Jag ska vara fullständigt uppriktig. Det känns sådär fräscht att skriva en text om Sigmund Freud. Är det en enda sak ni inte vill ha här i världen, så är det en genomgång till av Freuds mest kända idéer. Det finns en anledning till att skolan tar slut, och en av anledningarna är att man ska slippa läsa om alla de här grejerna en gång till. Detet, jaget och överjaget, någon? Inte idag, säger ni? Nej, jag tänkte väl det.
Vad som däremot är lite intressant att fundera på, är varför vi fortfarande läser om Freuds skapelse psykoanalysen i skolan. Teorin har ju ständigt, med Karl Popper i spetsen, utsatts för tung kritik. Den mest kärnfulla och relevanta kritiken torde vara den att psykoanalysen inte är falsifierbar. Man utgår i psykoanalysen från att människan har en omedveten del i psyket, och bygger sina teorier utifrån detta. Oförklarliga handlingar, små vardagsfenomen (som felsägningar eller förläggning av saker) och innerliga önskningar - allt har sin grund i vårt omedvetna. Det säger sig självt att det lätt kan bli rätt flummigt när man ska dra massa slutsatser utifrån ett studium av något så svåråtkomligt som "det omedvetna". Man gör sitt bästa genom att bland annat försöka tolka drömmar, denna fantastiska väg till vårt allra innersta. Eller? Om jag går till en psykoanalytiker säger han kanske att mina korvdrömmar visar på mitt peniskomplex (Ett komplex jag kanske inte visste att jag hade, men som i så fall har undanträngts av mig eftersom det är något obehagligt. Det obehagliga skyfflas ofta undan till den omedvetna delen av vårt psyke, hävdar dem.) Vad ska jag säga då? Visst, det kan vara sant, jag kan inte motbevisa det direkt. Jag kan över huvud taget inte testa om det är sant eller falskt. Det kan förstås vara sant. Men det kan också vara så att jag har sådana drömmar för att jag äter korv varje dag. Eller för att mitt favoritfotbollslag har en logga som ser ut som en korv. Eller så symboliserar kanske korvarna min för mig själv hemliga önskan att köpa dildos. Kanske är jag homosexuell? Korvarna ser också lite ut som en rymdraket, om man vågar vara lite djärv och fantasifull (och det vågar ju psykoanalytikerna, så varför inte jag?), så kan det väl vara min barndomsdröm att bli astronaut som spökar? Bara för att jag lägger mig på en divan och pratar ut om min barndom för herr doktor så är jag inte säker på att det är så lätt att komma fram till vad de där korvarna egentligen representerar.
Det är förstås orättvist att göra sig lustig över psykoanalysen på ett så här lättvindigt sätt. Just för att så många delar verkar vettiga och sådant man kan känna igen sig i är det svårt att veta när det hela övergår till något väldigt spekulativt och diffust. Sexualdriften är stark, ja, men är det den som ligger bakom vilket jobb jag väljer eller vilket märke på fiskpinnarna jag föredrar? Tja, kanske, kanske inte.
Trots kritiken har psykoanalysen fascinerat, förtjusat och skrämt människor ända sedan tidigt 1900-tal. Den har påverkat hur vi tänker på oss själva; jag är till exempel övertygad om att jag hade sett på mig själv och mitt psyke på ett helt annat sätt om det inte vore för Freud. Hur många av oss tar inte för givet att vi har en omedveten del av psyket som på många sätt fungerar precis som Freud lärt ut? Hur många av oss tänker inte att vi har några få grundläggande och mycket starka drifter som kämpar mot ett rationellt tänkande, moraliskt styrt överjag?
Freuds inflytande är gigantiskt, och han är den tveklöst största figuren i psykologins historia. Han har kända lärjungar inom sitt eget område (främst Carl Gustav Jung, givetvis) men har också haft ett omätligt inflytande på kulturen i stort. Surrealismen hade troligen inte ens existerat utan Freud, så bara där är hans plats på listan motiverad. Hade något som kallats stream of consciousness funnits till? Hade vi haft någon beatpoesi? Det här är ändå bara några exempel på tydlig, uppenbar påverkan.
Nej, Freud kvarstår som en väldigt intressant och inspirerande figur. Att något så smutskastat och osäkert som psykoanalysen har fått en sådan genomslagskraft på hela vårt samhälle säger något om dragningskraften i idéerna. Jag gillar de flesta idéer, vare sig de är helt sanna eller inte. De får oss nämligen att tänka, diskutera, skratta, riva håret, måla tavlor, skriva böcker och driva politik. De får oss, kort sagt, att leva livet.
Mest känd för: att vara psykoanalysens fader. Införde kring sekelskiftet 18-1900 tankar som gick ut på att våra val, viljor och handlingar främst styrs utifrån vårt omedvetna, d.v.s. undertryckta och undangömda delar av vårt psyke. Har haft ett oöverskådligt inflytande på hela vår kultur.
Vad som däremot är lite intressant att fundera på, är varför vi fortfarande läser om Freuds skapelse psykoanalysen i skolan. Teorin har ju ständigt, med Karl Popper i spetsen, utsatts för tung kritik. Den mest kärnfulla och relevanta kritiken torde vara den att psykoanalysen inte är falsifierbar. Man utgår i psykoanalysen från att människan har en omedveten del i psyket, och bygger sina teorier utifrån detta. Oförklarliga handlingar, små vardagsfenomen (som felsägningar eller förläggning av saker) och innerliga önskningar - allt har sin grund i vårt omedvetna. Det säger sig självt att det lätt kan bli rätt flummigt när man ska dra massa slutsatser utifrån ett studium av något så svåråtkomligt som "det omedvetna". Man gör sitt bästa genom att bland annat försöka tolka drömmar, denna fantastiska väg till vårt allra innersta. Eller? Om jag går till en psykoanalytiker säger han kanske att mina korvdrömmar visar på mitt peniskomplex (Ett komplex jag kanske inte visste att jag hade, men som i så fall har undanträngts av mig eftersom det är något obehagligt. Det obehagliga skyfflas ofta undan till den omedvetna delen av vårt psyke, hävdar dem.) Vad ska jag säga då? Visst, det kan vara sant, jag kan inte motbevisa det direkt. Jag kan över huvud taget inte testa om det är sant eller falskt. Det kan förstås vara sant. Men det kan också vara så att jag har sådana drömmar för att jag äter korv varje dag. Eller för att mitt favoritfotbollslag har en logga som ser ut som en korv. Eller så symboliserar kanske korvarna min för mig själv hemliga önskan att köpa dildos. Kanske är jag homosexuell? Korvarna ser också lite ut som en rymdraket, om man vågar vara lite djärv och fantasifull (och det vågar ju psykoanalytikerna, så varför inte jag?), så kan det väl vara min barndomsdröm att bli astronaut som spökar? Bara för att jag lägger mig på en divan och pratar ut om min barndom för herr doktor så är jag inte säker på att det är så lätt att komma fram till vad de där korvarna egentligen representerar.
Det är förstås orättvist att göra sig lustig över psykoanalysen på ett så här lättvindigt sätt. Just för att så många delar verkar vettiga och sådant man kan känna igen sig i är det svårt att veta när det hela övergår till något väldigt spekulativt och diffust. Sexualdriften är stark, ja, men är det den som ligger bakom vilket jobb jag väljer eller vilket märke på fiskpinnarna jag föredrar? Tja, kanske, kanske inte.
Trots kritiken har psykoanalysen fascinerat, förtjusat och skrämt människor ända sedan tidigt 1900-tal. Den har påverkat hur vi tänker på oss själva; jag är till exempel övertygad om att jag hade sett på mig själv och mitt psyke på ett helt annat sätt om det inte vore för Freud. Hur många av oss tar inte för givet att vi har en omedveten del av psyket som på många sätt fungerar precis som Freud lärt ut? Hur många av oss tänker inte att vi har några få grundläggande och mycket starka drifter som kämpar mot ett rationellt tänkande, moraliskt styrt överjag?
Freuds inflytande är gigantiskt, och han är den tveklöst största figuren i psykologins historia. Han har kända lärjungar inom sitt eget område (främst Carl Gustav Jung, givetvis) men har också haft ett omätligt inflytande på kulturen i stort. Surrealismen hade troligen inte ens existerat utan Freud, så bara där är hans plats på listan motiverad. Hade något som kallats stream of consciousness funnits till? Hade vi haft någon beatpoesi? Det här är ändå bara några exempel på tydlig, uppenbar påverkan.
Nej, Freud kvarstår som en väldigt intressant och inspirerande figur. Att något så smutskastat och osäkert som psykoanalysen har fått en sådan genomslagskraft på hela vårt samhälle säger något om dragningskraften i idéerna. Jag gillar de flesta idéer, vare sig de är helt sanna eller inte. De får oss nämligen att tänka, diskutera, skratta, riva håret, måla tavlor, skriva böcker och driva politik. De får oss, kort sagt, att leva livet.
Mest känd för: att vara psykoanalysens fader. Införde kring sekelskiftet 18-1900 tankar som gick ut på att våra val, viljor och handlingar främst styrs utifrån vårt omedvetna, d.v.s. undertryckta och undangömda delar av vårt psyke. Har haft ett oöverskådligt inflytande på hela vår kultur.
De roligaste av Freuds texter är de där han blir spekulativ, filosofisk och konstig, som "totem och tabu", "vi vantrivs i kulturen" och "bortom lustprincipen". Dem kan man gott läsa än idag, även om man inte är överdrivet intresserad av Freuds psykologiska teorier — de är så snurriga att de blir underhållande bara därför.
SvaraRaderaFint med tips. Lite skönt Freudflum kan säkert vara nog så underhållande en dag på stranden. Jag ska lägga texttipsen på minnet.
SvaraRaderaBra artikel... du vet, förutom att Freud inte var jude utan uttalad ateist.
SvaraRaderaJag misstänker att du är samma person som kommenterade på Carl Sagan (hoppas att Johannes svarar på din långa kommentar, det vore den värd!), och vill rekommendera att du klickar på "Vem är jude?" där vi definierat vad vi för den här listan har godkänt som jude. Det är många på den här listan som inte är troende judar men vi har låtit dem vara med ändå, på grund av deras nära släktskap med judar. Judar är ju lika mycket ett folk som anhängare av en religion. Du kanske hade gjort annorlunda, men vi valde att ha en bred definition för att det blev roligast att göra listan utifrån en sådan.
SvaraRaderaNär blev judar ett folk? Jo, jag vet folk brukar säga det, men faktum är att vara jude är att ha en tro, en åsikt. Därför är judar inte mer ett folk än vad social demokrater eller ateister är ett folk.
SvaraRadera"[...] enligt ortodox judendom så anses den vara jude vars mor är jude"
Man kan födas i en judisk familj, men man kan omöjligt födas som jude. Ett barn kan omöjligt ha en åsikt om hur universum, människan etc. har skapats. Huruvida det finns en gud eller vilken gud som är den rätta kan inte barn veta bara för att de råkar födas i en familj som råkar ha bestämt sig. Ett barn kan inte ta ställning mer till det här än vad de kan ta ställning till vilket parti de tillhör.
Även om vi kan acceptera den definitionen av folkslag som ett folk som delar samma åsikt (judendomen i det här fallet), så betyder inte det att alla som föds inom folkslaget i fråga kommer dela den åsikten.
Vissa av människorna på den här listan delade aldrig ens den åsikten (tron, kalla det vad du vill, men i bottnen är det en åsikt) som barn.
Men, men, det är den definitionen ni har valt, så det är upp till er.
Hursomhelst, bra lista även om jag skulle ha gjort en ganska annorlunda själv t.ex. skulle jag ha placerat Carl Sagan mycket högre upp (eller inte alls med tanke på att han är högst diskutabel som jude).
Det är klart att man inte kan födas med en åsikt eller tro. Det är ju självklart, och just därför är det självklart att vi inte definierat judar som personer med en viss religiös övertygelse.
SvaraRadera"När blev judar ett folk? Jo, jag vet folk brukar säga det, men faktum är att vara jude är att ha en tro, en åsikt."
Faktum, alltså? Ganska många ser judar som ett folkslag, precis som du säger. Har dessa fel menar du? Svårt att säga att det "är" en religion och inget annat, om nu många faktiskt ser dem som ett folk också. Det handlar ju bara om definitioner, precis som alla begrepp. Det smidigaste är att använda en någorlunda vanlig definition, och det har vi faktiskt gjort.
Kul att du gillar listan!
Sant, vi skulle kunna diskutera definitioner tills vi båda är för gamla för att komma ihåg hur diskussionen ens började.
SvaraRaderaMen jag tycker att det är lite synd att ni inte har nämnt något (som jag kan hitta) om deras egen syn på tro, man kan ju tycka att det är lite smått viktigt på en lista som denna. Jag vet själv hur jag skulle känna om jag blev satt på en lista över de 101 bästa kristna (förutom att jag skulle känna mig extremt smickrad) bara på grunden av att jag var född i en kristen familj och inte nämna att jag sen 13 års ålder har varit ateist. Jag skulle absolut inte vilja att människor gick runt och falskt antog att jag var kristen.
Att bli skriven som jude kommer med helt bagage av antaganden, hos de flesta människor, om tro etc. Visserligen kan man mycket riktigt anse sig vara jude utan att köpa hela den tron.
Anser bara att det kan vara värt att nämna det i en lista vars centrala tema är viktiga personer som är (eller var) judar.
Skulle för övrigt gärna se en ny lista med ett annat tema som kanske Historiens 101 mest inflytelserika vetenskapsmän eller liknande.