90. Peter Sellers

1961 regisserade Blake Edwards filmen Frukost på Tiffany's, denna outsägligt charmanta, underbara och älskvärda klassiker. Filmen är hjärtligt omkramad av många och ända sedan den gick upp på biograferna har Audrey Hepburn varit ett med karaktären Holly Golightly, och detta trots att hon gjort smått oförglömliga rollprestationer även annars i karriären. Frukost på Tiffany's är inget mindre än ett erkänt mästerverk såväl som en av mina favoritfilmer.

Men vad hjälps det. Blake Edwards kommer för mig ändå alltid att förknippas mest med Rosa Pantern. Rosa Pantern är i sin tur ingenting annat än kommisarie Clouseau, det vill säga Peter Sellers. Med andra ord: När jag hör ordet "frukost" tänker jag inte på något logiskt, typ en limpa bröd eller Audrey Hepburns magiska leende, utan en förvirrad uppsyn utrustad med tät mustasch. Det är hur inpräntad ikonen Clouseau är i mitt medvetande. Jag har i min barndom förmodligen citerat denna rollfigur nästan lika ofta som jag citerat något ur VM-krönikan 94 ("Ravelli alltså, nu är han kung!", "Så är en ryss framme och springer runt bollen, borde nästan bli varnad för det", "Precis lika illa som Baresi!" o.s.v.), och det är inte ens ett skämt.

Peter Sellers var inte bara en rolig kille framför kameran, han var också med i flera erkända klassiker, såsom Stanley Kubricks Lolita och Dr. Strangelove, samt Välkommen Mr. Chance, i vilka han gör mer eller mindre nedtonade komiska roller. En god skådespelare alltså, det tycker jag att vi slår fast. I privatlivet var han också rolig, om man med rolig menar helt jävla galen.

Jag minns en dag när jag och min kompis strosade runt på Örebros gator, rastlösa och kåta, varför vi tog beslutet att smyga oss in på en biovisning för gymnasieelever. Det kittlande i olagligt insmygande plus sextonåriga tjejer övergick ganska snart i fascination inför det jag såg på bioduken. Filmen som visades var The Life and Death of Peter Sellers, en film som handlar om, tja, Peter Sellers liv och död. Det framgick där, precis som det gör ifall man läser om honom, att han var en mobbare av rang och en extremt instabil person. Lite som Klaus Kinski fast inte lika sinnessjukt galen utan mer beräknande elak. Vissa av hans snedsteg kanske kan skyllas på hans stora missbruk, men att slå Britt Ekland, det är inget mindre än oförlåtligt. Särskilt oförlåtligt var det eftersom Ekland spelades av Charlize Theron.

Nu var inte Ekland hans enda trofé; han var gift fyra gånger, alla gånger med extremt vackra skådespelerskor eller modeller. En riktig playboy alltså, och det yttersta beviset på att tjejer gillar roliga killar, precis som Mystery har sagt hela tiden. Han har hälsat på inne i Sophia Loren också, kan jag ju säga sådär i förbifarten. Trots allt detta led Sellers av en enormt stor svartsjuka, nästan lika stor som jag känner nu när jag skriver om hans erövringar, och detta är förmodligen en minst lika stor förklaring som drogerna till alla hans utbrott och övertramp.

Det jag vill säga med denna hafsiga och oinspirerade text är följande: Jag gillar Peter Sellers. Jag gillar honom kanske inte i första hand för hans roller, utan för att han ger mig tröst. Man blir inte lycklig av sexuell tillgång till Sophia Loren och Britt Ekland. Inte nödvändigtvis. Man kan fortfarande lida av alla möjliga psykiska åkommor och säga roliga, men sorgliga, saker som: "There is no me. I do not exist. There used to be a me, but I had it surgically removed." och följaktligen uppträda som alla möjliga personer utom just sig själv. Man kan fortfarande må dåligt.

Jag börjar mer och mer inse att jag inte kommer rulla runt i sänghalmen med särdeles många vackra filmstjärnor. Det är en insikt jag ganska nyss kommit fram till och den gör mig ledsen. Det är i såna nedstämda stunder jag tänker på Peter Sellers.

Mest känd för: sina komiska filmroller och sin kaotiska personlighet, med tillhörande kaotiskt privatliv.

Kvinnan på bilden är Lynne Frederick, Sellers fjärde och sista fru. Vad jag vet finns inga nakenbilder av henne på internet.

Uppdatering och rättning: Det är, som A-K Roth så vänligt noterade i en kommentar, inte Frederick utan Ekland på bilden. Vad gäller nakenbilder på henne vet jag inte riktigt, men det finns väldigt fina påklädda bilder i alla fall.