28. Steven Spielberg

"Älskling, är maten klar?" Möt Sören Gerhard, en medelålders man med fru och två barn. Sören bor i en förort, och varje dag tar han pendeln till stan och sätter sig i sitt kommunala kontor, där han arbetar med att flytta papper från en hög till en annan. Sören kan ingenting om politik, men röstar av gammal vana på folkpartiet. När Sören kommer hem från jobbet vill han att maten ska stå på bordet, han tycker att det är så det ska vara. Sören har ingenting emot att kvinnor får rösta och sådär, men lite ordning får det faktiskt lov att vara. Sören och hans familj är en ganska normal medelklassfamilj, vars värderingar många intellektuella menar att Hollywood och Steven Spielberg förstärker med sina filmer. Bra filmkonst ska utmana dessa värderingar, inte förstärka dem.

Vidare, menar dessa intellektuella, har den normala medelklassfamiljen åtminstone ett lik i garderoben. Under den idylliska ytan kan det visa sig att barnen lyssnar på NWA eller GG Allin, eller att frun försörjer sitt haschmissbruk genom att spela dominatrix åt sexuellt frustrerade medelklassmän, eller att de livnär sig på människokött, eller whatever. Sören Gerhard och hans familj är min skapelse, och därför kan jag utan vidare hitta på något liknande åt honom. Sörens två barn är tio och tolv år gamla, men det är Sören knappt medveten om. Sören bryr sig inte speciellt mycket om barn, förutom grannens fjortonåriga dotter. Sörens största glädje i livet är när han i duschen onanerar till henne. Sören är en ganska tragisk karaktär, precis som Lester Burnham, huvudpersonen i American Beauty. Jag gissar att alla intellektuella älskar American Beauty, just för att den "avslöjar" myten om den idylliska medelklassfamiljen.

Det är lätt att hata Steven Spielberg. Han försöker inte utmana äldre sätt att göra film, han använder aldrig några nya djärva stilgrepp, och till råga på allt, som sociologen och filmteoretikern Slavoj Žižek har påpekat, så går Spielbergs filmer nästan alltid ut på att en biologisk pappa ska försöka förstå vad det innebär att vara pappa. Men vad är egentligen problemet med att göra underhållande filmer med medelklassvärderingar? (Även om det egentligen är en ganska orättvis anklagelse mot Spielberg.) Visst, filmer som utmanar rådande värderingar är intressanta och välbehövliga, men för den sakens skull behöver vi väl inte avfärda eller håna det enkla medelklasslivet? Det är trots allt där de flesta av oss kommer att hamna, med villa, Volvo och vovve (åtminstone med villa och vovve). Dina barn kommer att älska E.T. och Jurassic Park, och av deras entusiasm kommer du kanske att omvärdera mannen som ligger bakom så många filmer som kittlar vår fantasi och underhåller våra sinnen. Personligen älskar jag filmer som utmanar normer och värderingar som i samhället tas för givna. Man Bites Dog och Cannibal Holocaust är två exempel, eller vilken film som helst som innehåller omotiverad nakenhet (gratuitous nudity) som t.ex. Vampyros Lesbos. Men samtidigt kan jag uppskatta Spielbergs trygga värld. Vilka minnen förknippar vi inte med E.T., Hajen eller Jurassic Park? Den sistnämnda såg jag gömd under en jeansjacka när jag var sju år gammal och gick på bio för andra gången i mitt liv.

Nämnde Žižek har också sagt att den stora tragedin med Spielberg är att han aldrig är så nära "konst" som när han arbetar med kommersiella projekt. Den stora tragedin med Žižek och andra intellektuella är däremot att de har svårt att tro att inte alla vill göra filmer som är "konst", vad det nu än innebär. Jag vill avsluta med att jämföra Steven Spielberg med Antoine Watteau, Francois Boucher och andra rokoko-målare. Om dem brukar sägas att de målade tidens drömmar, dvs. högadelns drömmar om lättfärdiga flickor och idylliska naturscener. Samma sak gäller för Spielberg, han gör filmer av vår tids drömmar: om utomjordingar, försvunna skatter och utdöda jätteödlor.

Mest känd för: filmer som Jurassic Park, Hajen, Schindler's List, E.T., och Indiana Jones-filmerna.