66. Nero

Jag vet hur ni tänker: ”Hur har de tänkt här? De ska ju lista de bästa judarna, inte de sämsta. Nero var väl ingen bra människa? Han brände ju ner Rom! Är det något jag inte förstår här, är det någon konstgrej?” Lugn, gott folk. Diderot hade rätt: Nero är fortfarande den värste av människor, dåligt är inte bra. Det finns därför två frågor att besvara. För det första, varför är en romersk diktator, och en galen sådan till råga på allt, med på listan över de 101 bästa judarna? För det andra, var Nero jude?

Den omtalade branden år 64 härjade Rom i sex dagar, och Nero rapporteras under tiden ha sjungit och spelat på sin lyra. Efter branden byggde han på askan ett ”Gyllene Palats”, ett enormt rekreationsområde till sig själv. Vid ett annat tillfälle ska han ha låtit avrätta sin mor. Där har ni sinnebilden av en romersk kejsare: narcissistisk, egocentrisk, blodtörstig och, tja, galen. Nero hade såväl galna företrädare (Caligula) som galna efterföljare (Commodus), men frågan är om inte Nero var den galnaste av dem alla. Och som alla galna envåldshärskare hade han höga tankar om sig själv. Neros sista ord lär ha varit "vilken konstnär förlorar inte världen i mig". Även om det skulle vara så att det egentligen var Caligula eller Commodus som hade minst antal kolonner i sin stoa, så är det Nero som har fått personifiera dels det dekadenta Rom och dels ondska i allmänhet.

Romarna var annars ett ganska skönt folk, de byggde vägar, erövrade länder och stod på. De älskade grekerna och försökte efterlikna dem i flera avseenden. Men när det gällde porträttkonsten använde de sig av en mer realistisk avbildningskonst än grekerna. När vi tittar på romerska kejsarskulpturer ser vi individuella särdrag som inte är särskilt smickrande. Caligula hade utstående öron, Claudius hade insjunkna ögonglober och underbett, och på skulpturerna av Titus ser vi en begynnande skallighet. Men ingen av dessa herrar kan i fulhet mäta sig med Nero. Nero var alltså inte bara en dålig människa, han var dessutom en sadistisk, extravagant, ful liten fetknopp.

På något sätt känns det rätt att ta med en företrädare för det ondskefulla på den här listan, om inte annat för att erkänna även den sidan av människan. Eller nåt. Sedan kan man väl inte ställa skyhöga moraliska krav på en kejsare som regerade ett tokigt stort rike och som hade möjlighet att förlusta sig själva efter eget kynne. Vem hade i Neros ställe handlat annorlunda? Allt det här hände dessutom för väldigt länge sedan, get over it liksom, det är klart att en romersk kejsare ska få plats på den här listan. Hm, nåja. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att Nero har hamnat alldeles för högt upp. Men samtidigt tycker jag att Nero är en väldigt intressant och skön person i historien. Det står bortom rimligt tvivel att Nero var en dålig människa, men det är kanske inte främst den historiska Nero vi har bedömt, utan den mytiska. Som myt är Nero inte mycket snällare, men det känns på så sätt bättre att ha med honom på listan.

Hur Nero var jude? Enligt legenden, som man kan välja att tro på, konverterade Nero till judendomen efter ett besök i Jerusalem, av skräck för Gud. Alltså av ungefär samma anledning som många andra genom historien har valt att tro på Gud.

Mest känd för: att ha varit en galen romersk kejsare, som enligt myten brände ner Rom och lät avrätta sin mor.