"Well I'm Eazy-E, I got bitches galore/You may have a lot of bitches but I got much more" rappar Eazy-E i låten "Eazy-Duz-it", som en ilsken terrier med hösnuva. Ödmjukhet har aldrig varit en av hiphopens varumärken. I början gällde det att ha störst soundsystem, senare mest pengar eller som i Eazy-E:s fall, flest "bitches". Vi kan alla uppskatta den här respektlösa uppkäftigheten. I hiphopsammanhang handlar det ofta om att framhäva sig själv, att sockra den egna självbilden. Det är inget fel med det, vi står ju oss själva närmast, och är man bra kan man lika gärna låta världen få reda på det. Men på samma gång är det underbart när man stöter på en riktigt ödmjuk person.
Baruch Spinoza, mannen som gav ödmjukheten ett namn, är tidernas elfte bästa jude. Genom sitt liv tackade han återkommande gånger nej till utmärkelser och priser, och behöll jobbet som glasslipare livet ut. (Som i förbigående sagt inte blev så långt. Han dog i lungsot vid 45 års ålder 1677, orsakad av de smutspartiklar han andades in i sitt arbete; ännu ett exempel på att arbete inte är bra för din hälsa.) Spinoza levde upp till det stoiska människoidealet, vilket innebar att han behandlade sina medmänniskor välvilligt och levde ett anspråkslöst liv. Han var dessutom en ihärdig försvarare av tankefriheten. Tyvärr var Spinozas inställning inte i fas med tiden. Redan vid 23 års ålder blev han utesluten ur den judiska synagogan. I 1600-talets Holland, då som nu en fristad för oliktänkande, förbjöds en av hans böcker, och han fördömdes av sin samtid för ateism. Vad var det då i Spinozas tänkande som väckte så mycket anstöt?
Vi kan anta att folk måste ha stört sig på Spinozas ödmjuka inställning till livet. Det finns något irriterande med personer som inte tar emot hedersbetygelser eller siktar högt på karriärsstegen, som är nöjda helt enkelt. Här försöker vi dränka dem i vårt beröm och så tackar de nej till detta, maken till fräckhet! Beundran kan så lätt slå över till avsky. Det här kanske bottnar i avundsjuka, eller en oförståelse inför andra sätt att leva. Hur som helst är det inte den här aspekten som har lyfts fram av historiker när de försöker förklara varför Spinoza var så kontroversiell. Den egentliga orsaken, säger de, var att Spinoza förfäktade en radikal panteism, där han närmast likställde naturen med Gud. Gud är i Spinozas värld inte bara allnärvarande i en metaforisk innebörd av ordet, utan faktiskt närvarande överallt, på samma gång. Inte konstigt att många upprördes av detta: om Gud är allnärvarande så innebär det att han är närvarande vid mindre ärofulla företeelser, som besök på hemlighuset eller den lokala bordellen. Allt smutsigt i tillvaron kan naturligtvis inte Gud ha del i.
Efter att ha väckt stor kontrovers i sin samtid, glömdes Spinoza bort. Men han upptäcktes återigen vid romantikens gryning, och influerade tänkare som Schelling och Hegel. Idag betraktas han som en av de stora rationalisterna i 1600-talets Europa, vid sidan av Leibniz och Descartes. Spinozas stora projekt var att försöka härleda hela filosofin från några enkla axiom, precis som matematiken utgår från de euklidiska axiomen. Denna geometriska metod influerade bland annat Wittgenstein (vars Tractatus logico-philosophicus för övrigt har hämtat sitt namn från Spinozas Tractatus Theologico-Politicus). När Albert Einstein tillfrågades om han trodde på Gud svarade han att han tror på Spinozas Gud som uppenbarar sig i naturens harmoni. Spinoza har på senare år (vilket inom filosofin, som utmärks av en stor historisk medvetenhet och därför ganska trögflytande förändringar, innebär det senaste seklet) faktiskt blivit något av en modefilosof, och personer som Louis Althusser och Gilles Deleuze har skrivit texter som är väldigt influerade av Spinozas tankar.
Varför hamnade Baruch Spinoza så högt på den här listan? Kanske kände vi oss goda och ödmjuka till sinnes när vi bestämde hans plats på listan. Spinoza var förvisso inte särskilt hiphop, men äkta oförställd ödmjukhet kan vara lika bra, om inte bättre. Redan nämnde Gilles Deleuze har kallt Spinoza för "the absolute philosopher", och det är så jag vill föreställa mig honom, som en gestaltning av alla filosofiska dygder.
Mest känd för: sin panteistiska världsåskådning, och sin ödmjuka inställning till livet.
Baruch Spinoza, mannen som gav ödmjukheten ett namn, är tidernas elfte bästa jude. Genom sitt liv tackade han återkommande gånger nej till utmärkelser och priser, och behöll jobbet som glasslipare livet ut. (Som i förbigående sagt inte blev så långt. Han dog i lungsot vid 45 års ålder 1677, orsakad av de smutspartiklar han andades in i sitt arbete; ännu ett exempel på att arbete inte är bra för din hälsa.) Spinoza levde upp till det stoiska människoidealet, vilket innebar att han behandlade sina medmänniskor välvilligt och levde ett anspråkslöst liv. Han var dessutom en ihärdig försvarare av tankefriheten. Tyvärr var Spinozas inställning inte i fas med tiden. Redan vid 23 års ålder blev han utesluten ur den judiska synagogan. I 1600-talets Holland, då som nu en fristad för oliktänkande, förbjöds en av hans böcker, och han fördömdes av sin samtid för ateism. Vad var det då i Spinozas tänkande som väckte så mycket anstöt?
Vi kan anta att folk måste ha stört sig på Spinozas ödmjuka inställning till livet. Det finns något irriterande med personer som inte tar emot hedersbetygelser eller siktar högt på karriärsstegen, som är nöjda helt enkelt. Här försöker vi dränka dem i vårt beröm och så tackar de nej till detta, maken till fräckhet! Beundran kan så lätt slå över till avsky. Det här kanske bottnar i avundsjuka, eller en oförståelse inför andra sätt att leva. Hur som helst är det inte den här aspekten som har lyfts fram av historiker när de försöker förklara varför Spinoza var så kontroversiell. Den egentliga orsaken, säger de, var att Spinoza förfäktade en radikal panteism, där han närmast likställde naturen med Gud. Gud är i Spinozas värld inte bara allnärvarande i en metaforisk innebörd av ordet, utan faktiskt närvarande överallt, på samma gång. Inte konstigt att många upprördes av detta: om Gud är allnärvarande så innebär det att han är närvarande vid mindre ärofulla företeelser, som besök på hemlighuset eller den lokala bordellen. Allt smutsigt i tillvaron kan naturligtvis inte Gud ha del i.
Efter att ha väckt stor kontrovers i sin samtid, glömdes Spinoza bort. Men han upptäcktes återigen vid romantikens gryning, och influerade tänkare som Schelling och Hegel. Idag betraktas han som en av de stora rationalisterna i 1600-talets Europa, vid sidan av Leibniz och Descartes. Spinozas stora projekt var att försöka härleda hela filosofin från några enkla axiom, precis som matematiken utgår från de euklidiska axiomen. Denna geometriska metod influerade bland annat Wittgenstein (vars Tractatus logico-philosophicus för övrigt har hämtat sitt namn från Spinozas Tractatus Theologico-Politicus). När Albert Einstein tillfrågades om han trodde på Gud svarade han att han tror på Spinozas Gud som uppenbarar sig i naturens harmoni. Spinoza har på senare år (vilket inom filosofin, som utmärks av en stor historisk medvetenhet och därför ganska trögflytande förändringar, innebär det senaste seklet) faktiskt blivit något av en modefilosof, och personer som Louis Althusser och Gilles Deleuze har skrivit texter som är väldigt influerade av Spinozas tankar.
Varför hamnade Baruch Spinoza så högt på den här listan? Kanske kände vi oss goda och ödmjuka till sinnes när vi bestämde hans plats på listan. Spinoza var förvisso inte särskilt hiphop, men äkta oförställd ödmjukhet kan vara lika bra, om inte bättre. Redan nämnde Gilles Deleuze har kallt Spinoza för "the absolute philosopher", och det är så jag vill föreställa mig honom, som en gestaltning av alla filosofiska dygder.
Mest känd för: sin panteistiska världsåskådning, och sin ödmjuka inställning till livet.
En av de filosofer som står högst på min läslista. Jag är helt säker på att han förtjänar platsen både där och här.
SvaraRaderaYes, då ligger Larry David fint placerad på topp tio. Gött! För det vore ju lite pinsamt om han inte var med på listan...
SvaraRaderacp att ha med eazy-e och hiphop i denna text. kass koppling du gör.
SvaraRaderaJa, tänk vad knasigt.
SvaraRaderaspinoza är ett utomordentligt val. nu blir det väl bara en massa jobbiga bibeldudes framöver. inte så kul.
SvaraRaderaGott, då har du prickat av samtliga stora judiska filosofer, mer eller mindre i den ordning jag hade hoppats på (det enda som besvärar mig är att Popper hamnar ovanför Husserl och Freud — say what?)
SvaraRaderaAvslutade Etiken idag och kan nog med gott mod hävda, att Spinoza är det närmsta vi kommer en vis man i vår filosofihistoria. Därav följer förstås inte nödvändigtvis att han hade rätt; bara att han i så måtto levde som han lärde och med sitt eget exempel visade att det var möjligt, att huruvida han hade "rätt" knappast spelar någon roll.
Eller vänta nu, han var ju också jude. Hm, hm...
SvaraRaderaAnonym: Inte bara! Men det är inte vårt fel att många av de bästa judarna råkar vara bibliska. Trist av judarna. :P
SvaraRaderakallebergman: Jag tycker att Popper förtjänar sin plats före såväl Husserl som Freud, men samtidigt är Popper något av en favoritfilosof så jag är otroligt partisk. (Vi har förvisso inte strävat efter att göra en "objektiv" lista, vad nu än det skulle innebära.) Jag pekar i alla fall på Poppers bredd, han skrev om samhällsfilosofi, epistemologi och metafysik. Hans vetenskapssyn är förvisso inte helt korrekt, jag tror tyvärr att han (delvis) köpte myten om den objektiva, rationella vetenskapsmannen, men den kan verkligen tjäna som väckarklocka för dem som fostrats i en positivistisk syn på vetenskap och kunskap. I grunden har den väldigt många förtjänster. Jaja, nåväl och hursomhelst, för att göra en stor fråga kort, jag tycker inte att Husserl eller Freud når upp till samma nivåer.
Jag är verkligen sugen att ta tag i Etiken, och något ska man ju göra under sommaren! Sedan är det ju, som du säger, strunt samma om hade rätt eller inte. Han tänkte självständigt och utvidgade därmed den mänskliga tankens fortfarande ganska trånga rörelsetrakter.
Fast jag måste säga att jag tycker att Freud skulle hamna något högre, kanske inte främst för de egna tankarna, utan för vad de har inspirerat. Jag tänker på Jung och Lacan, på surrealismen, på litteraturen, och på hur filmvetenskapen skulle se ut utan Freud. Det kanske går att dra en parallell till Marx (han med skägget, inte mustaschen) i det här avseendet.
SvaraRaderaJa, just det, sista ordet är inte sagt. Det kan komma filosofer, bibliska figurer eller något helt annat.
SvaraRaderaJa, man ska gå på sin egen känsla förstås. Tänk vad trist om alla hade samma top 101 judar-lista.
SvaraRaderaLikväl har jag svårt att svälja att Edmund Husserl, fenomenologins fader, referenspunkten för all senare tysk och fransk filosofi av halt, ska hamna längre ned än en snubbe som sa en bunt okontroversiella saker om vetenskap.
Men jag antar att det är sant som de säger: to each his own... jews.
Online Slots and Casinos - CasinoBonusTips
SvaraRaderaAre 안전 토토 사이트 you looking for the Best 망고 도메인 Online Slots and Casino Sites? At CasinoBonusTips, we provide you 슬롯 가입 머니 with an amazing collection of top-notch games that can be 카라 포커 played right from bet365 우회 주소 your phone.