måndag 2 mars 2009

65. Robert Nozick

Det är tydligen meningen att jag ska skriva om de mest kontroversiella judarna på den här listan: Emma Goldman, Milton Friedman och Lenny Bruce. (Den sistnämnda är såklart inte särskilt kontroversiell för den här bloggens läsare.) Nozick borde dock vara mindre kontroversiell än Friedman, vad jag vet har han aldrig gett några råd till diktaturer som Chile. Men han var å andra sidan en av de mest färgstarka personerna inom den nyliberala tankevärlden, så ni kanske tycker att han var genomond ändå. Man kan alltså placera Robert Nozick i samma tankevärld som Milton Friedman, men till skillnad från Freidman var Nozick filosof, och som alla vet är filosofi bättre än ekonomi. (27 platser bättre för att vara exakt.)

1971 gav den amerikanska filosofen John Rawls ut sitt monumentala verk En teori om rättvisa, det kanske enskilt viktigaste politiska verket den här sidan av världskrigen. Nozicks skrev 1974 Anarki, stat och utopi som svar på Rawls verk. I Anarki, stat och utopi kommer Nozick fram till att det behövs en stat för att människors rättigheter inte ska kränkas, men det ska inte vara en välfärdsstat, utan en minimal stat, en nattväktarstat, vars enda uppgift är säkra dessa rättigheter. Nozick vänder sig alltså mot Rawls differensprincip, enligt vilken det behövs en viss fördelning av välstånd för att säkra "lika möjligheter". (Mer exakt är sociala och ekonomiska olikheter enligt Rawls rättfärdigade i den mån de gynnar de sämst ställda.)

Som alla som har syskon vet så är det här med rättvisa ganska känsligt. Nåde föräldrarna om bullarna inte är rättvist fördelade eller saften inte rättvist upphälld. Det verkar alltså finnas något bra och eftersträvansvärt med rättvisa, och genom historien har det föreslagits många varianter på hur allt välstånd i samhället ska fördelas. Det Nozick gör är att avfärda alla sådana förslag och istället förespråka en historisk teori om rättvisa. Det spelar ingen roll hur den slutgiltiga fördelningen av välstånd i samhället ser ut, det enda som spelar roll är hur fördelningen har tillkommit, och har den tillkommit genom människors fria val och samtycke är den också rättvis. Det gör att vi enligt Nozick inte kan kritisera en fördelning för att vara orättvis om den har uppkommit genom att fria människor har handlat så som fria människor ofta gör, dvs. med varandra. Det är här exemplifierar Nozick med sitt kända exempel om basketspelaren Wilt Chamberlain.

Låt oss anta att en fördelning av samhällets goda kommer till stånd, vi kan till och med anta att det är din favoritfördelning. Låt oss kalla den fördelningen för D1. Då kommer Wilt Chamberlain in i bilden. Chamberlain är en väldigt duktig basketspelare, och skriver ett kontrakt med en klubb som gör att han får 25 cent av priset på varje biljett som säljs. En miljon människor vallfärdar till klubbens hemmamatcher och Chamberlain får 25o 000 dollar. Är denna nya fördelning D2 orättvis? Varje person har frivilligt betalat priset på biljetten i utbyte mot att få se honom spela. De har frivilligt förflyttat sig från D1 till D2. Vari ligger det orättvisa i den uppkomna fördelningen D2? Det är förstås en retorisk fråga, Nozick vill med exemplet visa att det inte ligger något orättvist i den uppkomna fördelningen. Det enda sättet man kan bedöma en slutgiltig fördelning av välstånd är enligt Nozick att ta reda på hur fördelningen uppstod.

Oavsett om man håller med honom eller inte så var Nozick vid sidan av Rawls den kanske mest inflytesrike politiske filosofen under den senare delen av 1900-talet. Och så hade han världshistoriens tjockaste ögonbryn, det måste ju premieras på något sätt.

Mest känd för: Anarki, stat och utopi, en bok som går i polemik mot John Rawls och alla andra förespråkare för en välfärdsstat.


17 kommentarer:

  1. Om ni har med Ayn Rand bränner jag den här bloggen till marken.

    SvaraRadera
  2. Jag har noterat en alldeles fantastisk sak. Vi kan ha med vad som i mångas ögon torde vara löjliga figurer (Sarah Michelle Geller), vi kan ha med stora symboler för svek (Judas Iskariot) och ondska (Nero) och vi kan ha med många kvinnliga skådespelerskor mest på grund av deras yttre skönhet. Och, tja, Ben-Gurion. Om det provocerar något? Icke då.

    Men filosofer och tänkare - där hettar det till utav bara den. Det tycker jag är underbart.

    SvaraRadera
  3. Henrik: Haha, vi får väl se. :)

    Martin: Helt korrekt iakttagelse, och visst är det underbart.

    SvaraRadera
  4. Det är väl kanske inte så konstigt. Jag inbillar mig att denna typ av blogg tilltalar de mer vänstervridna och än så länge har utbudet av tänkare på listan bestått av frihetsförespråkande liberaler. Jag hoppas ju dock att det kommer fortsätta så. F.ö. gör jag tummen upp för Ayn Rand även om hon inte är den mest lysande liberala tänkaren...

    Men om listan skulle vara om säg, de vackraste skådespelerskorna eller modellerna, då djävlar i mig skulle det bli hettade diskussioner med personangrepp, intellektuella härdsmältor och verbala pungsparkar en masse. Jag menar på vilka grunder skulle Scarlett Johansson kunna rättfärdigas en högre plats än Monica Bellucci?

    Vad gäller Nozick kan jag ju bara påpeka att han är så grymt lik David Byrne. Och han har tuff konkurrens av Eugene Levy på ögonbrynsfronten. Även om Nozick vinner med en hårsmån, så att säga.

    SvaraRadera
  5. Jag är ganska långt från någon liberal, ny- eller annan, förutom vad det gäller den yttrandefihet som allt färre liberaler finner värd att försvara, men alla som går i polemik med Rawls får tummen upp av mig, då jag plågade mig igenom hela hans 700 - sidors rättviseteori inför min c - uppsats i religion.(Ps: jag lackade på terroristaset Ben - Gurion, men höll det för mig själv)

    SvaraRadera
  6. Christian: Vi hade med Durkheim och Goldman så egentligen är det väl inte så stor övervikt till höger, men högertänkarna har varit högre placerade. Det är givetvis provocerande, men det kanske dyker upp företrädare för andra politiska inriktningar så småningom.

    Haha, ja, Levy har också sjukt stora ögonbryn. Jag undrar vad Barthelemy Coclès hade sagt om dessa ögonbryn, han menade ju att man kunde utläsa personlighetsdrag utifrån hur ögonfransarna såg ut.

    SvaraRadera
  7. JN: Stort av dig att tugga dig igenom Rawls bok. Jag har läst den första delen, som ändå är ganska intressant och rolig att läsa. Sen försökte jag mig på de två andra delarna, men de är närmast oläsbara. "Terroristaset" Ben-Gurion ska såklart ha några kängor, det förtjänar han.

    SvaraRadera
  8. Vad gäller tvisten mellan Scarlett och Monica har jag inte riktigt bestämt mig. Vissa dagar tycker jag si, andra så. Det är som att välja mellan Messi och Iniesta. Det tycks mig omöjligt.

    SvaraRadera
  9. No offense, men att lista Nozick är ungefär som att lista någon stor och inflytelserik alkemist.

    SvaraRadera
  10. None taken, jag håller förstås inte med. Sedan måste det nämnas att alkemister är onödigt bespottade. En person som Geber (eg. Jabir ibn Hayyan) kan faktiskt betraktas som kemins fader.

    SvaraRadera
  11. En inflytelserik och skön alkemist hade ju haft sin givna plats på listan känner jag, om vi kommit över någon sådan i jobbet inför listan. Visst, han kanske hade behövt vara extremt legendarisk för att vara tillräckligt bra, men visst finns det något mystiskt tilldragande med alkemister. Förutom Newton då, ganska stel och ospännande kille, till ryktet åtminstone.

    SvaraRadera
  12. Ja, det finns tråkigt få judiska alkemister. Någon mystiker hade vi däremot kanske kunnat ta med, judendomen har ju en historia av mysticism. (Kabbala bland annat.) Jag kommer dock inte på någon just nu. Däremot kan jag på rak arm nämna en arabisk mystiker, nämligen al-Ghazali. Sufismen är faktiskt ganska intressant.

    SvaraRadera
  13. Efter lite efterforskning: Yehuda Ashlag vore ju ett alternativ. Han anses vara den som formulerat den kabbalistiska teorins kärna. Den populära Madonna-kabbalan ger jag däremot inte många ruttna lingon för.

    SvaraRadera
  14. Skulle man kunna anse Madonna som jude förresten, tack vare det här med kabbalan? I så fall är vi ju på väg mot en jätteskandal.

    SvaraRadera
  15. Det vore förskräckligt, Madonna är ju ändå en ganska stor artist, och inte fullt så dålig som många anser. (Även om hon inte är fullt så bra som Martin verkar tycka.) Men samtidigt så har ju säkert hälften av de amerikanska celebriteterna flörtat med kabbalan, och där har vi ju ytterligare några stora namn. Britney Spears ftw!

    SvaraRadera
  16. Rabbi Lööw kanske. Han som byggde Prags golem. Alltså vad beträffar mystiker.

    SvaraRadera
  17. Ah, gamle Maharal hade jag helt glömt bort. Fin mystiker det.

    SvaraRadera