65. Robert Nozick

Det är tydligen meningen att jag ska skriva om de mest kontroversiella judarna på den här listan: Emma Goldman, Milton Friedman och Lenny Bruce. (Den sistnämnda är såklart inte särskilt kontroversiell för den här bloggens läsare.) Nozick borde dock vara mindre kontroversiell än Friedman, vad jag vet har han aldrig gett några råd till diktaturer som Chile. Men han var å andra sidan en av de mest färgstarka personerna inom den nyliberala tankevärlden, så ni kanske tycker att han var genomond ändå. Man kan alltså placera Robert Nozick i samma tankevärld som Milton Friedman, men till skillnad från Freidman var Nozick filosof, och som alla vet är filosofi bättre än ekonomi. (27 platser bättre för att vara exakt.)

1971 gav den amerikanska filosofen John Rawls ut sitt monumentala verk En teori om rättvisa, det kanske enskilt viktigaste politiska verket den här sidan av världskrigen. Nozicks skrev 1974 Anarki, stat och utopi som svar på Rawls verk. I Anarki, stat och utopi kommer Nozick fram till att det behövs en stat för att människors rättigheter inte ska kränkas, men det ska inte vara en välfärdsstat, utan en minimal stat, en nattväktarstat, vars enda uppgift är säkra dessa rättigheter. Nozick vänder sig alltså mot Rawls differensprincip, enligt vilken det behövs en viss fördelning av välstånd för att säkra "lika möjligheter". (Mer exakt är sociala och ekonomiska olikheter enligt Rawls rättfärdigade i den mån de gynnar de sämst ställda.)

Som alla som har syskon vet så är det här med rättvisa ganska känsligt. Nåde föräldrarna om bullarna inte är rättvist fördelade eller saften inte rättvist upphälld. Det verkar alltså finnas något bra och eftersträvansvärt med rättvisa, och genom historien har det föreslagits många varianter på hur allt välstånd i samhället ska fördelas. Det Nozick gör är att avfärda alla sådana förslag och istället förespråka en historisk teori om rättvisa. Det spelar ingen roll hur den slutgiltiga fördelningen av välstånd i samhället ser ut, det enda som spelar roll är hur fördelningen har tillkommit, och har den tillkommit genom människors fria val och samtycke är den också rättvis. Det gör att vi enligt Nozick inte kan kritisera en fördelning för att vara orättvis om den har uppkommit genom att fria människor har handlat så som fria människor ofta gör, dvs. med varandra. Det är här exemplifierar Nozick med sitt kända exempel om basketspelaren Wilt Chamberlain.

Låt oss anta att en fördelning av samhällets goda kommer till stånd, vi kan till och med anta att det är din favoritfördelning. Låt oss kalla den fördelningen för D1. Då kommer Wilt Chamberlain in i bilden. Chamberlain är en väldigt duktig basketspelare, och skriver ett kontrakt med en klubb som gör att han får 25 cent av priset på varje biljett som säljs. En miljon människor vallfärdar till klubbens hemmamatcher och Chamberlain får 25o 000 dollar. Är denna nya fördelning D2 orättvis? Varje person har frivilligt betalat priset på biljetten i utbyte mot att få se honom spela. De har frivilligt förflyttat sig från D1 till D2. Vari ligger det orättvisa i den uppkomna fördelningen D2? Det är förstås en retorisk fråga, Nozick vill med exemplet visa att det inte ligger något orättvist i den uppkomna fördelningen. Det enda sättet man kan bedöma en slutgiltig fördelning av välstånd är enligt Nozick att ta reda på hur fördelningen uppstod.

Oavsett om man håller med honom eller inte så var Nozick vid sidan av Rawls den kanske mest inflytesrike politiske filosofen under den senare delen av 1900-talet. Och så hade han världshistoriens tjockaste ögonbryn, det måste ju premieras på något sätt.

Mest känd för: Anarki, stat och utopi, en bok som går i polemik mot John Rawls och alla andra förespråkare för en välfärdsstat.