Jag har redan tidigare tjatat om vacker sovjetisk propaganda, och nu blir det mer av den varan. Citatet ovan säger det mesta om Sergei Eisensteins inställning till filmkonsten i början av sin karriär, och det var också i mångt och mycket denna inställning som gjorde honom till den stora pionjär han är. Hans centrala verk är så klart Pansarkryssaren Potemkin, en av de mest berömda filmerna någonsin... och en relativt tråkig sådan om man ska vara helt ärlig. Svartvit sovjetisk propagandastumfilm från 1925 är inte så himla kul helt enkelt, men det finns förstås två saker som ändå gör att man måste se filmen:
1. Det filmhistoriska intresset. Eisenstein var en revolutionär i dubbel bemärkelse. Han skrev teoretiska texter om hur man skulle utnyttja montage i film för att kunna påverka åskådarna och användningen av detta i filmer som Pansarkryssaren Potemkin har haft stort inflytande på hur filmer ser ut idag. Även om dagens Hollywoodproduktioner har en helt annan agenda än Eisenstein så är syftet detsamma; att försöka styra folks tankar i en viss riktning genom att visa vissa bilder i en viss ordning. Det finns alltså en anledning till alla dessa till synes onödiga bilder på fåglar, byggnader och grässtrån som helt plötsligt dyker upp i en film, och som inte verkar ha något alls att göra med filmens handling. De ska etablera en speciell känsla hos tittaren, och få denne att tänka runt filmens ämne på det sätt som filmskaparna finner lämpligt. Om jag skulle orka kanske jag skulle kunna försöka mig på att analysera ett montage i någon känd storfilm, men det får bli någon annan gång. Det kan räcka med att säga att Eisenstein, trots allt, lyckades riktigt bra med sina idéer i Pansarkryssaren Potemkin, själve Joseph Goebbels ska ha sagt att "vem som helst utan en fast politisk övertygelse skulle kunna bli en bolsjevik efter att ha sett filmen."
2. Scenen med trappan och barnvagnen. Ja, den är fortfarande cool.
Två andra filmer signerade Eisenstein är Ivan den förskräcklige 1 och 2, och jag har ingen aning om hur banbrytande, nyskapande och revolutionära de är. Det jag däremot vet med säkerhet är att de är allt annat än tråkiga, och en gång för alla bevisar att Eisenstein var ett geni. Filmerna har helt enkelt allt: bisarra karaktärer, storslagna masscener, bombastisk musik av Prokofjev, fantastiska skägg och huvudbonader, ett av filmhistoriens mest effektiva utnyttjande av skuggor, underbart överspel från samtliga inblandade (inte minst från Nikolaj Tjerkassov, som spelar ond och lömsk ryss på ett sätt som bara en ryss kan göra) och kameravinklar hämtade från paradiset. Det vimlar av underbara scener: Ivan låter på skämt kröna sin efterblivne kusin till tsar på fyllan, tusentals människor går ner på knä för Ivan och ber honom komma tillbaka till Moskva, Ivan och en präst uttrycker sin förtvivlan över världen och det mänskliga lidandet på en begravning, krig mot mongoler, med mera, med mera. Stalin hade beställt filmen därför att han såg lite av sig själv i den gamle tsaren. När Ivan den förskräcklige blir förskräcklig i den andra delen, tyckte inte Stalin att likheten var lika rolig längre och förbjöd all visning av filmen. Det är synd och skam, rentav skandal, att Ivan den förskräcklige inte blev den trilogi som Eisenstein hade tänkt sig. Den andra delen förlorar i min mening en hel del på att inte ha en uppföljare. Det är som med Rymdimperiet slår tillbaka: tack vare dess relation till de andra Star Wars-filmerna blir den ett mästerverk, kanske den bästa filmen i hela serien. Ser man på den som helt fristående är det dock förmodligen den sämsta i den gamla trilogin. En tredje del i Eisensteins ryska epos hade garanterat gjort del 2 mycket starkare, inte minst slutet som är fantastiskt som det är redan nu.
Sergei Eisenstein dog alldeles för tidigt i en hjärtattack vid 50 års ålder och får som kändis i Sovjet under Stalin vara tacksam att han åtminstone slapp bli avrättad. Det är hur som helst väldigt trist att ett sådant geni som Eisenstein inte fick leva längre, och att han när han levde gjorde det under de omständigheter han gjorde, i en diktatur där det gällde att vara vaksam vid minsta lilla handling. Jag hade i alla fall gärna drabbats av fler knytnävar från hans sida.
Mest känd för: Regisserade filmer som Strejk, Pansarkryssaren Potemkin, Dagar som skakat världen och de två filmerna om Ivan den förskräcklige. Skrev även viktiga teoretiska texter om film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar