48. Stanislaw Lem

Det har redan tidigare på listan konstaterats att rymden, universum och allt det där är mycket fascinerande. Jag har fått höra att "man tycker det i en viss ålder", men det är ju fascinerande, och om det är ett brott att inte ha blivit en luttrad gammal cyniker, likgiltig för stjärnorna och den svarta natthimlens gigantiska gåtor; ja, då erkänner jag mig gärna skyldig. Är man inte en likgiltig luttrad gammal cyniker, så borde man alltså tycka om science fiction och tycker man om science fiction så borde man älska Stanislaw Lem. Jag kan inte helt säkert säga att Lem är den bäste science fiction-författaren någonsin. Asimov, Wells, Dick, Stapledon m. fl. är säkert alla kandidater till den titeln, men det är bara Lem som är polack, vilket ger honom lite extra tyngd enligt mig. Själv har han avfärdat amerikansk science fiction som dåligt skriven och relativt ointresserad av nya litterära former, vilket föranledde en troligtvis schizofren Philip K. Dick att skriva ett brev till FBI där han hävdade att "Stanislaw Lem" förmodligen var namnet på en grupp partitrogna polska kommunister som försökte få kontroll över science fiction-litteraturen och deras priser och utmärkelser (ironiskt nog var Dick den amerikanske science fiction-författare Lem såg som ett undantag från sitt hårda omdöme ovan).

Stanislaw Lems mest kända roman är säkert Solaris, som i likhet med många av hans verk behandlar människans kontakt med utomjordiska livsformer, och de problem denna kan medföra. Boken omvandlades till en lika berömd film av Andrej Tarkovskij, som författaren dock inte gillade (hans omdöme "som Brott och straff i rymden" ska alltså ses som något negativt, fastän det låter hur bra som helst), trots att han enligt egen utsago bara sett 20 minuter av den! Lem verkar inte ha varit särskilt optimistisk angående människans chanser att kunna kommunicera med utomjordingar, och inte heller när det gällde hennes plats i den moderna världen. Han var mycket kritisk mot den moderna teknologin och har bland annat sagt att han inte visste hur många idioter det fanns förrän han började använda Internet, vilket de flesta av oss säkert skulle skriva under på. Det är väl lite därför vi gillar Internet? Det var hur som helst inte bara den moderna utvecklingen på planeten jorden som Lem ställde sig kritisk till; nej, hela universum var enligt honom utformat på ett så smärtsamt vis att han av rent moraliska skäl blev ateist. Han ville helt enkelt inte tro att någon avsiktligt skapat skiten.

Ett annat av Stanislaw Lems mer berömda verk är Cyberiaden, en samling historier i sagoform om två robotar som jobbar som så kallade "konstruktörer", vilket verkar innebära att de kan bygga nästan vad som helst. De åker runt i universum och råkar ut för de mest osannolika äventyr, som de klarar sig ur på ännu mer osannolika vis. Boken är som en (ännu) mer intelligent och filosofisk Liftarens guide till galaxen, och bjuder ofta på stor underhållning. En maskin kan byta plats på två människors (eller robotars?) själar, en annan uthämta all universums information från gaspartiklars slumpmässiga rörelser, det finns kärleksmaskiner, bokstaven n-maskiner och maskiner som kan simulera hela universum, och allting i en värld befolkad av kungar, prinsessor och riddare som i vilken medeltida saga som helst.

Fantasieggande litteratur som lyckas vara humoristisk och underhållande, samtidigt som den ställer viktiga filosofiska frågor om livet, samhället och universum - det låter väl i själva verket som definitionen på ordet "bra". Läs Stanislaw Lem, köp hem en DVD-box med Cosmos och fortsätt att tycka att rymden är häftig, annars är du snart förlorad åt tristessen, likgiltigheten och vardagen.

Mest känd för: En av de största science fiction-författarna någonsin. Solaris är hans mest berömda verk.