49. Joel och Ethan Coen

Kanske borde vi ha döpt listan till världshistoriens 102 bästa judar på grund av dessa två bröder, som faktiskt får dela på en placering. Joel brukar få äran för att ha regisserat filmen, Ethan för att ha producerat den, men i själva verket så gör de det mesta tillsammans. De har gjort filmer i alla möjliga och omöjliga genrer, men deras verk har ändå många saker gemensamt: våldet, den speciella humorn, den skruvade handlingen och inte minst de sköna karaktärerna. Jag har så klart sammanställt en topplista över dessa, som jag snart ska presentera. Men först: jag har varken sett Arizona junior, den där nya filmen eller The Big Lebowski, så "the Dude" eller vad han nu heter kommer tyvärr inte komma med. Jag är förresten övertygad om att både han och filmen är sjukt överskattade, precis som alla andra filmer som jag inte har sett, men som alla andra har sett och höjer till skyarna. Så där, då börjar vi:

Världshistoriens 7 bästa bröderna Coen-karaktärer

7. Gaear Grimsrud (Peter Stormare) Fargo

Det finns två anledningar att älska den här figuren: 1. Peter "Hamilton" Stormare spelar en iskall nordisk mördare. 2. Han är föregångaren till Javier Bardéms fantastiska Oscarbelönade karaktär i No Country for Old Men. Som svensk är man så klart extra stolt över Stormares rolltolkning, och senast jag såg Fargo satt jag hela tiden och tänkte på hans medverkan i SVT:s "Stjärnorna på slottet", vilket blev väldigt konstigt. I denna kändisdokusåpa framstår han som trevlig och mer än lovligt flummig, vilket ungefär är motsatsen till vad han framstår som i Fargo. Det kommer dyka upp fler karaktärer från denna film framöver, men först:

6. Charlie (John Goodman) Barton Fink

Jag kommer tyvärr inte ihåg särskilt mycket av denna mystiska film om en stackars jude som blir anställd i Hollywood och drabbas av diverse ångestfyllda upplevelser. Charlie är hans gåtfulla granne, och spelas av allas vår favorittjockis - John Goodman. Goodman är så klart hur skön som helst som skådespelare, och det var svårt att välja vem av rasisten i O Brother, Where Art Thou? och Charlie som skulle få komma med. Till sist vann ändå Charlie eftersom han framstår som mycket mer sympatisk, och därmed ger en rättvisare bild av hur jag föreställer mig att John är som människa - en glad och trevlig fetknopp man gärna skulle "ta en öl" med.

5. Jerry Lundegaard (William H. Macy) Fargo

Urtypen för en riktig loser. Jerry hatar sitt vanliga, torftiga liv och har ekonomiska problem. Det finns naturligtvis en lösning på problemen (som det alltid gör, tro mig), men vad nu än denna lösning går ut på, så är det garanterat inte det som Jerry försöker sig på: att beställa en kidnappning av sin fru, så att hennes rike far ska betala lösensumman, som Jerry sedan ska få dela med kidnapparna. Allt går naturligtvis käpprätt åt helvete, om man ska uttrycka sig milt. Jerry Lundegaard är en av de mest tragiska filmkaraktärerna någonsin.

4. John Turturro Barton Fink, Millers Crossing och O Brother, Where Art Thou?.

Jag orkade inte välja vem utav hans karaktärer som skulle få komma med, utan nöjer mig med att bara hylla John Turturro i allmänhet. Få kan se så nervöst handikappade ut (eller töntiga på det där riktigt patetisksorgliga viset) som han. Den tidigare nämnde paranoide stackars juden i Barton Fink, den svekfulle stackars bögen i Millers Crossing och en utav de förrymda stackars fångarna i O Brother, Where Art Thou? är alla exempel på stora rolltolkningar av Turturro. Kanske är det framför allt hans speciella utseende jag gillar, jag vet inte. Coenbröderna verkar över huvud taget ha en förkärlek för skådespelare med speciella utseenden: Goodman och Turturro är ju exempel på det, liksom i allra högsta grad listans förstaplats.

3. Marge Gunderson (Frances McDormand) Fargo

En helt fantastisk karaktär. Marge personifierar den vanliga människan, om inte i USA, så åtminstone i Sverige. Hon är i 30-årsåldern, inte särskilt snygg, men däremot trevlig och lagom glad mest hela tiden, har en lite löjlig dialekt och ska snart få ett barn - med andra ord, ungefär som den bild vi har av en typisk radhussvensk. Det är naturligtvis helt underbart att hon är polisen som ska lösa det tragiska och våldsamma fallet i filmen. En av de bästa scenerna är i slutet när hon talar med den genomonde och knappt mänsklige Grimsrud, och förklarar sin oförståelse för hans gärningar. Här får den vanliga människan, med sina små och stora vardagsproblem, kontakt med den bottenlösa ondskans bisarra och våldsamma värld. Grimsrud och Marge verkar vara som från två olika planeter och krocken är total, ungefär som om Charles Manson plötsligt skulle dyka upp i Sällskapsresan eller om Emilia skulle börja sjunga med Mayhem. Det är också intressant hur hon aldrig riktigt berörs på djupet av den hemska händelseutvecklingen i filmen. Hon är med om en jobbig grej på jobbet, men sen kommer hon hem till sin snälle sambo och sina tavlor med änder på, och lägger sig för att kolla på TV. De två världarna har snuddat vid, men ändå inte riktigt gått in i varandra.

2. Anton Chigurh (Javier Bardém) No Country for Old Men

Jag talade nyss om den bottenlösa ondskan, och här har vi den i egen hög person. Chigurh är kanske den ondaste filmkaraktären någonsin, och efter att man sett filmen, så framstår han enligt mig som hela dramats egentliga huvudperson. Precis som i Fargo måste Coenbröderna ta in en utlänning för att kunna porträttera en sådan fruktansvärd ondska. Där var det en tystlåten svensk, här är det en snygg spanjor. Coenbröderna, eller sminkösen, kostymören (?) eller vem det nu är, har dock gjort ett strongt jobb med att ta bort Bardéms spansksnygga sida, och istället framhäva... ja, jag vet inte riktigt vad han ser ut som. Filmskaparna ville att yrkesmördaren skulle se annorlunda ut, så att man som tittare skulle ha svårt att identifiera sig med honom, och detta har de sannerligen lyckats med. Man får en känsla av att Chigurh är någon slags naturkraft som bara går på och går på, och som ingen, inte ens han själv, kan stoppa. Saker som "moral" och "etik" är totalt frånvarande, och i deras ställe sätter han slumpen. Det enda Cigurh kan göra för en människas liv är således att singla slant. Vilken annan anledning skulle finnas att inte döda en människa?

1. Carl Showalter (Steve Buscemi) Fargo

Steve Buscemi - skönaste skådisen någonsin.

Mest kända för: Sina egensinninga filmer i olika genrer, exempelvis Fargo, The Big Lebowski, och No Country for Old Men.