94. Paul Newman

Det var mindre än ett halvår sedan som Paul Newman lämnade jordelivet och började spela in filmer i himlen. På något vis måste han hyllas, och det hade jag tänkt göra med en liten text om manlig vänskap.

I filmen Butch Cassidy and the Sundance Kid spelar Paul Newman och Robert Reford två charmiga banditer som upplever en mängd äventyr tillsammans. Det var länge sen jag såg den, men för mig är deras förhållande i den här filmen urtypen för det slags manliga vänskap som senare porträtterats i filmer som Dödligt Vapen, 48 timmar och Rush Hour, d.v.s. två hårda grabbar, ofta mycket olika varandra, som under filmens alla strapatser utvecklar en nästan homosexuell kärlek för varandra. Skillnaden med BCSK är att de två männen båda har samma hudfärg, eftersom man på den tiden inte behövde understryka hur fruktansvärt omaka två personer var genom att placera dem på olika extremer av färgskalan. Eller för att svarta personer inte fick vara med i västernfilmer förr i tiden. Eller för att det inte ens fanns några svarta filmstjärnor då.

Hur som helst, kärleken två män känner för varandra i sådana här filmer (jag tror det kallas för "buddy"-filmer, i alla fall från Dödligt Vapen och framåt) är så klart en kärlek som står över den sexuella. Jag har alltid tyckt att Mel Gibson och Danny Glover eller Newman och Redford har mycket djupare relationer i sina respektive filmer, än till exempel Heath Ledger och Jake Gyllenhaal har i Brokeback Mountain. Visst, Heath får sätta på Jake och de två får sitta och fiska i natursköna miljöer tillsammans, men det är ju inte riktigt samma sak som när Butch (Newman) och Sundance Kid (Redford) sitter på en klippavsats och funderar på om de kommer dö av fallet eller dränkas när de hoppar ner i floden under dem. Det är under sådana förhållanden som två män kan utveckla en alldeles speciell sorts gemenskap med varandra. Jag antar att det är lite därför många minns sin tid i lumpen med sådan värme.

Sen är scenen när Butch Cassidy skjutsar Sundances tjej på sin cykel till tonerna av "Raindrops keep falling on my head", otroligt bra också. Kanske för att låten (naturligtvis skriven av en jude) är väldigt bra, men också för att Paul Newman är så bra på att cykla på en ful cykel samtidigt som han är så jävla skön och stilig. Scenen illustrerar på ett perfekt sätt det som resten av filmen ägnar sig åt att inte illustrera, nämligen den romantiska kärleken mellan man och kvinna (romantisk kärlek kan naturligtvis finnas mellan två personer av samma kön också, kanske borde Heath Ledger och Jake Gyllenhaal skjutsat runt varandra på cykel i Brokeback Mountain, möjligtvis hade det förstört deras hårda cowboy-image, men det hade gett lite välbehövlig romantik till filmen och hade också refererat på ett coolt och medvetet sätt till BCSK). Kontrasten mellan den här scenen och resten av filmen som, som sagt, sätter fokus på Butch och Sundance typiskt manligt vänskapliga förhållande, gör att båda typerna av kärlek framträder ännu klarare.

Newman har så klart varit med i många fler stora filmer, men det blir för jobbigt för mig att låtsas som om jag sett dem. Jag har redan klämt ut maximalt mycket ur en film som jag nästan helt glömt bort, och det är jag stolt över. Förhoppningsvis kan även Paul Newman, i sin himmel, känna att det var en värdig hyllning.

Mest känd för: Legendarisk skådespelare som under flera decennier gjorde hyllade insatser i filmer som Blåsningen, Katt på hett plåttak, och ovan nämnda Butch Cassidy and the Sundance Kid. Och för sina blå ögon så klart.