Jag är fortfarande barnsligt förtjust i vackra, oåtkomliga kvinnor. Upp med dem på piedestal bara, där de hör hemma. "Men det är ju ingen nyanserad bild", säger du, "de du talar om är också människor, och det du säger är en sorts objektifierande det också". Jo tack, jag är fullt medveten om allt detta, men jag gör mitt bästa för att glömma. Jag vill gärna inbilla mig att det finns superhjältar även i verkliga livet och inte bara i sagorna. Det blir mycket mer romantiskt så. Följaktligen har jag närhelst det behövts försvarat supermodellerna, jag har ständigt lyft fram undersköna filmstjärnor och det är inte bara Sarah Michelle Gellar som är på listan tack vare mig. (Viktigt att understryka: Mina listkompanjoner ska därmed inte förstås i termer av "bögeri", de var bara inte alltid lika övertygade om det obevekliga värdet i ett lent utseende.) Ta till exempel Elizabeth Taylor. Jag minns allt den lilla snäsigheten jag möttes av då jag propagerade för en framskjuten placering, även om både Johannes och Gabriel åtminstone erkände hennes rätt att vara med på listan. Storslaget vacker, firad världsstjärna och en ikon i största allmänhet. Därtill var hon extremt förtjust i juveler. Hur kan man inte älska en sådan person?
Hennes filmkarriär höll på att få en riktigt tidig start. Den legendariska skvallertanten och Hollywoodkolumnisten Hedda Hopper blev god vän med Taylors föräldrar (fadern var konsthandlare och modern en skådespelerska) och uppmärksammade den unga dotterns skönhet i sin kolumn. Detta ledde till att hon, endast sju år gammal, påtänktes att spela dottern till Scarlett O'Hara och Rhett Butler i Borta med Vinden. Hennes far fnös åt idén - en pappa vet alltid vad som är bäst för sin dotter - och det skulle dröja innan Taylor fick göra sin filmdebut. Inte förrän vid nio års ålder kom en ny efterlängtade chans: Universal kontrakterade henne och lät henne var med i nån whateverfilm, och en ny stjärna var född.
Eller ja, nu ljuger jag väl lite, eftersom hon faktiskt fick sitt kontrakt rivet vid knappt tio års ålder. Som produktionschefen Edward Muhl sade: "She can't sing, she can't dance, she can't perform. What's more, her mother has to be one of the most unbearable women it has been my displeasure to meet." Det skulle dröja ytterligare hela två år innan hon blev stjärna på riktigt, denna gång under Metro-Goldwyn-Mayers beskyddande vingar.
Men Elizabeth Taylor hade inte varit Elizabeth Taylor - åtminstone hade hon inte varit dame Elizabeth Taylor - om hon bara varit ihågkommen som söt barnstjärna. Hon fick redan som tonåring börja spela vuxenroller och blev snart ett respekterat namn, i hög grad för sin uppenbarelse och enligt henne inte i lika hög grad för sina skådespelarmässiga talanger. Hon har bittert uttalat sig om att det inte är lätt för en vacker filmstjärna att tas på fullt allvar när det gäller det konstnärliga. Jag tycker dock att hon ska ge fullständigt fan i att klaga, för sist jag kollade så stod det någonting om att hon vunnit två Oscars. För ledande roller. (En av statyetterna fick hon för sin insats i Vem är Rädd för Virginia Woolf?, en alldeles utmärkt film). Det är väl att visa uppskattning också för hennes talang, vill jag påstå.
Men visst, hon har ju en poäng ändå. Trots hennes talang och trots alla utmärkelser hon fått så kommer hon för evigt att först och främst, ja nästan enbart, vara förknippad med och ihågkommen för hennes oförglömliga skönhet.
Mest känd för: En av tidernas vackraste skådespelerskor som gjort minnesvärda rolltolkningar i filmer som En plats i Solen, Cleopatra och Vem är Rädd för Virginia Wolf? Ja, och så i Newmanfilmen Katt på Hett Plåttak, som ju redan hyllats på bloggen. Man bör också nämna hennes kända makar, förutom Richard Burton också Conrad Hilton Jr, alltså sonen till hotellgrundaren, som ju Zsa Zsa var gift med. Helt sjukt att lillpojken faktiskt lyckades överträffa sin far vad gäller valet av åtråvärd fru.
Hennes filmkarriär höll på att få en riktigt tidig start. Den legendariska skvallertanten och Hollywoodkolumnisten Hedda Hopper blev god vän med Taylors föräldrar (fadern var konsthandlare och modern en skådespelerska) och uppmärksammade den unga dotterns skönhet i sin kolumn. Detta ledde till att hon, endast sju år gammal, påtänktes att spela dottern till Scarlett O'Hara och Rhett Butler i Borta med Vinden. Hennes far fnös åt idén - en pappa vet alltid vad som är bäst för sin dotter - och det skulle dröja innan Taylor fick göra sin filmdebut. Inte förrän vid nio års ålder kom en ny efterlängtade chans: Universal kontrakterade henne och lät henne var med i nån whateverfilm, och en ny stjärna var född.
Eller ja, nu ljuger jag väl lite, eftersom hon faktiskt fick sitt kontrakt rivet vid knappt tio års ålder. Som produktionschefen Edward Muhl sade: "She can't sing, she can't dance, she can't perform. What's more, her mother has to be one of the most unbearable women it has been my displeasure to meet." Det skulle dröja ytterligare hela två år innan hon blev stjärna på riktigt, denna gång under Metro-Goldwyn-Mayers beskyddande vingar.
Men Elizabeth Taylor hade inte varit Elizabeth Taylor - åtminstone hade hon inte varit dame Elizabeth Taylor - om hon bara varit ihågkommen som söt barnstjärna. Hon fick redan som tonåring börja spela vuxenroller och blev snart ett respekterat namn, i hög grad för sin uppenbarelse och enligt henne inte i lika hög grad för sina skådespelarmässiga talanger. Hon har bittert uttalat sig om att det inte är lätt för en vacker filmstjärna att tas på fullt allvar när det gäller det konstnärliga. Jag tycker dock att hon ska ge fullständigt fan i att klaga, för sist jag kollade så stod det någonting om att hon vunnit två Oscars. För ledande roller. (En av statyetterna fick hon för sin insats i Vem är Rädd för Virginia Woolf?, en alldeles utmärkt film). Det är väl att visa uppskattning också för hennes talang, vill jag påstå.
Men visst, hon har ju en poäng ändå. Trots hennes talang och trots alla utmärkelser hon fått så kommer hon för evigt att först och främst, ja nästan enbart, vara förknippad med och ihågkommen för hennes oförglömliga skönhet.
Mest känd för: En av tidernas vackraste skådespelerskor som gjort minnesvärda rolltolkningar i filmer som En plats i Solen, Cleopatra och Vem är Rädd för Virginia Wolf? Ja, och så i Newmanfilmen Katt på Hett Plåttak, som ju redan hyllats på bloggen. Man bör också nämna hennes kända makar, förutom Richard Burton också Conrad Hilton Jr, alltså sonen till hotellgrundaren, som ju Zsa Zsa var gift med. Helt sjukt att lillpojken faktiskt lyckades överträffa sin far vad gäller valet av åtråvärd fru.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar