Bilden av vetenskapen som botemedel mot människors dumhet och inskränkthet är överdriven, den tillhörande bilden av vetenskapsmannen som en rationell förkämpe för sanningen likaså. Att Newton, sinnebilden för den perfekte vetenskapsmannen, sysslade med alkemi säger väl allt. Men jag vill vara som Sagan. Jag vill känna den här optimismen och tjusas varje gång jag hör talas om vetenskapens senaste framgångar. Jag vill känna den här fascinationen inför det okända, inför det ännu inte utforskade. Men det gör jag inte riktigt. Kvarkar är coola och sådär, men de berör mig inte särskilt. Det ser jag som en personlig brist. Jag vill vara som ett barn som möter dagen och världen med evig optimism och alltid ställer frågor. (Låt vara för att alla tycker att såna människor är otroligt jobbiga i verkligheten, men skulle jag leva för att behaga människor så skulle jag ha sålt mig själv på eBay sedan länge.) Istället kryper jag ihop i min säng och låter världen fungera eller inte fungera utan mig. För det mesta fungerar världen inte alls, vilket får mig att känna mig ganska viktig och bra. Även grundlös lycka är lycka, jag gör ingen skillnad.
Om det vore enbart upp till mig så skulle Carl Sagan återfinnas betydligt högre upp på den här listan. Han var av en utdöende art. Och såna ska skyddas, det säger WWF och alla snälla människor som bryr sig om naturen. Du vill väl ändå inte döda pandor!? Tänkte väl det. Varje gång jag tänker på Carl Sagan så föreställer jag mig honom ståendes på en strand, blickandes ut över en outforskad ocean. Högtravande? Kanske. Men Carl Sagan skulle inte ha brytt sig.
Mest känd för: programledare för Cosmos, och för sin röst.
Han skulle haft första plats. Har du sett det där avsnittet av Cosmos där man får beskrivit för sig hur det kommer sig att det viss en viss krabba i Asien vars skal ser ut exakt som en samuraimask? Jag tog om hela klippet en fem-sex gånger under en veckas tid eftersom Sagans röst, med sin inneboende respekt och fascination för det den berättar om, framkallar så in i helvete mycket rysningar.
SvaraRaderaFöljande saker måste nämnas i samband med serien:
1. Det där jävla magiska rymdskeppet han sitter och kollar ut i titt som tätt.
2. Avsnittet där man får se Keplers liv dramatiserat på ett riktigt sjukt och anekdotiskt sätt.
3. Den där fantastiska berättelsen om meteoren som slog ner i Sibirien/Ryssland och gjorde att alla träd på en radie av några kilometer (tror jag) bara la sig.
Nej fy fan jag måste kolla om på skiten nu.
Sagan är ta mig fan min allra största idol.
"hur det kommer sig att det finns en viss krabba i Asien vars skal ser ser ut exakt som en samuraimask" ska det stå. tangentbordet löpte amok.
SvaraRaderaJag kommer inte ihåg något om en krabba med ett skal som ser ut som en samuraimask, men jag måste erkänna att jag tyvärr inte har sett alla avsnitt. Det måste såklart åtgärdas så fort som möjligt. (För alla som vill se Cosmos rekommenderar jag http://topdocumentaryfilms.com/cosmos/ )
SvaraRaderaCosmos kan mycket väl vara den bästa TV-serien någonsin. Och Sagan, ja, han är ju egentligen bättre än 58:e plats.
Nu börjar det likna något! Det har tidigare utlovats science fictionförfattare på listan och nu levererar ni. Jag saknar fortfarande några, men tar för givet att Michael Chabon och kanske framför allt Robert Silverberg kommer med på tio-i-topp. Är Michael Chabon jude, förresten? Han skriver om judar ibland, men det är väl inte tillräckligt för att VARA jude, hur bred definition man än använder sig av?
SvaraRaderaHåller förresten med Tommy om att nedslaget i Tunguska var häftigt. Tydligen syntes ljusskenet ända bort till Sverige...
Tänkte också passa på att be er bloggskapare att låta bloggen ligga kvar ett bra tag sedan listan är färdig. Själv har jag bara hunnit ner till plats 80 eller så (jag hoppade lite för att få läsa om Sagan). Förstaplatsen lär jag komma till om tre-fyra år, om jag har tur.
Jag kan härmed lova att bloggen kommer att finnas kvar i cyberrymden, även efter att förstaplatsen har avslöjats. (Om nu inte ett bokförlag vill göra en bok av den här listan och ger oss massor av pengar för att stänga ner bloggen, i vilket fall den kommer försvinna ganska raskt. :P)
SvaraRaderaDet känns inte som att det räcker att skriva om judar för att räknas som en, även om vi redan har några väldigt tveksamma namn på listan. Jag ska givetvis inte avslöja om Chabon eller Silverberg hamnar på listan, men det kommer hursom bli väldigt kul att se folks reaktioner när topp-10 avslöjas. Jag antar att ordet "skandal" kommer att vara flitigt använt.
Sicket billigt trick att antyda en kommande skandal bara för att väcka folks intresse. Men det fungerar på mig. :-)
SvaraRaderaVilka kan det vara vars medverkan på listan kommer att orsaka skandal? Jag vill inte gissa, men det verkar som om den australiska kontinenten är underrepresenterad hittills... Sen har vi ju en del politiska tänkare som folk kan bli upprörda över.
Eller kommer ni att fylla de första tio platserna med *flämt* populära underhållare och liknande, så att folk blir förbannade för det? HERREGUD, TÄNK OM STEVEN SEAGAL ÄR JUDE! Man kan ju tycka att pöbelkvoten skulle vara fylld iom David Beckham och Steven Spielberg.
Nu känns det faktiskt grymt spännande, på allvar. Den där boken skulle jag nog köpa, förresten. Men då får ni lägga till ett förord av Johannes Nilsson, kompletterande texter (av experter, kanske) om judisk kultur, historia och annat lämpligt samt ett Paul Newmancollage på omslaget.
Alla knep är tillåtna. :) Det kommer bli helt omöjligt att blidka allas åsikter och smak (vilket vi iofs inte ens försöker att göra), och därför tror jag att det blir omöjligt att undvika att det blir skandal, men det är bara kul. Man vill ju att listan ska väcka känslor. Med det sagt: det finns ett par uppseendeväckande namn väldigt högt upp på listan. Michael Bolton har ju inte varit på listan ännu ...
SvaraRaderaFörst och främst var Carl Sagan knappast jude. Hans föräldrar må ha varit judar, men själv var agnostiker/ateist. Att ha föräldrar tillhörande någon religion gör inte barnet automatiskt till medlem, speciellt inte när personen ifråga själv säger sig vara något helt annat.
SvaraRaderaMänniskan är för övrigt ofantligt mycket mer komplext än rymden som vi känner den. Rymden kan relativt enkelt förklaras med några fundamentala lagar så som Einsteins relativitetsteori på det mycket stora och kvantfysiken på det mycket små (jo, jag vet att kvantfysiken är otroligt svårt att förstå sig på, men det gör det inte komplext utan snarare väldigt anti-intuitivt). Ska du däremot förklara hur en människa fungerar har du en livstids arbete framför dig. Visserligen är båda långt ifrån förklarade helt, så jag ska inte försäga mig, men som det ser ut nu är människan långt mycket mer komplex, tom. den mest simpla bakterien är komplexare än universum.
Vetenskapen är just vad som är botemedlet mot dumhet. Att Newton var fascinerad med alkemi säger inget om vetenskap, det här en enskild människa. Det är en så grov generalisering att det är som att påstå att bara för att man kan hitta en svensk på 1700-talet som var homosexuell så gör det alla svenskar homosexuella.
Grejen med vetenskap är att den är självrättande till skillnad från allt annat som politik eller religion. Inom religion får man inte ifrågasätta någonting, utan där ska man acceptera allt som det kommer trots att det går helt emot all logik. Inom vetenskapen så är det bästa man kan göra att hitta fel och ifrågasätta teorier.
Om fler människor ifrågasatte allt som de fick matade i sig av politiker och religiösa ledare av alla dess slag, så skulle vi leva i en så mycket bättre värld. Tänk om fler hade ifrågasatt Hitler, eller om fler hade ifrågasatt om Guds vilja verkligen var att de där borta på andra sidan Jorden skulle dö bara för att de inte tror på Honom, hur många liv kunde inte ha räddats? Hur många blickar skulle ha kunna sluppit bli släckta förevigt?
Det var det som var Carl Sagans budskap, vi kanske bör lyssna på det.
Tänkte jag bara skulle lägga till ett citat från Carl Sagan själv i sin bok "The Demon Haunted World: Sceince as a Candle in the Dark" på ämnet om vetenskapen som botemedlet mot dumhet och biten i artikeln om Newton.
SvaraRadera"Is it fair to be suspicious of an entire profession because of a few bad apples? There are at least two important
differences, it seems to me. First, no one doubts that science actually works, whatever mistaken and fraudulent claim
may from time to time be offered. But whether there are *any* miraculous cures from faith-healing, beyond the body's
own ability to cure itself, is very much at issue. Secondly, the expose' of fraud and error in science is made almost
exclusively by science. But the exposure of fraud and error in faith-healing is almost never done by other faith-healers."
Vi på Världshistoriens 101 bästa judar är fullständigt på det klara med att Carl Sagan, Stanislaw Lem, Isaac Asimov, Sigmund Freud, Karl Popper, Karl Marx, ja, kanske merparten av namnen på listan, inte trodde på en personlig Gud så som denne beskrivs av Judendomen. Att ingen föds som troende jude, kristen eller muslim är förvisso helt korrekt, men för bekvämlighets skull och för att det annars skulle bli en ganska tråkig lista, så har vi valt att använda oss av en väldigt inkluderande definition av vem som ska räknas som jude. Det är för övrigt ingen uppenbar motsägelse att beskriva någon som en "ateistisk jude".
SvaraRaderaFör att besvara några av dina invändningar: Att vi kan beskriva världen mer exakt idag än för femtio år sedan innebär inte att vi på något sätt är mer upplysta än för femtio år sedan. Vetenskapen är ytterst ett fantastiskt verktyg, men som alla verktyg kan den användas i mörka syften. Min poäng är att en kulturs civilisationsgrad (får man använda ett sånt ord?) inte beror på dess möjlighet att beskriva världen. Folk kommer inte att behandla varandra bättre av att veta att det är jorden som snurrar runt solen eller tvärtom.
SvaraRaderaJag menar dessutom att bilden av vetenskapen som någon "great panacea" och bilden av vetenskapsmannen som någon ridderlig sanningsjägare är överdriven. Alla vetenskapsmän är offer för sina mänskliga impulser, svagheter och fördomar. Ja, vetenskapen är en självrättande process, det är vetenskapens stora styrka, men det är en beskrivning som framförallt gäller vetenskapen i stort och inte på enskild nivå.
Att påpeka att Newton sysslade med alkemi är ingen kritik mot vetenskapen, utan som en påminnelse om att undvika ahistoriska beskrivningar av vad vetenskapen och vetenskapsmannen är och inte är. Jag håller annars helt med om att den kritiska anda i vilken vetenskap bedrivs borde genomsyra samhället i stort.