På 1900-talet har filosofin delats upp mellan engelskspråkiga matematiker och vetenskapsmän, och franska författare och sexsymboler. Emellanåt har en och annan tysk eller österrikare blandat sig in i leken också. Den analytiska filosofins stora namn är till exempel Ludwig Wittgenstein, medan man brukar säga att 1900-talets portalgestalt inom den kontinentala filosofin är Edmund Husserl - skaparen av den moderna fenomenologin.
"Filosofi som sträng vetenskap - den vackra drömmen är förbi!" Husserl hade sannerligen stora visioner för sin skapelse. Äntligen skulle filosofin få en stabil grund att jobba ifrån. 1900-talet skulle bli ett stort sekel för tänkandet och Husserl hade planen för hur det skulle gå till. Citatet ovan får en ironisk efterklang, när man tänker på vilka efterträdare han skulle få: snacksaliga fransmän som Jean-Paul Sartre och Jaques Derrida till exempel. Att han har inspirerat så många personligheter i det senaste seklets filosofihistoria är samtidigt, så klart, den största anledningen till den framskjutna listplaceringen. Husserl hade nog inte alls tänkt sig att hans filosofiprojekt skulle leda till existensfilosofi á la Heidegger och Sartre, och för att förklara hur det kunde bli så, är det kanske läge att gå in på vad fenomenologin, Husserls skapelse, gick ut på.
En gång i tiden hade jag ganska bra koll på det här. Ett av mina livs stoltaste ögonblick var när jag fattade vad "transcendentalfenomenologisk reduktion" innebar, kanske inte för att det var så otroligt svårt att begripa, men för att det åtminstone lät jävligt krångligt. Som tur är så sysslar jag just nu med någon form av populärkultur, vilket innebär att jag slipper förklara vad transcendentalfenomenologisk reduktion är för något, och istället kan sammanfatta vad fenomenologin går ut på i några kärnfulla meningar, till exempel den här: Skit i medvetandefenomenens relation till yttervärlden och börja analysera själva medvetandefenomenen. Eller ännu klatschigare : "Tillbaka till sakerna själva!", som Husserl själv uttryckte det. Sålunda kan man alltså sammanfatta fenomenologin. Genom denna lära kan man komma fram till fenomenens innersta väsen, utan att behöva trötta ut sig med frågor om de existerar, hur mycket vi uppfattar av hur de "verkligen" är etc. Fenomenologin kunde ibland få lätt bisarra uttryck: en av Husserls lärjungar ägnade en hel termin åt föreläsningar om en brevlåda! Det som enligt Husserl gjorde hans nya filosofi nödvändig var det kaos och den förvirring som kännetecknade filosofin på den tiden, och på många sätt fortfarande gör det. Folk frågar: "Vad studerar du?", jag svarar: "Filosofi.", folk frågar: "Vad är det?" och ja... vad fan svarar man på den frågan? Jag brukar le dumt, slänga ut mig något om tänkande, moral och "innan vetenskapen tar vid", och sedan försöka tala om något annat. Husserl ville grunda filosofin i något säkert, och gjorde därför lite som Descartes hade gjort 300 år tidigare: utgick från vårt medvetande och våra privata upplevelser vi har om saker och ting. Detta är det enda vi kan vara säkra på och måste bli vår utgångspunkt. Glöm bort alla teorier och fördomar ett tag, och beskriv just det du upplever. För att sammanfatta fenomenologin i en sista mening, den här gången lite torrare: "en teorifri, rent beskrivande lära om fenomenen".
Husserl hade det rätt tungt i slutet av sitt liv. Nazisterna tog över i Tyskland och berövade honom positionen som universitetsprofessor. Lärjungarna började gå sina egna vägar, som inte alltid stämde överens med hans stränga program. Den främste och mest berömde lärjungen, Martin Heidegger, flippade ur och började hylla nazismen på 30-talet (de lärde tvistar om hur mycket han egentligen var nazist, och om det grundade sig i filosofiska orsaker, allmän feghet, både och, eller något annat). Fenomenologins fana skulle efter Husserls död, som sagt upprätthållas av bland annat existentialister längre fram på 1900-talet. Detta kan förklaras med att det fenomenologiska studiet riktades mot subjektet, som upplever medvetandefenomenen, och dess existens. Det kan också förklaras med att filosofen Raymond Aron en gång pekade på sin drink och sade till kompisen Sartre att "om du är fenomenolog, kan du tala om denna cocktail och det är filosofi!" Som så många gånger förut, blev det alltså alkoholen som ledde in en stor tänkare på rätt väg. Och som så många gånger förut, om vi slutligen ska återgå till Husserl, blev en stor tänkares misslyckande med ett gigantiskt projekt början till hundratals andra stora och små tänkares projekt.
Mest känd för: Skaparen av den moderna fenomenologin - en av 1900-talets viktigaste filosofiska strömningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar