torsdag 19 mars 2009

46. Burt Bacharach

Jag har som de flesta hyfsat intellektuella personer haft en period i mitt liv när jag trodde att det fanns kulturella uttryck som var mer "äkta" än andra. När det var inne att bilda pojkband en masse avfärdade jag dem på grund av att de var kommersiella. Deras musik gick ut på att sälja skivor. Usch. Istället vände jag mig till blueskillar som Robert Johnson och Leadbelly, och lo-fi-inspelningar av indieband där det knappt gick att urskilja melodin. Jag tog bluesen och lo-fi-inspelningarna som äkta, okommersiella musikaliska uttryck. Nu har jag växt en smula. Varje gång någon avfärdar disco som kommersiell och ytlig så svarar jag "och?" och dansar på. Nu är Burt Bacharach knappast disco, men hans musik kan lätt avfärdas som "easy listening" och "lounge", och sådana ord har givetvis en negativ klang i botten. Varför? Varför måste bra musik vara krånglig eller komplicerad musik? Bra musik ska enligt den här uppfattingen inte bara vara äkta och genuin, den ska också vara komplicerad och svår att lyssna på. Men den ska fortfarande vara avskalad, unplugged som man säger. Och helst ska musikern dö på kuppen, ta självmord eller dö av en överdos, i protest mot den kommersiella, tomma och kalla musikvärlden.

För yngre läsare är Burt Bacharach killen med den vita hårmanen som spelar piano i Austin Powers. Men för oss lite mer ärrade musikintresserade är Burt Bacharach killen med den vita hårmanen som tillsammans med Hal David ligger bakom en otrolig mängd pophits från 60-talet och framåt. Vissa jämför Bacharach och Davids låtfabrikation med de evergreens som strömmade ut ur Tin Pan Alley. Deras mest kända låt är antagligen "Raindrops Keep Falling on My Head" som skrevs till filmen Butch Cassidy and the Sundance Kid. (Där, som bekant, Paul Newman spelar huvudrollen.) Men det är främst för låtarna som Bacharach och David skrev till Dionne Warwick som gör att Bacharach tar en stabil plats så här högt på listan. Låtar som "Walk On By", "I Say a Little Prayer", "Don't Make Me Over" och "I'll Never Fall In Love Again" är utmärkta exempel på både Bacharachs låtskrivartalang och Warwicks underbara röst. Det är såklart löjligt att prata om tidlösa låtar, eftersom vilka låtar som överlever har lika mycket med tillfälligheter som med kvalitet att göra. Men Bacharach och Davids låtar är åtminstone tidlösa i den bemärkelse att de har tolkats av väldigt många olika artister. Lyssna bara på Rahsaan Roland Kirks tolkning av "I Say a Little Prayer", Luther Vandross tolkning av "Anyone Who Had a Heart" och, givetvis, Isaac Hayes tolkning av "Walk On By" (sök gärna upp den episka 12-minutersversionen som finns på skivan Hot Buttered Soul.)

Jag har försökt att inte länka sönder den här texten, men det är nästan omöjligt att undvika när det handlar om Burt Bacharach. För några år sedan är det möjligt att jag hade beskrivit Dionne Warwick som "äkta", och alla former av "easy listening" som musikens motsvarighet till simpla kioskromaner. Och därmed hade jag, på ett ganska lustigt vis, på samma gång hyllat och avfärdat Burt Bacharach. Jag tror vi gör bäst om vi helt enkelt skippar snacket om "äkta" eller "oäkta", och istället fokuserar på andra saker, som till exempel om det är bra eller dåligt. Och Burt Bacharach är bra. Förbannat bra. Och det är ju ändå vad den här musikgrejen i slutändan handlar om.

Mest känd för: att tillsammans med Hal David ha skrivit en otrolig mängd eleganta pophits, lika grundmurade i den amerikanska musiktraditionen som vilken låt av Irving Berlin som helst.


13 kommentarer:

  1. Right on! Härligt att få applådera igen. Och glöm för all del inte bort "Painted From Memory" som han gjorde med Elvis Costello.

    SvaraRadera
  2. Jag kan avslöja att det var skrämmande nära att Bacharach inte kom med på listan överhuvudtaget. Det var tur att vi kom till våra sinnen, allt annat hade varit löjligt! "Painted From Memory" är inte nämnd, men långt ifrån glömd.

    SvaraRadera
  3. Jag har förstås enbart positivt att säga om Bacharach och de andra artisterna som nämns i texten, såsom Warwick och (såklart) Kirk. Men ikväll drabbas jag av hur oemotståndligt överbra Luther Vandross är. Mannen skapade den finaste r'n'b som gjorts i kostym, nånsin.

    SvaraRadera
  4. Vandross är sjukt bra. Kan han till och med vara 80-talets bästa r'n'b-artist? Kanske inte, men när jag lyssnar på Any Love så är jag alldeles övertygad om detta!

    SvaraRadera
  5. Ja, det är så man börjar gråta. Never too much kan spelas för att lite mer fart på kroppen. Han behärskade inte bara de långsamma balladerna!

    För att också säga något om Bacharach: hans bästa låt måste vara I Say a Little Prayer. Allt med lukt av gospel älskar jag. Så nej, låtar som The Storm is Over (Kellz) och Never let Me Down (Kanye) kommer inte undslippa 00-talslistan över de bästa låtarna.

    SvaraRadera
  6. Bara den vita hårmanen kvalificerar ju Bacharach för listan.

    Men i och med omnämnandet av Irving Berlin så måste väl plats 45 vara vikt åt honom, eller..?

    Annars kan jag ödmjukt inflika "Peace" av Kelly som tips för den som gillar R&B som doftar av gospel (men kanske främst Afrika).

    SvaraRadera
  7. Jag ser mig nu (enligt dina egna ord) till den yngre generationen. Att ha blivit introducerad till Bacharach genom Austin Powers kunde numera kvitta mindre, huvudsaken är att jag blev introducerad. Och tur var väl det =) Fy på er om han inte kommit med på listan.

    SvaraRadera
  8. Martin: Ja, "I Say a Little Prayer" är Bacharachs bästa låt. Jag undrar bara om Warwicks eller om Aretha Franklins version är den bästa. Om vi räknar bort Kirk den här gången.

    Och, ja, det är klart att i alla fall "Never Let Me Down" ska vara med på den listan.

    Christian: Det skulle vara tråkigt om Irving Berlin inte kom med på listan, utan att därmed säga för mycket.

    Afrika. Fin R Kelly-låt.

    Eri: Ja, det spelar föga roll på vilket sätt man kommer i kontakt med Bacharachs geni. Och visst hade det varit en skam om han inte hade dykt upp. Rentav omoraliskt!

    SvaraRadera
  9. The Stranglers version av "Walk on bye" är genialisk musikalisk lek där de kombinerar en av Burts bästa slagdängor med arrengemang stulet direkt från Doors "Light my fire". Versionen av "Say a little prayer" av "Bomb the Base" är ocksp värd att nämnas.

    SvaraRadera
  10. Tack för tipsen! The Strangles version av "Walk On By" har jag faktiskt inte hört, och Bomb the Base har jag aldrig hört talas om. Ska kollas upp.

    SvaraRadera
  11. En rolig sak som han Bacharach har sagt är att hans mamma tvingade honom att ta pianolektioner som barn och att han verkligen hatade det och hellre hade gjort något annat. "Men tack och lov att hon tvingade mig! Annars vet jag inte vad jag gjort idag!". Inte så pk, kanske...

    SvaraRadera
  12. Everything seems to have a slightly bluish tinge to it, most noticeable when
    you're looking at light grey areas. The NP-NF310 retails around $350 and features an ultra fast start-up speed (under 3 seconds) and a 9+ hour battery life. " Should you not mind an inferior screen however , you will not taking the laptop with you - we may advise something from the 14-inch range.

    Also visit my web site: samsung chromebook

    SvaraRadera
  13. For the better experience of audio-listening, HTC Desire C
    provides you with Beats Audio. Music player,
    P503 supports a variety of media formats.
    You can convert more than hundred different types of currencies
    and will be able to keep up with the currency rate changes.



    My webpage :: samsung galaxy s4

    SvaraRadera