina känslor genom att leka med färgburkar) tilltalar mig till exempel inte alls på samma sätt - med vissa undantag naturligtvis, vilket kommer att märkas högre upp på listan. Fotomontaget nedan, som jag redan berömt, är precis så jag vill att en konstnär som El Lissitzky ska framstå - värdig, med passaren i handen, och i full fart med att skapa perfekt balanserad konst. Sen skiter jag i om konsten ifråga uttrycker ett kommunistiskt budskap, framför en djup filosofisk idé eller inte betyder ett jävla dugg.

Mest känd för: Sovjetisk konstnär verksam i början av 1900-talet med propaganda-affischer, suprematistiska målningar, arkitektur, fotomontage med mera.

56. David

2009-03-11T01:00:00.028+01:00

Var ska man börja när det är David som det ska skrivas om? Inte bara är han av stor eller gigantisk betydelse för världsreligionerna judendom, kristendom och islam; hans liv och leverne är dessutom ytterst fascinerande. Detta åtminstone om man ska tro de bibelböcker i gamla testamentet som skriver hans historia, och det kan vi väl göra? Bevisen för hans faktiska existens är få, och bevisen för alla hans eskapader än färre, men wtf. Nu är det Den Heliga Skrift som har uttalat sig, och då är det inte läge att bråka om petitesser.

Den moraliskt svage och halvruttne Saul var en gång i tiden kung över Israels folk. Om man så här i efterhand tycker att han verkade ganska olämplig för ämbetet så ska skulden läggas på profeten Samuel, som av folket utsågs att välja denna första kung av Israel. Som alla vet var det ganska farligt att vara kung förr i tiden, det är inte som nu när man sitter säkert bakom sina slottväggar och diplomatiska beskydd. Nej, dog man inte i krig eller nåt slags internt mord så var det sjukdomar eller sorg. Därför ansåg man det vara klokt att i tid utse en ny framtida kung, och när Samuel, som återigen fått uppdraget, letat sig halvt fördärvad utan att hitta någon håller (och där byter vi tempus!) han på att ge upp. Då skyfflar man fram den unga fåravaktaren David och Samuel blir alldeles till sig. Det är honom som Herren vill ha!

Kung Saul har vid det här laget fått för sig att han plågas av onda andar. Hjälp sökes! Man skickar efter David som enligt utsago var en skicklig musiker. David hamnar på hovet och får när kungen behöver lindring rycka in och spela harpa. Det sägs också att David är mannen bakom många av psalmerna i bibeln, även om det hebreiska ordet som användes i sammanhanget kan betyda såväl "av" som "för", vilket gör uttrycket "psalm av/för David" dubbeltydigt. Nåväl, så här långt kan vi alltså konstatera att David var en ansvarsfull djurvaktare (ni vet väl att han dödade lejon med typ händerna för att skydda sina får?), en duktig musiker och en ganska skillad diktare. Då har han inte ens blivit kung än.

David softar alltså runt i kungahuset när de elaka filistéerna en dag anfaller. Som ess har filistéerna sin jätte Goliat, och de hetsar de stackars israelerna att skicka ut en utmanare till jätten. Den unge David tycker att det hela låter som en barnsligt enkel historia, skulle han som dödat såväl lejon som björnar inte kunna lura den här hjärndöda klumpedunsen? Med slangbellan i högsta hugg stormar han iväg och dödar Goliat, skär huvudet av honom och traskar tillbaka till Saul. Historien med Goliat är en inspirerande berättelse för alla förtryckta, missgynnade och småsnoppade därute: den lille kan segra! Individen kan vinna över kollektivet! Underdogen har en chans! Okej, tillbaka till historien. Filistéerna blir skräckslagna och flyr, Saul blir förtjust och David sätts som general över kungens arméer.

David lyckas bra med sin uppgift, rent av för bra, han krigar nämligen så framgångsrikt att Saul, den fega jäveln, börjar bli orolig för att David ska ta över kungariket och beslutar sig därför för att låta mörda sin gunstling. Här kommer Sauls son Jonathan in i bilden. Han älskar David, eventuellt är han kär i honom, eventuellt ligger han med honom. Poängen är i alla fall att han varnar David, som flyr.

På flykt skaffar han sig ett gäng vänner och klarar sig bra. Han får sedan veta att Saul och flera av hans söner dött i krig och drar då iväg till Juda rike för att bli kung där. Sauls son styr nu Israel och går i krig mot David. Davids soldater dödar honom och beger sig glada hemåt med hans huvud. David avrättar dem eftersom de dödat någon som blivit smord av Herren. Kan tyckas lite hårt, eftersom målet torde vara att vinna mot sina motståndare i krig. Hursomhelst så blir David nu kung över Israel, bygger upp den nya huvudstaden Jerusalem och sätter igång att skaffa sig massa fruar och horor.

David regerar som en kung, det vill säga härjar runt och tar över massa nya ställen. Det är alltså vid det här laget uppenbart att den känslige konstnärssjälen David också var en hård, strategisk och krigsduglig herre. När sonen gör uppror mot honom (ett verkligt krigsuppror alltså) måste han fly. Efter väldigt mycket om och men dödas till slut sonen och det hela är mycket gripande. Budbäraren tror att han kommer med ett glädjebudskap, men en vän till David varnar honom: "Idag blir du ingen glädjebudbärare ... kungens son är död." David fylls vid meddelandet av sorg, då han inte ville att hans son skulle dödas trots dennes stora ondska mot sin far. "Min son Absalom, min son, min son Absalom! Ack, att jag hade fått dö i ditt ställe!"

David dog till slut, som alla andra, men han är ihågkommen som en av bibelns mest framgångsrika kungar.

Vi har alltså konstaterat att personen ifråga var en enormt viktig figur med en hel bunt vitt skilda förmågor. Han är hyllad som en god kung, trots vissa brister, typ historien med Batsheba. Ni vet, han ligger med en av sina soldaters hustrur och gör henne med barn. Han beordrar mannen, Uriah, att återvända hem från slagfältet för att på så sätt undslippa misstankar om att det är hans barn. När Uriah vägrar överge sina mannar blir David sur och beordrar de andra soldaterna att lämna Uriah i sticket, så att han med säkerhet ska dö. Detta kan tyckas som lite omoraliskt - det tyckte till och med gamla testamentets Gud - och historien med de som dödade Sauls son var ju också lite märklig, men på det stora hela verkar han ha varit en bra kille, enligt vad som sägs. Därtill kan vi nämna all fantastisk kultur han inspirerat till, inte minst renässansstatyerna. Då har jag inte ens nämnt att det bland hans ättlingar går att hitta namn som Jesus och Haile Selassi.

Viktig. Duktig. God. Stor kulturinspiratör. Slå det, den som kan.

Mest känd för: välj själv: den som enade de judiska folken (då han blev kung över alla israeliska folk), den som dödade Goliat, framgångsrik kung, författare till många av psalmerna i Bibeln.

57. Lev Trotskij

2009-03-10T14:34:00.005+01:00

What ever happened to Leon Trotsky?

He got an ice pick
that made his ears bum

What ever happened to dear old Lenny
The great Elmyra, and Sancho Panza?
Whatever happened to the heroes?
Whatever happened to the heroes?

(The Stranglers "No more heroes")

Var Lev/Leo/Leon Trotskij/Trotsky en hjälte, som det egensinniga gamla punkbandet antyder i ovanstående låt? Trotskij brukar ofta framställas som den schysta ryska kommunisten, jämfört med den uppenbart onde Josef Stalin (jag vet inte, men kanske därför att han, till skillnad från de flesta andra mäktiga ledare i diktaturer, ser så trevlig ut på fotografier). "Trotskism" ställs mot "stalinism", men vad betyder dessa termer egentligen? Vad är det som är så speciellt med Trotskij, förutom det självklara faktumet att han var grundare av Röda armén, den mest monumentala armé som någonsin slagit ihjäl folk här på jorden? Det kan nog vara värt att gå in lite på just Röda Armén, innan jag tar tag i det socialistiska tänkandets största börda - de krångliga ideologiska begreppen.

Miljontals soldater förenade i en järnhård energikrävande maskin med vodka som bränsle . Den röda stjärnan som lyser på soldatmössorna i den oändliga paraden över Röda torget. Sinnebilden för en totalitär stat. Vidrigt naturligtvis, men också imponerande. Trotskij skapade en stark disciplin och kraft hos de ryska trupperna, delvis genom mycket grymma metoder. Under inbördeskriget kunde soldater som inte hade tillräcklig offensivlusta ute på fält helt enkelt bli avrättade, knappast någon verksamhet vi brukar förknippa med "hjältar". Det fanns dock ovedersägligen militärt och organisatoriskt geni bakom Trotskijs runda glasögon.

Och så var det det här med trotskismen. Kännetecken för denna ideologi är bland annat tron på en världsrevolution och, föga förvånande, en kritik mot stalinismen. Trotskij tyckte att Sovjetunionen under Stalin blivit en degenererad arbetarstat - en stat där en socialistisk revolution visserligen har skett, men där arbetarklassen förlorat sin politiska makt. En annan typisk åsikt för trotskismen är att en stat inte behöver ha utvecklat kapitalism för att det ska kunna ske en socialistisk revolution. I en feodal stat behöver arbetarklassen inte vänta på en borgerlig revolution (som den franska), utan kan köra sin egen grej direkt. När väl detta steg är avklarat är det, enligt trotskisterna, nödvändigt att fortsätta sprida revolutionen till de omgivande länderna och till slut hela världen. Min förklaring till att trotskismen är så populär, är att folk tycker att ortodox kommunism är häftigt, men inte vill förknippas med Stalin, som ju av de flesta ses som en världshistorisk skurk i klass med Hitler.

Liksom andra framstående judar (Karl Marx, Jesus) blev Trotskij symbol för en ideologi med mängder av efterföljare. Denna ideologi kanske inte var en särskilt sympatisk sådan, men att det är en stor bedrift kan vi väl i alla fall vara ense om. Legenden om Trotskij har också hjälpts mycket av att han inte slutade som ett senildement paket (Lenin) eller diktator med tragiskt storhetsvansinne (Stalin), utan fick en våldsam död i Mexiko. Ansvarig var Stalinagenten Ramón Mercader, som tillsammans med Sharon Stones rollfigur i Basic Instinct, måste sägas vara den mest berömde mördaren som använt sig av ett ishackningsverktyg. Trotskijs sista ord på sjukhuset ska ha varit: "Jag kommer inte att överleva den här attacken. Stalin har till sist slutfört det uppdrag han tidigare misslyckats med."

Mest känd för: En av den ryska revolutionens ledare. Grundare av Röda armén och senare berömd motståndare till Josef Stalin.

58. Carl Sagan

2009-03-09T12:00:00.000+01:00

Varje gång jag tittar upp på natthimlen tänker jag på Carl Sagan och avundas honom. Inte för att han hade tidernas skönaste röst eller för att han länge kämpade mot en elak sjukdom som jag inte ens kan uttala, än mindre komma ihåg, och slutligen dog av lunginflammation, som vilken 1800-talsmänniska som helst. Och inte heller för att han sedan ett årtionde tillbaka är död och begraven, och slapp hemskheter som Shania Twains tredje album. Nej, jag avundas honom av helt andra orsaker. Se några avsnitt av Cosmos, TV-serien som Sagan ledde, och ni kommer förstå vad jag menar. (Eller se ett par klipp, här och här.) Fram träder en bild av en människa som kände en oförstörd tjusning inför rymdens ofantliga storlek och ålder, och som trodde att den insikten kommer att få människor att känna ödmjukhet och lägga alla fåniga konflikter åt sidan. I förhållande till rymden är människan, ni får ursäkta, som en färgglad sak din lillebror har släpat hem från skolan. Inte mycket att hänga i granen alltså. Rymden är stor, varför kriga? Ungefär så.

Bilden av vetenskapen som botemedel mot människors dumhet och inskränkthet är överdriven, den tillhörande bilden av vetenskapsmannen som en rationell förkämpe för sanningen likaså. Att Newton, sinnebilden för den perfekte vetenskapsmannen, sysslade med alkemi säger väl allt. Men jag vill vara som Sagan. Jag vill känna den här optimismen och tjusas varje gång jag hör talas om vetenskapens senaste framgångar. Jag vill känna den här fascinationen inför det okända, inför det ännu inte utforskade. Men det gör jag inte riktigt. Kvarkar är coola och sådär, men de berör mig inte särskilt. Det ser jag som en personlig brist. Jag vill vara som ett barn som möter dagen och världen med evig optimism och alltid ställer frågor. (Låt vara för att alla tycker att såna människor är otroligt jobbiga i verkligheten, men skulle jag leva för att behaga människor så skulle jag ha sålt mig själv på eBay sedan länge.) Istället kryper jag ihop i min säng och låter världen fungera eller inte fungera utan mig. För det mesta fungerar världen inte alls, vilket får mig att känna mig ganska viktig och bra. Även grundlös lycka är lycka, jag gör ingen skillnad.

Om det vore enbart upp till mig så skulle Carl Sagan återfinnas betydligt högre upp på den här listan. Han var av en utdöende art. Och såna ska skyddas, det säger WWF och alla snälla människor som bryr sig om naturen. Du vill väl ändå inte döda pandor!? Tänkte väl det. Varje gång jag tänker på Carl Sagan så föreställer jag mig honom ståendes på en strand, blickandes ut över en outforskad ocean. Högtravande? Kanske. Men Carl Sagan skulle inte ha brytt sig.

Mest känd för: programledare för Cosmos, och för sin röst.

59. Solomon Burke

2009-03-08T15:18:00.000+01:00

Solomon Burke är en av de mest underskattade soulstjärnorna. Jag fick kämpa för att få honom så här högt, och hålla honom framför den lilla sprätten Jackie Wilson. Solomon Burke är däruppe med Otis Redding, Al Green, Sam Cooke och grabbarna. Med sin imponerande kroppshydda och djupa röst var han en av förgrundsfigurerna när soulen uppstod i mötet mellan gospelmusik och tidig r'n'b. Solomon Burke har själv en bakgrund i gospelmusiken, men till skillnad från Al Green och Sam Cooke (som också hade börjat med att sjunga gospel) så brottades han inte lika mycket med den uppenbara motsättning som råder mellan gospelmusik och r'n'b. (Gospelmusik handlar om att hylla Gud, r'n'b handlar om att hylla kroppen, kärleken och lusten.) Burke var en kyrkans man, och kärleken till Gud förblev intakt och närvarande i hans soulmusik. James Brown avfärdade han t.ex. som en girig uppkomling. En gång ville James Brown att Solomon Burke skulle kröna honom med en krona under en show. Burke vägrade förstås, det var ju han som var kungen. Kungen av Rock 'N Soul.

En av de främsta anledningarna till att Solomon Burke inte har uppmärksammats mer är att han aldrig har varit en hitmaskin. "Cry to Me" är hans mest kända låt, och det är en väldigt bra soullåt på alla sätt och vis. Men det är talande att han är mest känd för skivan Don't Give Up on Me från 2002, där han tolkar osläppta låtar av bland andra Brian Wilson, Bob Dylan och Elvis Costello. Burke är däremot en lysande liveartist. Visst, han har inte Jackie Wilsons dansfötter eller James Browns frenesi, men han har något som är minst lika viktigt, nämligen förmågan att förmedla känsla till åhörarna.

Ni undrar säkert varför ytterligare en svart soulsångar är med på den här listan. För det första måste vi tillstå att vi är svaga för svarta soulsångare, och hade vi kunnat trycka in en till så hade vi gjort det. För det andra är det lika bra att erkänna att Solomon Burkes plats på listan är ytterst tveksam. Som jag redan har snuddat vid så är Burke katolik. Men om vi ska tro Burke, och jag ser bara en anledning till varför vi inte ska göra det, konverterade hans käre far till judendomen. Precis som alla stora män och historieberättare har Burke en tendens att korrigera sanningen en smula. Men jag kan tycka att Burkes redogörelse väger minst lika mycket som den judiska legend enligt vilken Nero var jude. Nero var dessutom inte särskilt mycket soul.

Det är givetvis felaktigt att utmåla alla judar som affärsmän, och, tvärtom, att utmåla alla icke-judar som kassa på affärer. Men om man på något sätt blir mer jude av att kunna affärer så är Solomon Burke kanske den största juden av dem alla. (Och inte bara i den ena bemärkelsen av ordet, som nu.) Burke var nämligen en slug jävel när det kommer till affärer. Att vara soulartist förr i tiden var inte bara en dans på rosor. Visst, man fick ta emot publikens jubel och man fick vara föremål för tjejernas åtrå, men man var också tvungen att resa långa sträckor mellan de platser man skulle uppträda. Och USA är ett ganska vidsträckt land. På de långa sommarturnéerna tog Solomon Burke med sig lemonad i mängder för att sälja till sina bandmedlemmar. I början skrattade de åt Burke, men de insåg snart att det inte var så lätt för kringresande svarta människor att få tag på något att släcka törsten med. Snart var de utlämnade åt Burkes förbarmande, eller snarare brist på förbarmande. Som en driven affärsman höjde han priset efter hand som törsten hos bandmedlemmarna ökade.

Solomon Burke är en religiös man, men det hindrar honom givetvis inte från att vara flitig mellan lakanen. Han har (till dags datum är det kanske säkrast att säga) 21 barn och 90 barnbarn, bara det är en bedrift lika stor som en annan. Allt det här sammantaget måste ge er en bild av en otrolig skön snubbe. Lika soulig som vilken Otis Redding eller Sam Cooke som helst, mer sympatisk än James Brown, tjockare än de flesta. Solomon Burke är en av de största i soulvärlden.

Mest känd för: att vara "The King of Rock 'N Soul". Jag vet inte riktigt vad Rock 'N Soul är för något, men när jag hör Solomon Burke så vet jag att det är något bra.

60. Friedensreich Hundertwasser

2009-03-07T13:00:00.003+01:00

När jag besökte Österrike i somras (Vad är grejen med att göra en stundtals fantastisk match mot Spanien för att sen fullständigt mjäka sig igenom Rysslandsmatchen och på så vis åka ur turneringen? Vikingarna hade vänt sig i sina båtgravar om de bevittnat skiten.) skrev jag sedan något om att "Österrike är landet som är mest känt för Hitler och källare" och även om det visserligen är sant, så är det ju inte riktigt Österrikes fel. Ni förstår, media är en stor aktör i formandet av vår mentala bild av de flesta fenomen här i världen, så även begreppet Österrike. Vi måste alla lära oss att se med klara ögon, ifrågasätta, tänka kritiskt, göra uppror, släppa fram andra kulturer i tevesofforna, sluta upp att köpa icke-ekologisk mat, säga "jag älskar dig" oftare, köpa Al Gores miljöfilm osv osv. Det jag försöker säga är att media ska klandras för att fler känner till Josef Fritzl än Friedensreich Hundertwasser.

Nu är i och för sig Hundertwasser död sen åtta år tillbaka, men ändå, jag hade hellre sett tidningslöpsedlarna skrika ut "Hunden har gjort det igen! Ett nytt hus som får människor att häpna!" än "Fritzl har gjort det igen! Våldtagit ännu ett barnbarn!". Men som vi vet så säljer sex, tragiskt nog, bättre än nästan allting annat. Därför antar jag att det är min uppgift, mitt kall om ni så vill, att berätta för er om denna fantastiska arkitekt, målare, skulptör och skäggbärare.

En vanlig slentrianåsikt är att barn har bättre fantasi än vuxna. Man hyllar deras nittiofjärde teckning föreställande samma gråbruna "rymdraket" som ett under av kreativitet och skaparlusta. När man är vuxen är man gammal och trött, har ingen oskyldig glädje eller fantasi kvar och man kan inte lära sig några nya språk. Det där vet ju alla. Bara ett problem: någon glömde upplysa Hundertwasser om vad som gällde. Hans målningar är vad barn försöker göra, hans arkitektur är vad barn hade gjort om de kunnat. Hundertwasser var aktiv länge, även på den tiden droger inte var farligt, och ibland misstänker jag att han var under inflytande när han kom på sina idéer eller målade sina tavlor. Samtidigt vill jag inte kalla hans produktioner varken flummiga eller manande till världsfred, och därmed får jag nog vara så god att skrota droghypotesen. Killen var helt enkelt ett skämtsamt geni, en sprudlande förgyllare.

Hundertwasser är mest känd för sin arkitektur och undra på det. Några coolare husritningar hade inte skådats sen Gaudí ville göra fantasy av kyrkobyggnader. Många av hans byggnader ger en lustiga huset-känsla, fast lustigt och häftigt på riktigt, inte bara för femåringar. Men den som nöjer sig med att rita byggnader heter inte Hundertwasser, och mannen gjorde i sann konstnärsanda en hel massa annat, t ex filosoferade, vilket bland annat ledde till nakna performanceframträdanden och annat roligt.

Medan den excentriske konstnären Piet Mondrian ville att saker skulle vara raka (och hade således ordentligt svårt för såväl kvinnor som natur) så inspirerades Hundertwasser av alla möjliga oregelbundenheter i naturen. Träd blandades in i byggnaden och golven gjordes ojämna som i en skog. Jag hörde nångång när jag var liten att överdrivet ordningssamma människor försöker kompensera för ett kaotiskt inre, något jag, mitt i högar av kläder, smuts och obetalda räkningar, alltid nickat instämmande till. Vi kan väl lite sådär okritiskt tänka oss att även det omvända gäller och vips så har vi konstaterat att såväl undertecknad som Hundertwasser är två harmoniska och trygga människor. Enda skillnaden dem emellan är att den senare hade en konstnärlig förmåga den förre inte kan drömma om, och uppenbarligen knappt ens har förmåga att skriva om, den kassa jäveln.

Mest känd för: sin halvgalna och fantastiska arkitektur.

61. Josef

2009-03-06T12:00:00.002+01:00

Det finns ett antal Josef i Bibeln. Det här kommer dock inte att handla om Josef från Nasaret (Jesu låtsasfarsa) eller Josef från Arimataia (killen som begravde och skänkte sin egen grav till Jesus), utan om den Josef som omskrivs i det Gamla Testamentet, Jokobs elfte son. Jag har många gånger avfärdat Bibeln som en bok full av påhitt och överdrifter, och har förvisso inte ändrat åsikt: Bibeln är en bok full av påhitt och överdrifter. Men det gör givetvis inte Bibeln sämre eller mindre värd att läsa. Ta bara berättelsen om den här Josef som exempel, en klassisk hämndberättelse.

Josef var Jokobs favoritson och för att visa hur mycket han tycker om honom ger Jakob Josef en färggrann dräkt. Det här gör såklart Josefs bröder avundsjuka och inte blir det bättre när Josef berättar om sina drömmar som förutsäger att han ska komma att styra över bröderna. Även om det är meningen att vi ska ta Josefs parti så måste jag säga att Josef verkar ha varit ett ganska oförskämt barn. Det är inte okej att säga till sina bröder att de en gång kommer att lyda under en. Berättelsens utveckling gör dock att vi ändå nödgas att ta Josefs parti. En gång slänger de ner Josef i en brunn. De har först tänkt att mörda honom, men bestämmer sig istället för att sälja Josef till några kringresande vandringsmän på väg till Egypten. De dränker dessutom hans fina dräkt i getblod för att Jakob ska tro att Josef har blivit dödad av ett vilddjur. Visst, det var onödigt av Josef att gå omkring och stoltsera med sin färggranna dräkt, men det är verkligen inte okej att sälja honom bara för det. What happens in the family stays in the family, liksom.

Några år senare har Egyptens farao en konstig dröm. Han drömmer om sju feta och sju magra kor som går upp ur en flod. De magra korna äter upp de tjocka korna, men de är fortfarande lika magra som förut. Den här drömmen bereder faraon stort huvudbry, eftersom ingen av hans magiker kan tyda drömmen. Men se det kan Josef. Han hade efter många turer hamnat i fängelse, men släpas nu fram i ljuset igen. Josef förklarar att drömmen betyder att sju år av överflöd ska följas av sju år av hungersnöd, och att någon måste utnämnas för att se till att man sparar säd till de sju svåra åren. Josef vill såklart inte förhäva sig själv, men det är klart att han får jobbet. Han utnämns till vicekonung över hela Egypten. Är det inte fantastiskt? Josef går, precis som Petrus, från att ha varit en enkel man till att bli något oerhört mycket större, och Petrus får ursäkta, att vara vicekonung över Egypten är mycket större än att bli korsfäst upp-och-ner.

Men berättelsen slutar inte här. De sju åren av hungersnöd slår hårt mot både Egypten och omkringliggande områden, och Josefs bröder blir tvungna att bege sig till Egypten i jakt på mat. Väl i Egypten bugar de för Josef, som känner igen sina bröder, och därmed uppfylls hans dröm om att han en gång skulle komma att styra över sina bröder. Nu kommer vi till det bästa med hela berättelsen om Josef. Han bestämmer sig för att testa sina bröders sinnelag, för att se om de har ändrat sig sedan den gången då de sålde honom som slav. Testet faller väl ut, och Josef avslöjar vem han är. Bröderna blir såklart förstummade och väldigt ångerfulla. Man kan nästan se dem framför sig, när de med tårar i ögonen av skam inser vad de har gjort. Josef personifierar dygden att vända den andra kinden till. Här hade han tidernas chans att hämnas på sina bröder, men bestämmer sig ändå för att förlåta dem för sina synder. Så var det det här med påhitt och överdrifter. Det förstår väl alla att ingen vanlig människa hade handlat som Josef gjorde. En vanlig människa hade försökt hämnas på sina bröder, och inte låtit sig påverkas av sentimentala känsloskäl. Josef har gått från att ha varit en bortskämd liten slyngel till att bli en god och dygdig människa. Om inte det är en framgångssaga så säg. (Josefs bröder flyttar sedan till Egypten och blir stamfäder till Israels folk.)

Som ett tidigt exempel på både en framgångssaga och en hämndhistoria måste berättelsen om Josef ha varit stilbildande för minst hälften av alla berättelser genom alla tider. Jag vill gärna se berättelsen om Josef som en tidig föregångare till amerikanska framgångssagor och japanska hämndhistorier. Jag skulle kunna motivera Josefs plats på den här listan genom att peka på alla hans framgångar eller hans fantastiska förmåga att tyda drömmar. Men jag tänker motivera hans plats genom att säga att han förlät sina bröder. Det är kanske störst av allt.

Mest känd för: att ha sålts som slav, sin förmåga att tyda drömmar, och för att han sedermera blev vicekonung över Egypten. En av Gamla Testamentets mest kända personer.

Josef säljs till några kringresande handelsmän för 20 silvermynt. En ganska stor summa pengar kan tyckas, med tanke på att Judas förrådde Jesus för 30 silvermynt. Men man måste ju tänka på penningvärdet och inflationen och så vidare.

62. Tomas Tvivlaren

2009-03-05T13:21:00.008+01:00

Nej, vi försöker inte vända på saker och ting bara för sakens skull. Vi tycker verkligen att Judas Iskariot platsar på listan, vilket Gabriel på ett alldeles formidabelt sätt motiverat i sin text, och på samma sätt tycker vi verkligen att Tomas Tvivlaren förtjänar sin plats, vilket jag på ett alldeles formidabelt sätt kommer att motivera nu.

Att jag i rubriken skrivit Tomas Tvivlaren och inte bara Tomas är inte för att trycka på att jag tycker han var en misstrogen tvivlare, snarare är det för att understryka att han mest är känd för en liten episod i hans liv, som för det första inte tycks vara särskilt representativ för hans personlighet överlag, och som för det andra inte borde smutskastas utan tvärtom applåderas. Bilden av Tomas är skev och hans rykte orättvist nedsulat.

Thomas hade en modern, sund och intelligent inställning. Han chansade inte bara på att killen som hade kommit in och snyltat på deras mat faktiskt var den uppståndne; han ville ha klara bevis. Empiri, mina vänner! Visst, du är med all sannolikhet min personlige frälsare, men låt mig stoppa in fingrarna i dina sår så att jag får veta det säkert, kan vi tänka oss att han sa, och han satte därmed ner foten: inget mer flummeri! Här ska det inte gissas att jorden är platt, att samma klot är i mitten av vårt solsystem, att livet är vackert - det ska undersökas empiriskt.

Sen finns det en annan aspekt av Tomas storhet, nämligen den rent mänskliga. Av samma anledning som jag gillar Lots hustru - ni vet hon som trotsade Guds förbud och föll för sin mänskliga längtan att en sista gång vända blicken mot sin förstörda hemstad, Sodom, och därmed bli förvandlad till en saltstod - av samma anledning gillar jag Tomas. Det var mänskligt av honom att tvivla i det läget; jag hade gjort det, du hade gjort det, din mamma hade gjort det. Visst kan jag förakta mänsklig, egoistisk och feg svaghet, men mänsklig, naturlig och sympatisk svaghet är en annan femma. Följaktligen är för mig furst Mysjkin, "Idioten", en mer sympatisk (kanske inte bättre eller godare) varelse än Jesus. Mysjkin är inte perfekt. Det var inte Tomas heller. Och definitivt inte jag.

Hursomhelst så avslutas den berömda scenen med att Jesus pikar honom lite för att han var tvungen att se honom (eventuellt känna på såren, oklart om han verkligen gör det) för att tro, fast Tomas redan utbrustit i ett "Min Herre och min Gud!". Men den gubben gick inte, tyckte Vår Herre. Trots att Tomas före denna episod var en modig kristen och efteråt var en av de apostlar som missionerade vidast och bredast, så är han alltså främst ihågkommen för att vara en skeptisk jävel. Så kan det gå.

PS. Stycke tre och fyra går inte riktigt ihop, jag vet. Om det han gjorde var bra, hur kan man då sedan åberopa det som en mänsklig svaghet hos honom? undrar du. Tja, du vet, håll käften.

Mest känd för: att, trots att han var en av lärjungarna, tvivla på Jesu uppståndelse när han fick höra om den.

63. Matt Stone

2009-03-04T12:00:00.002+01:00

Trey Parker och Matt Stone avfärdas av somliga som barnsliga på grund av alla bajsskämt, och andra verkar tro att de är ovilliga att välja en sida i en konflikt. Men när båda sidor uppför sig mer eller mindre idiotiskt, vad mer kan man göra än att driva med dem? När dockfilmen Team America: World Police kom ut för några år sedan ansågs satiren av många svenska kritiker vara ofokuserad. Typiskt nog hade man inga problem att se den inledande kritiken mot USA och kriget mot terrorismen, men man hade svårt att uppfatta och kanske framförallt uppskatta kritiken mot de "liberala" i USA som allt för ofta går terroristernas ärenden. Trots att Parker och Stone ser som sin huvudsakliga uppgift att vara roliga kan man se Team America som ett politiskt inlägg. Det är särskilt tydligt i upplösningen av filmen, när Gary Johnston, filmens protagonist, ska hålla ett tal. Matt Stone lär en gång ha sagt: "I hate conservatives, but I really fucking hate liberals". Det summerar väldigt bra Parker och Stones åsikter.

Parker och Stone har tillsammans gjort ett par långfilmer. Vid sidan av Team America har de också gjort Orgazmo, som handlar om en dörrknackande mormon som snubblar in i porrbranschen, och South Park: Bigger, Longer & Uncut. Det är förstås för South Park som Parker och Stone kommer att bli ihågkomna. I South Park kretsar handlingen kring fyra pojkar (Stan, Kyle, Cartman och Kenny) i South Park, en påhittad liten stad i Colorado. Parker och Stone får i South Park möjlighet att driva med väldigt många saker i samhället, och det är nästan alltid träffsäkert och skarpt. Även om det inte är uppenbart vid den första anblicken (eller kanske snarare tvärtom, så uppenbart att man inte riktigt vet om man ska ta det på allvar) så har många South Park-avsnitt ett budskap, ofta i form av några visdomsord av Stan i slutet av avsnittet. Det här är något som folk ofta missar. Trots detta är serien ohyggligt populär. Jag vill inte påstå att alla som tycker om serien gör det av fel anledning (det är såklart ett väldigt märkligt påstående). Det jag vill säga är däremot att många skämt i serien har en dubbeltydig innebörd, och det många ser som enbart provokation döljer en mer subtil samhällskritik. Därmed inte sagt att alla skämt är sådana, eller att det skulle vara fel att uppskatta South Park för alla bajsskämt.

Det är också tydligt att serien genom åren har blivit mer och mer politiskt "medveten". (När Kyle läxar upp tv-bolaget Fox i avsnittet "Cartoon Wars" för att inskränka yttrandefriheten, så är den konversationen identisk med en konversation Parker och Stone hade haft med Comedy Central, eftersom Comedy Central hade bestämt sig för att censurera en bild på Muhammed.) South Park har varit banbrytande i den libertarianska våg som har sköljt över amerikanska humorprogram de senaste åren, med företrädare som Penn & Teller, Stephen Colbert och Bill Maher. "Libertarianism" ska här inte förstås som ett uttalat politiskt program, utan snarare som inställningen att driva med både republikaner och demokrater. Det här är en vitalisering av humorlandskapet, som ännu inte riktigt har nått Sverige. (Om det ens är möjligt att föreställa sig något liknande i Sverige.)

Jag har skrivit mycket om politik, men jag har inte berört det som egentligen gör att Matt Stone kan hamna så här högt på en lista över världshistoriens 101 bästa judar, nämligen det faktum att han tillsammans med Trey Parker gör sjukt roliga saker. Det räcker givetvis som motivering. Vad är Bibelsnubbar och intellektuella mot bra underhållning?

Mest känd för: att tillsammans med Trey Parker ha skapat TV-serien South Park. Bästa South Park-avsnitten: "Fat Butt and Pancake Head", "Make Love, Not Warcraft" och "More Crap".

64. Thomas Kuhn

2009-03-03T12:35:00.003+01:00

Ändå sedan jag var ganska ung och först började komma i kontakt med filosofi och vetenskap har jag förundrats över utövarnas självsäkerhet. Själv är jag en något skeptisk person och har därför svårt att känna någon stark övertygelse åt något håll när det gäller stora frågor som rör ideologier, religion, politik - men också vetenskap. En tänkare berättade hur världen var beskaffad, och följdes sedan av en annan som berättade att världen var beskaffad på ett helt annat sätt. Och så har det hållit på historien igenom. Inte undra på att man blir lite uppgiven.

Men som sagt: det finns andra som har större tilltro till saker och ting. De logiska positivisterna experimenterade, verifierade och höll på, och menade att all den vetenskapliga forskningen sakta men säkert leder oss framåt mot en mer sanningsenlig världsbild där fördomarna och metafysiken klingar av i takt med de vetenskapliga framgångarna. En verifierade teori är lika med ett steg närmare sanningen om livet, universum och allting! Men om det är så vetenskapen fungerar, vad händer då när vi upptäcker att hela vår föreställningsvärld varit lite knasig från första början, när grundvalen vi stod på varifrån vi både gjorde våra experiment och drog våra slutsatser helt plötsligt allvarligt ifrågasätts? Vafan, tänk om den där jäveln Kopernikus hade rätt ändå, och det är solen som befinner sig i centrum av detta virrvarr av planeter och inte jorden? Eller åtminstone: tänk om en sådan världsbild bättre förklarar de fenomen vi känner till? Ja, min käre vän, då är det bara att börja omvärdera saker och ting.

Thomas Kuhn (född 1922) var en fysiker som bestämde sig för att utforska vetenskapens historia. Vad är det egentligen som har styrt den vetenskapliga utvecklingen och hur har den sett ut? Det han kom fram till var spännande och, om du frågar mig, högst sympatiskt. Tillåt mig att i korthet brodera ut mig kring tanken om paradigmer.

Sven Svensson skriver ett fantastiskt verk inom en ny naturvetenskaplig disciplin och människor blir entusiastiska. Allt verkar stämma och de empiriska experiment som görs stöder teorierna Svensson lagt fram. De fantastiska teorierna blir norm i forskarsamhället och vi kan säga att det är ett Svenssonparadigm som råder. Problemen som uppstår definieras av paradigmet och metoderna för att lösa dem likaså. Man kan jämföra paradigmet med ett pussel och utmaningen att lägga pusslet med problemen som vetenskapen sysslar med. Lyckas man inte få pusslet att gå ihop är det förmodligen inte konstruktionen på bitarna eller pusselramen det är fel på utan troligen är det den som lägger pusslet som är to rotten to be forgotten. Arbetet går sin gilla gång och alla vet vad de har att rätta sig efter. Alla är överens om den naturvetenskapliga grundval som gäller. Kanske blir det något problem i pusselläggningen nu och då, men det brukar oftast reda sig om man bara kämpar tillräckligt hårt med lösningen.

Allt är sålunda frid och fröjd tills det en dag kommer en osnuten yngling (ja, oftast är det någon ung person utan skam i kroppen) och börjar ställa till problem. "Kolla den här pusselbiten då! Den går ju inte att få in någonstans, och inte den här heller. Och det här stämmer ju inte, måste vara nåt fel på pusslet." Alla hatar honom, javisst, men problemen kvarstår och de börjar bli alarmerande många. Det uppstår en kris i forskarsamhället och folk vet varken ut eller in. "Är inte 2 + 2 = 4 sant längre?" undrar folk och springer runt som små barn i vild panik. Det har nu gått tvåhundra år sen Svensson lade fram sitt storverk som blev förebild för hela vetenskapsvärlden. Hans modeller funkar uppenbarligen inte så bra längre men det är omöjligt att överge det utan att han en ny grund att stå på. Det är då Lars Larsson kommer in i bilden och revolutionerar vetenskapsmännens världsbild med sina nya storslagna idéer; idéer som ställer allt det Svensson hävdade på ända. All vetenskaplig forskning bedrivs nu med utgångspunkt i Larssonsparadigmet. Ett nytt pussel tas fram, men motivet är detsamma: världen runt omkring oss.

Alltså: Ett för-paradigmatiskt stadium (Vilka är de vetenskapliga förutsättningarna? Vilken grund har vi att stå på?) följs av ett normalvetenskapligt stadium (Okej, Isaac Newton har berättat hur det ligger till! Bra, då kör vi!) och när de anammade teorierna till slut får tillräckligt många skott på sig uppstår en krisperiod (Funkar inte det här längre? Måste vi byta? Till vad?) där folk slåss och har sig tills gubbarna slutligen inser att det är ohållbart. Det är dags för ett paradigmskifte.

På detta sätt har vetenskapen inte sakta men säkert gått framåt, menar Kuhn, utan snarare i cykler.

Nu har jag pratat till er som om ni vore halvt hjärndöda högstadieelver och använt mig av klapp-på-huvudet-liknande retorik, men det var roligast att skriva på det viset, så det får ni ta. Poängen är inte att de som levde under tidigare paradigm nödvändigtvis "haft fel" eller arbetat ovetenskapligt. Deras teorier och modeller kunde förklara världen bra och så länge de kunde det var allt soft. Problem uppstår när de inte längre kan det. Då måste en förändring ske. Ingen ska tro att de vetenskapliga modeller vi använder oss av idag stämmer exakt överens med den Objektiva Sanningen. Men så som det ser ut nu fungerar de bra, och gör de inte det så kanske vi snart har en ny vetenskaplig revolution att vänta och vips så får vi byta ut våra glasögon.

Thomas Kuhn är en av mina favoritfilosofer på listan. Inte den coolaste, men en av de mest sympatiska. Jag finner hans filosofi väldigt ödmjuk. Det evolutionistiska synsättet på vetenskapshistorien (eller på konsthistorien eller vad du vill) tilltalar mig inte. Polykleitos konst är inte sämre än dagens konst och Aristoteles vetenskap passade inte sämre in i den tidens världsbild än vad dagens vetenskap gör i vår.

Ja, det är en lång text. Jag ska träna på att skriva kortare sådana.

Mest känd för: var en av efterkrigstidens största vetenskapsteoretiker. Utan honom hade du inte använt ordet paradigm.

65. Robert Nozick

2009-03-02T12:00:00.011+01:00

Det är tydligen meningen att jag ska skriva om de mest kontroversiella judarna på den här listan: Emma Goldman, Milton Friedman och Lenny Bruce. (Den sistnämnda är såklart inte särskilt kontroversiell för den här bloggens läsare.) Nozick borde dock vara mindre kontroversiell än Friedman, vad jag vet har han aldrig gett några råd till diktaturer som Chile. Men han var å andra sidan en av de mest färgstarka personerna inom den nyliberala tankevärlden, så ni kanske tycker att han var genomond ändå. Man kan alltså placera Robert Nozick i samma tankevärld som Milton Friedman, men till skillnad från Freidman var Nozick filosof, och som alla vet är filosofi bättre än ekonomi. (27 platser bättre för att vara exakt.)

1971 gav den amerikanska filosofen John Rawls ut sitt monumentala verk En teori om rättvisa, det kanske enskilt viktigaste politiska verket den här sidan av världskrigen. Nozicks skrev 1974 Anarki, stat och utopi som svar på Rawls verk. I Anarki, stat och utopi kommer Nozick fram till att det behövs en stat för att människors rättigheter inte ska kränkas, men det ska inte vara en välfärdsstat, utan en minimal stat, en nattväktarstat, vars enda uppgift är säkra dessa rättigheter. Nozick vänder sig alltså mot Rawls differensprincip, enligt vilken det behövs en viss fördelning av välstånd för att säkra "lika möjligheter". (Mer exakt är sociala och ekonomiska olikheter enligt Rawls rättfärdigade i den mån de gynnar de sämst ställda.)

Som alla som har syskon vet så är det här med rättvisa ganska känsligt. Nåde föräldrarna om bullarna inte är rättvist fördelade eller saften inte rättvist upphälld. Det verkar alltså finnas något bra och eftersträvansvärt med rättvisa, och genom historien har det föreslagits många varianter på hur allt välstånd i samhället ska fördelas. Det Nozick gör är att avfärda alla sådana förslag och istället förespråka en historisk teori om rättvisa. Det spelar ingen roll hur den slutgiltiga fördelningen av välstånd i samhället ser ut, det enda som spelar roll är hur fördelningen har tillkommit, och har den tillkommit genom människors fria val och samtycke är den också rättvis. Det gör att vi enligt Nozick inte kan kritisera en fördelning för att vara orättvis om den har uppkommit genom att fria människor har handlat så som fria människor ofta gör, dvs. med varandra. Det är här exemplifierar Nozick med sitt kända exempel om basketspelaren Wilt Chamberlain.

Låt oss anta att en fördelning av samhällets goda kommer till stånd, vi kan till och med anta att det är din favoritfördelning. Låt oss kalla den fördelningen för D1. Då kommer Wilt Chamberlain in i bilden. Chamberlain är en väldigt duktig basketspelare, och skriver ett kontrakt med en klubb som gör att han får 25 cent av priset på varje biljett som säljs. En miljon människor vallfärdar till klubbens hemmamatcher och Chamberlain får 25o 000 dollar. Är denna nya fördelning D2 orättvis? Varje person har frivilligt betalat priset på biljetten i utbyte mot att få se honom spela. De har frivilligt förflyttat sig från D1 till D2. Vari ligger det orättvisa i den uppkomna fördelningen D2? Det är förstås en retorisk fråga, Nozick vill med exemplet visa att det inte ligger något orättvist i den uppkomna fördelningen. Det enda sättet man kan bedöma en slutgiltig fördelning av välstånd är enligt Nozick att ta reda på hur fördelningen uppstod.

Oavsett om man håller med honom eller inte så var Nozick vid sidan av Rawls den kanske mest inflytesrike politiske filosofen under den senare delen av 1900-talet. Och så hade han världshistoriens tjockaste ögonbryn, det måste ju premieras på något sätt.

Mest känd för: Anarki, stat och utopi, en bok som går i polemik mot John Rawls och alla andra förespråkare för en välfärdsstat.

66. Nero

2009-03-01T19:22:00.002+01:00

Jag vet hur ni tänker: ”Hur har de tänkt här? De ska ju lista de bästa judarna, inte de sämsta. Nero var väl ingen bra människa? Han brände ju ner Rom! Är det något jag inte förstår här, är det någon konstgrej?” Lugn, gott folk. Diderot hade rätt: Nero är fortfarande den värste av människor, dåligt är inte bra. Det finns därför två frågor att besvara. För det första, varför är en romersk diktator, och en galen sådan till råga på allt, med på listan över de 101 bästa judarna? För det andra, var Nero jude?

Den omtalade branden år 64 härjade Rom i sex dagar, och Nero rapporteras under tiden ha sjungit och spelat på sin lyra. Efter branden byggde han på askan ett ”Gyllene Palats”, ett enormt rekreationsområde till sig själv. Vid ett annat tillfälle ska han ha låtit avrätta sin mor. Där har ni sinnebilden av en romersk kejsare: narcissistisk, egocentrisk, blodtörstig och, tja, galen. Nero hade såväl galna företrädare (Caligula) som galna efterföljare (Commodus), men frågan är om inte Nero var den galnaste av dem alla. Och som alla galna envåldshärskare hade han höga tankar om sig själv. Neros sista ord lär ha varit "vilken konstnär förlorar inte världen i mig". Även om det skulle vara så att det egentligen var Caligula eller Commodus som hade minst antal kolonner i sin stoa, så är det Nero som har fått personifiera dels det dekadenta Rom och dels ondska i allmänhet.

Romarna var annars ett ganska skönt folk, de byggde vägar, erövrade länder och stod på. De älskade grekerna och försökte efterlikna dem i flera avseenden. Men när det gällde porträttkonsten använde de sig av en mer realistisk avbildningskonst än grekerna. När vi tittar på romerska kejsarskulpturer ser vi individuella särdrag som inte är särskilt smickrande. Caligula hade utstående öron, Claudius hade insjunkna ögonglober och underbett, och på skulpturerna av Titus ser vi en begynnande skallighet. Men ingen av dessa herrar kan i fulhet mäta sig med Nero. Nero var alltså inte bara en dålig människa, han var dessutom en sadistisk, extravagant, ful liten fetknopp.

På något sätt känns det rätt att ta med en företrädare för det ondskefulla på den här listan, om inte annat för att erkänna även den sidan av människan. Eller nåt. Sedan kan man väl inte ställa skyhöga moraliska krav på en kejsare som regerade ett tokigt stort rike och som hade möjlighet att förlusta sig själva efter eget kynne. Vem hade i Neros ställe handlat annorlunda? Allt det här hände dessutom för väldigt länge sedan, get over it liksom, det är klart att en romersk kejsare ska få plats på den här listan. Hm, nåja. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att Nero har hamnat alldeles för högt upp. Men samtidigt tycker jag att Nero är en väldigt intressant och skön person i historien. Det står bortom rimligt tvivel att Nero var en dålig människa, men det är kanske inte främst den historiska Nero vi har bedömt, utan den mytiska. Som myt är Nero inte mycket snällare, men det känns på så sätt bättre att ha med honom på listan.

Hur Nero var jude? Enligt legenden, som man kan välja att tro på, konverterade Nero till judendomen efter ett besök i Jerusalem, av skräck för Gud. Alltså av ungefär samma anledning som många andra genom historien har valt att tro på Gud.

Mest känd för: att ha varit en galen romersk kejsare, som enligt myten brände ner Rom och lät avrätta sin mor.

67. Petrus

2009-03-01T14:21:00.010+01:00

Alla som har blivit korsfästa med huvudet neråt vet hur obehagligt det är. Att man ser världen upp och ned bidrar till en förvirrad uppfattning om omgivningen, som skrattande åser ens nakna lekamen. Blodet samlar sig i huvudet och skapar en molande huvudvärk. Denna står på ett obehagligt vis i kontrast mot den skarpa smärtan från spikarna i handlederna. Så småningom så kväver man sig själv till döds, och då kroppen i dödsögonblicket töms på diverse vätskor så pissar man sig själv i ansiktet. Det är bara att fråga Petrus, som enligt traditionen (och inom kristendomen är traditionen verkligare än verkligheten själv) utsattes för denna omilda behandling.

För Petrus var dock korsfästelsen inget större problem. Enligt Legenda Aurea (en samling berättelser om martyrer och helgon, sammanställd på 1200-talet) gick Petrus ständigt omkring och grät för att visa sin kärlek till Gud Fader och Jesus, och det berättas också att han "när hans hustru fördes bort att lida martyrdöden, i jublande fröjd kallade henne vid namn och ropade efter henne: O min maka, kom ihåg Herren!". Det fruktansvärda dödsstraffet tog han på sig helt frivilligt. Eftersom han inte fann sig vara värdig att dö på samma sätt som Jesus, så valde han dessutom att istället bli korsfäst med huvudet neråt, något som också skulle visa på hur han blev kallad från jorden till himmelriket, tvärtemot Jesus som steg ner från himmelriket till jorden. Aposteln vägrade naturligtvis att låta folket befria honom. Inget skulle få "lägga hinder i vägen för hans martyrlidande"! När man hör sådana här historier tycker man så klart att Petrus var lite dum och överdriven i sin tro, men man fylls också av en känsla av respekt. Det finns dock fler anledningar till att känna respekt för Petrus. Att med fri vilja gå ett fruktansvärt öde till mötes var han ju inte direkt ensam om bland apostlarna. Ta bara Bartolomaios som blev flådd levande och sedan korsfäst upp och ned. Eller Filippos som blev korsfäst på ett liggande kors och Simon Ivraren som ska ha blivit itusågad på längden. Eller varför inte Judas för den delen. Nej, låt oss gå vidare från morbida spekulationer runt Petrus död, och istället peka på varför han egentligen var den kanske störste aposteln av dem alla.

För det första ses han ofta som den förste påven, som grundade hela den kristna kyrkan. Den gigantiska kyrkan (kanske världens mäktigaste barockkyrka) i Vatikanstaten heter därför "Peterskyrkan", och den kolossen kan vi alltså delvis tacka Petrus för, precis som alla andra mäktiga saker den kristna kyrkan har åstadkommit. För det andra så sägs det att det är Petrus som bär nycklarna till himmelriket, även om han i detta sammanhang ofta kallas för det mer profana "Sankte Per" i Sverige. För det tredje så verkar han också ha varit ledare över de andra apostlarna, lite av Jesus högra hand skulle man kunna säga. Allt detta mynnar ut i en bild av Petrus som en utav de allra största inom kristendomen. Detta trots att han handlade lite fegt efter den sista nattvarden och förnekade Jesus tre gånger (något som han också ska ha gråtit väldigt mycket över, är det inte underbart med en så stor man som vågar visa känslor?).

En man som började sin livsbana som en enkel fiskare, slutade alltså sina dagar som en utav kristendomens viktigaste personer och med en ohygglig död beordrad av kejsar Nero. Nu över till Johannes som får förklara varför i helvete Nero är en plats över Petrus på listan.

Mest känd för: En utav de viktigaste apostlarna. Grundade enligt traditionen den kristna kyrkan, och var närvande vid ett flertal viktiga händelser i Jesu liv. Har dessutom skrivit en hel del i Nya Testamentet.

68. Arnold Schönberg

2009-03-01T14:12:00.009+01:00

"Min musik är inte modern, den är bara dåligt framförd." En självironisk modernist! Grattis Arnold Schönberg, bara det gör dig värdig en plats på listan. Därmed inte sagt att han inte tog sig själv på allvar: "Jag har gjort en upptäckt som kommer att säkra tysk musiks ledarställning för de nästkommande hundra åren." Det är väl egentligen inte jättesvårt att motivera denna österrikiske 1900-talskompositörs placering på listan. Han är ju stor, betydelsefull, stilbildande och allt sånt där. Problemet är bara att de flesta har ganska svårt att njuta av hans musik. Schönberg är en "svår" kompositör. Hans musik är ofta atonal, vilket är ett finare ord för att säga att något låter falskt. Det finns dock en anledning till detta, och det är Schönbergs användning av sin egen uppfinning tolvtonstekniken (japp, det är denna upptäckt han snackar om i citatet ovan).

Denna teknik går ut på att kompositören ska använda alla oktavens 12 halvtoner i en viss ordning, innan någon av dessa upprepas. Denna sekvens kallas en serie och har gett upphov till ordet serialism som beskriver detta speciella sätt att göra musik. Det är ett misstag att tro att detta får musiken att låta förjävlig, tvärtom blir det ganska intressant och, om man är i rätt sinnesstämning, riktigt bra - lite som frijazz skulle man kunna säga. Förstår man den teoretiska bakgrunden kan man dock få ut mer av Schönbergs musik. Det tror jag i alla fall, jag är nämligen inte alls säker på att jag har nått denna teoretiska förståelse (här kan de som är intresserade få en introduktion till Schönberg och tolvtonstekniken av någon som vet bättre än jag). Schönberg var i alla fall besatt av siffror, och detta återspeglas i hans musik som ofta är skapad efter matematiska metoder. Det är dock viktigt att understryka att han såg innehållet, och inte metoden, som det viktiga i sin musik. Viktigt är också hur man lyssnar på den. Man ska helt enkelt inte förvänta sig ljuva melodier á la Mozart och Motown, utan istället ett mer expressivt melodiskt språk. Han har också gjort sådant som låter mer normalt (partiet som börjar efter ungefär 5 minuter är sjukt mäktigt).

Nu när vi har det rent musikaliska avklarat, så kan vi gå in på det viktigaste: vilka personer han kände och vilka egenheter han hade... och där är han sannerligen storslagen. Gustav Mahler var en kompis i Wien och i Tyskland träffade han en av 1900-talets bästa konstnärer: Wassily Kandinsky, och ställde ut konst tillsammans med dennes konstnärsgrupp Der Blaue Reiter. I USA var han polare med både Gershwin och Thomas Mann. John Cage var hans elev. Jag tror att han dessutom hade något att göra med Marc Chagall. Kort sagt: han kände fler viktiga personer än vad både du och jag någonsin kommer att göra. Vad gäller egenheter, så nämnde jag tidigare hans besatthet av siffror. Detta tog sig bland annat uttryck i en fobi för talet tretton, en fobi som man kan luras att tro är en utav de löjligare. Men säg inte det: Vid 76 års ålder (7 + 6 = 13), fredagen den trettonde, dog Arnold Schönberg efter en tids skräck och depression - 13 minuter före midnatt.

Mest känd för: En utav 1900-talets allra viktigaste moderna kompositörer, med sin tolvtonsteknik och atonala musik.