måndag 16 mars 2009

49. Joel och Ethan Coen

Kanske borde vi ha döpt listan till världshistoriens 102 bästa judar på grund av dessa två bröder, som faktiskt får dela på en placering. Joel brukar få äran för att ha regisserat filmen, Ethan för att ha producerat den, men i själva verket så gör de det mesta tillsammans. De har gjort filmer i alla möjliga och omöjliga genrer, men deras verk har ändå många saker gemensamt: våldet, den speciella humorn, den skruvade handlingen och inte minst de sköna karaktärerna. Jag har så klart sammanställt en topplista över dessa, som jag snart ska presentera. Men först: jag har varken sett Arizona junior, den där nya filmen eller The Big Lebowski, så "the Dude" eller vad han nu heter kommer tyvärr inte komma med. Jag är förresten övertygad om att både han och filmen är sjukt överskattade, precis som alla andra filmer som jag inte har sett, men som alla andra har sett och höjer till skyarna. Så där, då börjar vi:

Världshistoriens 7 bästa bröderna Coen-karaktärer

7. Gaear Grimsrud (Peter Stormare) Fargo

Det finns två anledningar att älska den här figuren: 1. Peter "Hamilton" Stormare spelar en iskall nordisk mördare. 2. Han är föregångaren till Javier Bardéms fantastiska Oscarbelönade karaktär i No Country for Old Men. Som svensk är man så klart extra stolt över Stormares rolltolkning, och senast jag såg Fargo satt jag hela tiden och tänkte på hans medverkan i SVT:s "Stjärnorna på slottet", vilket blev väldigt konstigt. I denna kändisdokusåpa framstår han som trevlig och mer än lovligt flummig, vilket ungefär är motsatsen till vad han framstår som i Fargo. Det kommer dyka upp fler karaktärer från denna film framöver, men först:

6. Charlie (John Goodman) Barton Fink

Jag kommer tyvärr inte ihåg särskilt mycket av denna mystiska film om en stackars jude som blir anställd i Hollywood och drabbas av diverse ångestfyllda upplevelser. Charlie är hans gåtfulla granne, och spelas av allas vår favorittjockis - John Goodman. Goodman är så klart hur skön som helst som skådespelare, och det var svårt att välja vem av rasisten i O Brother, Where Art Thou? och Charlie som skulle få komma med. Till sist vann ändå Charlie eftersom han framstår som mycket mer sympatisk, och därmed ger en rättvisare bild av hur jag föreställer mig att John är som människa - en glad och trevlig fetknopp man gärna skulle "ta en öl" med.

5. Jerry Lundegaard (William H. Macy) Fargo

Urtypen för en riktig loser. Jerry hatar sitt vanliga, torftiga liv och har ekonomiska problem. Det finns naturligtvis en lösning på problemen (som det alltid gör, tro mig), men vad nu än denna lösning går ut på, så är det garanterat inte det som Jerry försöker sig på: att beställa en kidnappning av sin fru, så att hennes rike far ska betala lösensumman, som Jerry sedan ska få dela med kidnapparna. Allt går naturligtvis käpprätt åt helvete, om man ska uttrycka sig milt. Jerry Lundegaard är en av de mest tragiska filmkaraktärerna någonsin.

4. John Turturro Barton Fink, Millers Crossing och O Brother, Where Art Thou?.

Jag orkade inte välja vem utav hans karaktärer som skulle få komma med, utan nöjer mig med att bara hylla John Turturro i allmänhet. Få kan se så nervöst handikappade ut (eller töntiga på det där riktigt patetisksorgliga viset) som han. Den tidigare nämnde paranoide stackars juden i Barton Fink, den svekfulle stackars bögen i Millers Crossing och en utav de förrymda stackars fångarna i O Brother, Where Art Thou? är alla exempel på stora rolltolkningar av Turturro. Kanske är det framför allt hans speciella utseende jag gillar, jag vet inte. Coenbröderna verkar över huvud taget ha en förkärlek för skådespelare med speciella utseenden: Goodman och Turturro är ju exempel på det, liksom i allra högsta grad listans förstaplats.

3. Marge Gunderson (Frances McDormand) Fargo

En helt fantastisk karaktär. Marge personifierar den vanliga människan, om inte i USA, så åtminstone i Sverige. Hon är i 30-årsåldern, inte särskilt snygg, men däremot trevlig och lagom glad mest hela tiden, har en lite löjlig dialekt och ska snart få ett barn - med andra ord, ungefär som den bild vi har av en typisk radhussvensk. Det är naturligtvis helt underbart att hon är polisen som ska lösa det tragiska och våldsamma fallet i filmen. En av de bästa scenerna är i slutet när hon talar med den genomonde och knappt mänsklige Grimsrud, och förklarar sin oförståelse för hans gärningar. Här får den vanliga människan, med sina små och stora vardagsproblem, kontakt med den bottenlösa ondskans bisarra och våldsamma värld. Grimsrud och Marge verkar vara som från två olika planeter och krocken är total, ungefär som om Charles Manson plötsligt skulle dyka upp i Sällskapsresan eller om Emilia skulle börja sjunga med Mayhem. Det är också intressant hur hon aldrig riktigt berörs på djupet av den hemska händelseutvecklingen i filmen. Hon är med om en jobbig grej på jobbet, men sen kommer hon hem till sin snälle sambo och sina tavlor med änder på, och lägger sig för att kolla på TV. De två världarna har snuddat vid, men ändå inte riktigt gått in i varandra.

2. Anton Chigurh (Javier Bardém) No Country for Old Men

Jag talade nyss om den bottenlösa ondskan, och här har vi den i egen hög person. Chigurh är kanske den ondaste filmkaraktären någonsin, och efter att man sett filmen, så framstår han enligt mig som hela dramats egentliga huvudperson. Precis som i Fargo måste Coenbröderna ta in en utlänning för att kunna porträttera en sådan fruktansvärd ondska. Där var det en tystlåten svensk, här är det en snygg spanjor. Coenbröderna, eller sminkösen, kostymören (?) eller vem det nu är, har dock gjort ett strongt jobb med att ta bort Bardéms spansksnygga sida, och istället framhäva... ja, jag vet inte riktigt vad han ser ut som. Filmskaparna ville att yrkesmördaren skulle se annorlunda ut, så att man som tittare skulle ha svårt att identifiera sig med honom, och detta har de sannerligen lyckats med. Man får en känsla av att Chigurh är någon slags naturkraft som bara går på och går på, och som ingen, inte ens han själv, kan stoppa. Saker som "moral" och "etik" är totalt frånvarande, och i deras ställe sätter han slumpen. Det enda Cigurh kan göra för en människas liv är således att singla slant. Vilken annan anledning skulle finnas att inte döda en människa?

1. Carl Showalter (Steve Buscemi) Fargo

Steve Buscemi - skönaste skådisen någonsin.

Mest kända för: Sina egensinninga filmer i olika genrer, exempelvis Fargo, The Big Lebowski, och No Country for Old Men.

14 kommentarer:

  1. THE DUDE!! well well fin lista ändå även om det känns som du skrivit den för att du inte kom på så mkt kul att skriva om bröderna Coen.

    De kanske i och för sig inte är så roliga men de ser iaf roliga ut.

    De ser komiska ut på ett lite GROUCHO-aktigt sett utan att försöka se roliga ut...... sköj

    .....Förvirrad kommentar som inte blir mindre förvirrad på grund av att jag försöker förklara förvirringen som förekommer i kommentaren med det här lilla stycket. ?

    SvaraRadera
  2. Du har rätt: Big Lebowski är överskattad. Men, tja, det tycker ju jag om ganska många Coenfilmer... kanske dags att se om och eventuellt omvärdera lite. Fargo blir bara bättre ju mer jag tänker på den. Och ju mer du skriver om den.

    Har för mig att det finns nån riktigt skön karaktär i Strebern också, men det var länge sen jag såg den.

    SvaraRadera
  3. Men vart tog Walter Sobchak vägen? Du har inte SETT Big Lebowski??

    MARK IT FUCKING ZERO!!

    SvaraRadera
  4. yes, big lebowski är en tråkig film. Men the dude borde ha varit med. Du vet ju till och med vem det är och hur han är!! =D

    SvaraRadera
  5. JLoyd: Du är mycket riktigt förvirrad: de intressanta karaktärerna är ju ett av många bevis på att det finns mycket kul att skriva om bröderna Coen. Ta ut haschpipan ur munnen och fokusera till nästa kommentar! :D

    Alla: Det är så klart en skam att inte ha sett Big Lebowski, en SKAM! Möjligtvis skulle the Dude kunnat få någon slags hedersplats på listan, men jag valde istället taktiken att hata både honom och filmen, så behövde jag inte be om ursäkt för min miss. Vilket jag alltså ändå gör nu.

    SvaraRadera
  6. Både The Dude och Walter (plus ett halvdussin andra från Lebowski) ska vara med. Även John Turturros Jesus är så given att det är korvspad. Så fick jag det sagt.

    Och ingen från Blood Simple? Inte ens Dan Hedaya? Men fyra(!) från en av deras sämsta filmer, Fargo.

    Så. Nu fick jag gnälla av mej lite...
    Kul läsning iaf! Puss puss.

    SvaraRadera
  7. Bröderna Cohen borde ligga högre än på plats 49, anser jag.
    Fast - då hade jag å andra sidan fått vänta längre på inlägget...skall bli kul att följa listan..

    SvaraRadera
  8. Kowalski: Du har all rätt att gnälla. Men du har inte rätt att säga att Fargo är en av deras SÄMSTA filmer! Den är ju (nästan) ett mästerverk ta mig fan.

    Och Blood Simple är överskattad. Tror jag. Jag har alltså inte sett den heller måste jag erkänna. Om ett år ska jag komma tillbaka med en mer korrekt lista (den definitiva listan!), utan en handfull pinsamma missar att be om ursäkt för.

    Nonsensakuten: Hmm, jag kanske tycker det jag också. Jag är nog den av oss judebloggare som gillar Coenbröderna mest skulle jag tro. Topp 20 skulle de inte komma upp till dock, förmodligen inte topp 30 heller.

    Roligt att du följer listan! Vi ska göra allt för att den ska bli kul att följa.

    SvaraRadera
  9. Bröderna Coen är grymma och borde kanske möjligen komma högre (jag vet inte, Paul Auster kanske har plats 1-46 så... :P ), däremot håller jag inte med om särskilt mycket av karaktärlistan. Utan inbördes ordning borde Chad Feldheimer (Burn After Reading), Miles (Intolerable Cruelty), Everett och Pete (O brother...), Walter och The Dude (The Big Lebowski) göra Carl Showalter (Fargo) sällskap på listan. Coens är grymma på att göra misslyckade karaktärer (och No country for old men är överskattad om någon Coenfilm är det).

    SvaraRadera
  10. Bröderna Coen är grymma och borde kanske möjligen komma högre (jag vet inte, Paul Auster kanske har plats 1-46 så... :P ), däremot håller jag inte med om särskilt mycket av karaktärlistan. Utan inbördes ordning borde Chad Feldheimer (Burn After Reading), Miles (Intolerable Cruelty), Everett och Pete (O brother...), Walter och The Dude (The Big Lebowski) göra Carl Showalter (Fargo) sällskap på listan. Coens är grymma på att göra misslyckade karaktärer (och No country for old men är överskattad om någon Coenfilm är det).

    SvaraRadera
  11. Ja, de är verkligen duktiga på intressanta, och som du säger, ofta misslyckade karaktärer. Man måste älska Carl Showalter som är en roll så perfekt skriven för Steve Buscemi att jag ibland tror att de två verkligen är samma person. För att påminna mig om att Buscemi faktiskt bara är en fantastiskt skön skådespelare, så brukar jag då tänka på hans nästan lika underbara porträtt av en seriemördare i actionrullen Con Air.
    Jag gillade den dystra, ödesmättade tonen i No Country for Old Men. Man blev lämnad med någon slags hopplös känsla av omöjligheten att motstå den blinda ondskan, men samtidigt övertygad om nödvändigheten av att ändå leva vidare. Miljöerna, skådespelarna och fotot är (som du säger i din recension) helt fantastiska.

    SvaraRadera
  12. Av den enkla anledningen att Peter Stormare spelar ledaren för ett gäng tyska nihilister som är f.d. synthare i The Big Lebowski så borde det bli uppenbart för dig vilken bröderna Coens bästa film är.

    SvaraRadera
  13. Ett jävla öde att vara Peter Stormare alltså. Eccentrisk ryss i Armageddon, ond odefinierad skandinav i Fargo, ond tysk (om jag minns rätt) i uppföljaren till Jurassic Park och tydligen också både eccentrisk, tysk och ond (?) i The Big Lebowski. Som manlig svensk skådespelare i Hollywood är det väl det bästa man kan kan uppnå, men känns kanske ändå lite tungt för en så pass skicklig aktör som Stormare att alltid få spela en ond, konstig och utländsk biroll.

    SvaraRadera
  14. SOm ett litet tillägg till diskussionen kan jag nu förkunna att jag har sett Big Lebowski (ev en ren slump faktiskt), att den var bra och att åtminstone Walter Sobchak är given på listan, runt trea kanske? The Dude skulle nog komma något lägre, kanske fyra, femma eller nåt sånt. Sedan finns det en mängd andra sköna karaktärer som konkurrerar om en plats på listan. Får fundera på saken.

    SvaraRadera