40. Scarlett Johansson

Jag minns hur jag klev in i biografen för att se Lost in Translation, en hyllad film av dotter Coppola, med den oefterhärmlige Bill Murray och nån brutta i huvudrollerna. Två timmar senare hade jag sett en film med Den Underbara Kvinnan Scarlett Johansson och nån gammal ointressant gubbe i huvudrollerna. Jag var kär.

Äsch, stryk det. Jag försöker med nåt annat.

En blick. Det var allt som behövdes. Hon fick en fråga av intervjuaren - jag minns inte vilken, och bryr mig inte heller - och den sekunden eller två som dröjde innan hon svarade log hon lite lätt och tittade djupt in i ögonen på utfrågaren. Vad som hände innan eller efter den sekunden eller två har jag ingen aning om; kanske gick jag till jobbet, eller skolan, eller så hade jag sommarlov, jag vet inte. Jag var kär.

Nej, det funkar inte. Jag kan inte ljuga. Kan kanske jag kan, men jag får inte för mamma och jag vill inte göra henne ledsen. It ain't easy tryin' to raise a man, som 2Pac sa, så nuff respect till mor och så blir det sanningen från och med nu. Nåväl, vad jag vill säga är att mitt första möte med fenomenet Scarlett inte var fyllt av nåt speciellt. Jag har ingen vacker historia att berätta. Faktum är att mitt första minne av henne är ett ganska sunkigt sådant. Jag var på luffarresa genom Europa med två killkompisar och det första vi inhandlade när vi kom till London, som var vår första anhalt, var givetvis FHMs specialutgåva: "The 100 sexiest women in the world 2005". Den som vet att Lost in Translation kom 2003 inser alltså att jag aldrig såg filmen när den kom och mig veterligen hade jag inte sett någon annan film med Scarlett heller. Hon var ny för mig. Hursomhelst, vi låste genast in oss på rummet och satte igång med att ranka alla 100 utifrån våra preferenser, något vi för övrigt gjorde flera gånger under resan. Eventuellt rankade vi dem också utifrån vissa speciella kriterier: sexigast min, vackraste bröst, osv. Ingen ska säga att vi inte utnyttjade vår tid ute i det stora Europa väl. För att komma till saken: Jag tyckte denna Scarlett Johansson var en blek, tråkig typ utan riktigt bett. Med den åsikten packad och klar kunde jag sedan nöjt koncentrera mig på den fortsatta resan och hade ingen anledning att ifrågasätta min ståndpunkt. Men när jag tre veckor senare passerade Tyskland, Danmark, Skåne och slutligen äntrade Sverige dröjde det inte länge innan det var dags för min första Scarlettfilm. Totalomvändningen var... tja, total, och jag har nog aldrig blivit så förvånad, möjligen undantaget när en kompis häromdagen lärde mig att "människorna kommer från aporna". Jag hade helt enkelt haft fel hela tiden, är vad jag försöker säga, och jag insåg det genast när jag såg rörliga bilder på henne.

Så, okej, vi har konstaterat att hon är en vacker skådespelerska. Då återstår bara frågan om hon är en bra sådan. En av mina medförfattare till denna lista försöker enträget och tjurigt som ett litet barn hävda att hon inte är det, vilket mest beror på att han vet att han aldrig kommer få ligga med henne. Det kan argumenteras att hon delvis är bra därför att hon är vacker, men det kan också argumenteras att hon är bra därför att hon är en duktig skådespelerska. Hon är bra i Match Point. Hon är definitivt inte så dålig som alla säger i Vicky Christina Barcelona (hoppas Woody misslyckades med att komma till under inspelningen förresten, så vi får se flera projekt dem emellan). I Lost in Translation är hon stundtals magnifik. Sen har hon varit med i en del kassa filmer - det ska medges - men det har Marlon Brando också varit.

Utöver detta har hon fjäskat för Tom Waits genom att spela in en skiva där hon sjunger hans låtar, och det är ändå plus i min bok. Det finns sämre alfahannar än Waits att smöra för. Och, ni vet, singeln Falling Down är faktiskt bra. Och nu ska ingen hatare komma och säga att det bara beror på producenten Dave Sitek. Om han vore så jävla bra hade han väl kunnat sjunga in skiten själv? Just det. Visst, det är möjligt att jag försvarar henne mer än jag borde, och att jag inte kan se riktigt nyktert på hela situationen. Men då får ni väl förlåta mig. Jag kan inte hjälpa det. Jag är kär.

Mest känd för: Hon är en av dagens Hollywoods hetaste skådespelerskor, i minst två bemärkelser.