Isaac Grünewald kan tyckas som ett märkligt val till den här listan. Vad gör en halvkänd svensk konstnär på en lista över världshistoriens bästa judar? Expressionist, till råga på allt! Det är ju inget annat än en smärre skandal.
Men nu är det faktiskt så att Grünewald råkar vara den som, enligt vissa, introducerade modernismen i Sverige. Det är en bedrift större än ni tror, inte för att den är svår, utan för att den är viktig. Lite som att nån svenskjude hoppar fram och introducerar populärmusiken i vårt kära land, det är på den nivån. Och då skulle ni minsann inte klaga, musiktöntar som ni är. Ändå, detta hade inte spelat någon som helst roll om det inte vore för att tavlorna han målade faktiskt är riktigt roliga att titta på.
Häromnatten hade jag en dröm. Jag drömde att en kompis och hans flickvän (om ni läser detta: Niklas och Linnea, det var ni) tittade ut genom fönstret med melankoliska och djupsinniga blickar. På fönsterbläcket stod en vissnad blomma. Killen sade sedan med största allvar: "I kristider behöver man inte människor runt sig, man behöver att blommorna inte vissnar." Jag tolkar det som att jag borde ta tag i min vardag och lära mig att göra regelbundna saker som att bädda sängen och just vattna blommorna, istället för att festa och filosofera med kompisar hela tiden. Jag hade nog tolkat det så om jag brukade tolka drömmar, åtminstone. Hursomhelst, jag vaknade strax efter och ville för mitt liv inte glömma bort denna bild, eftersom den var så visuellt vacker. Det sprudlade av fäger, alla former var aningen förvrängda men utan att bli löjliga och uttryckskraften i minsta min var stor. Hade jag haft förmågan hade jag direkt målat ned min fantastiska inre syn. Nu har jag inte det utan får istället nöja mig med att titta på Isaac Grünewalds bilder. De ser faktiskt ungefär ut som det jag såg i min dröm.
Jag tänkte skriva om vilken konstnärlig tradition Grünewald är sprungen från, hans tid i Paris där han studerade under Matisse, hans giftermål med den utsökta fauvisten Sigrid Hjertén, hans pionjärinsatser som teaterscenograf och hans engagemang i ett par konstnärsgrupper. Men jag vet inte. Wikipedia kan ni ju läsa själva och konstböcker finns att låna på biblioteket. Det viktigaste vet ni ju redan nu: Han var en modernist, en expressionist, som några år in på 1900-talet började göra stort avtryck i svensk konst. Att det verkligen handlade om något nytt visar de tidigare så radikala medlemmarna av Konstnärsförbundets reaktioner. Många var genuint kritiska, och i tidningen Strix kallade Albert Engström medlemmarna i den konstnärligt radikala gruppen De unga (där Grünewald ingick) för långhåriga, osnutna yngel. En tidig hippiegeneration, låter det som. Att de också skulle vara "pseudoblaserade, kvasiperversa dibarnsjälar" vet jag ingenting om, men det var i alla fall vad Engström menade.
Det kan inte vara lätt när man inte bara är radikal, utan till råga på allt också jude. Antisemitismen var stor i Sverige vid denna tid och folk avfärdade Grünewald som en pengasuktande skämtkonstnär som bara gjorde fattiga Matisseimitationer på löpande band. Men man var inte bara elak. Man lyfte också fram hans stora skicklighet att marknadsföra sig och tjäna pengar.
Med tiden kom Grünewald att bli mer respekterad och idag har han en stabil plats i den svenska konstkanon. Ragnar Josephson, denna ultrasköna konstguru, har sagt att "hans konst, liksom han själv, sjöd av liv, av glädje över livets gåvor". Det är dags för mig att ta Isaac Grünewald som inspiratör, för jag har planerat att börja göra precis som honom. Sjuda av liv.
Mest känd för: Han var högst delaktig i introducerandet av modern konst i Sverige, och framstår som en av våra allra största modernistiska konstnärer.
Men nu är det faktiskt så att Grünewald råkar vara den som, enligt vissa, introducerade modernismen i Sverige. Det är en bedrift större än ni tror, inte för att den är svår, utan för att den är viktig. Lite som att nån svenskjude hoppar fram och introducerar populärmusiken i vårt kära land, det är på den nivån. Och då skulle ni minsann inte klaga, musiktöntar som ni är. Ändå, detta hade inte spelat någon som helst roll om det inte vore för att tavlorna han målade faktiskt är riktigt roliga att titta på.
Häromnatten hade jag en dröm. Jag drömde att en kompis och hans flickvän (om ni läser detta: Niklas och Linnea, det var ni) tittade ut genom fönstret med melankoliska och djupsinniga blickar. På fönsterbläcket stod en vissnad blomma. Killen sade sedan med största allvar: "I kristider behöver man inte människor runt sig, man behöver att blommorna inte vissnar." Jag tolkar det som att jag borde ta tag i min vardag och lära mig att göra regelbundna saker som att bädda sängen och just vattna blommorna, istället för att festa och filosofera med kompisar hela tiden. Jag hade nog tolkat det så om jag brukade tolka drömmar, åtminstone. Hursomhelst, jag vaknade strax efter och ville för mitt liv inte glömma bort denna bild, eftersom den var så visuellt vacker. Det sprudlade av fäger, alla former var aningen förvrängda men utan att bli löjliga och uttryckskraften i minsta min var stor. Hade jag haft förmågan hade jag direkt målat ned min fantastiska inre syn. Nu har jag inte det utan får istället nöja mig med att titta på Isaac Grünewalds bilder. De ser faktiskt ungefär ut som det jag såg i min dröm.
Jag tänkte skriva om vilken konstnärlig tradition Grünewald är sprungen från, hans tid i Paris där han studerade under Matisse, hans giftermål med den utsökta fauvisten Sigrid Hjertén, hans pionjärinsatser som teaterscenograf och hans engagemang i ett par konstnärsgrupper. Men jag vet inte. Wikipedia kan ni ju läsa själva och konstböcker finns att låna på biblioteket. Det viktigaste vet ni ju redan nu: Han var en modernist, en expressionist, som några år in på 1900-talet började göra stort avtryck i svensk konst. Att det verkligen handlade om något nytt visar de tidigare så radikala medlemmarna av Konstnärsförbundets reaktioner. Många var genuint kritiska, och i tidningen Strix kallade Albert Engström medlemmarna i den konstnärligt radikala gruppen De unga (där Grünewald ingick) för långhåriga, osnutna yngel. En tidig hippiegeneration, låter det som. Att de också skulle vara "pseudoblaserade, kvasiperversa dibarnsjälar" vet jag ingenting om, men det var i alla fall vad Engström menade.
Det kan inte vara lätt när man inte bara är radikal, utan till råga på allt också jude. Antisemitismen var stor i Sverige vid denna tid och folk avfärdade Grünewald som en pengasuktande skämtkonstnär som bara gjorde fattiga Matisseimitationer på löpande band. Men man var inte bara elak. Man lyfte också fram hans stora skicklighet att marknadsföra sig och tjäna pengar.
Med tiden kom Grünewald att bli mer respekterad och idag har han en stabil plats i den svenska konstkanon. Ragnar Josephson, denna ultrasköna konstguru, har sagt att "hans konst, liksom han själv, sjöd av liv, av glädje över livets gåvor". Det är dags för mig att ta Isaac Grünewald som inspiratör, för jag har planerat att börja göra precis som honom. Sjuda av liv.
Mest känd för: Han var högst delaktig i introducerandet av modern konst i Sverige, och framstår som en av våra allra största modernistiska konstnärer.
Som sagt, det är en förbaskat bra dag på den här listan (det gäller även plats 85). Som av ett sammanträffade besökte jag Göteborgs konstmuseum i går eftersom jag ville se en tavla av denne man. Tyvärr var salen stängd för reparation och jag fick nöja mig med att stå försjunken i "Nordisk sommarkväll". (Jag såg dock att de har en Pissarro också.) Hej förresten Martin! Jag skulle kanske ha presenterat mig lite utförligare? Nåja, det vore roligt att höra vad du tänkte innan du förstod att det var jag.
SvaraRaderaTack Erik! Det är ju tre helt olika men, som du säger, bra personer som listats idag. "Nordisk sommarkväll" är en smått fantastisk tavla, så jag antar att du inte gick helt missnöjd därifrån ändå.
SvaraRaderaJag tänkte att någon kille med osedvanligt bra koll och brett intresse hade hittat till bloggen. Typ så. Konstigt att jag inte kopplade när du återkommande nämnde din förtjusning för Proust, men ibland är man lite seg. Jag misstänker hursomhelst att inte alla vi hittills listat har varit favoriter eller intresserat dig, men det vore ju konstigt om så vore fallet.