79. Douglas Fairbanks

”Douglas vem?” tänker ni och rynkar på pannan. Sannolikheten att ni har hört talas om Douglas Fairbanks är ganska liten, trots att han var 1920-talets kanske mest skinande filmstjärna. Det jag visste om Douglas Fairbanks innan jag började skriva den här lilla texten var att han var tillsammans med Mary Pickford, spelade in ett antal äventyrsfilmer på 20-talet, och blir attackerad av blodtörstiga myggor i den ganska roliga kortfilmen Felix in Hollywood med Felix the Cat. (Där även Charlie Chaplin, Cecil B. DeMille och Gloria Swanson figurerar.) Namnet Felix the Cat inspirerade Ralph Bakshi att skapa Felix the Cats lite mer snuskiga och oborstade kattkollega Fritz the Cat. Ralph Bakshi är i sin tur kanske mest känd för sin animerade version av Sagan om ringen från 1978, som i allra högsta grad är en äventyrsfilm. Fairbanks filmer var dock inte animerade. Hans filmer var däremot stilbildande inom swashbuckling-genren, där mustiga intriger och endimensionella karaktärer samsas med romantiska kärlekshistorier och svärdfäktning, gärna i en historisk omgivning. Filmen The Mark of Zorro gav Fairbanks stjärnstatus, och han följde upp den med The Three Musketeers, The Thief of Bagdad och The Black Pirate. (Man kanske kan säga såhär: ingen Douglas Fairbanks, ingen Pirates of the Caribbean och ingen Will Turner.) Fairbanks stjärnstatus ökade, och han kallades ”The King of Hollywood”. Men säg den lycka som varar.

Problemet för Fairbanks, kanske speciellt för hans eftermäle, är att alla hans filmer är stumfilmer, vilket gör att nästan ingen ser dem nuförtiden. Det finns en helt underbar dialog i Sunset Boulevard mellan manusförfattaren Joe Gillis (William Holden) och den avdankade stumfilmsstjärnan Norma Desmond (spelad av en utsökt bitter Gloria Swanson). Gillis har av en tillfällighet blivit förväxlad med en begravningsentreprenör och ska precis gå när han tycker sig känna igen den gamla damen som har bett honom stiga in.

JG: Wait a minute. Haven’t I seen you before? I know your face.

ND: Get out, or shall I call my servant?

JG: You’re Norma Desmond! You used to be in silent pictures. You used to be big.

ND: I am big. It’s the pictures that got small.

JG: I knew there were something wrong with them.

ND: They’re dead, they’re finished! There was a time in this business when they had the eyes of the world. But that wasn’t good enough for them, oh no! They had to have the ears, too. So they opened their big mouths and out came talk, talk, talk!

JG: That’s where the popcorn business comes in. Buy yourself a bag and plug up your ears.

ND: Look at them in the front offices, the masterminds! They took the idols and smashed them! The Fairbankses, the Gilberts, the Valentinos! And who’ve we got now? Some nobody.

I min mening är det här meningsutbytet mellan Holden och Swanson en av de bästa dialogerna i filmhistorien. En sådan förbittring, stolthet och dramatik! I den repliken ryms alla de där stora känslorna som svartvita filmer är så fulländade att förmedla. Om Douglas Fairbanks, mannen som kan beskrivas som en elegantare Errol Flynn, hade varit vid liv när Sunset Boulevard släpptes hade han säkert känt igen sig. Han är fortfarande stor, det är filmerna som har blivit små.

Mest känd för: sin mustasch och för sina svärdfäktningskonster i gamla swashbucklingfilmer som The Thief of Bagdad, The Mark of Zorro och som här The Black Pirate.