Trey Parker och Matt Stone avfärdas av somliga som barnsliga på grund av alla bajsskämt, och andra verkar tro att de är ovilliga att välja en sida i en konflikt. Men när båda sidor uppför sig mer eller mindre idiotiskt, vad mer kan man göra än att driva med dem? När dockfilmen Team America: World Police kom ut för några år sedan ansågs satiren av många svenska kritiker vara ofokuserad. Typiskt nog hade man inga problem att se den inledande kritiken mot USA och kriget mot terrorismen, men man hade svårt att uppfatta och kanske framförallt uppskatta kritiken mot de "liberala" i USA som allt för ofta går terroristernas ärenden. Trots att Parker och Stone ser som sin huvudsakliga uppgift att vara roliga kan man se Team America som ett politiskt inlägg. Det är särskilt tydligt i upplösningen av filmen, när Gary Johnston, filmens protagonist, ska hålla ett tal. Matt Stone lär en gång ha sagt: "I hate conservatives, but I really fucking hate liberals". Det summerar väldigt bra Parker och Stones åsikter.
Parker och Stone har tillsammans gjort ett par långfilmer. Vid sidan av Team America har de också gjort Orgazmo, som handlar om en dörrknackande mormon som snubblar in i porrbranschen, och South Park: Bigger, Longer & Uncut. Det är förstås för South Park som Parker och Stone kommer att bli ihågkomna. I South Park kretsar handlingen kring fyra pojkar (Stan, Kyle, Cartman och Kenny) i South Park, en påhittad liten stad i Colorado. Parker och Stone får i South Park möjlighet att driva med väldigt många saker i samhället, och det är nästan alltid träffsäkert och skarpt. Även om det inte är uppenbart vid den första anblicken (eller kanske snarare tvärtom, så uppenbart att man inte riktigt vet om man ska ta det på allvar) så har många South Park-avsnitt ett budskap, ofta i form av några visdomsord av Stan i slutet av avsnittet. Det här är något som folk ofta missar. Trots detta är serien ohyggligt populär. Jag vill inte påstå att alla som tycker om serien gör det av fel anledning (det är såklart ett väldigt märkligt påstående). Det jag vill säga är däremot att många skämt i serien har en dubbeltydig innebörd, och det många ser som enbart provokation döljer en mer subtil samhällskritik. Därmed inte sagt att alla skämt är sådana, eller att det skulle vara fel att uppskatta South Park för alla bajsskämt.
Det är också tydligt att serien genom åren har blivit mer och mer politiskt "medveten". (När Kyle läxar upp tv-bolaget Fox i avsnittet "Cartoon Wars" för att inskränka yttrandefriheten, så är den konversationen identisk med en konversation Parker och Stone hade haft med Comedy Central, eftersom Comedy Central hade bestämt sig för att censurera en bild på Muhammed.) South Park har varit banbrytande i den libertarianska våg som har sköljt över amerikanska humorprogram de senaste åren, med företrädare som Penn & Teller, Stephen Colbert och Bill Maher. "Libertarianism" ska här inte förstås som ett uttalat politiskt program, utan snarare som inställningen att driva med både republikaner och demokrater. Det här är en vitalisering av humorlandskapet, som ännu inte riktigt har nått Sverige. (Om det ens är möjligt att föreställa sig något liknande i Sverige.)
Jag har skrivit mycket om politik, men jag har inte berört det som egentligen gör att Matt Stone kan hamna så här högt på en lista över världshistoriens 101 bästa judar, nämligen det faktum att han tillsammans med Trey Parker gör sjukt roliga saker. Det räcker givetvis som motivering. Vad är Bibelsnubbar och intellektuella mot bra underhållning?
Mest känd för: att tillsammans med Trey Parker ha skapat TV-serien South Park. Bästa South Park-avsnitten: "Fat Butt and Pancake Head", "Make Love, Not Warcraft" och "More Crap".
Parker och Stone har tillsammans gjort ett par långfilmer. Vid sidan av Team America har de också gjort Orgazmo, som handlar om en dörrknackande mormon som snubblar in i porrbranschen, och South Park: Bigger, Longer & Uncut. Det är förstås för South Park som Parker och Stone kommer att bli ihågkomna. I South Park kretsar handlingen kring fyra pojkar (Stan, Kyle, Cartman och Kenny) i South Park, en påhittad liten stad i Colorado. Parker och Stone får i South Park möjlighet att driva med väldigt många saker i samhället, och det är nästan alltid träffsäkert och skarpt. Även om det inte är uppenbart vid den första anblicken (eller kanske snarare tvärtom, så uppenbart att man inte riktigt vet om man ska ta det på allvar) så har många South Park-avsnitt ett budskap, ofta i form av några visdomsord av Stan i slutet av avsnittet. Det här är något som folk ofta missar. Trots detta är serien ohyggligt populär. Jag vill inte påstå att alla som tycker om serien gör det av fel anledning (det är såklart ett väldigt märkligt påstående). Det jag vill säga är däremot att många skämt i serien har en dubbeltydig innebörd, och det många ser som enbart provokation döljer en mer subtil samhällskritik. Därmed inte sagt att alla skämt är sådana, eller att det skulle vara fel att uppskatta South Park för alla bajsskämt.
Det är också tydligt att serien genom åren har blivit mer och mer politiskt "medveten". (När Kyle läxar upp tv-bolaget Fox i avsnittet "Cartoon Wars" för att inskränka yttrandefriheten, så är den konversationen identisk med en konversation Parker och Stone hade haft med Comedy Central, eftersom Comedy Central hade bestämt sig för att censurera en bild på Muhammed.) South Park har varit banbrytande i den libertarianska våg som har sköljt över amerikanska humorprogram de senaste åren, med företrädare som Penn & Teller, Stephen Colbert och Bill Maher. "Libertarianism" ska här inte förstås som ett uttalat politiskt program, utan snarare som inställningen att driva med både republikaner och demokrater. Det här är en vitalisering av humorlandskapet, som ännu inte riktigt har nått Sverige. (Om det ens är möjligt att föreställa sig något liknande i Sverige.)
Jag har skrivit mycket om politik, men jag har inte berört det som egentligen gör att Matt Stone kan hamna så här högt på en lista över världshistoriens 101 bästa judar, nämligen det faktum att han tillsammans med Trey Parker gör sjukt roliga saker. Det räcker givetvis som motivering. Vad är Bibelsnubbar och intellektuella mot bra underhållning?
Mest känd för: att tillsammans med Trey Parker ha skapat TV-serien South Park. Bästa South Park-avsnitten: "Fat Butt and Pancake Head", "Make Love, Not Warcraft" och "More Crap".
Haha, kunde inte ungå att dels dra kopplingen mellan:
SvaraRadera1. Mamma tittar på south park med oss "och det många ser som enbart provokation döljer en mer subtil samhällskritik"
2. yngre syskon tittar med oss äldre, mer lärda "Därmed inte sagt att alla skämt är sådana, eller att det skulle vara fel att uppskatta South Park för alla bajsskämt"
Det är inga irrelevanta kopplingar, om jag säger så. :P
SvaraRadera"'Libertarianism' ska här inte förstås som ett uttalat politiskt program, utan snarare som inställningen att driva med både republikaner och demokrater"
SvaraRaderahittade du just på den innebörden av ordet själv?
Det är givetvis ingen fullständig definition, nej.
SvaraRaderaDet känns ju ändå ganska viktigt att påpeka att den engelska termen "liberal" snarast betyder "(vänster-)sosse" på svenska. En svensk liberal (el. "libertarian") är självklart i polemik med både socialister och konservativa. Så därför anser jag den, av Johannes, erbjudna definitionen av "libertarianism" ändå vara ganska relevant och tämligen träffsäker. Speciellt då de nämnda programmen visar prov på synbart (i svensk mening) liberala värden.
SvaraRaderaF.ö. är "Everyone has AIDS" från Team America fruktansvärt rolig. Och "Maaatth Daaamuhn"!
Jo, den skillnaden är ganska viktig för att förstå amerikansk politik. Jag brukar använda ordet "libertarianism" mer som ett adjektiv än som ett substantiv. Ett adjektiv för att beskriva en väldigt anti-auktoritär inställning, där kritik mot de två stora partierna ingår. (Sen finns det ju ett parti som kallar sig för libertarianskt, men det jag pratar om har ingenting med det partiet att göra.)
SvaraRadera