17. Serge Gainsbourg

"Kom närmare tjejen, kom närmare. Jag gillar ditt sockersöta ansikte. Gulligt leende, välkammat blont hår och naiv blick. Du får mig att tänka på France Gall. Ah, min kära Gall, jag saknar dig, vill du ha en hitlåt igen så kom bara hit baby, mmm..."

Serge puffar lite på sin cigarr. Fyrar av ett charmigt och mystiskt leende. Han tittar flickan i ögonen, kollar hur länge hon vågar titta tillbaka innan hon måste slå bort blicken. Inte särskilt länge, visar det sig. "Hon är blyg. Det är de alltid i början. Det gör att jag känner mig överlägsen. En känsla jag gillar. Jag kan inte hjälpa det." Han skrattar till lite men blir sedan genast allvarlig, fimpar sin cigg och lutar sig över bordet. Med blicken spänd i hennes ögon säger han:
- Du vet att vi är seriösa här, hoppas jag? Jag ska hjälpa dig uppåt i karriären, det kan du lita på, men då vill jag också se total hängivenhet från din sida.
- Självklart monsieur, självklart.
Serge ler igen, denna gång ännu mer nöjt och sliskigt. Flickan finner honom äcklig, men också ofattbart attraktiv. Den totala självsäkerheten måste vara orsaken. Kanske den sugande, gåtfulla blicken också. Hans svävande rörelser. Serge lutar sig tillbaka i stolen och sätter en ny cigarr i mungipan. Han tänder den med ena handen och skjuter fram en godisskål på bordet med andra.
- Bra! Godis, fröken?

Serge sitter stilla kvar på sin plats ganska lång tid efter att den unga damen lämnat rummet. Han sitter och funderar över hur han ska lansera sitt nya fynd, vilken image hon ska och om han själv ska vara med på ett hörn i videon.

"Hon verkar ha den rätta oskyldiga charmen, precis som Gall hade. Det blir inget Bonnie and Clyde-samarbete det här, ej heller något liknande Je t'aime... moi non plus. Men så utstrålar hon heller inte samma sexighet som Brigitte Bardot eller mystiska eroticism som Jane Birkin." Serge ler återigen - men det är ett lite mer tragiskt leende denna gång - och skakar lätt på huvudet. Han förundras över sin stora kärlek till flickor av alla sorter. "Jag gillar dem alla. Och de gillar mig. Underbart. Vad publiken kommer bli förvånade (de vänjer sig aldrig vid mig), förresten, när de hör mitt soloalbum som jag jobbar på nu. Histoire de Melody Nelson. Kommer säkert skapa skandaler, som vanligt. Men albumet kommer bli fantastiskt bra. Märkligt, perverst, funkigt och franskt."

Mannen som sysslat med chansons, jazz och pop, avbryter sina dagdrömmande tankar och fimpar sin sista cigarr för dagen. Han lyfter armen och kollar i lugn och ro på klockan. Snart fem. Det är dags att gå hem och slå upp ett glas whiskey. Han som under resten av sitt liv kommer syssla med reggae, disco, elektronika, diverse exotiska (det vill säga icke-västerländska) stilar, med mera, är klar för dagen. Han slår igen dörren bakom sig, ler ett sista av sina patenterade charmäckliga leenden mot sekreteraren och går ut ur byggnaden. Serge ser avslappnad och nöjd ut, men under ytan bubblar en entusiasm för livet som tyder på att han har mycket kvar att uträtta: det finns nya tjejer att upptäcka, nya människor att uppröra och ny musik att skapa.