Konstbögar brukar generellt hävda att Édouart Manet var den bästa impressionisten, eftersom han var nåt slags protofigur, han var Gudfadern, han var "for rilla", o.s.v. o.s.v. Han var det Ursprungliga Impressionistgeniet. Såklart var Claude Monet bra men han har fler träffar på google och tillhör alltså den stora, äckliga massan, resoneras det. Ett sånt tänk har jag förstås full förståelse för, men jag vill ändå uppmana människor att se nyktert på saker och ting. Samma typ av osjälvständiga slentrianåsikt får folk att tycka att Camille Pissarro var en andrahandsimpressionist. Det är som med såna där öl- eller colatävlingar. De flesta skulle inte känna skillnad på dryckerna med förbundna ögon, men köper i seende tillstånd ändå det häftigaste och dyraste drickat. Jämförelsen har gått hem hoppas jag: med förbundna ögon hade inte många av er sett skillnad på en Monet och en Pissarro. Det beror delvis på att ni är för kassa (Monet var ju faktiskt bättre), men också på att Pissarro absolut inte var så rutten som ni gärna hävdar.
Kolla själv. Nå, vems är vems?
Andra:
Impressionisterna ville fånga ögonblicket och måla exakt det de såg, som de uppfattade det. Tillfällets flyktighet och suddighet översattes med snabba penseldrag och därmed uppstod det säregna i den impressionistiska stilen. Pissarro började dock alltmer att göra sina bilder medvetet komponerade, mer komplexa, och ingen ska påstå att detta inte påverkade och inspirerade hans elev, Paul Cézanne. Bara det faktum att han inspirerat post-impressionister, särskilt just Cézanne, gör honom högst respektabel i min bok. Pissarro var dessutom en av de drivande i den lilla impressionistgruppen och han var den ende som ställde ut på alla av gruppens åtta utställningar. Ändå så bryr ni er inte, kanske t.o.m. hatar ni honom.
Detta ibland rena bortviftandet av Pissarro kan ha att göra med hans förkärlek för riktigt rurala scener. Hippa innerstadsmänniskor gillar hippa innerstadsbilder, och då passar sådana som Monet, Edgar Degas och Pierre-Auguste Renoir bättre. Var det inte stadsmotiv så var det ljusa turistskärgårdar eller, som i fallet Degas, balettflickor. Ja, balettflickor. Pissarro, däremot, avbildade allt som oftast det sanna skogs- och bondelivet. Det kanske är där skon klämmer. Lattegenerationen vill väl inte ha så mycket skit under naglarna, antar jag.
Det finns också en annan teori: han mobbas för att han har ett tjejigt förnamn.
Mest känd för: han var den fjärde, eller kanske femte, största impressionisten.
Kolla själv. Nå, vems är vems?
Andra:
Impressionisterna ville fånga ögonblicket och måla exakt det de såg, som de uppfattade det. Tillfällets flyktighet och suddighet översattes med snabba penseldrag och därmed uppstod det säregna i den impressionistiska stilen. Pissarro började dock alltmer att göra sina bilder medvetet komponerade, mer komplexa, och ingen ska påstå att detta inte påverkade och inspirerade hans elev, Paul Cézanne. Bara det faktum att han inspirerat post-impressionister, särskilt just Cézanne, gör honom högst respektabel i min bok. Pissarro var dessutom en av de drivande i den lilla impressionistgruppen och han var den ende som ställde ut på alla av gruppens åtta utställningar. Ändå så bryr ni er inte, kanske t.o.m. hatar ni honom.
Detta ibland rena bortviftandet av Pissarro kan ha att göra med hans förkärlek för riktigt rurala scener. Hippa innerstadsmänniskor gillar hippa innerstadsbilder, och då passar sådana som Monet, Edgar Degas och Pierre-Auguste Renoir bättre. Var det inte stadsmotiv så var det ljusa turistskärgårdar eller, som i fallet Degas, balettflickor. Ja, balettflickor. Pissarro, däremot, avbildade allt som oftast det sanna skogs- och bondelivet. Det kanske är där skon klämmer. Lattegenerationen vill väl inte ha så mycket skit under naglarna, antar jag.
Det finns också en annan teori: han mobbas för att han har ett tjejigt förnamn.
Mest känd för: han var den fjärde, eller kanske femte, största impressionisten.
Kom igen Martin, nog ser man skillnad i stil mellan tavlorna! Betcha att jag klarar det med förbundna ögon (inte på datorskärm, men ta hit två originalmålningar, så ska du få se).
SvaraRaderaGlöm inte heller bort att omslaget på första volymen av den där boken är en detalj ur en av hans målningar: "Paysage à Eragny: église et ferme d'Eragny". Vad det betyder har jag ingen aning om, men det är vad han är känd för i min värld.
Ja, Pissarro skiljer sig faktiskt ganska mycket i stil från övriga impressionister. Det ser man inte minst om man tittar på tavlorna jag visar här. Ändå litar jag kallt på att många människor inte lägger märke till olikheterna eller tycker att det finns någon kvalitetsmässig skillnad konstnärerna emellan. Inget fel i det alls, det känns ofta lite godtyckligt vilka konstnärer som får hög status, men då tycker jag också att man kan erkänna de mindre kända som goda målare/skulptörer/whatever.
SvaraRaderaSen ska det ju ärligt sägas att om Manet eller Monet, kanske ett par till, varit judar hade placeringen inte alls varit så här låg.
Dessutom: Hade jag inte drivit tesen att det inte är sååå stor skillnad mellan utövarna i toppskiktet av impressionister så hade jag inte kunnat föra fram mitt roliga skämt om förbundna ögon, och det var faktiskt ett måste.
För övrigt verkar du ha en stor kärlek för den där romanförfattaren. Intressant.
den nedersta är väl monet, va?
SvaraRaderaJepp.
SvaraRaderajag tycker Pissaro verkar ha en mer prickinpirerad stil, lite som Seurat? Och Monet mer vattenfärg och mer tunn stil.
SvaraRaderaPå wikipedia står det förresten att Pissaro är känd som "impressionismens fader".
SvaraRaderahttp://en.wikipedia.org/wiki/Camille_Pissarro
Kristine:
SvaraRaderaJa, det kan du nog ha helt rätt i, åtminstone att vissa av hans verk är mer åt det hållet. Om jag minns rätt hade han en liten period när han målade som Seurat.
David:
Impressionismens fader har jag aldrig hört nån kalla honom för, och jag tycker det låter lite märkligt. Det är ju snarare Manet som brukar få en sådan titel. Själv tycker jag "Postimpressionismens fader" hade varit mer passande, med tanke på hans inflytande över dem.
Jag hade inte läst den wikipediaartikeln du länkade till, men jag är glad att läsa "Pissarro's influence on his fellow Impressionists is probably still underestimated". Jepp, han är verkligen värd sin plats på denna lsita.