73. Moses Maimonides

Som ni säkert redan har märkt, eller åtminstone kommer att märka längre fram på listan, så finns det många intellektuella hjältar inom judendomen. Och för religiösa judar finns oftast ingen större intellektuell hjälte än Moses Maimonides. Man kan alltså, om man vill spetsa till det lite, säga att han är de intellektuella hjältarnas intellektuella hjälte.

Moses Maimonides föddes och tillbringade sina barndomsår i 1100-talets Spanien, men hans familj kände sig snart tvungna att fly därifrån till Nordafrika, då stämningarna mot judar började bli hätska, som de lite överallt har varit med jämna mellanrum i världshistorien. Där blev han så småningom en mycket duktig läkare, bland annat åt den berömde Saladin, känd från sina fighter med korsfararna. Saladin var, för övrigt, nog en utav de första viktiga historiska personerna från Mellanöstern jag lärde mig namnet på, detta mycket tack vare Age of Empires i mellanstadiet. Jag kan dock inte minnas att Moses Maimonides någonsin förekom där. I sin beröring med den muslimska kulturen fick denne i alla fall kontakt med Aristoteles läror som förts vidare av arabiska filosofer. Maimonides strävan blev att förena aristotelisk filosofi med Toran. Hans lösning blir att, i mångt och mycket, tolka Gamla Testamentets historier på ett allegoriskt vis. Det blev en slags balansgång, där vissa saker i Bibeln ansågs förklara filosofins sanningar på ett allegoriskt vis, medan vissa utav Aristoteles läror (till exempel att världen är evig, vilket stämmer dåligt med skapelseberättelsen) fick offras för att de religiösa lärorna skulle behålla sin trovärdighet.

Moses Maimonides är också en känd företrädare för så kallad "negativ teologi", där man anser att det är omöjligt för oss människor att förklara vad Gud är, eller säga något om hans egenskaper. Lösningen blir att säga det som Gud inte är. Att säga: "Gud är mäktig", ger oss egentligen inte så mycket vidare förståelse av Gud, eftersom den mänskliga termen "mäktig" inte kan appliceras på Gud. Det närmaste vi kan komma detta påstående och samtidigt tala sanning, är att säga: "Gud är inte maktlös". Vi kan inte heller säga att Gud existerar, utan att han "inte är icke-existerande". Detta kan tyckas som en sällsynt löjlig form av ordrytteri, men så är det också filosofi och religion vi talar om, där sådant allt som oftast ses som en dygd. Den negativa teologins poäng är att vi inte kan förklara Gud i mänskliga termer. Detta kan dock ändå göra nytta ibland för att vanligt folk ska förstå att handla efter hans vilja (förlåt, jag menar det som Gud inte känner ovilja inför, hur vagt det nu än låter... ). Får vi höra att Gud inte är maktlös, så säger det ju inte så himla mycket; om vi däremot hör att Gud är ofattbart mäktig och kan krossa oss när som helst, ja då börjar vi bygga katedraler och gå ut i korståg för hans skull. Därför är det kanske bättre att låta den negativa teologin stanna hos intellektuella som Maimonides, om man vill att folket i någon större utsträckning ska bli påverkade av kristendomens läror.

Vidare har Maimonides gjort insatser i det mesta som har med judendomen att göra: lagarna, theodicéproblemet, hur man ska tolka återuppståndelsen (enligt Maimonides inte som att alla döda kroppar ska bli levande igen och börja vandra på jorden, vilket ju visserligen skulle vara både coolt och skrämmande, utan återigen på ett allegoriskt vis) med mera, och har ofta gett upphov till kontroverser, inte minst i hans egen samtid. Slutligen har han avfärdat astrologin som inget annat än larv och spekulation, vilket han ska ha all heder för. Religion och sånt känns ju lite mossigt idag, men som intellektuell hjälte kan vi nog sannerligen använda oss av "den andre Moses" i dessa new age-tider.

Mest känd för: Många anser att han, förutom diverse bibelfolk så klart, är den viktigaste religiöse tänkaren inom judendomen.