fredag 6 mars 2009

61. Josef

Det finns ett antal Josef i Bibeln. Det här kommer dock inte att handla om Josef från Nasaret (Jesu låtsasfarsa) eller Josef från Arimataia (killen som begravde och skänkte sin egen grav till Jesus), utan om den Josef som omskrivs i det Gamla Testamentet, Jokobs elfte son. Jag har många gånger avfärdat Bibeln som en bok full av påhitt och överdrifter, och har förvisso inte ändrat åsikt: Bibeln är en bok full av påhitt och överdrifter. Men det gör givetvis inte Bibeln sämre eller mindre värd att läsa. Ta bara berättelsen om den här Josef som exempel, en klassisk hämndberättelse.

Josef var Jokobs favoritson och för att visa hur mycket han tycker om honom ger Jakob Josef en färggrann dräkt. Det här gör såklart Josefs bröder avundsjuka och inte blir det bättre när Josef berättar om sina drömmar som förutsäger att han ska komma att styra över bröderna. Även om det är meningen att vi ska ta Josefs parti så måste jag säga att Josef verkar ha varit ett ganska oförskämt barn. Det är inte okej att säga till sina bröder att de en gång kommer att lyda under en. Berättelsens utveckling gör dock att vi ändå nödgas att ta Josefs parti. En gång slänger de ner Josef i en brunn. De har först tänkt att mörda honom, men bestämmer sig istället för att sälja Josef till några kringresande vandringsmän på väg till Egypten. De dränker dessutom hans fina dräkt i getblod för att Jakob ska tro att Josef har blivit dödad av ett vilddjur. Visst, det var onödigt av Josef att gå omkring och stoltsera med sin färggranna dräkt, men det är verkligen inte okej att sälja honom bara för det. What happens in the family stays in the family, liksom.

Några år senare har Egyptens farao en konstig dröm. Han drömmer om sju feta och sju magra kor som går upp ur en flod. De magra korna äter upp de tjocka korna, men de är fortfarande lika magra som förut. Den här drömmen bereder faraon stort huvudbry, eftersom ingen av hans magiker kan tyda drömmen. Men se det kan Josef. Han hade efter många turer hamnat i fängelse, men släpas nu fram i ljuset igen. Josef förklarar att drömmen betyder att sju år av överflöd ska följas av sju år av hungersnöd, och att någon måste utnämnas för att se till att man sparar säd till de sju svåra åren. Josef vill såklart inte förhäva sig själv, men det är klart att han får jobbet. Han utnämns till vicekonung över hela Egypten. Är det inte fantastiskt? Josef går, precis som Petrus, från att ha varit en enkel man till att bli något oerhört mycket större, och Petrus får ursäkta, att vara vicekonung över Egypten är mycket större än att bli korsfäst upp-och-ner.

Men berättelsen slutar inte här. De sju åren av hungersnöd slår hårt mot både Egypten och omkringliggande områden, och Josefs bröder blir tvungna att bege sig till Egypten i jakt på mat. Väl i Egypten bugar de för Josef, som känner igen sina bröder, och därmed uppfylls hans dröm om att han en gång skulle komma att styra över sina bröder. Nu kommer vi till det bästa med hela berättelsen om Josef. Han bestämmer sig för att testa sina bröders sinnelag, för att se om de har ändrat sig sedan den gången då de sålde honom som slav. Testet faller väl ut, och Josef avslöjar vem han är. Bröderna blir såklart förstummade och väldigt ångerfulla. Man kan nästan se dem framför sig, när de med tårar i ögonen av skam inser vad de har gjort. Josef personifierar dygden att vända den andra kinden till. Här hade han tidernas chans att hämnas på sina bröder, men bestämmer sig ändå för att förlåta dem för sina synder. Så var det det här med påhitt och överdrifter. Det förstår väl alla att ingen vanlig människa hade handlat som Josef gjorde. En vanlig människa hade försökt hämnas på sina bröder, och inte låtit sig påverkas av sentimentala känsloskäl. Josef har gått från att ha varit en bortskämd liten slyngel till att bli en god och dygdig människa. Om inte det är en framgångssaga så säg. (Josefs bröder flyttar sedan till Egypten och blir stamfäder till Israels folk.)

Som ett tidigt exempel på både en framgångssaga och en hämndhistoria måste berättelsen om Josef ha varit stilbildande för minst hälften av alla berättelser genom alla tider. Jag vill gärna se berättelsen om Josef som en tidig föregångare till amerikanska framgångssagor och japanska hämndhistorier. Jag skulle kunna motivera Josefs plats på den här listan genom att peka på alla hans framgångar eller hans fantastiska förmåga att tyda drömmar. Men jag tänker motivera hans plats genom att säga att han förlät sina bröder. Det är kanske störst av allt.

Mest känd för: att ha sålts som slav, sin förmåga att tyda drömmar, och för att han sedermera blev vicekonung över Egypten. En av Gamla Testamentets mest kända personer.

Josef säljs till några kringresande handelsmän för 20 silvermynt. En ganska stor summa pengar kan tyckas, med tanke på att Judas förrådde Jesus för 30 silvermynt. Men man måste ju tänka på penningvärdet och inflationen och så vidare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar