22. Woody Allen

Woody Allen är sinnebilden för en självupptagen neurotisk liten jude. Det här är inte menat att vara nedsättande, jag älskar Woody Allen. Men faktum är att bilden är sann. I Woody Allens filmer får vi en känsla av att stiga in i hans medvetande och ta del av alla hans neuroser och problem. Man får också känslan att alla skådespelare talar genom honom. Det han tar upp är visserligen allmängiltigt, som förhållandet till döden och relationer människor emellan, men Woody Allens filmer handlar i slutändan om honom själv. Det spelar ingen roll om han gör en pastisch på italiensk neorealism (Stardust Memories) eller tysk expressionism (Shadows and Fog), det man sitter och kollar på är Woody Allen. Filmen är för Woody Allen ett sätt att uttrycka sig, men det är också en form av terapi. Självupptaget och jobbigt tycker vissa, självupptaget och underbart tycker andra. Ni har säkert identifierat den springande punkten vid det här laget: det hela beror på om man gillar Woody Allen. Finner man honom jobbig är det inte så konstigt att man tycker att hans filmer är jobbiga, dåliga och, tja, självupptaget neurotiska. För oss andra är hans filmer däremot fyndiga, intressanta och väldigt, väldigt träffsäkra.

Så fort vi förstår att Woody Allens filmer handlar om Woody Allen skingras vissa frågetecken som omgärdar hans filmskapande. Hur kan egentligen Woody Allen omges av så många vackra damer? Diane Keaton, Mia Farrow och Scarlett Johansson är bara några exempel på vita duken. Men vem skulle inte omge sig med vackra människor i en film som handlar om en själv? Woody Allen har dessutom tillstått att han alltid har varit väldigt ytlig och fascinerats av den kvinnliga skönheten, på bekostnad av andra mer, hm, låt oss säga intellektuella drag hos kvinnor. Dessa kvinnor är i Woody Allens filmer objekt för hans åtrå, men det ska tilläggas att de också är oåtkomliga och outgrundliga för honom. Kvinnan är i Woody Allens filmer ett lika stort mysterium som döden, kärleken ja, livet självt. Precis som det är i verkliga livet alltså. Hur Woody Allen lyckades snärja både Keaton och Farrow i verkligheten är något som övergår mitt förstånd. Där har vi en sak som förenar Roman Polanski och Woody Allen, att de på något vänster lyckas skaffa snygga kvinnor. Annars är de rätt så olika som regissörer: Polanskis filmer handlar om allt möjligt, Woody Allens filmer handlar om Woody Allen, osv.

Jag älskar de flesta av Woody Allens filmer, från hans "tidiga roliga filmer" (Love and Death), till hans senare filmer med Scarlett Johansson (Vicky Christina Barcelona). Det är givetvis den främsta anledningen till att han har hamnat på den här listan. Woody Allen gör underhållande och bra filmer, vad mer finns att säga? Mycket! Ytterligare en sak som gör att en jude hamnar högt på den här listan är graden av igenkännlighet, och där är Woody Allen överlägsen alla andra regissörer på den här listan. Dels brottas han med existentiella frågor som liv och död och kvinnans outgrundlighet, men han gör det i ett humoristiskt sammanhang, som för att ursäkta tittaren för att de tvingas ta del av hans neuroser. Och dels är det sällan att den karaktär Woody Allen spelar i Woody Allens filmer är ett agerande subjekt, det är som att han står utanför filmen och kommenterar vad det är som händer i och med hans liv. Jag vill påstå att den här känslan av alienation är vanligt förekommande i mitt liv, och, utan att veta säkert, för mina två skribentvänner. Och att föra en intellektuell diskussion inom humoristiska ramar, det är ju precis vad vi gör här på Världshistoriens 101 bästa judar!

Om Saul Bellow hade gjort film och varit en smula roligare hade han skapat den karaktär som Woody Allen oftast spelar i sina filmer: en egentligen ganska misslyckad person som fäller cyniska kommentarer om livet, döden och kvinnorna. Visst, Woody Allen är en självupptagen neurotisk liten jude. Men han är fan en genial självupptagen neurotisk liten jude.

Mest känd för: filmer som Annie Hall, Manhattan och Deconstructing Harry, sina kvinnoaffärer och (låt oss vara ärliga nu) för sitt utseende.