62. Tomas Tvivlaren

Nej, vi försöker inte vända på saker och ting bara för sakens skull. Vi tycker verkligen att Judas Iskariot platsar på listan, vilket Gabriel på ett alldeles formidabelt sätt motiverat i sin text, och på samma sätt tycker vi verkligen att Tomas Tvivlaren förtjänar sin plats, vilket jag på ett alldeles formidabelt sätt kommer att motivera nu.

Att jag i rubriken skrivit Tomas Tvivlaren och inte bara Tomas är inte för att trycka på att jag tycker han var en misstrogen tvivlare, snarare är det för att understryka att han mest är känd för en liten episod i hans liv, som för det första inte tycks vara särskilt representativ för hans personlighet överlag, och som för det andra inte borde smutskastas utan tvärtom applåderas. Bilden av Tomas är skev och hans rykte orättvist nedsulat.

Thomas hade en modern, sund och intelligent inställning. Han chansade inte bara på att killen som hade kommit in och snyltat på deras mat faktiskt var den uppståndne; han ville ha klara bevis. Empiri, mina vänner! Visst, du är med all sannolikhet min personlige frälsare, men låt mig stoppa in fingrarna i dina sår så att jag får veta det säkert, kan vi tänka oss att han sa, och han satte därmed ner foten: inget mer flummeri! Här ska det inte gissas att jorden är platt, att samma klot är i mitten av vårt solsystem, att livet är vackert - det ska undersökas empiriskt.

Sen finns det en annan aspekt av Tomas storhet, nämligen den rent mänskliga. Av samma anledning som jag gillar Lots hustru - ni vet hon som trotsade Guds förbud och föll för sin mänskliga längtan att en sista gång vända blicken mot sin förstörda hemstad, Sodom, och därmed bli förvandlad till en saltstod - av samma anledning gillar jag Tomas. Det var mänskligt av honom att tvivla i det läget; jag hade gjort det, du hade gjort det, din mamma hade gjort det. Visst kan jag förakta mänsklig, egoistisk och feg svaghet, men mänsklig, naturlig och sympatisk svaghet är en annan femma. Följaktligen är för mig furst Mysjkin, "Idioten", en mer sympatisk (kanske inte bättre eller godare) varelse än Jesus. Mysjkin är inte perfekt. Det var inte Tomas heller. Och definitivt inte jag.

Hursomhelst så avslutas den berömda scenen med att Jesus pikar honom lite för att han var tvungen att se honom (eventuellt känna på såren, oklart om han verkligen gör det) för att tro, fast Tomas redan utbrustit i ett "Min Herre och min Gud!". Men den gubben gick inte, tyckte Vår Herre. Trots att Tomas före denna episod var en modig kristen och efteråt var en av de apostlar som missionerade vidast och bredast, så är han alltså främst ihågkommen för att vara en skeptisk jävel. Så kan det gå.

PS. Stycke tre och fyra går inte riktigt ihop, jag vet. Om det han gjorde var bra, hur kan man då sedan åberopa det som en mänsklig svaghet hos honom? undrar du. Tja, du vet, håll käften.

Mest känd för: att, trots att han var en av lärjungarna, tvivla på Jesu uppståndelse när han fick höra om den.