6. Moses

När jag var mindre var min högsta önskan att få en handfull superkrafter. Jag läste serietidningar och min fantasi skenade iväg. Hur lättjefullt och skönt skulle inte livet vara med bara en sådan egenskap? Föga visste jag att det var till Gud jag egentligen skulle vända mig om jag ville ha fantastiska egenskaper. Hela Bibeln är full med historier om mirakel som går emot erfarenheten och alla givna naturlagar. Blinda får synen tillbaka, hav delas och fiskar mångfaldigas. Historien om Moses är bara en i raden, men för judarna är det den viktigaste historien som finns. Ni har redan läst om Abraham, en ganska tråkig och ointressant kille. Visst, han var viktig, men Abraham är ingen som blir föremål för hjältestatus inom någon religion. Om Abraham är Morpheus, någon som tycks ha varit med sedan begynnelsen men som inte gör så mycket, så är Moses Neo; det är han som gör alla coola saker, som att dela havet, leda det utvalda folket genom öknen och hämta stentavlor från Herren själv. Visst finns det andra personer av intresse i Gamla Testamentet (av vilka några redan har figurerat på den här listan), men det är ändå Moses som är den stora huvudpersonen, hjälten, superhjälten om ni så vill. Vid sidan om att utföra dessa stordåd lyckades han till och med hitta tid att skriva de fem moseböckerna. (Till skillnad från Abraham blev Moses bara 120 år, rena ungdomen!) Det är möjligt att Moses är judendomens viktigaste person någonsin, och han låter sig naturligtvis inte avfärdas som en i raden av Bibelsnubbar.

Jag läste någonstans att när renässanshumanisten Pico della Mirandola läste Bibeln så skämdes han å de kristnas vägnar. Han hade hoppats att hitta bättre tankar och resonemang än hedningarnas (dvs. grekernas), och språkligt var böckerna en stor besvikelse. Det här fick Pico att vända sig till den judiska kabbalan, som med avancerade siffermetoder försöker hitta underliggande meningar dolda i Gamla Testamentets texter. Det ska tilläggas att Pico förväntade sig en prosa lika vacker och klar som den bild han hade av Gud. Det var förstås en förväntning som omöjligen kunde uppfyllas. Pico, som i förbigående sagt hade väldigt höga tankar om sig själv, kom till den slutsatsen att moseböckerna var skrivna på ett väldigt simpelt vis för att den stora massan annars skulle bländas av ordens klarhet och skönhet. Det var upp till män som Pico att urskilja texternas underliggande resonemang och läror. Det är möjligt att Moses hade en illistig ådra, men det tycks osannolikt. Till skillnad från Pico tycker jag att moseböckerna (det jag har läst i dem, det vill säga) är bra och underhållande; alla bilder och metaforer och det faktum att man inte är säker på vad som är sanning och fiktion stärker bara upplevelsen. Men Pico var säkert en av dem som läser Euklides eller Matematik 3000 som förströelse.

Berättelsen om Moses innehåller alla viktiga detaljer som måste finnas med i en berättelsen om en hjälte. Från den dramatiska födelsen till den utdragna spänningen när han vandrar genom öknen och till det magnifika och underbara när han på Sinais topp tar emot stentavlorna på vilka Gud har ristat in hur många gudar man får ha vid sidan om (inga), vilka man får ligga med (inte så många, bara din hustru) och så vidare. Det är naturligtvis självklart att Moses ska återfinnas så här högt på den här listan, och det har faktiskt inte så mycket med mina barndomsminnen (jag vill fortfarande ha superkrafter, vem vill inte det?) eller Moses eventuella superkrafter (sanningen är väl den att Gud hjälpte till en smula) att göra. På många sätt är han judendomen. De tio budorden, högtiden pesach och traditionen att äta ojäst bröd är otänkbara utan Moses. Han kan givetvis inte toppa den här listan, därtill räcker hans insatser inte till. Moses är inte världshistoriens bästa jude, men han kan bannemej vara världshistoriens bästa jude.

Mest känd för: att ha tagit judarna från Egypten genom öknen till det heliga landet. Judendomens stora hjälte och profet.

Moses kommer ner från Sinai, illustration av Gustave Doré.